Trolleriet i Italien: Det behövdes bara några veckor i Italien så kunde Vivid Wise As som var så ofräsch hos Björn Goop kliva ut och vinna lopp igen! De är verkligen skickliga där nere, vi har mycket att lära, host, host...
I veckan var det dags för andra starten efter det långa uppehållet för Nimbus C.D. Från ett tråkigt 7e spår bakom bilen så blev det sista pengen till Nimbus. Han gjorde ett bra lopp men jag tycker nog ändå att han ser "lite knepig" ut. Fortsättningen kommer ge svar...
Över till lite rasism, eller rättare sagt kampen mot rasism, eller ännu mer rättare sagt Sveriges kamp mot "rasism". I USA blir en svart man (i och för sig en genomkriminell individ som rånat, kidnappat och misshandlat men dock inte arbetat) dödad efter övervåld av polis. Det här har vi ju vevat runt ett bra tag nu men det finns alltid olika infallsvinklar på fenomenet. Rasism, alltså RIKTIG rasism förekommer absolut. Det vet inte minst de svarta som bor i USA. När det sedan skall "tas ställning" och protesteras så kantrar det allt som oftast åt alla tokiga och gräsliga håll. Här hemma i Sverige verkar det nu som att den kvinnliga polisen som knäböjde under den olagliga demonstrationen i Stockholm varit med och planerat detta, ihop med några "demonstranter" (arbetsskygga våldsverkare inom extremvänstern). På flera håll har allmänt smutsiga människor plundrat och kastat sten på polisbilar osv. Det här är inget ovanligt utan något som alltid följer med när "de goda" protesterar. Sedan har vi den andra sidan, den som det svenska ettablisemanget gärna lutar sig mot. Det imbecilla agerandet mot allt som inte alls är rasism men som i "de godas" ögon kan se ut som "rasism". Exemplen är många och oftast stolliga. Pippis pappa är helt plötsligt inte längre "negerkung", Tintin-böcker plockas bort, miljonären "Ben" försvinner från rispaketen osv. I veckan såg jag det senaste exemplet på "låtsasbrysigomande". Kinapuffarna från Fazer har gjorts om. Hatten är kvar men kinesen är borta! Det här kommer säkert vara till stor hjälp för de kineser som hålls inlåsta utan anledning i det galna landet i öst. Heja Sverige, heja...
Idag nås vi av det tråkiga beskedet att Birka Cruices efter 49 år över Östersjön nu lägger ner sin verksamhet vilket innebär att Birka Paradise kryssat färdigt mellan Stadsgården och Mariehamn. Mycket tråkigt att höra samtidigt det för mig tillbaka till ett minne jag har från min barndom då jag "av misstag" hamnade ombord på Birka Paradise föregångare "Baronessan" för ungefär 45 år sedan. Hög tid för en nostalgiresa bakåt i tiden...
---------------------------------------------------------
Simma gjorde jag innan jag fyllt tre år. Vi var i Ronneby på semester och pappa lärde mig snabbt att simma och hoppa från 1 meters svikten. Jag tog mig elegant till kanten och upp med någon typ av hundsim. Övriga badgäster såg imponerat på. Röjdykarna var även där på utbildning och av dem så fick jag ett fint tygmärke som det var en groda på där ”röjdykarna” var inbroderat. Det märket har jag faktiskt kvar än i dag. Min bror simmade i SIK (Sundbybergs idrottsklubb).
Naturligtvis så ville jag börja där direkt. Jag var väl typ sju år när jag hade börjat vara med i lite simtävlingar. Min tidighet gjorde att jag låg långt fram och vann ofta loppen. Jag fick ibland tävla med äldre killar och vann även där.
En gång skulle vi åka över till Åland och tävla i nordiskt mästerskap. Jag var livrädd för att åka båt så jag hade tidigt bestämt mig för att stå över. Hur som helst så följde jag med min mamma till Stadsgården när hon skjutsade min bror till båten. Hela simlaget mötte upp. Båten hette Baronessan och var randad i Ålands färger rött, gult och blått. Vår tränare frågade om jag och mamma ville följa med upp och titta på båten innan den skulle avgå. Det gjorde vi förstås. Vår tränare visade hytter, soldäck och restauranger, det var jättehäftigt. Vi gick ut på översta soldäck och tittade ut över Stadsgården. Där nere stod nu min mamma och vinkade. Paniken spred sig snabbt då jag såg hur vi sakta gled ut från kajen.
Jag minns inte riktigt något mer från själva båtresan men från tävlingarna på Åland kommer jag ihåg allt. Jag vann mitt försök och tog silver i finalen. Vi tävlade i en bassäng med saltvatten! Att min mamma skulle visa sig vara en stygg mor ibland, var något som jag kom att märka fler gånger.
Vi hade ett samarbete med en norsk simklubb. Ena året åkte vi till Norge och tävlade och nästa år kom de hit. Vi bodde hos värdfamiljer i klubben. Detta år skulle vi resa över till dem. Bussen med alla glada SIK simmare avgick från Klarabergsviadukten en tidig höstmorgon. Destinationen var ett litet samhälle i Norge som hette Hönefoss. Det var nu 70tal och min mor tänkte än en gång vara slug. Alla som varit föräldrar i nutid kommer nog ihåg tjatet kring till exempel Canada Goosejackor.
Nu till detta 70tal och aktuell bussresa. På den tiden fanns det några extremt viktiga jeansmärken. ”Gul & Blå”, ”Sgt Pepper” samt de tuffaste av dem alla, ”Puss och Kram”. Att äga ett par P o K Jeans var liksom det ultimata. Min bror hade faktiskt lyckats med konststycket att tigga till sig minst två par. Märket på dessa jeans var otroligt läckra. Det var en broderad örn med logotypen, Puss och Kram som ett band över. Varje jeansmodell hade egna häftiga neonfärger på märket. Nu ville naturligtvis även Dennis vara ägare till dessa unika byxor vid avresan mot Grannlandet. Familjen Eks ekonomi var vid denna tid inte speciellt ansträngd, men att kasta ut 600:- (typ 1975) på ett par jeans till en liten knatte som jag kändes nog rätt långsökt.
Hur som helst kom dagen då vi skulle iväg. Det var en mycket stolt Dennis som i bussen tufft visade sina nya byxor med det fina örnmärket på. Många avundsjuka blickar riktades mot mig. Det tog faktiskt en bra stund innan dolkstöten kom. ”-Det där är ju inte Puss och Kram jeans” sa Patrik. ”-Det är det ju visst, ser du inte örnmärket” svarade jag snabbt.
”-Varför står det Silver Dollar på knappen fram då?” Mor hade varit listig igen! På den här tiden så fanns det ett lågprismärke som hette just Silver Dollar. Byxorna salufördes av Domus och man fick med en käck nyckelring i hällan i form av en dollar. Mor hade helt enkelt köpt ett par Silver Dollar tagit bort nyckelringen, sprättat bort ett Puss och Kram märke från min brors avlagda byxor och helt enkelt sytt fast detta på de lågprisjeans som jag just nu bar. Den kränkningen svider än idag, kära mor. Resan till Hönefoss blev lång och tung.
När vi slutligen kom fram till Hönefoss så möttes vi upp av våra värdfamiljer. Jag skulle bo hos en familj vars son Jesper var lika gammal som jag. Vi hade några trevliga dagar i Norge och tävlingarna gick rätt bra om jag minns rätt. Det var hos denna familj jag fick lära mig hur gott rostat bröd med jordgubbssylt kan smaka. Nästkommande år så var rollerna ombytta. Vi stod i Sundbyberg och vinkade när bussen rullade in. Jesper skulle naturligtvis bo hos oss. Han hade faktiskt en sån där lusekofta på sig samt en sliten ryggsäck. Väl hemma på Vattugatan så verkade Jesper lite blyg och tyst. Kanske längtade han hem en smula? Jag sa till min mamma att jag tänkte ta med mig Jesper ner till bowlinghallen och visa Jesper hur man lirade flipper. Vi var nog ungefär i tioårsåldern vi denna tidpunkt. ”-Kom inte hem sent bara” sa mamma. Senare skall jag berätta mer om mitt stora intresse för att resa vilket denna kväll delvis skulle komma att handla om. Vi gick ner till bowlinghallen på Stationsgatan. Det blev flipper ett bra tag, klockan började bli kväll och det blev tid att knalla hem.
När vi kom ut från hallen så rullade pendeltåget in på stationen. ”-Åhhh… ett tåg mitt i stan” sa Jesper. ”-Vill du åka en sväng?” frågade jag. Inom en kvart med ett byte i Karlberg så satt vi på pendeltåget på resa mot Märsta. Vid en hållplats ville jag skoja lite med Jesper. När tåget stannat och dörrarna öppnats sprang jag snabbt av, hoppade upp på en blå halksandlåda på perrongen och sprang blixtsnabbt in i vagnen igen. Jesper blev nog först rädd, men tyckte sedan att det var spännande (tror jag). Vid nästa station var det samma procedur igen, fast nu var det Jesper som sprang av och på.
Så där höll vi på några stationer.
Vid Rotebro blev det lite problem. Det var Jespers tur att rusa av, sandlådan stod en bit bort. Han kastade sig ut, rusade till lådan och hoppade upp och ner igen. När han sedan rusade tillbaka så blev han tyvärr "lite sen". Dörrarna stängdes precis framför den norske guttens nos. Tåget rullade iväg. Det sista jag såg av Jesper var då han vinkande och skrikande försökte göra sig hörd och sedd. Nu blev det knepigt. Jag steg av vid nästa station, väntade in första tåg tillbaka och åkte sedan detta tillbaka till hållplats, Rotebro. Jag klev snabbt av men kunde tyvärr inte se röken av Jesper. Han kanske hade tagit nästa tåg efter mig? Det var bara att vänta in ett nytt tåg och hoppa på igen. Med halvtimmestrafik och några vändor fram och tillbaka så hade klockan nu blivit sen, mycket sen. Jag minns inte exakt hur många turer det blev, men till slut när jag klev av i Rotebro så satt där en gråtande norsk pojke som antagligen längtade hem.
Klockan närmade sig nog elva, tolv på kvällen när vi kom in i porten på Vattugatan. Pappa mötte upp direkt. Han var INTE sådär jätte glad. Mamma ringde till polisen igen och berättade att vi kommit tillrätta. Jesper talade inte med mig mer. Redan nästa dag så ville han byta värdfamilj och jag såg honom bara en enda gång till och det var på startpallen till 50 meter frisim i simhallen på lördagen. Jag slog honom lätt, på nytt, personligt rekord. Jag fick en ny värdfamilj nästa gång vi åkte till Norge.
---------------------------------------------------------
Med denna historia vill jag önska dig en härlig sommarhelg och jag gör det med två tips. För det första, om du har "vägarna förbi" Vilhelmina så rekomenderar jag absolut ett besök på fantastiska Stenmans Café. Ett kanonställe som drivs av en eldsjäl med rent mjöl i påsen. Hälsa från undertecknad så bjuder han dig på en av landets bästa mandelkubb! Det blir även en klaring till helgens V75a som brassar på vid Halmstadtravets oval. Förra helgen blev det tyvärr en kort galopp bakom bilen som körande Ulf Eriksson i och för sig skickligt rädda ut. Tyvärr så blev de fast med rubbet kvar. I helgen är det megaklart på Sevilla i tredje avdelningen. Spets och godnatt står det. 4 gånger Hallandsflädern och en fanfar i näverluren får vi som allmosa. Vi hörs igen nästa fredag.
Visste du att Stefan Löfven alltid poppar popcorn i öppen wokpanna.
Så får det bli...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar