Fredagsbrev, arkiv

03 augusti 2018

Ulla eller Fru Svensk?


Ja, farsan hade två favoritservitriser inne på Solvallas Ölcafé. Vid stambordet serverades man alltid av Ulla eller Fru Svensk. Idag har kolossen KONGRESSEN stått tung, gråsvart och bister i drygt 30 år och det gula ölcaféet är således sedan mycket länge ett minne blott, men vilket minne sen...

Historien om hur undertecknad hamnade på Solvalla känner du antagligen till. Farsgubben var skrothandlare med firma och skrot-tomter ganska exakt där Friends Arena nu står. Det var tidigt 70tal och Olle körde brun Pontiac. I bakluckan låg det alltid en back Three Town starköl samt några tennisrack. Ofta drog farsan iväg direkt efter lunch och åkte raka vägen till SALK-hallen (som senare brann ner och återuppbyggdes) där det väntade tennis och bastu med Percy Rosberg och Bengt Bedrup. På onsdagarna blev sedan den naturliga destinationen Solvalla efter bastubad, tennis och "några" öl. På 70-talet fanns ingen "spinning" eller SATS, näe, mammorna gick på JAZZBALETT! Syftet var detsamma, att snygga till kroppsformen och känna sig lite mer "spänstig". Eftersom mammas träningar var just på onsdagskvällar så fick pappa oftast plocka med mig ut till Valla, varenda tävlingsdag!

Gula ölcaféet blev således mitt hem på onsdagskvällarna. Idag börjar jag förstå hur gammal man faktiskt börjar bli när man får fundera på vilka aktiva som fått möjligheten att kliva in i denna mytomspunna lokal och vilka som kommit in i sporten långt senare. Pappa brukade ställa bilen vid den övre parkeringen och när man gått igenom entrén så gick det en liten smal trappa ner för berget och man kom fram ungefär där rulltrapporna nere på Ströget idag är. På kvällarna var det mörkt i trappan med några svaga lampor, ett räcke omgivet av lite buskar och småträd. Än idag kan jag blunda och se mig själv gå där bakom pappa ner mot Ölcaféet. Väl där så fanns det två plan med uteplatser och sedan stora tunga trädörrar med glas i som man öppnade genom att dra i knopparna på dörrarna. Det krävdes lite styrka för att få upp dem och väl där inne slog cigarettröken emot en. När det regnade så rann det kondens på insidan av de stora fönstren på Ölcaféet. Det var rökigt, fuktigt och kändes ungefär som när man åkte i mammas Folkabubbla. Mamma satt fram och bolmade John Silver utan filter medan jag och brorsan med svidande ögon gnuggade fukten från insidan av bilfönstretdär bak. Om jag minns rätt så var det tre plan inne på Ölcaféet. Längt upp fanns en lång bardisk och det var även där de enarmade banditerna stod. När farmor var med ute på Solvalla så var det där hon oftast hamnade. Längst till vänster inne på Ölcaféet (i rikting mot målet) fanns ett utrymme som jag tror tillhörde Solvallas hästägareförening eller möjligen styrelse. Inne på Kongressen idag ligger samma avdelning på ganska exakt samma ställe! Där fanns en trappa ner där toaletterna fanns. Trappan som uppåt gick vidare och satt ihop med A-läktaren. Vid pappas favoritbord serverades vi alltid jättebra mat. Jag brukade ta en räksmörgås eller deras underbart smarriga gräddstuvade pyttipanna. En Cola till det och hade vi lite flyt på liret så kunde det bli en vaniljglass med tillhörande varm chokladsås som serverades bredvid i såssnipa av renaste silver. Det blev många, många onsdagar för mig tillsammans med pappa och hans vänner. Byggherre Olle Sahlin med sin Coachman (Kim Eriksson, du får Googla), "Hammarbyaren", Lennart Byk och den där skumma bookmakern som jag aldrig fick något namn på. Det här var tidigt 70tal men jag kan egentligen minnas det som igår. När de rev Gula Ölcaféet och började bygget av Kongressen (som dessutom blev felbyggt med de vinklade fönstren högst upp som nu ställer läktarplatserna i konstant skugga) så dog själen för huvudstadsbanan. Förresten, någon som minns buljongstånden på Solvalla?! Vi återkommer till dem i ett annat Fredagsbrev.

Över till nutid. För några år sedan var det jäkla hallaballoo kring Solvallas nya startbil! Mats Rosén stoltserade med banans nya mångmiljoninvestering. Tanken var att publiken (mot betalning) skulle få åka med i glasburen och följa starten, sedan fick de följa loppet från usel plats genom tonade rutor. Jag ifrågasatte naturligtvis spektaklet redan från start och nu med några års nyttjande så skulle jag vilja få lite siffror från Solvalla. Hur många tusen har suttit i glasburen och glott?! Var det en smart investering?











Johnny Takter flyger konservburk till USA och "följarna" går bananas! Det är något unikt med Johnny, egentligen inte med just honom utan mer dem runt omkring. Inom travet består fortfarande de aktiva av 87 % bonndrängar (inget ont menat, jag är själv bonnig som bara den) och därför sticker "de andra" ut. Att brudarna idag rider montélopp med allt från lösnaglar och lösögonfransar till Foundations och kajal är inget konstigt alls. Travet går ju faktiskt framåt och de aktiva likaså. Tillbaka till Takter, han tillhör "de andra" och blandas sällan ihop med typ Jan-Olov Persson eller de andra "bonndrängarna". Medan Kolgjini måste döma ut och skrika (ofta med all rätt) för att får synas och höras så gör ju Johnny ingenting i den riktningen. Att bara "få vara" och försöka navigera sig fram i allt konstigt här på klotet räcker visst gott, vi är nog många fler som borde ha detta som rättesnöre istället för att lägga så mycket fokus på hur andra skall tycka och tänka kring en. Trots Takters lågmälda framtoning så är det alltid mer pådrag kring honom. Johnny är en kanonkille samtidigt som "följarna" ibland framstår som mer "knepiga". Medan till exempel Örebrotravets Hans Karlsson vänder uppochner på mycket runt omkring så får ett stillsamt inlägg från Takter där han klurar lite över sitt stökiga vardagsrum tiodubbel uppmärksamhet. Nog är vi allt märkliga va?! Önskar Johnny en trevlig helg och hälsar även till Jimmy som jag spöade i flipper på ett hotell i Finland 1981.


Med dessa rader vill jag önska alla en riktigt skön sommarhelg. Jag har fått in en klaring till V75an på Rättvik. I andra avdelningen är det klart på Milliondollarrhyme, trots Fredrik B i vagnen. Vi får 9 gånger för risktagandet och det är bra betalt. Vassego.

Visste du förresten att Janne Hoas i veckan klämde dit en 56 oddsare nere på Skrubbs.

Så får det bli...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar