Du var stor Jim...

Var skall jag börja? Jim Frick, min första och största idol inom travet. Jag fick ju hänga med pappa på Solvalla redan sedan jag var fem år gammal och många är de gånger som pappa och jag gick nedför den slingrande trappan mot “Gula ölcafét” från gamla sekretariatet på Solvalla. Pappa drack öl och jag hängde nere vid staketet och tittade på hästarna. Jag minns att glasdörrarna in till caféet var tunga när man skulle dra i knopparna för att öppna dem. Jag minns även cigarettröken och den fuktiga värmen som slog emot mig när jag gick in samtidigt som glaset i dörrarna skallrade när dörren slog igen. Jim Fricks lilla fux Vulcan blev direkt en favorit för mig. Åren gick och Jim kom ned till Solvalla med flera fina hästar. Genom åren så minns jag en hel del pållar, en del tränade han inte själv men förknippades så klart med dem. Hasse Bunter, galoppälskaren Count Garbo, Dan Hastrup och Sendzimir (som jag faktiskt har en 50 X 70 tavla på här hemma). Headhunter och Tessa Hof var två andra favoriter. Sedan fanns där många fler. Keystone Shadow och Straight Jacket var två fina hästar. Dansken Extuto Vixi fick jag köra jobb med ute på Östuna en gång för länge sedan vid ett av mina besök på gården och det blev en vådlig tur.

Sendzimir med Jim Frick.

Jag tror jag var tio år när jag bad min mamma sticka (eller virkade hon?) en dress till min “Monchhichi”. Mini-Jim var född. Denna lilla maskot gav jag senare bort till Jim efter att han flyttat ner till Solvalla och hade stall (nu rivet) till höger om Solvallas hästklinik. Mina år på Solvalla hos Frick, Sören Nordin och slutligen Uffe Nordin slutade i och med att jag 1984 tog ut egen B-licens och började träna egna hästar. Jim var med redan från början och körde bland annat min fina Count´s Pride märr Epona Pärup. En målgalopp uppe på Gävletravet en kall kväll i början av 80 talet som kostade segern sved tungt för mig och faktiskt även för Frick. Vårt lilla samarbete fortsatte sedan ända tills den svarta dagen på Solvalla då allt ändrades. När Jim körde “Sveriges sämsta travhäst” Smaragd Rosa på Solvalla har jag för mig att de bara stod i sju gånger pengarna. 

Frick hade nu kört målgalopp med Epona Pärup, Sett Bussig Pärup rusa i loppen för att till slut tvärstanna över upploppet och han hade sedan även kört en av alla nollor med Smaragd Rosa. Jag hade precis flyttat upp till Sala och året var 1986. Jim ringde mig en kväll och tyckte att det var på tiden att att jag fick en bra “amatörhäst” som var enkel och trevlig och som dessutom kunde springa in lite pengar. Jag åkte över till Östuna och fick provköra Armbro Harold knatten Coritz Harold! Jag var ju sedan tidigare tjusad av den svarta hästen Inbo Speed från Östervåla som startade “varje gång” de öppnade grindarna på Romme eller Rättvik, oftast med Frick eller Kutting i vagnen. Så en Armbro Harold häst smällde högt i stallet där Bussigs stamtavla med pappa Galomir började blir lite “old school”. Jag körde ett jobb ihop med Frick och lyckades köra en galopp med Coritzen. “-Men för fan, du får hålla i” hörde man brumma bredvid. Affären blev klar och Coritz Harold flyttade med till Sala. Jag minns att jag vann ett “lopp” på Västerbo under ett bygdetrav på sommaren, jag vann en solstol. Hösten kom och jag skulle göra debut med Coritzen och jag skulle naturligtvis köra själv. Loppet vann jag och jag vill nog påstå att det var en kuskseger. Oj, så still jag satt över upploppet och Oj, vad knappt det blev i mål. Du kan se loppet i usel bildkvalité här.

Några veckor senare var det åter dags för start, denna gång på Gävletravet och den här gången tyckte jag att Frick skulle få chansen. Coritzen var stel och kantig och galopperade i sista sväng. Han hade nu börjat växa! Under flera veckor och månader var han ruggigt stel och kantig så han fick helt enkelt vila hela vintern. När vi sedan skulle börja köra igång honom igen på tidig vår så var han plötsligt helt istadig och omöjlig att köra! Vi fick börja tömköra honom igen! Ja jag vet, det låter skumt och lalligt men så blev det. Har dock senare fått höra att Coritz Harold som tvååring stående i Fricks stall inne på Solvalla lyckades backa ner i Bällstaån med Lasse Friberg i lång vagnen. Hur som helst, efter lång tid så var vi igång och det var dags att prova lyckan på tävlingsbanan igen. Om jag minns rätt så galopperade Coritzen bort sig 11 gånger i rad! Det var alltid på samma ställe, perfekt från start, fint på bettet så sedan in i första sväng så körde han bara upp huvudet och galopperade. Åke Sundberg provade, Torbjörn Jansson provade och naturligtvis så körde Jim flera gånger, alltid med samma galoppresultat. En gång uppe på Romme när Jim kört av banan och vi kom in i stallet och hängde upp tömmarna sa han, “-asså, jag har väl kört typ 30 000 lopp men den här klarar jag bara inte av. Jag vet faktiskt inte vad vi skall göra”. Jim fortsatte, “-tanken var ju att du skulle ha en enkel amatörhäst och ha lite kul med, men”. Jag sa att jag ändå inte bara ville ge upp och Jim svarade, “-ja vi vet ju att hästen verkligen KAN, men vad skall vi hitta på?”. Det blev en tyst och uppgiven resa hem till Sala från Romme den kvällen. Det fick gå några veckor och jag körde på hemma vid Kila-slinken och funderade på vad jag skulle göra. Vi hade provat “alla bett” låtit Malte titta honom i munnen osv. Ingenting hade fungerat. Jag anmälde till provlopp på Sundbyholm och väl på plats kändes det ganska uppgivet när vi vände upp i volten. Jag minns att Hockey hade spår ett och jag spår två. Vi kom som vanligt iväg utan problem och när vi närmade oss första sväng där vi alla suttit som på nålar och stöttat för att störa Coritzen så lite som möjligt så blev jag liksom lite irriterad redan innan. Jag vek fram körspöet, kastade åt honom tömmarna och ryade på honom och tänkte, hoppa då din tråkmåns. Det här låter kanske löjligt men det var precis här som något hände. Öronen bakåt och huvudet perfekt vilande i checken och pang så rusade han genom första sväng i dundrande trav! Provloppet “vann” jag med femtio meter och det kändes märkligt. Skulle vändningen verkligen kunna ligga nära nu?!

Jag anmälde till Gävle i ett långlopp och Coritzen fick spår fyra. Jag värmde som vanligt själv och när jag sedan pratade med Frick före loppet så sa jag, “-kör som vanligt från start och sedan in i svängen, kasta åt honom och smacka så ska du få se”. “Körorder” från liten amatör med klena resultat brukar inte falla i god jord hos toppkuskarna men nu var det ju inte vilken toppkusk som helst, det var Jim Frick. Alla ni småtränare och amatörer som haft glädjen att ha fått samarbeta med Jim vet exakt vad jag menar. Han var en av de få som faktiskt lyssnade och genuint brydde sig, på riktigt. “Kör”, loppet iväg och Coritzen ganska säkert till spets och väl där så närmar de sig första sväng. Jag står perfekt i kurvan och ser till min stora glädje att Jim viker fram körspöet och börjar smacka och ryta! Skulle det gå eller var det bara en tillfällighet i provloppet på Sundbyholm? Stabil som ett lås och nu efter svängen i betryggande ledning. Jag kände faktiskt att det det nu borde “vara klart”. Segern blev enkel och 18 gånger i odds var uppfriskande för både mig och min far. Jim var nöjd och glad, mest glad för min skull kändes det som…

Coritz Harold och Jim Frick, Gävletravet 1989.

Tiden gick och Coritz Harold vann flera lopp på fint sätt. Jag kunde bland annat vinna ett dagens dubbel lopp till dubbeloddset 616 gånger. Det blev dags att prova V75 som på den tiden hette “V65” och vi lastade till Åbytravet. Lika bra att välja “rätt tillfälle” så det var Kungapokalen, Drottning Silvias pokal och även Algot Scotts minne. Vinnarna var On Guard, Viva Mon samt Mack Lobell. I vårt lopp (Klass 3) hade Jim egentränat och var upptagen, fast det skulle nog gå bra ändå, vi hade ju slagit honom flera gånger tidigare då jag själv kört Coritzen. Fast på V75 fick jag ju inte köra och därför valde jag min vän Stefan Hultman som kusk. Loppet gick och Coritzen gick i ledningen och såg underbar ut. Sjuhundra meter kvar så galopperar han i ledningen på ett steg! Väl inne i stallet kunde vi konstatera ett gaffelband vänster fram och Coritz Harold hade vunnit klart. Otroligt tråkigt naturligtvis, men när jag tittar tillbaka på den tiden med Coritz Harold så dyker Fricks glada tryne fram hela tiden.

Åren rullade på och i mer än 25 år hade jag äran att få samarbeta med Jim som körde flera hästar åt mig men med de flesta blev framgångarna sparsmakade. Det berodde nog mest på mina svårigheter att släppa mina älskade hästar och aldrig ge upp med dem. Flera gånger rekommenderade Jim mig att byta hästar. Hjärnan säger en sak och hjärtat en annan. 

Ett annat roligt minne är från ett soldränkt Tylösand en varm sommarfredag för dryga tjugo år sedan. Jag var nere med min bästa vän “Foto-Lasse” (Disco-Lasse för er som minns hans moves med de tofsbeklädda loafers som virvlade runt på Lorrys dansgolv när det begav sig) som skulle fota under Sprintermästarhelgen. Dan Widegren vann Sprintermästaren på torsdagskvällen med Beijing Boy. Nu var det fredag och ledigt. Lasse och jag ligger och solar när vi hör ett brölande på dalmål och när vi vrider på våra huvuden och öppnar ögonen så ser vi fyra kritvita ben där två av dem är klädda i uppdragna tubsockor och Dalahäst-målade träskor! Jajamen, Frick är nere på stranden och minglar. De andra två vita smalbenen tillhörde Lelle Bengts eller Kutting Hedman, jag minns idag inte vem av dem. Underbart minne…

Idag så finns alltså inte Jim med längre och aldrig har väl travet känts så tomt och meningslöst som just nu. När jag fick se Alessandro Gocciadoro i startlistorna nere på Jägersro under Hugo Åbergskvällen så blev det så tydligt. Det VAR så mycket bättre förr och det känns skönt att veta att Jim Frick fick vara med när travet var som bäst i Sverige. Nu kan du koppla av och ha det lugnt och skönt och jag är övertygad om att du kommer hitta massor med glatt travfolk att tjata med. Har du lite tur så kanske du hittar din gamla dieselmerca med, så du kan åka bil med stil…

Med dessa ord vill jag tacka för den här gången, jag tänkte kraxa lite om Pridespektaklet som denna vecka pågår i det tysta men jag avhåller mig. Ha en härlig helg så hörs vi igen nästa fredag. Avslutar med en vinnare till helgens V75a som av en händelse avgörs på Rättvikstravet! Jag kan garantera att Frick håller ett vakande öga på både kuskar och häståkare. I femte avdelningen startar Nurmos Civilon igen trots att hästen såg usel ut senast. Detta höjer trots allt oddset på Enge Eros där vi nu får 23 gånger Dalahästen. Att det i vagnen sitter en kusk i Jims kaliber styrker projektet ytterligare, Kaboom.

Visste du förresten att Löfven på latin betyder “den obildade”.

Så får det bli...

Människor är naiva och dumma…

Här ute på Mälaröarna har eländet med uppeldade bilar, sönderslagna busshållplatser, allmän vandalisering, hot, sexuella ofredanden mot kvinnor osv. blivit ett återkommande inslag i vår vardag. Fram tills för ett antal år sedan har vi varit förhållandevis förskonade men i exakt samma takt som ökningen av invandrare till kommunen skett har detta också ökat. Redan här börjar det kraxas kring att jag sätter likhetstecken mellan invandring och elände. Stämmer det verkligen? Är det verkligen 100 % invandrare och “flyktingar” kring brotten eller kanske “bara” 83 % ? De naiva och dumma fokuserar blint på detta och väljer att “missa” andemeningen, skiten har kommit till Ekerö oavsett.

Så här agerar många människor alltid när saker skall diskuteras. Man VÄLJER medvetet eller omedvetet att undvika sakfrågan utan hugger istället på budbärarens “ordval” eller liknande. Jag skrev nyligen i ett Facebookinlägg att jag var irriterad över de “slödderungar” (japp, jag valde just ordet slödderungar) som hade eldat upp en ensamstående trebarnsmammas bil vid en parkering på Ekerö för att sedan spraya “FTP” över det utbrända bilvraket. Jag ondgjorde mig även över gärningspersonernas föräldrar som indirekt medverkar till brotten då de helt tappat kontrollen över sina ungar i brist på riktigt engagemang. De första kommentarerna blev precis så naiva och dumma som de brukar. “-Tycker inte att du skall kalla barnen slödderungar”, “-man kan inte bara skylla på föräldrarna, det är samhällets fel också” osv. Inte en enda reflektion kring det faktum att man eldat upp en parkerad bil mitt i ett samhälle där vanligt hyggligt folk försöker leva sina liv.

Det blir alltid så här, man VÄLJER att missa målet. Om jag skulle skriva att jag är motståndare till abort så blir jag överöst med hat och krax. Man hinner knappt förklara VAD man menar innan vågen av inlägg väller in. OK, jag är således motståndare till abort, vad skulle jag kunna mena? För det första så tror jag inte att NÅGON frisk människa är FÖR abort och tycker att det är något fint vi skall uppmuntra och göra till något vi alltid bör ta till när det “behövs”. En abort är väl i hela friden något sorgligt och negativt, inte minst för det ofödda barnet? Vid det här laget har kommentarerna övergått i ordentliga kränkningar och idiotförklarande. Även när motparten börjar ana vad man har för andemening i inlägget så vägrar de vilja förstå. “-Så du tycker inte att en kvinna som blivit våldtagen skall få göra en abort lagligt?”. Japp, där brukar den kommentaren komma. Vid det här laget börjar det nu snurra lite kring det man skrivit i inlägget. Hur menar han EGENTLIGEN? Vill han inte förbjuda aborter eller? Nej, just precis. Ingenstans har det talats om att “förbjuda” något alls. Skulle motparten i diskussionen mot förmodan komma till sans och vilja lyssna så skulle jag ju till exempel kunna få tycka att något är snett när en tonåring gör sin fjärde abort efter oskyddat sex. "-Jaha, jo det är ju klart, men". Kunde det kanske vara så att jag bara vill NYANSERA debatten kring aborten en aning?! Eftersom folket är drillat i svart eller vitt så förs ju allt som oftast debatterna kring abort mellan en skrikande attackflata med färgglada kläder och en löst sittande A-kupa på den ena sidan och en djupt religiös farbror eller ibland tant med stora glasögon och röda ränder över skinkorna som minne av uppväxten på den andra. Nyans? Näe, svart eller vitt skall det vara.

Idag har vi Coronan som ett färskt exempel. Aldrig i livet att du har två bollar i luften samtidigt och försöker hitta den logiska medelväg där båda sidor analyseras. Antingen kallar man Tegnell landsförrädare och mördare eller så tatuerar man in hans ansikte på armen. Antingen är alla som inte bär ansiktsskydd idiotiska smittspridare eller så ligger man som sillar på stränderna i solen och skrattar. Svart eller vitt, alltid svart eller vitt. Att en vanlig person utan erfarenhet av ansiktsmask kliar sig i ansiktet och tar på masken mer än tio gånger i timmen och på så sätt överför eventuell smitta på sina händer som blir perfekta leverantörer av vidare smitta kunde man kanske fundera lite kring?. Samtidigt som det skulle kännas bra om en nysande Coronapositiv person gärna hade masken på sig om han utför sin nysning rakt framför mig. Hmmm, båda sidor att fundera över? Nix, det är svart eller vitt, alltid svart eller vitt.

Skriv något om Bianca Ingrosso på Facebook och jag garanterar att du endast får kolsvarta eller kritvita kommentarer. “-Den där störda ungen, jag bara hatar “Wahlgrens i femman”. “-Jag kan inte förstå varför man klagar på Bianca, Pernilla och de andra, de är ju jättehärliga som på ett så naturligt sätt delar sina liv med oss tittare. Jag bara älskar!”. Tror du att du vid fikabordet skulle få en kommentar typ, “-tja, jag vet inte riktigt, hon verkar väl OK liksom”. Nix igen, vi är så drillade i svart eller vitt så all form av logiska diskussioner med konstruktivt innehåll är nästan omöjliga att genomföra.

Det här är faktiskt ett ganska stort problem för landet Sverige, att vi är så dåliga på att prata om knepiga saker utan att genast hoppa rakt ner i den svarta eller vita tunnan. Det hämmar oss och gör att ingen till slut känner sig förstådd eller lyssnad på. Kanske vi framöver borde jobba lite mer på att påminna varandra om den grå mitt där verkligheten oftast bor när vi diskuterar saker med varandra? Kan bli betydligt bättre i det här landet då. Fast ungjävlar som eldar bilar kommer jag ändå alltid att kalla “slödderbarn” för det är precis vad de är…

Vi går från de djupare skogarna av livet till travets lilla värld. Förra helgen avgjordes Stochampionatet, årets upplaga blev ett skitlopp som bluffades bort (all heder åt Sobrilström som lyckades med detta). Flera av märrarna hade mått bäst av att stanna hemma i stallet kunde vi konstatera. Daniel Redén syns nu igen allt som oftast i rutan och det jag hört, att han fått förhandsinfo kring Propulsion Gate där det tydligen verkar som att han kommer slinka genom nätet med bravur gör att jag förstår hans lättade uppsyn. Vi andra får vänta på svaren ett tag till.

Läste nyligen att två pöjkar från södern slagit sina sedelpåsar ihop och börjat bygga ett storstall med riktigt exklusiva hästar. Det glädjer mig att se deras val av tränare och kusk till hästarna. Witasp och Widell tillhör mina favoriter och vi kommer att få se vältränade hästar som i loppen körs av en kusk som ligger högt topp 5 i landet. En liten undran dock kring hästägardressen de har. Är det verkligen helt OK med politiska budskap på en kördress? Kom inte och säg något annat än att PRIDE-flaggan är en av de starkaste politiska symbolerna vi har i det här landet. Det här med tjo och tjim med dildokubb, bleka kvinnor utan bröst, snubbar i koppel och dansande fjollpoliser i all ära men i Sverige står PRIDE-flaggan för så mycket mer, mycket mycket mer…

I torsdags vad det triveltrav nere på Skrubbs. Många positiva saker. Välstammade Isac Lindberg gjorde inga misstag och kunde vinna med Return Of Bols som han dessutom körde snyggt till en andraplats senast på Åland. Grattis. Ser även att Pär Hassborg äntligen börjar få lite snurr på hästarna igen. Man skall ha i åtanke att det allt som oftast är hundra oddsare han har i stallet så resultaten kan ju inte bli så mycket bättre än det man har att förvalta. Men som sagt, nu har han slipat ordentligt, det märks tydligt och det blev i torsdags några fina placeringar. Kan nästan lova att både Mellby Itch och Mellby Galax vinner lopp innan säsongen är slut. Tråkigare då att läsa hur Oskar Kylin Blom beter sig. Han får chansen att köra lopp åt ett av de stall i landet där hästarnas välmående ALLTID går först. Väl i loppet spöar han hästen så illa att ordentliga märken uppstår och efter detta Clowneri står han i bland annat Travronden och tycker synd om sig. Näe, det här var trist att se...

Dino Dollar efter loppet med Oskar Kylin Blom i vagnen.

Nähä, nu tänkte jag lämna för den här gången. Jag önskar dig en härlig sommarhelg så hörs vi igen nästa fredag. Avslutar med en klaring till helgens V75a från Bollnäs. Om Sobrilström gör som han ska i första avdelningen så borde det höras en liten smäll när han skickar Tjacko Zaz till ledning, väl där så är det över. 7 gånger är ett OK odds för oss som hakat på. Må gott.

Visste du förresten att Stefan Löfven var NÖJD när han iklädd en trätunna med snören kom hem från EU-mötet och förklarade att vi i Sverige nu "bara" behövde betala 5 miljarder (extra) per år till EU-elefanten.

Så får det bli...

En skall bort...

Stochampionatshelg utan publik. Ja, det fortsätter att vara tomt på landets travbanor när det tävlas och nog känns det lite trist och konstigt. Sedan tillkommer alla logikluckor som så tydligt visar sig kring den Coronahysteri som rasar. 1 500 personer som stångas runt nere på Gekås, Ullared eller dryga tusen shoppare som dagligen minglar ute vid Mall of Scandinavia verkar vara OK men att några hundra skulle mukka sprida ut sig på Axevallas camping, utomhus, är helt omöjligt. Skansen får ha öppet med upp till sex tusen besökare per dag medan Gröna Lund måste hålla stängt. Snart måste någon klok person sätta stopp för tokerierna. Släpp upp allt och låt berörda människor få ta sitt eget ansvar. Fullt friska människor drabbas ju INTE med av Corona än av vilken annan influensa som helst och de som är i den RIKTIGA riskgruppen skall nog vara försiktiga i betydligt fler situationer än kring eventuell Coronasmitta. Man “hotade” ju med att det skulle bli en smittoexplosion vid turistmålen när reserestriktionerna togs bort men som väntat var detta mest luftpastejer. Ingen ökning av smittade har uppstått trots att Svenne Banan frotterar sig med allmänheten på stränder och liknande. Även ute på Ekerö är det högtryck som gäller. Systembolaget slår nya rekord och utegrillarna går på högvarv.

Ekerö är ett perfekt ställe om man vill se våra kära Svenne Banan semestrare. I Kommunen bor c:a 25 000 invånare och runt Ekerö Centrum rullar vardagen på i behaglig takt. Under sommaren så händer det plötsligt något. Ekerö invaderas av semester-Svennar av alla de slag. Fast “alla de slag” förresten, de ser rätt lika ut allihopa. Nere på Systembolaget är fyra kassor igång mot de vanliga två under övriga året. Inne på ICA rycker och river man bland grillkol, baguetter och flintastekar. Bland sommarfolket så är de flesta 30-40 år och klädseln är nästan alltid identisk. Idag när jag var inne på Systembolaget så kunde man räkna till inte mindre än sex röda shorts bland de manliga kunderna och där kvinnor fanns med under inköpet så gick klädstilen mest i fladdrande sommarklänningar, lediga flipflops samt solglasögon uppkörda i håret lite käckt…

Inne på ICA stod ett par och pratade med ett annat. Männen i sällskapet hade identiska Converse och kritvita strumpor. Medan ena kvinnan i sällskapet står och rotar bland danskt fläskkött så hör jag ena mannen till den andra säga, “-jo-ora sörru, vi e ute hos Gittan och Roffe på Gällstaö nästan hela juli nu, toppskönt vettu. Roffe har lagt ett helt nytt altandäck. Vi sitter där nästan hela kvällarna”. Den andra mannen svarar, “-vi ska ut med båten nu i helgen, kanske drar över till Mariefred. Måste ner till Bolaget och bunkra bira”. Kvinnan kommer tillbaka till sällskapet och slänger ner lite skitkött i kundvagnen innan de skiljs. Det sista jag här är, “-Ha det gott och hälsa till Jonas, Han jobbar väl två veckor till den stackarn, hö, hö, hö…”.

Så här låter det hela tiden här ute på Ekerö nu. Inget märkligt alls egentligen. Det är ju rätt fint här ute och nära för de som bor i Stockholm att komma ut men lite parodiskt tycker jag ändå att det är. Om några veckor så rullar stadsjeeparna in mot staden igen och “rödshortsen” sitter åter på sina kontor och webbyråer och knegar på medan livet vid Ekerö C sakta återgår till det normala och Systembolaget kan går ner på två kassor igen…

Åter till årets Stochampionat. Vi fick se ett stort antal clownmatchade märrar i kvalen. Hästarna som tävlar idag ser bara sämre och sämre ut, tråkig utveckling. I kvalen till Stochampionatet galopperade 18! hästar bort sig och ett flertal såg bedrövliga ut. Den som vinner helgens upplaga av Stochampionatet är den tränare som har fräschast häst till start. Om Tarzan fått ordning på Residual Thrust som såg lite “sisådär” ut i kvalet så tror jag faktiskt att vi har vinnaren där!

Med dessa ord ber jag att få önska mina fina vänner en härlig sommarhelg så hörs vi igen nästa fredag. Lämnar avslutningsvis ett gjutjärnslås till lördagens V75a. I fjärde avdelningen så är det så bombastiskt klart på Staro Leonardo med välstammade Ludwig Wickman i vagnen. 11 gånger flintasteken som tack för vår uppbackning. Tjolahopp.

Visste du förresten Stefan Löfven som barn var den enda som alltid bytte bort sin Plopp mot Russinpaketet när det var fiskdamm.

Så får det bli...

Vad tar ni för valpen där i fönstret...

Känner du någon som köpt en hund eller katt i vår under Coronan och nu vill sälja eller omplacera djuret så känner du en idiot. För mig som är en sann djurvän (innebär egentligen bara att man har ett normalt empaticentra) så var de där historierna man som barn hörde om “sommarkatter” något märkligt och samtidigt obehagligt. Menade de verkligen att det var vuxna människor som köpte katter till sina bortskämda barn för att sedan lämna dem ensamma kvar ute på landet när sommaren var över? Det låter ju helt sinnessjukt, men så var det tydligen. Idag verkar liknande beteende upprepas igen, nu i Coronans spår. Vuxna människor som idag 2020 köper en hundvalp eller kattunge för att ha “sällskap” då ensamheten blir ett faktum efter FHM:s (i mitt tycke) överdrivna “isoleringshets”. Märkligt och sorgligt, vuxna individer med en sådan total brist på konsekvenstänkande, ansvarstagande och sunt förnuft. Idag är det således massor med djur som behöver nya hem. Du som är djurvän, har sunt förnuft och vill hjälpa till, Googla på närmaste hund eller kattstall, där kan du finna katter och hundar som nu vill komma till ett kärleksfullt hem, vilket de saknat…

Över till landet Sverige och den sjuka migrationsstig som de styrande med en närmast pervers drift lurar oss längre och längre in på. ALLA, jag menar verkligen alla, kanske med undantag av konstruktören av ITERA-cykeln och Rossana Dinamarca VET med hundra procents säkerhet att landets migrationspolitik är och har varit ett avgrundsdjupt och monumentalt haveri. Till och med Löfven har naturligtvis sedan länge konstaterat faktum. När man då på ett förhållandevis vuxet sätt försöker diskutera fram en ny riktning på migrationspolitiken så kanske det ändå kunde finnas en gnutta hopp för det här landet som är på väg ner i källaren i rasande takt. Men så fan heller. Miljömupparna med tre procents väljarstöd lyckas med enkla medel tvinga Svetsarn in i skarpt läge och vips, så lägger han sig platt. Makten framför ALLT! Nu står vi åter halvvägs ner i Holmenkollen med nyvallade backhoppningsskidor och försöker “ploga”. Lycka till…

I veckan fördes en kort “debatt” i Aktuellt mellan en harmynt Centerpartist i 20 årsåldern och en attackflata från Miljöpartiet i “spännande” lugg och uppiggande lurviga ben samt stirrig blick. Har deras utseende verkligen någon betydelse tänker du kanske? Absolut inte, men du vet att jag ofta mår lite bättre när jag får vara plump och lite dömande, bara att tugga i sig. Men OK, man skall alltså diskutera landets migrationspolitik (eller rättare sagt avsaknaden av en sund sådan) och då bjuder man in två foliehattar som TILLSAMMANS representerar mindre än var tionde svensk!

Morgan Johansson, en av Annika Strandells vänsterpök innan de nu blivit “ett par” står i DDR-TV och berättar med stolthet att man nu skall bygga ett nytt fängelse i Sverige för att “bura in kriminella”. Han menar alltså på riktigt att detta är något bra! Ett nytt fängelse där, precis som på alla andra fängelser i landet, 85 % av de intagna är individer med utländsk bakgrund. Skall detta vara något positivt? Morgan Johansson ter sig både förvirrad och obehaglig den lilla knatten.

Läste nyligen Hovrättsråd Eva Edwardssons krönika där flera kloka saker gick att finna. Hon pekar på ett flertal galenskaper som orsakar det stora trycket på Sverige som slutdestination för bankomatflyktingar runt om i världen.

Till exempel:

• De generösa reglerna om så kallat spårbyte, som skapar ett alternativt sätt att arbetskraftsinvandra till Sverige genom att först söka asyl och sedan under ansökningstiden skaffa sig ett okvalificerat arbete med låg lön.

• Att asylsökande har rätt till sjukvård i Sverige för vård som inte kan anstå. Och att asylsökande barn har full tillgång till svensk sjukvård. Det innebär att det egentliga skälet bakom vissa ansökningar inte är behov av skydd, utan – för den som förstår att utnyttja systemet – att få ta del av gratis sjukvård.

• Att den som inte lyckas göra sannolikt att den är under 18 år, anses vara just 18 år efter beslut av Migrationsverket. Detta gör att ensamkommande som söker sig till Sverige får en plats på gymnasiet och boende i familj eller HVB-hem, trots att den ensamkommande många gånger kan ha passerat gymnasieåldern med god marginal.

Det här är egentligen inget nytt men för verklighetsfrånvända, miljömuppar och andra allmänt lågbegåvade kan det vara nyttigt att läsa och ta in. Det enda positiva i haveriet kring migrationssamarbetet är att frågan nu åter ligger öppen och blödande inför kommande val. Vi kan nog lugnt räkna med att SD tar tag i frågan direkt och en sak kan jag säga, bunkra upp med mycket snacks till Valvakan 2022.

Lite mer sinnessjukt när vi ändå är på gång. Nere i Göteborg överväger Frölunda att plocka bort indianen från klubbmärket! Någon felnavlad mupp hävdar tydligen att det är "kränkande" med en indian! Varför då? Är det något fel på indianer eller? Nästa projekt för stollarna att ge sig på blir troligtvis glassföretaget Diplom Is som har den fruktansvärda smaken att ha en eskimå i sitt varumärke! Usch vad vidrigt, fattar du, en eskimå! Tvi...

Lite pållar på det. Visbytravet körde Gotlandslöpningskvällen i onsdags och som vanligt fick vi se spännande lopp som oftast nere på Skrubbs gick flera av loppen som långsammast till slut! Full gas så länge lampan lyser, uppfriskande som omväxling. Fina tävlingar med stor trivsel för de aktiva som vanligt. Tyvärr så har ju banans sportchef Simon Röcklinger hastigt och olustigt klivit av och det tror jag dessvärre kommer att få en del trista konsekvenser.

Efter förra lördagens V75a så var det trevligt trav på Ålandstravet. Det blev en händelserik kväll där bland annat traktorn körde ut på banan mitt under ett lopp som fick blåsas av. Hur som helst. Juhani Partanen är ofta på Ålandstravet och presenterar spännande hästar. I våras fick Partanen upp Max Håleryd från Mats Rånlund och i Juhanis debut under lördagskvällen i Mariehamn fick vi se en kross av sällan skådat slag. 30 meter före fältet (OK, det var inte stenhårt emot förvisso) dundrade de på och hästen såg ruggigt stark ut hela vägen mot den överlägsna segern. På onsdag är det dags för start på Sundbyholm. Spår två med endast fyra hästar i startvolten blir spännande. Björn Goop har en belgare med från innerspår men den har i princip aldrig gått volt. Lira Max Håleryd till 4 gånger glazen på onsdag!

Avslutningsvis så måste man ju i alla få fundera lite kring vad som egentligen hände nere i Halmstad nyligen. Josefine Ivehag “misshandlad”. Vad var det som fick Sofia Aronsson att tända till? Jag menar, hon brukar väl inte veva barstolar så där lite random när hon är ute?! Känns som ett klassiskt “drängdrama” precis som på den gamla goda tiden. Tänk på Lorry förr om åren, ingen riktig Elitloppsfest utan att åtminstone NÅGRA filurer går hem med blåklocka eller fläskläpp. Själv fick jag smaka näve en gång för mycket länge sedan nere på Gotland när jag var med på en travfest ute på Krusmyntagården och fick den smarta idén att lägga ner min vän Urban Erikssons röda läderslips i groggen. “-Jag lovar dig gosse”, det small. Ja det var härliga tider…

Näe mina riktiga vänner, nu tänkte jag tacka för den här gången. Ha en härlig helg så hörs vi igen nästa fredag. Förra helgen blev det för långt fram till Gustavson när Sevilla kom flygande över upploppet. Tvåa skjuter ingen spagetticlown, men nog var vi rätt ute. Till denna helg är det Årjäng som står som värd. Därifrån har jag ett minne från sent åttiotal när vi från gården i Sala hade lastat Coritz Harold samt Vibrantepojken Dominator Swed för Årjängsstarter. När vi skulle ta ut Dominator från uteboxen för värmning så var han borta. När vi öppnar boxdörren så visade det sig att han “bara” grävt en djup grop i grusbädden på klassiskt Vibrante-manér. Stimmig kille det där. Till loppet hade jag lagt ett helstängt på honom och från spår ett i volten var planen spets och slut. På kommandoordet “ett” så högg han tag i bettet och vägrade ta styrning. Vi rammade fotoceller, stege med tillhörande funktionär på både 2 160 och 2 140. Jag låg på backen och åkte en bit bakom förvirrad Vibrantevalack och demolerad rosa Custom Sulky innan min dåvarande fru höggravid kom rusande till undsättning över innerplan. Det blev sedermera flaggor vid starten och en struken Dominator. Som tröst minns jag att Coritz Harold gick bra som fyra. På hemvägen mot Sala så avlutade jag mitt samarbete med Dominator som fick bli ridhäst åt sin tidigare skötare. Nu har vi 2020 och Årjäng är åter i blickfånget. Det kom in en riktig klaring nyss. I avdelning sex skall Harran Boko köras i spets! Vi får 9 gånger kexet och kan således smacka i oss ordentligt. Må gott.

Visste du förresten att när Stefan Löfven som knatte skulle sälja “Jultidningar” så sålde han INGA! Detta berodde på att han hade med sig en katalog från Goodyear för kunderna att beställa ifrån…

Så får det bli...

Varför är norrmän så ängsliga...

Sprintermästaren avgjord och nog sprang de fort alla pållar. Som vanligt så är dock långloppen ungefär 32 gånger intressantare om du frågar mig. Just nu känns kortloppen bakom bil lite som att stå vid starten och se två dragracers dra iväg i ett rökmoln för att 402 meter längre fram komma i mål. Det går fort, det är "action" men när loppet är över så, är det. Ingen skugga dock över de överdjur som idag springer fortare än fortast. Är det förresten en tillfällighet att Kanal75 nu "fått tillträde" till Daniel Redén eller kan det vara så att han fått ett förhandsbesked kring Propulsion? Avslutningsvis. Undrar även om Johan Untersteiners Kick The Dust ÅS upploppsgalopperat bort en plats i Sprintermästarfinalen med Torbjörn Jansson i vagnen?

Trolleriet i Italien: Det behövdes bara några veckor i Italien så kunde Vivid Wise As som var så ofräsch hos Björn Goop kliva ut och vinna lopp igen! De är verkligen skickliga där nere, vi har mycket att lära, host, host...

I veckan var det dags för andra starten efter det långa uppehållet för Nimbus C.D. Från ett tråkigt 7e spår bakom bilen så blev det sista pengen till Nimbus. Han gjorde ett bra lopp men jag tycker nog ändå att han ser "lite knepig" ut. Fortsättningen kommer ge svar...

Över till lite rasism, eller rättare sagt kampen mot rasism, eller ännu mer rättare sagt Sveriges kamp mot "rasism". I USA blir en svart man (i och för sig en genomkriminell individ som rånat, kidnappat och misshandlat men dock inte arbetat) dödad efter övervåld av polis. Det här har vi ju vevat runt ett bra tag nu men det finns alltid olika infallsvinklar på fenomenet. Rasism, alltså RIKTIG rasism förekommer absolut. Det vet inte minst de svarta som bor i USA. När det sedan skall "tas ställning" och protesteras så kantrar det allt som oftast åt alla tokiga och gräsliga håll. Här hemma i Sverige verkar det nu som att den kvinnliga polisen som knäböjde under den olagliga demonstrationen i Stockholm varit med och planerat detta, ihop med några "demonstranter" (arbetsskygga våldsverkare inom extremvänstern). På flera håll har allmänt smutsiga människor plundrat och kastat sten på polisbilar osv. Det här är inget ovanligt utan något som alltid följer med när "de goda" protesterar. Sedan har vi den andra sidan, den som det svenska ettablisemanget gärna lutar sig mot. Det imbecilla agerandet mot allt som inte alls är rasism men som i "de godas" ögon kan se ut som "rasism". Exemplen är många och oftast stolliga. Pippis pappa är helt plötsligt inte längre "negerkung", Tintin-böcker plockas bort, miljonären "Ben" försvinner från rispaketen osv. I veckan såg jag det senaste exemplet på "låtsasbrysigomande". Kinapuffarna från Fazer har gjorts om. Hatten är kvar men kinesen är borta! Det här kommer säkert vara till stor hjälp för de kineser som hålls inlåsta utan anledning i det galna landet i öst. Heja Sverige, heja...

Idag nås vi av det tråkiga beskedet att Birka Cruices efter 49 år över Östersjön nu lägger ner sin verksamhet vilket innebär att Birka Paradise kryssat färdigt mellan Stadsgården och Mariehamn. Mycket tråkigt att höra samtidigt det för mig tillbaka till ett minne jag har från min barndom då jag "av misstag" hamnade ombord på Birka Paradise föregångare "Baronessan" för ungefär 45 år sedan. Hög tid för en nostalgiresa bakåt i tiden...

---------------------------------------------------------

Simma gjorde jag innan jag fyllt tre år. Vi var i Ronneby på semester och pappa lärde mig snabbt att simma och hoppa från 1 meters svikten. Jag tog mig elegant till kanten och upp med någon typ av hundsim. Övriga badgäster såg imponerat på. Röjdykarna var även där på utbildning och av dem så fick jag ett fint tygmärke som det var en groda på där ”röjdykarna” var inbroderat. Det märket har jag faktiskt kvar än i dag. Min bror simmade i SIK (Sundbybergs idrottsklubb).
Naturligtvis så ville jag börja där direkt. Jag var väl typ sju år när jag hade börjat vara med i lite simtävlingar. Min tidighet gjorde att jag låg långt fram och vann ofta loppen. Jag fick ibland tävla med äldre killar och vann även där.

En gång skulle vi åka över till Åland och tävla i nordiskt mästerskap. Jag var livrädd för att åka båt så jag hade tidigt bestämt mig för att stå över. Hur som helst så följde jag med min mamma till Stadsgården när hon skjutsade min bror till båten. Hela simlaget mötte upp. Båten hette Baronessan och var randad i Ålands färger rött, gult och blått. Vår tränare frågade om jag och mamma ville följa med upp och titta på båten innan den skulle avgå. Det gjorde vi förstås. Vår tränare visade hytter, soldäck och restauranger, det var jättehäftigt. Vi gick ut på översta soldäck och tittade ut över Stadsgården. Där nere stod nu min mamma och vinkade. Paniken spred sig snabbt då jag såg hur vi sakta gled ut från kajen.

Jag minns inte riktigt något mer från själva båtresan men från tävlingarna på Åland kommer jag ihåg allt. Jag vann mitt försök och tog silver i finalen. Vi tävlade i en bassäng med saltvatten! Att min mamma skulle visa sig vara en stygg mor ibland, var något som jag kom att märka fler gånger.

Vi hade ett samarbete med en norsk simklubb. Ena året åkte vi till Norge och tävlade och nästa år kom de hit. Vi bodde hos värdfamiljer i klubben. Detta år skulle vi resa över till dem. Bussen med alla glada SIK simmare avgick från Klarabergsviadukten en tidig höstmorgon. Destinationen var ett litet samhälle i Norge som hette Hönefoss. Det var nu 70tal och min mor tänkte än en gång vara slug. Alla som varit föräldrar i nutid kommer nog ihåg tjatet kring till exempel Canada Goosejackor.

Nu till detta 70tal och aktuell bussresa. På den tiden fanns det några extremt viktiga jeansmärken. ”Gul & Blå”, ”Sgt Pepper” samt de tuffaste av dem alla, ”Puss och Kram”. Att äga ett par P o K Jeans var liksom det ultimata. Min bror hade faktiskt lyckats med konststycket att tigga till sig minst två par. Märket på dessa jeans var otroligt läckra. Det var en broderad örn med logotypen, Puss och Kram som ett band över. Varje jeansmodell hade egna häftiga neonfärger på märket. Nu ville naturligtvis även Dennis vara ägare till dessa unika byxor vid avresan mot Grannlandet. Familjen Eks ekonomi var vid denna tid inte speciellt ansträngd, men att kasta ut 600:- (typ 1975) på ett par jeans till en liten knatte som jag kändes nog rätt långsökt.

Hur som helst kom dagen då vi skulle iväg. Det var en mycket stolt Dennis som i bussen tufft visade sina nya byxor med det fina örnmärket på. Många avundsjuka blickar riktades mot mig. Det tog faktiskt en bra stund innan dolkstöten kom. ”-Det där är ju inte Puss och Kram jeans” sa Patrik. ”-Det är det ju visst, ser du inte örnmärket” svarade jag snabbt.
”-Varför står det Silver Dollar på knappen fram då?” Mor hade varit listig igen! På den här tiden så fanns det ett lågprismärke som hette just Silver Dollar. Byxorna salufördes av Domus och man fick med en käck nyckelring i hällan i form av en dollar. Mor hade helt enkelt köpt ett par Silver Dollar tagit bort nyckelringen, sprättat bort ett Puss och Kram märke från min brors avlagda byxor och helt enkelt sytt fast detta på de lågprisjeans som jag just nu bar. Den kränkningen svider än idag, kära mor. Resan till Hönefoss blev lång och tung.

När vi slutligen kom fram till Hönefoss så möttes vi upp av våra värdfamiljer. Jag skulle bo hos en familj vars son Jesper var lika gammal som jag. Vi hade några trevliga dagar i Norge och tävlingarna gick rätt bra om jag minns rätt. Det var hos denna familj jag fick lära mig hur gott rostat bröd med jordgubbssylt kan smaka. Nästkommande år så var rollerna ombytta. Vi stod i Sundbyberg och vinkade när bussen rullade in. Jesper skulle naturligtvis bo hos oss. Han hade faktiskt en sån där lusekofta på sig samt en sliten ryggsäck. Väl hemma på Vattugatan så verkade Jesper lite blyg och tyst. Kanske längtade han hem en smula? Jag sa till min mamma att jag tänkte ta med mig Jesper ner till bowlinghallen och visa Jesper hur man lirade flipper. Vi var nog ungefär i tioårsåldern vi denna tidpunkt. ”-Kom inte hem sent bara” sa mamma. Senare skall jag berätta mer om mitt stora intresse för att resa vilket denna kväll delvis skulle komma att handla om. Vi gick ner till bowlinghallen på Stationsgatan. Det blev flipper ett bra tag, klockan började bli kväll och det blev tid att knalla hem.
När vi kom ut från hallen så rullade pendeltåget in på stationen. ”-Åhhh… ett tåg mitt i stan” sa Jesper. ”-Vill du åka en sväng?” frågade jag. Inom en kvart med ett byte i Karlberg så satt vi på pendeltåget på resa mot Märsta. Vid en hållplats ville jag skoja lite med Jesper. När tåget stannat och dörrarna öppnats sprang jag snabbt av, hoppade upp på en blå halksandlåda på perrongen och sprang blixtsnabbt in i vagnen igen. Jesper blev nog först rädd, men tyckte sedan att det var spännande (tror jag). Vid nästa station var det samma procedur igen, fast nu var det Jesper som sprang av och på.
Så där höll vi på några stationer.

Vid Rotebro blev det lite problem. Det var Jespers tur att rusa av, sandlådan stod en bit bort. Han kastade sig ut, rusade till lådan och hoppade upp och ner igen. När han sedan rusade tillbaka så blev han tyvärr "lite sen". Dörrarna stängdes precis framför den norske guttens nos. Tåget rullade iväg. Det sista jag såg av Jesper var då han vinkande och skrikande försökte göra sig hörd och sedd. Nu blev det knepigt. Jag steg av vid nästa station, väntade in första tåg tillbaka och åkte sedan detta tillbaka till hållplats, Rotebro. Jag klev snabbt av men kunde tyvärr inte se röken av Jesper. Han kanske hade tagit nästa tåg efter mig? Det var bara att vänta in ett nytt tåg och hoppa på igen. Med halvtimmestrafik och några vändor fram och tillbaka så hade klockan nu blivit sen, mycket sen. Jag minns inte exakt hur många turer det blev, men till slut när jag klev av i Rotebro så satt där en gråtande norsk pojke som antagligen längtade hem.

Klockan närmade sig nog elva, tolv på kvällen när vi kom in i porten på Vattugatan. Pappa mötte upp direkt. Han var INTE sådär jätte glad. Mamma ringde till polisen igen och berättade att vi kommit tillrätta. Jesper talade inte med mig mer. Redan nästa dag så ville han byta värdfamilj och jag såg honom bara en enda gång till och det var på startpallen till 50 meter frisim i simhallen på lördagen. Jag slog honom lätt, på nytt, personligt rekord. Jag fick en ny värdfamilj nästa gång vi åkte till Norge.

---------------------------------------------------------

Med denna historia vill jag önska dig en härlig sommarhelg och jag gör det med två tips. För det första, om du har "vägarna förbi" Vilhelmina så rekomenderar jag absolut ett besök på fantastiska Stenmans Café. Ett kanonställe som drivs av en eldsjäl med rent mjöl i påsen. Hälsa från undertecknad så bjuder han dig på en av landets bästa mandelkubb! Det blir även en klaring till helgens V75a som brassar på vid Halmstadtravets oval. Förra helgen blev det tyvärr en kort galopp bakom bilen som körande Ulf Eriksson i och för sig skickligt rädda ut. Tyvärr så blev de fast med rubbet kvar. I helgen är det megaklart på Sevilla i tredje avdelningen. Spets och godnatt står det. 4 gånger Hallandsflädern och en fanfar i näverluren får vi som allmosa. Vi hörs igen nästa fredag.

Visste du att Stefan Löfven alltid poppar popcorn i öppen wokpanna.

Så får det bli...