Derbyhelg och en dryg vecka kvar till den historiska söndagen...

Vi börjar direkt med Svedala. Vi har nu en dryg vecka kvar till det val som kommer gå till historien! Allt fler ser att SD är det enda ÄRLIGA partiet som stått upp för sina värderingar och sin politik HELA VÄGEN. Det är knappast något man kan beskylla övriga syltryggar för. För varje år som går så blir extremvänstern och dess odemokratiska attacket allt mer klena och nu för tiden är det mest körkortslösa vänsterflickor med illasittande kläder, skev självbild med A-kupa under batiktröjan som kraxar. Det är nu i princip bara media som maniskt fortsätter sin "kamp" mot demokratin. I Public Servicekanalen P3 sitter snorungar och drar lytesskämt om partiledaren för landets största parti och när samme man tycker att kanalen är dynga så blir det orkan i det lilla klena snapsglaset. Nästa fredag skall vi snacka upp valet ordentligt här i Fredagsbrevet och uppesittarkvällen den 9e september blir något alldeles extra! Som trogen följare av Stall Rosas Fredagsbrev så har du naturligtvis bra koll på läget men jag måste bara få bjuda på lite godis. I nedanstående klipp får vi se när Kung Oscar smaskar i sig Såssekvinnan som håller i landets plånbok innan han slutligen skiter ut henne med ett brak!

Nog om politik för den här veckan. Nu i helgen är det ju åter dags för Svenskt Travderby. En fin helg som många sett fram emot. Tyvärr så tyckte jag att det var sorgligt att se kvalen. Aldrig tidigare har så många ofräscha hästar pressats över gränsen som i just dessa kval. Detta är ledsamt att se. Samtidigt som djuren nu pressas allt hårdare så blir det ännu mer snack om utrustning osv. Jag väntar fortfarande på att någon modig travbana gör det som verkligen skulle göra skillnad! Harva upp banan 3-5 sekunder så att hästarna kommer ner i tempo och marginalerna åter blir större. Detta skulle samtidigt innebära att den bäst tränade hästen vinner oftare. Snälla, vem vågar gå först?! Traditionsenligt så lägger jag ju upp min lille historia kring en Derbyaktion som jag fick uppleva för "ganska" länge sedan. Håll tillgodo...

---------------------------------------------------------------

I år är det precis 35 år sedan jag åkte ner med min ungdomskärlek (japp, hon jobbar fortfarande  som ekipagekontrollant på Valla) och farsan med nattåg till Malmö och ropade hem en “kanon” på auktionen. Året var 1983 och jag jobbade hos Uffe Nordin där jag hade pappas och min pålle, Bussig Pärup. Det var dags för Derbyauktion nere på Jägersro och när jag bläddrar i katalogen ser jag till min stora glädje att Doris Gunnarsson, Höör skall sälja Bussigs halvsyster “Epona Pärup”. Jag blev i eld och lågor och lade in en massiv kampanj på farsan som redan hade knepigt att finna förtjänsten i storebror Bussig.

 I Uffes stall jobbade även Mia “Tummen” Wahlberg och hon hade, precis som Åke Lindblom varit över i mattpiskarlandet och jobbat. Eponas pappa var, Count´s Pride. En helt ny hingst som kommit till Lassagården. Nu var det så fiffigt att Tummen sett hästen live i USA så hon kunde verkligen rekommendera honom som hingst. Sagt och gjort. Pappa bokade en resa till Kanarieöarna i samband med vår tågresa ner till Malmö. Annette och jag låg i sovkupén och lyssnade på farsans näsfanfarer som skulle få Nils Landgren så avundsjuk så han hade knäckt sin trombon över knäna. Väl framme i Malmö så kastade farsan in sin väska och tennisrack i en box på stationen och det bar iväg med taxi ut till Jägersro.

Det var dags för en stor 2årings auktion ute på Jägersro och ridhusläktaren var full med folk. Pappa hade redan hunnit med några bira och satt bra uppe på läktaren medan jag och Annette var nere vid boxarna och tittade på den vackra 2 åring som var själva objektet. Vad vi inte visste var att denna flicka var identisk med den häst som Göran Edlund, bara några dagar tidigare hade sprutat upp ett framknä på och sedan lastat ner till auktionen.

Count´s Pride var ju ny och oprövad som hingst i Sverige och jag hade sagt till pappa att vi skulle hänga med till 20 000:- men inte längre. De startade på 17 000:- och det tog bara några rop innan vår limit var nådd. Jag gick besviken upp till pappa på läktaren och sa att det bara var att glömma affären och han höll med. Med hängande huvud gick jag ner till volten där man gick runt med den vackra Epona Pärup samtidigt som buden bara höjdes. Till slut var det två kvar som bjöd och den ena var Bo W Takter. Klart att den där trollkarlen ska få henne med, tänkte jag uppgivet. Det bjöds “25” och Takter kontrade med “26”. Direkt hördes “27” uppe från läktaren och Bosse avvaktade lite innan “28” blev bjudet. Så där höll det på tills Takter ropat “35”. Man hörde “första”, “andra” och……. “38” !

Epona Pärup gick iväg för 38 000:- och det blev INTE Bo W Takter som köpare. Jag gick upp till läktaren där farsan satt med en ny öl. “-Hon blev i alla fall på tok för dyr så det är inget att deppa för”. Farsan nickade förstående och svarade, “-ja, vi hade ju satt 20 000:- som max så det var inte mycket att göra”. Det blev tyst en kort stund sedan säger pappa, “-jag vet vem som köpte hästen” . “-Vem då?” undrade jag. “-Jag måste ta en taxi till stationen och hämta väskan och tennisrack, jag skall vara på Kastrup om en timme, du och Annette får ordna med en transport hem till vår nya häst”.

Farsan hade alltså bestämt sig för att Epona skulle komma med hem till sin storebror och hade Bo W Takter inte en chans! Du kan nog ana hur stolt och glad Stall Rosas unga tränare var när vi beställde transport upp till Solvalla av Sören Persén. Väl uppe på Solvalla så ville Uffe Nordin gärna provköra vårt nyförvärv. Ulf hade ju en förkärlek för Lassagårdens hingstar (vem har väl glömt när Uffe hade med sig Langemar ut till Lassagården och kom tillbaka med hela årskullen efter “Fashion Blaze”. Uffe var mycket imponerad av Epona Pärup och det verkade som att vi nu hittat en blivande stjärna.

Året efter flyttade Uffe Nordin till Frankrike och jag hamnade ute på Drottningholm med Stall Rosas två springare. Epona Pärup hade blivit en riktig kanon om inte hennes högra framknä satt stopp. Jag tog min licens med henne och körde även mina första lopp med Epona. Tyvärr så blev det bara ett fåtal starter innan vi fick lägga ner hennes tävlingskarriär. I aveln lämnade Epona några riktigt fina (i mina "något" färgade ögon) hästar varav Tarzan köpte den första.

Count´s Pride blev sedan en av Sveriges bästa avelshingstar genom tiderna och redan i hans andra kull här hemma fanns en Derbyvinnare i form av, Jet Ribb! Två dagar efter att vi ropat hem Epona Pärup så står Bo W Takter i vinnarcirkeln nere på ett regnigt Jägersro efter att ha vunnit Svenskt Travderby med Micko Fripé…

----------------------------------------------------------------

Så mina rosa snälla vänner. Nu vill jag önska er en fin helg så hörs vi igen nästa fredag då vi laddar upp inför valet! Den här helgen skall du få TRE kanontips. Vi börjar med V75 på lördag. I sista avdelningen är det Megaklart på Mack Dragan och vi får 7 gånger klirret som tack för uppbackningen. Stenklar till söndagens Derby är Alcoy till 11 gånger mumman. Det blir lättare än förväntat. Tredje tipset är vår weekendresa ner till Berlin den 23e november! En supertrevlig helg med ett glatt gäng där vi naturligtvis går på trav i bakvarv och vinner tillbaka hela reskassan. 4 platser kvar just nu. Må gott.

Visste du förresten att mer än 80 % av alla gruppvåldtäkter som begås i landet begås av invandrare. En grupp som "bara" är ungefär 10 % av landets befolkning.

Så får det bli...

Tack för allt finaste DINO...

Det har snart gått 15 år nu. Jag kände mig helt klar med hundar och så hade jag tänkt att det skulle förbli. Min sambo var dock sugen på hund men jag hade hittills lyckat bromsa henne. En dag hittade sambon en sida på nätet där man hade tagit hand om gatuhundar i Spanien, En märklig liten vovve utan svans och med babyrosa mage tittade fram på en av bilderna. Jag stålsatte mig och sa nej. Någon vecka senare så säger dottern att det finns en supersöt liten hund vid stallet på Österås. Nina som sköter stallet har uppsamling av hundar från just Spanien som hon sedan förmedlar vidare till godhjärtade människor. Näe, inte du också sa jag. Dottern Ida tjatade vidare och sa att vi bara MÅSTE komma och titta på DINO som vovven hette. Jag berättade detta för sambon som förvånat sa att hunden i Spanien också hette Dino! Det skulle visa sig vara samma hund de talade om och att DINO nu fanns bara några kilometer från oss. Ödet ville tydligen att vi skulle ta hand om den här lilla killen.

Som sagt, för snart 15 år sedan kom DINO hem till oss och har sedan dess levt ett underbart hundliv ute på Munsö hos människor som verkligen gett sin kärlek till honom. Jag minns när yngste tjejen hemma skulle leka med DINO. Hon kastade pinnar och DINO sprang i panik och gömde sig! I Spanien hade man tydligen kastat stenar och liknande efter honom. Åren gick och DINO skulle aldrig bli den där vovven som man "lekte med". Han njöt som bäst när han fick ligga i närheten av mig och dela några ölkorvar! Bäst tyckte han om den spanska FUIT-korven, en lufttorkad historia som tydligen passade lika bra till skålvatten som källarsval pilsner. DINO och jag hängde alltså ihop under alla år. Visst, övriga familjemedlemmar var naturligtvis lika uppskattade men jag vill ändå tro att han och jag hade något "extra". Åren gick och för ett bra tag sedan började DINO få det svårare att komma upp när han legat länge. Ute och på mattor gick det fint men på parkettgolv och liknande så blev det riktigt jobbigt. Detta i kombination av att hälsan började svikta gjorde att vi närmade oss det där oundvikliga men nödvändiga som vi djurägare alltid hamnar i. Våra finaste vänner kan inte prata och när de inte mår bra eller rättare sagt börjar må dåligt så är vår plikt att hjälpa dem till lugn och ro.

Det där är naturligtvis lättare sagt än gjort. Min gamla katt Simon hade den goda smaken att som sjuttonåring smacka i sig en skål med lax-kattmat, gå ut på trappan, tvätta av sig och sedan bara helt enkelt dö! Två andetag så var han i himlen. Så "lätt" brukar det inte vara för oss som har djur som vi älskar. För DINO så var det tvunget att ge honom lite hjälp vidare. Idag på förmiddagen kom då min gamla veterinär som jag haft ända sedan han behandlade Epona Pärup på Drottningholm 1985. DINO lade sig på trappan här hemma och fick en spruta. Han somnade in nära de som älskat honom från dag ett, solen sken och vinden fläktade mjukt och skönt. Nu ligger DINO begravd här hemma på Munsö Lounge nära katten SIMON och min första travhäst BUSSIG PÄRUP. Jag har gråtit mer eller mindre oavbrutet hela dagen men det känns samtidigt som en del av livet och jag är glad att jag  var med och nära då DINO nu for upp i den fina himmel där alla underbara hästar, katter, hundar och alla andra djur får njuta av lugn och ro.

Avlutar med en liten hälsning till alla mina vänner. Vi som älskar djur och som lever med och för dem är liksom tvungna att ta även denna tunga bit. Men jag kan trösta dig, vi gör något gott och de fyrbenta vännerna är nog ganska stolta över oss som kämpar på här nere ett tag till. En dag så kanske vi får träffas igen...

Tungt idag och jag tänkte sluta för den här gången. Måste dock skriva några rader om Derbykvalen i veckan nere på Jägersro. Aldrig har jag sett så många ofräscha hästar få gå i botten som i dessa kval. Timo Nurmos visade sin vana trogen upp några hästar som absolut INTE borde ha startat. Näe, det jag fick se gjorde att jag nog backar ut samma väg som jag kom. Travsporten idag är så långt från det jag höll på med när jag började för snart 40 år sedan. Nu gasas det för Kung och fosterland, jag vet inte om jag kan förlika mig med denna press. Hade det varit DINO så hade han sprungit och gömt sig i hagen så att man aldrig funnit honom...

Jag önskar nu alla mina rosa snälla vänner en fin helg och gör det med en vinnare upp till Bergsåkers V75a. I sjätte avdelningen kommer Wollafur åter ut och med rätt lopp så får vi 32 gånger snasket. Våga och vinn.

Visste du förresten att ungefär en tiondel av landets befolkning står för 87 % av de gruppvåldtäkter som begås. Etablissemanget försöker skylla på taskig ekonomisk situation och "utanförskap" medan fakta pekar på ett kulturellt betingat fenomen. Val 9e september.

Så får det bli...

Nej Lidl, absolut nej...

Det är nu 15 år sedan Lidl öppnade sina första matbutiker i Sverige. Precis som när farsan slog igång sportaffär i Huvudsta Centrum när man väntade tunnelbanan så var Lidl mycket beräknande. Med Sveriges intåg i EU så skulle ju alkoholmonopolet bort och där stod Lidl rustat för att kunna erbjuda vin och starköl till bra priser. Vi vet alla hur det gick. Tunnelbanan till Huvudsta C kom femton år senare så farsan fick slå igen och Lidl väntar fortfarande på att monopolet skall falla.

Under de första åren i Sverige så var Lidl en riktigt ruggig historia. Man körde upp tysk mjölk till butikerna i Sverige och det som inte såldes fick inte hällas ut utan kördes senare tillbaka till Tyskland! Alla vet ju att Lidl hela tiden jobbat med låga priser vilket innebär att man samtidigt får produkter därefter. Just svenskarna skulle visa sig vara mer svårflörtade än andra länder. Vi vägrade köpa tysk djurplågad köttfärs och ägg från burhöns. Det här hade Lidl inte riktigt räknat med. Man gick back med enorma summor de första åren innan man tvingades ändra sitt utbud. Nu skulle det vara svenskt kött, svenska ägg och mejerivaror från trygga Svedala. Plötsligt gick det inte att hålla lika låga priser längre, hur skulle man nu göra?

Jag vägrade Lidl under mer än tio år innan jag en kväll blev tvungen att köpa purjolök inne i deras butik på Ekerö. Lidl på Ekerö är lite speciellt, precis som ute i Djursholm och Täby så är det lite känsligt att parkera stadsjeepen där för att handla och sedan komma ut med kassar som är märkta "Lidl". Det har mest varit bygg-polacker, studenter och annat "eljest" folk som besökt butiken. Idag ser det dock lite annorlunda ut, fler och fler stannar nu vid Lidl och handlar. Det finns nu för tiden ett ganska stort utbud av ekologiska produkter som tilltalar den nya "empatiska" småbarnsfamiljen.

Men Lidl måste ju samtidigt tjäna deg! Nu kommer vi till den knepiga. I deras sortiment finner vi både ekologiskt och svenskproducerat men på ett snillrikt sätt så styrs du obemärkt in på lågprisprodukterna som håller samma nivå som sitt pris. Du vill ha pålägg, hoppsan där slank det ner "Jägarkorv" för 10:90:- Tysk köttråvara av usel kvalité samt även rätt trist smak. Oj då, juicen är utländsk, utspädd och i det närmaste odrickbar. Så här fortsätter det, du finner massor med "klipp" men det är alltid livsmedel med sämre kvalité och etiskt ifrågasatt. För att ytterligare lura in kunden i fållan så har man ett annat knep, skräm bort dem med dyra produkter. Låt säga att du vill köpa en vanlig hederlig grevéost. Då finns en svensktillverkad från känt mejeri, men osten kostar 99:- kg. Du tittar dig omkring och hittar en "emmentaler" för bara 59:- kg och slänger den genast i korgen. Ibland missar man bluffen men om man tittar noga så avslöjar man dem. 99:- per kilo för den svenska osten medan emmentalern kostar 59:- per förpackning! Hoppsan, en ost på 750gr kostar alltså 59:- vilket naturligtvis ger ett annat kilopris. Det är samma sak med köttet. Svensk fläskfilé för 79:- är ju bra, om man inte är medveten om att det är per förpackning som ligger på typ 600gr. Så här håller det på. Vi brukar köpa runda vetekakor i påse. På COOP kostar påsen 24:90:- På Lidl får du samma bröd för 12:90:- Halva priset men lika många bröd i påsen! När du kommer hem och jämför så ser du genast bluffen. De runda bröden är betydligt mindre i diameter och du är prankad så det visslar om det. Jag kom nyligen hem med 8 billiga toarullar från Lidl. Ja jag vet, de är lika löst rullade om man köper dem på ICA som "ICA BASIC" men här på Lidl var de ÄNNU billigare. När jag kom hem såg jag nästa bluff, rullarna är två centimeter kortare! Lurad igen och det börjar nu bli pinsamt.

Det finns en tredje anledning till att fundera mer än två gånger innan man kliver in i en Lidl-butik. Du kan ju aldrig handla BARA där, du måste ALLTID komplettera i en RIKTIG butik! En gång fanns det ingen svartpeppar, en annan gång var löken slut. Till midsommar fanns det massor med färskpotatis (knappast svensk) för 50öre kilot, dessvärre så fanns ingen gräddfil. Nu senast var den ekologiska mjölken slut och en annan gång fanns inga apelsiner. Näe mina vänner Lidl ÄR ett torsklir, var så säker...

Över till pållarna. Det var mycket snack om "Upp till bevis" nere på Halmstadtravet i juli och nu var det Solvalla som puffade hårt för "Ahlsell legends". Inget fel i detta men dessa lopp är inte i närheten av vad vi skall få uppleva nere på Skrubbs i helgen. Det är flera år sedan han hängde den blå/röda dressen på skullen och det var mer än tio år sedan han senast vände upp. På lördag är det dock dags igen, Pär Hassborg gör comeback i vagnen! Samtidigt som Erik Adielsson kackade i blöjan nere i Skåneland så balanserade Pär in hästar som Gertrud Lindarve och Baltasar Sam till säkra segrar nere på Skrubbs. Det var blyboots, spångskor (Kim Eriksson, du får fråga Göran B), tåvikter och entömsbett som gällde och ett fast tag i handstropparna ända in i mål. I helgen kommer han då åter, Pär Hassborg. Två uppsittningar i kategori 60oddsare väntar och du skall veta att vi är många som håller tummarna. Det senaste jag hörde var att Pärra nu febrilt letade tunn och smidig säkerhetsväst, det är ju ett helsicke när kondensen uppe på skullen skall dra ihop dressen så mycket när den hängt länge...

Avslutar hästbiten med att konstatera att Solvallas hybrisprojekt "The Showdown" slängs i sopsäcken. Det hade jag ju kunnat sagt från början (det gjorde jag också). Hade man valt att köra med tre hästar istället för två så hade det blivit ett helt annat lopp, två mot varandra blir ju ett sömnpiller och när nu Propulsion redan slagit Readly Express så blev det total pyspunka. Tänk om Solvalla nu vågade göra det galna med pengarna. ett P22 lopp med "breddkuskar" där en mille väntar vinnaren! Bara lek med tanken, vilken grej...

Innan jag slår ihop för den här gången så måste jag få beröra vår samtid en smula. Ett gäng vedervärdiga as med invandrarbakgrund eldar upp hundra bilar och då går extremvänstern ut och hävdar att det är SD som ligger bakom! Det är ju så sinnesjukt sönderrökt att man storknar. På videofilmerna hörs både "blattesvenska" och arabiska". Nästan lika rubbat blev det nyligen när en Vänsterpartist stod i Aktuellt och diskuterade huruvida det var OK att låta vänsterextremister gapa och skrika så att SD inte kan nå ut med sitt budskap i ett demokratiskt samhälle. Vänstermuppen i studion anammade naturligtvis de antidemokratiska metoderna att störa bort de som man inte tycker om. Riktigt sjukt blev det då i sändningen när muppen ber sin meningsmotståndare att vara tyst så han kan tala till punkt! Se farsen här. nedan...

Ha nu en fin sensommarhelg så hörs vi igen nästa fredag. Vi avslutar med att klämma iväg en stenklar till helgens V75a på Gävle. I Guld blir Volstead favorit trots total avsaknad av form. Vi andra puffar in på Order To Fly och får 9 gånger kräftan för besväret. Mums fillibabba.

Visste du förresten att Miljöpartiet tycker att barnfamiljerna skall storhandla med paketcykel.

Så får det bli...

Det blåser över Örebro...

Det är ängsligt och guppigt i travsportens lilla ankdamm. Örebrotravets Hans Karlsson är satt i glassbox av sina kollegor och ”vänner” ute på Mariebergs lilla grusade oval. Jag känner ganska väl igen mig när jag så här på håll följer turerna kring Karlsson. Det här att sticka ut, tycka och tänka högt och sedan ha den dåliga smaken att inte bry sig om huruvida det kommer serveras gratissnittar eller inte har varit min kompassinställning så länge jag kan minnas.

Mönstret är oftast detsamma. Du säger vad du tycker och tänker om något eller någon men får aldrig svar från den berörda, det går alltid en bekväm omväg innan det når dig. Själv minns jag för många, många år sedan då jag i mitt Fredagsbrev dömde ut två kuskar för deras ofta fula och hårda drivningar på hästarna. Ett fall gällde en häst som fick mottaga ett femtontal riktigt fula spöslag av kusken då man på foto lyckades vinna ett storlopp uppe på Boden. Jag minns inte om det var 300 eller 600 laxar i första pris men kusken fick 6 000:- i böter och tre dagars avstängning. Ett klent straff och det tog bara till några dygn innan han åter fick straff för sin drivning, då på en ostartad pålle inne på Solvalla.

Efter att jag skrivit om detta i mitt Fredagsbrev så blev jag uppkallad till STC (ST) där man övervägde att dra in min licens med hänvisning till att jag eventuellt skadat travsportens anseende! JAG hade alltså eventuellt skadat anseendet, inte kuskarna efter sina drivningar...

Tillbaka till Hans Karlsson. Det har absolut svingats hej vilt med Karlssons penna och vis av erfarenhet så vet jag att det naturligtvis finns sådant som kanske borde framförts ”en aning” mer nyanserat. Oavsett vad så har man nu tydligen tassat bakom ryggen och tillsammans gjort en ”attack” mot Hans och precis som vanligt så verkar det följa samma mönster, man vågar inte ta ”fajten direkt” utan smyger istället bakom. Fegt, tycker jag.

Det är egentligen ganska märkligt. Jag har genom åren skrivit en hel del om t. ex. Bergharn och Ludde. Staketkuskarna öser då alltid dynga in i min mejl osv. Detta samtidigt som jag törs påstå att jag har en riktigt hygglig kontakt med båda tränarna. Just dessa två är ju även ganska bra exempel på personer som inte behöver tassa bakom ryggen på folk när de vill säga vad de tycker. Man behöver inte hålla med någon alls men för mig är det alltid heder till dem som faktiskt står för någonting och som även har modet att göra detta öppet, trots att det blåser. Det gäller i travet likväl som i vardagen. Något att tänka på inför kommande val kan jag tycka...

Över till annat. I veckan var det tänkt att vår gamle Varennegubbe skulle montékvala efter ett års bortavaro från travbanan. Av detta blev det, platt fall. Undertecknad trodde jag hade mental ordning på pållen men det visade sig att jag var helt fel ute och presenterade hästen i minst sagt knepigt skick. Jag har jobbat med travhästar i snart 40 år och det här är min största utmaning någonsin. Vi får komma igen helt enkelt. Måste samtidigt puffa lite extra för ridande Alice Molin! Jag skulle kunna namnge ett antal ”topp 10 ryttare” i landet som vare sig vågar eller skulle klara av hästen. Alice visade stor kyla trots att hon bjöds hårt motstånd från Agenten. Att han sedan inte fungerade i loppet tar jag på mig. När Alice senare under kvällen på Solvalla fick lite bättre häst (en 85oddsare) under sadeln så visade hon sin kapacitet och red elegant in en tredjeplats. Summa summarum. Du behöver inte lira Agenten innan jag lämnar klart samtidigt tycker jag att det lika självklart att tränarna använder sig av Alice Molin betydligt mer, hon är garanterat topp 5 i landet...

Sätt upp Alice Molin!

Slutligen över till något som först kändes som en resa till 1a april. Nere på Åby skall man visst erbjuda ”personal” som hjälper hästskötarna med ”det tunga jobbet” att lasta ur hästbussar och transporter när de kommit in till travbanan. Asså, är det ett skämt eller?! Vart är travsporten på väg...

Amerikansk travsport har aldrig tilltalat mig då jag dels tyckt att det fattas taktik och liknande i loppen. Spödrivningarna är en annan del som för mig drar ner helhetsintrycket en hel del. Jag vet att det ser minst lika illa ut i till exempel Australien och även Frankrike. När en kusk sedan kommer i mål med avslaget körspö så fick det vara nog. Sedan piggar det ju trots allt upp en del att se när Svanstedt får hjärnblödning. Lynnet på den bonndrängen är ju som bekant inget att leka med. Efter att ha hamnat i maskin i Hamboförsöket (hur man nu lyckas med det på en så stor bana och så få konkurrenter är för mig en gåta) så brann det till under hjälmen på grön kusk. En vansinnesmanöver utanför bangränsen resulterade i att han krokade ihop med en konkurrent så det small om det. Han är bara för mycket den där mannen...

Nej mina rosa härliga vänner nu tar vi helg och det gör vi med en klaring nere på Åbytravet. Peter Untersteiner verkar ha fått ny "foderleverantör" vilket resulterat i betydligt sämre form på hästarna än tidigare. Men det finns ju undantag och ett av dem är Springover i femte avdelningen. Spåret är ju inget vidare men med bra körning hela vägen så kan vi hämta ut 9 gånger surströmmingen. Mumma...
Må gott så hörs vi igen nästa fredag.

Visste du föresten att jag nyss höll på att kräkas efter att ha sett Såssarnas nya reklamfilm där Svetsarn står i fokus och berättar så fint vad "han vill ha". Jag och många med mig vomerar hejdlöst och gör inga misstag den 9 september.

Så får det bli...

Ulla eller Fru Svensk?

Ja, farsan hade två favoritservitriser inne på Solvallas Ölcafé. Vid stambordet serverades man alltid av Ulla eller Fru Svensk. Idag har kolossen KONGRESSEN stått tung, gråsvart och bister i drygt 30 år och det gula ölcaféet är således sedan mycket länge ett minne blott, men vilket minne sen...

Historien om hur undertecknad hamnade på Solvalla känner du antagligen till. Farsgubben var skrothandlare med firma och skrot-tomter ganska exakt där Friends Arena nu står. Det var tidigt 70tal och Olle körde brun Pontiac. I bakluckan låg det alltid en back Three Town starköl samt några tennisrack. Ofta drog farsan iväg direkt efter lunch och åkte raka vägen till SALK-hallen (som senare brann ner och återuppbyggdes) där det väntade tennis och bastu med Percy Rosberg och Bengt Bedrup. På onsdagarna blev sedan den naturliga destinationen Solvalla efter bastubad, tennis och "några" öl. På 70-talet fanns ingen "spinning" eller SATS, näe, mammorna gick på JAZZBALETT! Syftet var detsamma, att snygga till kroppsformen och känna sig lite mer "spänstig". Eftersom mammas träningar var just på onsdagskvällar så fick pappa oftast plocka med mig ut till Valla, varenda tävlingsdag!

Gula ölcaféet blev således mitt hem på onsdagskvällarna. Idag börjar jag förstå hur gammal man faktiskt börjar bli när man får fundera på vilka aktiva som fått möjligheten att kliva in i denna mytomspunna lokal och vilka som kommit in i sporten långt senare. Pappa brukade ställa bilen vid den övre parkeringen och när man gått igenom entrén så gick det en liten smal trappa ner för berget och man kom fram ungefär där rulltrapporna nere på Ströget idag är. På kvällarna var det mörkt i trappan med några svaga lampor, ett räcke omgivet av lite buskar och småträd. Än idag kan jag blunda och se mig själv gå där bakom pappa ner mot Ölcaféet. Väl där så fanns det två plan med uteplatser och sedan stora tunga trädörrar med glas i som man öppnade genom att dra i knopparna på dörrarna. Det krävdes lite styrka för att få upp dem och väl där inne slog cigarettröken emot en. När det regnade så rann det kondens på insidan av de stora fönstren på Ölcaféet. Det var rökigt, fuktigt och kändes ungefär som när man åkte i mammas Folkabubbla. Mamma satt fram och bolmade John Silver utan filter medan jag och brorsan med svidande ögon gnuggade fukten från insidan av bilfönstretdär bak. Om jag minns rätt så var det tre plan inne på Ölcaféet. Längt upp fanns en lång bardisk och det var även där de enarmade banditerna stod. När farmor var med ute på Solvalla så var det där hon oftast hamnade. Längst till vänster inne på Ölcaféet (i rikting mot målet) fanns ett utrymme som jag tror tillhörde Solvallas hästägareförening eller möjligen styrelse. Inne på Kongressen idag ligger samma avdelning på ganska exakt samma ställe! Där fanns en trappa ner där toaletterna fanns. Trappan som uppåt gick vidare och satt ihop med A-läktaren. Vid pappas favoritbord serverades vi alltid jättebra mat. Jag brukade ta en räksmörgås eller deras underbart smarriga gräddstuvade pyttipanna. En Cola till det och hade vi lite flyt på liret så kunde det bli en vaniljglass med tillhörande varm chokladsås som serverades bredvid i såssnipa av renaste silver. Det blev många, många onsdagar för mig tillsammans med pappa och hans vänner. Byggherre Olle Sahlin med sin Coachman (Kim Eriksson, du får Googla), "Hammarbyaren", Lennart Byk och den där skumma bookmakern som jag aldrig fick något namn på. Det här var tidigt 70tal men jag kan egentligen minnas det som igår. När de rev Gula Ölcaféet och började bygget av Kongressen (som dessutom blev felbyggt med de vinklade fönstren högst upp som nu ställer läktarplatserna i konstant skugga) så dog själen för huvudstadsbanan. Förresten, någon som minns buljongstånden på Solvalla?! Vi återkommer till dem i ett annat Fredagsbrev.

Över till nutid. För några år sedan var det jäkla hallaballoo kring Solvallas nya startbil! Mats Rosén stoltserade med banans nya mångmiljoninvestering. Tanken var att publiken (mot betalning) skulle få åka med i glasburen och följa starten, sedan fick de följa loppet från usel plats genom tonade rutor. Jag ifrågasatte naturligtvis spektaklet redan från start och nu med några års nyttjande så skulle jag vilja få lite siffror från Solvalla. Hur många tusen har suttit i glasburen och glott?! Var det en smart investering?

Johnny Takter flyger konservburk till USA och "följarna" går bananas! Det är något unikt med Johnny, egentligen inte med just honom utan mer dem runt omkring. Inom travet består fortfarande de aktiva av 87 % bonndrängar (inget ont menat, jag är själv bonnig som bara den) och därför sticker "de andra" ut. Att brudarna idag rider montélopp med allt från lösnaglar och lösögonfransar till Foundations och kajal är inget konstigt alls. Travet går ju faktiskt framåt och de aktiva likaså. Tillbaka till Takter, han tillhör "de andra" och blandas sällan ihop med typ Jan-Olov Persson eller de andra "bonndrängarna". Medan Kolgjini måste döma ut och skrika (ofta med all rätt) för att får synas och höras så gör ju Johnny ingenting i den riktningen. Att bara "få vara" och försöka navigera sig fram i allt konstigt här på klotet räcker visst gott, vi är nog många fler som borde ha detta som rättesnöre istället för att lägga så mycket fokus på hur andra skall tycka och tänka kring en. Trots Takters lågmälda framtoning så är det alltid mer pådrag kring honom. Johnny är en kanonkille samtidigt som "följarna" ibland framstår som mer "knepiga". Medan till exempel Örebrotravets Hans Karlsson vänder uppochner på mycket runt omkring så får ett stillsamt inlägg från Takter där han klurar lite över sitt stökiga vardagsrum tiodubbel uppmärksamhet. Nog är vi allt märkliga va?! Önskar Johnny en trevlig helg och hälsar även till Jimmy som jag spöade i flipper på ett hotell i Finland 1981.

Vill du hänga med oss på en resa utöver det vanliga till Rhodos i höst?!

Med dessa rader vill jag önska alla en riktigt skön sommarhelg. Jag har fått in en klaring till V75an på Rättvik. I andra avdelningen är det klart på Milliondollarrhyme, trots Fredrik B i vagnen. Vi får 9 gånger för risktagandet och det är bra betalt. Vassego.

Visste du förresten att Janne Hoas i veckan klämde dit en 56 oddsare nere på Skrubbs.

Så får det bli...