Fredagsmys på TV4 ikväll…

Ikväll är det då dags för premiären av “Stjärnkusken” i TV4. Erik Adielsson har senaste tiden bönat och bett om att vänta med eventuell kritik tills man i alla fall sett några avsnitt. Naturligtvis klokt man jag kan ändå inte låta bli att börja veva med fogsvansen redan nu…

Min kära travsport har ju fått betala en bra slant för denna “reklamfilm” och eftersom jag själv inte varit med och brainstormat så är jag tämligen säker på att programmet kommar att falla platt till marken. Orsakerna till det kommande fiaskot är flera och största felat är att man gjort helt “felvänt”. Vi börjar med lite fakta. Vår kära travsport är i ärlighetens namn ganska liten som “sport”. Utan Svenska spel och stryktipset så hade vårt avlånga land ändå haft tusentals fotbollsplaner utspridda där unga och gamla skulle fara runt och kicka boll. Hade vi inte haft spel på våra hästar så är jag ganska säker på att antalet travbanor hade legat någonstans mellan noll och inga alls. I och med detta så är just travsporten “utanför tävlan” avseende allmänintresse från stugor och lägenheter.

ATG ser naturligtvis den här programserien som ett bra sätt att marknadsföra SPELET! De kommer antagligen att kortsiktigt lyckas med detta men SPORTEN har inget att hämta här. Hur mycket än kokainpolarna Sjöberg och Henemark kommer smacka och tjoa så kommer ingen -absolut ingen- i TV-sofforna plötsligt få “feeling” och ringa Wången eller närmaste hästägarförening för att få komma in i denna härliga sport. Kari, Tillman och Adielsson som aktiva i programmet känns naturligtvis “rätt”. Ingen har väl i svensk travsport fått så mycket gratis marknadsföringstid i rutan som Tillman och det räckte ju ända till Elitloppet. Hur som helst, OM man nu ville nå ut med vår travsport genom en programserie i TV4 så skulle man gjort precis tvärs om! Ta ett gäng aktiva profiler, och då menar jag profiler, och sätt in dem i ett programformat som tv-tittarna redan anammar.

I “Stjärnkusken” får vi se ett gäng ointressanta C-kändisar där castingen av vänstermuppen Behrang Miri måste anses som en total katastrof! Möjligt att det är någon attackflata på något redaktionsmöte som lyckats spotta ur sig namnet i sann PK-anda men att det skulle nå ända fram känns unket. Behrang var trots allt stollen som kastade ut Tintin-böckerna från Kulturhuset och som gjorde vågen när Pippis pappa plötsligt inte längre fick vara “negerkung”. Nu är mussarna mitt inne i sitt Ramadan så förhoppningsvis får Behrang det lite jobbigt framöver med fokus och jag hoppas och tror att han försvinner snabbt ur programmet.

Ingen av deltagarna har något som helst allmänintresse och skulle omöjligen bli inbjuden till Skavlan och sporten trav är trots allt inte alt för stor, som just SPORT. Således finns det inte mycket att sukta till ikväll för alla de som aldrig ens funderat på att besöka en travbana och än mindre försökt pusha sina barn in på något travgymnasium. Vad borde man då gjort? Jo, precis tvärs om! Själv sitter jag regelbundet och slötittar på nonsensprogrammet “Grillmästarna” där TOTALT okända människor försöker hänga sig kvar bland flankstekar, spädgrisar, rubbing och hickoryspån. Varför tittar jag? Är jag intresserad av “truckföraren Björn” från Borås? Nej, inte ett smack men jag vill ändå följa med och se hur de skall lyckas. Således, PROGRAMIDÉN håller oavsett deltagare. Det är ju i ett sådant format vi skulle ha med ett gäng “sköna” travmuppar. Ett “Lets dance” där vi får följa en bakhalt Torbjörn Jansson i en Cha-cha och när Ove A Lindqvist drar på sig ett par trånga, högt skurna svarta byxor och med ros i munnen kör en het tango! Eller varför inte “Hela travsverige bakar”?! Hanna Olofsson och Ulf Stenströmmer har en stenhård duell där en petit choux skall tas till nya höjder. Med rätt program och bra travfolk så hade man kunnat lyckas nå ut, på riktigt. Avslutningsvis. Man har enligt mig gjort allt baklänges. Ointressanta personer skall “tävla” i en sport som få faktiskt ser just som en “sport”. Man skulle gjort precis tvärs om. Lill-Goop och Sobrilström ute på Fort Boyard är ett tydligt exempel på en rättvänd ATG-kampanj…

Vi lämnar “Stjärnkusken” och glider över på de “härliga” stallkörningarna. Nere på Kalmar hamnade Jörgen Sjunnesson i maskin när han spetsade lite FÖR lätt med stallskriket Västerbo Paymyday i den 6e avdelningen. Med favoriten i dödens satt Sjunnesson med en pålle fint på bettet när stallkompisen kommer ute i spåren, “tyvärr” lite väl sent för att det skulle kunna gå att släppa ledningen utan att det skulle se FÖR illa ut. Jörgen kände sig ändå tvungen att kasta sig på rygg. När Ohlsson sedan kört kallt i ledningen på upploppet och Sjunnesson sitter klättrande i rygg så blev jag NÄSTAN lite skadeglad i soffan. Hade det inte varit för att jag gillar Jörgen så mycket hade jag morrat högre. När jag hörde av mig till honom efter loppet så var han naturligtvis inte så nöjd med sin styrning men jag förstår honom till viss del. Det här med fler hästar från samma stall i loppen ÄR inte bra. Å andra sidan har vi ju det där, “-släpp till mig så släpper jag till dig” vilket är nästan lika kräkframkallande.

Det tog sedan bara några dagar innan vi på nytt fick se ett uppgjort lopp där lille Johan snällt släpper till pappa och sedan på upploppet inte ens tittar utåt för att försöka hitta en lucka. Ser inte så kul ut och här borde ATG satsa mer resurser istället för på gratis mackor & bira till Patrik Sjöberg om man vill att travsporten skall kunna sprattla ett tag till…

I måndags åkte vi ner till Gotland för en 42timmars “semester”. Agenten skulle starta i montéloppet och samtidigt lite kvalitétstid med Pär, Roger, Bengt, Hanna, Jessica, Fanny och alla andra härliga människor på ön som alltid sprider värme och glädje! Agenten var som vanligt kraftigt uppanmäld men rutinerade Maya red nytt rekord och lotsade med säkra händer in vår pålle som 4a. En trivsam tripp som vi snart gör om. För er som har häst som har svårt att räcka eller komma med så kan jag verkligen rekommendera Visbytravet! De kör ända in i september och du kan ju kombinera nytta med nöje om du själv åker ner på en semestertripp. Du blir mer väl mottagen av Pär eller Roger Hassborg och precis om Veijo Heiskanen så har de några tomboxar! Pär Hassborg, 070-818 89 74 och Roger Hassborg, 070-887 64 43.

Agenten kämpar på…

Nästa vecka är det Almedalsveckan nere på Gotland och 2015 kommer vara året då allt förändrades. Politikernas kurragömmalek är nu slut och migrationspolitiken kommer ÄNTLIGEN att diskuteras. Så länge asen kring IS fortsätter sina barbariska handlingar och bevisar att de bara kan spela ensträngad banjo så kommer migrationsfrågan att vara brännhet och snart är det bara Romson som ställer sig undrande till landets vändning men det får hon ta med sin Gode man.

Nej mina härliga rosa vänner nu tar vi helg. I morgon kväll är det Lördagskrysset från Gröna Lund på fyran och det har puffats för att Leila K skulle göra Come back tillsammans med Rob,n Raz. Precis som jag kunde ana så blev allt inställt. Leila letar fortfarande efter “formen”. Mer om form. Förra helgen skulle ju Sauveur sopa rent nere på Kalmar men icke sa Nicke. Som tur är så kan Åke ta revansch direkt. Nu i helgen på Färjestad så kom det just in en klaring! Poet Broline vinner E3 till 3 gånger kaffet! Tack för, just det, kaffet!

Visste du förresten att om man onanerar i tio minuter förbränner man mer kalorier en om man joggar i tjugo.

Så får det bli…

Glad Midsommar!

Vi börjar med den årliga varningen. Nu drar muslimernas tokeri igång igen. Under en månad skall det fastas under dygnets ljusa timmar (ytterligare en anledning till att muslimer och islam inte är konstruerat för att anammas här uppe i nord). När spektaklet är över så kommer det att frossas i halalslaktat kött, dadlar och lammgrytor. Visst kunde vi andra naturligtvis strunta i denna petitess om det inte vore för all den fara som muslimerna nu kommer bli för oss. Hur känns det egentligen att kliva på en buss vid Brommaplan vid halv tio på kvällen om, mot förmodan, solen varit framme och stekt hela dagen. Bakom ratten sitter en varm och yr chaufför som inte druckit en droppe vatten på de senaste 18 timmarna?! Fullständigt livsfarligt om du frågar mig. Sedan bävar jag för de stackare som ligger under skalpellen uppe på hjärtintensiven när det visar sig att hjärtspecialisten som skall utföra bypassoperationen är en hålögd muslim som med svett i pannan och darriga händer vinglar in i operationssalen för att helt uttorkad skrida till verket. Hemska tanke. Så, mina vänner, var på er vakt den närmaste månaden Ramadan skördar sina offer, var så säker…

Nu över till den stundande midsommarhelgen.

Dragspel började jag med tidigt.

Årets svenska “sommar” är ju ett stort skämt. Nästan lika stort skämt som den Decemberöverenskommelse som 7-klövern likt apatiska flyktingbarn på en flyktingförläggning nu stillasittandes bara stirrar på. Om dryga veckan går vi dessutom sakta mot mörkare tider igen…

Själv har jag massor med trevliga minnen från mina Midsomrar som knatte ute på Svartsjölandet. Som åttaåring debuterade jag som dragspelare vid Midsommarstången nere på Degerby och där spelade jag sedan många år. På bilden ovan spelar jag tillsammans med min pappa och gitarristen “Fisen” (dold bakom stången på fotot). Traditionsenligt så kommer här berättelsen om den där Midsommarhelgen som blev “lite annorlunda”. Håll till godo.

-----------------------------------------------------------------------------------

Jag var sju år när jag spelade jag dragspel med Hasse Tellemar i ett SVT program som hette ”Musik på spel”. Inspelningen gjordes på Nalen. Det blev ”Rosa på bal” så det dånade! När jag bara var några år så brukade jag släpa upp pappas gamla dragspel på sängkanten och sedan knuffa ner själva bälgen på dragspelet och spela på pianodelen så länge som det kom ljud ur dragspelet. Sedan var det bara att kånka upp dragspelet över sängkanten och börja om. När jag fyllde fem år så fick mamma en ny symaskin och pappa ville att jag skulle öppna lådan som symaskinen låg i. Det var ingen symaskin, det var ett dragspel, mitt första egna dragspel!

Pappa och jag spelade sedan runt midsommarstången på Degerby, Svartsjölandet varje midsommar från det jag fyllt fem år. Min faster var gift med Håkan Sterner, en man som jobbat som artist, med artister och som dessutom arrangerat konferenser och stora Kickoff fester långt innan ordet var uppfunnet. Nu hade han fått ett problem.

Håkan Sterner som på den tiden drev Club 33 på Ving hade glömt att boka dragspelare till några ställen under en midsommarhelg. Både pappa och jag tyckte att det kunde vara roligt att byta ut Mälaröarna mot en lite turné på "kontinenten". Vi skulle först spela på Mallorca på midsommarafton och flyga över till Ibiza till midsommardagen. Spelningarna skulle vara små, intima tillställningar hade Håkan sagt.

Det hade blivit dags för avresa. Vi åkte över till Mallorca på onsdagen före midsommar. Det var mycket trevligt på Mallorca och på det ”Club33” hotell där vi bodde så var väl egentligen ingen av oss representativ. Jag var för ung och farsan för gammal.

På midsommaraftonens morgon skulle jag ta fram dragspelet på rummet och köra igenom "räven raskar över isen" och "Jänta och jag". Dessa låtar hade rätt mycket svarta tangenter och de var alltid knepigast at nå med fingrarna. När jag skulle knäppa upp locket så såg jag en röd dekal på dragspelslådan. Tullen hade tydligen gjort en narkotikakontroll på flygplatsen. När jag fick upp dragspelet så "låg" alla pianotangenter ner! Alla toner lät när jag drog i bälgen och katastrofen var ett faktum. Hur lätt är det att hitta ett pianodragspel på Mallorca en Midsommarafton?! Pappa och jag lyckades plocka isär dragspelet och såg att alla små fjädrar och gummiband som höll upp tangenterna hade lossnat när de flinka tullarna hade farit fram. Med en liten skruvmejsel och en bläckpenna lyckades vi till slut lyfta tillbaka fjädrar och gummiband. Några var förstörda och jag fick klämma in tandpetare under dessa tangenter och helt enkelt glömma dessa toner.

Vi tog en taxi till spelplatsen, ett litet ställe för Vingresors gäster hade Håkan sagt. När vi kom fram så stod där ett tjugotal turistbussar och vi hade kommit till en gigantisk grisfest! Farsan blev ordentligt skakis, det här var lite annat än midsommarstången ute på Svartsjölandet hemma... På en stor scen skulle vi lira och det tog en bra stund och några Whisky innan farsgubben var i fas. Det hela gick riktigt bra och spelningen inför alla dessa människor fick nog anses som mycket lyckad. När vi kom tillbaka till hotellet sent på kvällen så gjorde pappa en bejublad entré ner i poolen med sin vita linnekostym på och alla hotellgäster, som satt klädda för Togaparty var inte sena att haka på. Det blev lite tjafs med vakterna på hotellet men det hela lugnade efter en stund ner sig. Egentligen så var ju farsan och jag som sagt för unga och för gamla för Club33 idén men vi fick i alla fall stanna kvar på hotellet…

Morgonen därpå så skulle det bära av till Ibiza, en liten flygtur på dryga halvtimmen. Det var här skräckfärden som skulle tvinga mig till total avhållsamhet från alla former av flygning de kommande 22 åren startade. Det var en gammal DC 8a med sliten inredning och trötta flygvärdinnor. I planet satt ett trettiotal spanjorer och min sovande pappa. Vid denna tidpunkt var jag mycket flygintresserad och hade flugit massor med tomma taxiflyg från Bromma då jag hade en vän till min bror som jobbade där. Jag hade alltså ganska bra koll på checklistor, rutiner och annat. Jag kan väl säga att dessa piloter bröt mot de flesta regler under denna flygning. Jag skall inte gå in på detaljer men jag var i alla fall skräckslagen när vi till slut hade landat. På Ibiza blev det först en spelning inför ett stort gäng svenskar och på eftermiddagen var pappa och jag mycket nöjda och belåtna. Farsan hade hittat några glada resenärer som han satt och pratade med och jag gick bort till strandbaren där jag fick gratis läsk. Vid den här baren fick jag även upp ögonen för "Oboy-special". Den snälla bartendern serverade mig en ett eget glas och jag gillade drycken väldigt mycket. Det var något mer i som gjorde smaken ännu bättre och den hette, Lumumba...

Efter några glas var jag riktigt "sprallig" och glad. Mindre glad blev pappa som lite senare kom till mig för att tala om att vi nu även skulle spela för de norska resenärerna vid deras midsommareld! Enda sedan min första midsommarspelning som 5åring hade jag som princip att alltid spela nykter. Nu var jag 14 år gammal och hade väl blivit lite lagom "salongsberusad" av den smarriga chokladdrycken! Spelningen vid den norska midsommarelden gick förvånansvärt bra även om jag aldrig tidigare hade repeterat "Ja vi elsker dette landet". På natten, när vi kommit till hotellet så var det dags att ta tag i mitt "flygproblem". Dags att sätta min plan i verket. Jag plockade ur passen från pappas väska och gömde dem under mattan på hotellrummet bara för att säkerställa att det inte skulle bli någon flygning nästa dag. Min tanke var att vi skulle bli tvungna att ta en båt till fastlandet och sedan med buss och tåg ta oss hem till Sverige igen. Hade jag nämnt detta för min pappa så hade han antagligen inte nappat på mitt förslag till ny resplan mot Sverige. Det blev morgon och vi åkte ut med packning och dragspel till flygplatsen där vi checkade in vårt bagage. När vi närmade oss passkontrollen så tänkte jag att, nu är det i alla fall stopp. Farsan kommer naturligtvis att bli vansinnig men det får det vara värt, inget mer flyg för Dennis, så får det bli.

När vi kom fram till passkontrollen så började min pappa att gräva efter passen i sin väska och döm om min förvåning och fasa när han elegant slänger fram två pass på disken! Den förbannade städerskan på hotellet hade hittat passen och gett dem till min pappa, så vi höll således god min båda två när vi gick mot passkontrollen. Nu började jag springa och fick snabbt farsan efter mig. Inlåst på en toalett så lyckades jag gömma mig ett tag men bara för att till slut bli utburen av en vakt. Pappa tryckte i mig två av de valiumtabletter som han alltid hade med sig i reserv då han flög, jag fick skölja ned dem med Whisky (Lauders om jag minns rätt). Det blev snabbt svart i SAS planet och jag minns inte mycket av flygresan hem. Jag vaknade till när vi precis påbörjat inflygningen mot Arlanda. Jag sa ingenting, inte pappa heller. Landningen gick bra och precis när jag klev ut från planet så vände jag mig om och tittade in igen och sa högt, ”-aldrig mer att jag flyger!” Detta höll jag som sagt i 22 år.

-----------------------------------------------------------------------------------

Dragspelet är väl “lite” mindre idag.

Vi lämnar midsommar och hoppar över till travet.

Olyckan uppe på Romme var mycket tragisk och det är vid sådana här tillfällen man tänker till lite extra kring den sport vi håller på med. Alla dessa små föl som springer runt på sina beten, som senare efter bästa förmåga fogar sig efter våra krav med selar, bett, vagnar och hästtransporter. En dag är det så dags för debuten och hästarna kämpar på framför kuskar som sitter och jagar. När man då får se det vi fick i tisdagskväll så får man en klump i magen. De kämpar och försöker vara oss människor till lags. Jag bara älskar våra fina, fina hästar och jag vet att 99 % av alla aktiva känner detsamma. Så nu och framöver tycker jag att vi tillsammans ger våra hästar ännu mer kärlek och omtanke. De är födda, endast för att vi skall “använda dem”. Då skall vi göra det med respekt.

Robber Bergh har hamnat lite i maskinhallen ett tag. Han vill inte vara med och köra sin egen kuskmatch uppe på Bergsåker, han kör nästan omkull Erik Adielssons häst på upploppet och blir diskad och beter sig sedan uselt mot Kajsa Gustafsson som försöker fråga hur det känns att bli diskad efter att ha fuskat. Samma kväll sitter han bakom bromsklossen Creatine och tittar när stallets andrahäst Nahar galopperar bort sig över upploppet. Sedan får han meddelat att Creatine flyttar efter flopparna hos Bergh. Det svänger i travet. Nu blir det ju flytt ner till Åby och jag hoppas och tror att Kajsa fortsätter att trycka upp micken i fejjan på Bergh, det tål han. Sedan är jag trots detta rätt säker på att han snart borstat av sig allt och kommer att dundra på rätt bra nere i Götet, jag önskar honom lycka till. Vi får hoppas att fransmännen kommer tillbaka efter flytten till nya stallet och gör ett nytt reportage, likt det nedan…

Bergharn öppnar sitt hjärta.

Nathalie Blom hade på måndagskvällen en “jobbig stund” när hon försökte galoppera ur fältet genom sista sväng utan att lyckas så där jättebra. En icke namngiven kusk skall då ha öst ur sig otrevligheter mot Nathalie och även fortsatt på stallbacken. Flera andra “vittnar” nu om kuskens “otrevliga sätt” mot just tjejer! Jag älskar sådana här anonyma pajkastningar. Vi andra skall då börja gissa och spekulera och av loppet att döma så torde väl Per Lennartsson och Fredrik Linder ligga risigt till. Eller var det kanske Torbjörn Jansson som gasade igång?! Nja, tror inte riktigt det va. Hur som helst, tramsigt av Nathalie att gnälla i media och sedan mörka med vem det är. Tacka vet jag Patrick Wickman och Robber Bergh, öppna kort och raka rör…

Från division:1 uppe på Boden till en stilla fredagskväll nere på Visbytravet. Mellby Agent stod 40m tillägg och på Visbyovalen innebär det att man voltar nere vist stallfiket i den skarpaste doseringen. Efter några balansjusteringar på utrustningen så var det en relativt enkel match för körande Daniel Olsson att bogsera runt Agenten till felfri avgång. Naturligtvis hamnade de absolut sist i ett utdraget fält och när första varvet gick på 1, 21 så slocknade naturligtvis alla förhoppningar.Det brukar vanligtvis vara iskallt och med landets kortaste upplopp så kändes det ju inte bättre. Varvet kvar tog Olsson i högertömmen och Agenten svarade med att dundra runt på 1, 14, 5 sista varvet ute i spåren och tredjeplatsen som han nådde fram till var mersmakande då han hela tiden tog på de två trötta längre fram och det var på spänstiga ben som Varennekillen passerade mål. Allt verkar fortsatt bra och på måndag provar vi igen. Ett montélopp där han åter är lite uppanmäld och naturligtvis möter han åter denna Edvin Sjöhammar! Inte nog med det, han har även Pär Hassborgs Don Sund innanför sig och den pållen är toppad kan jag lova. Lira plats på Don Sund och Agenten och du går garanterat ordentligt plus.

Uppe på Boden skulle ju Fredde B hålla ledningen i 6e avdelningen men det var ju inte ens nära. Vi glömmer och tittar istället mot söndagens V75a på Kalmartravet. I 6e avdelningen blev det väldigt enkelt. Sauveur är ju redan i mål men ändå får vi dryga 2 gånger kransen. Lasta in! Se nu till att få en trevlig midsommarhelg trots det usla och deprimerande vädret (sponsrat av Cipramil) så hörs vi igen.

Visste du förresten att i USA är det enligt lag förbjudet att knuffa en älg ur ett flygplan i Alaska.

Så får det bli…

Grattis Calle…

Förra helgen fyllde jag ju år och det blev en trevlig kväll. Jag vill passa på att tacka för alla fina presenter jag fick. Skulle du ha missat att ge mig någon så kan du ju återgälda det här! Nu i helgen är det dags för ny fest, den här gången för Calle och hans blivande hustru Sofia. Förr kunde jag tycka att vårt Kungahus faktiskt var rätt OK men vartefter man blir äldre och klokare så ser man ju igenom hela spektaklet. Idag finner jag det hela patetiskt och de personer som ingår i sekten verkar ha ett gemensamt och det är inte KTH. I veckan som gick så var det en tvådelad “dokumentär” om de lyckliga två där Tilde på TV4 slickade sin tunga så brun att det kändes riktigt obehagligt. Jag kunde inte se så länge av programmet pga. att jag inte ville framkalla kräkkaskader framför tv:n. När de satt där i soffan så såg de så ofantligt ointelligenta ut. När Calle försökte svara på de enkla och förberedda frågorna så satt Sofia lydigt som en hund och såg på sin blivande make, artigt nickande på sitt lilla huvud. Calle själv såg “en aning” stel ut där han satt, med händerna varsamt i knäet. Eldgaffeln som de stuckit in i ryggen på lilla Calle doldes väl bakom den dyra kavajen.

Frågan borde väl vara, “-är det begåvat att falla för en prins”.

Det svamlades om Calles “fantastiska” karriär inom motorsporten och det inslaget blev nästan parodiskt när man i bakhuvudet mest har alla de krascher som Calle brukar leverera så fort han slår ned baken i något motorburet. Det sägs att han ett antal gånger har rammat sina tekniker redan i depån i sina försök att lokalisera pedalerna och sedan dessutom klura ut deras funktioner…

Som Mälaröbo så är det alltid ett gissel när dagverksamheten på boendet ute i Drottningholm går på högvarv. De vanligtvis galna köerna mellan Bromma och Ekerö brukar fördubblas så fort de är igång. Även om de nu skall hålla till inne på slottet i stan så är det full fart ute på Drottningholms slott ändå. Det skall ju åkas båt och minglas även ute hos Kungen och Silvia, suck…

Mitt mål den här fredagen är annars att försöka ta mig ner till Gotland! Mellby Agent skall starta och planen var att ta elvabåten från Nynäshamn men tji fick jag. Eftersom Gotland nu invaderas av alla dessa “sköna” Stockholmsbor så var båten totalfullbokad! Inte en enda plats över. Då tog jag sikte på Gotlandflyg men det var samma visa där. Alla avgångar under dagen är fullbokade! Sitter just nu med en standbybiljett och hoppas på att komma med. Flyget 10:25 gick dock iväg fullproppat utan att jag fick plats. Såg att Elin Gustavsson glatt klev ombord på planet och jag borde kanske ha låst in henne på muggen och tagit den “restplatsen” Vi får se till att vi är före henne i mål i sista loppet i kväll istället. Nu siktar jag på 13 avgången, är det fullt även då så skiter jag i det hela och far ut till Munsö Lounge igen! Fick precis ett sms från en Solvallatränare som just smugglat ombord personer på 11 båten! Hade jag varit snabbare i skallen så hade jag ju kunnat haka på där istället för att sitta på Brommaflyg och titta på fåniga människor som leker “viktiga”.

Öl klockan 11:00 Jo jag tackar, “coolt”…

Vad Mellby Agent beträffar så kan jag meddela att det är tokform där nu. Som vanligt så hänger mycket på Fru Fortuna men får vi se Agenten i andra, tredje ytter 700m kvar så kommer det hända grejer!

Ok, ikväll kanske det ändå är dags…

Vi lämnar trav och flyg och går över till elände. Uppe i Sundsvall avvek pedofildömda Patrick Hummelgård från Rättspsykiatriska kliniken för ett tag sedan. Tidigare hade han på ledsagad utevistelse varit och gjort nytt pass! Någon vecka senare så avviker han! Då man skickade en handräckningsbegäran till polisen så framkom inte att han hade nytt pass och dessutom kunde anses som “mycket farlig” om han kom i kontakt med barn. Det tog flera veckor efter avvikningen innan någon bemödade sig med att “låsa passet”. Nu verkar det dock som att man varit för sent ute. Patrick skall ha lämnat landet. Ruggigt sopigt må jag säga.

En annan eländeshistoria är den försvunne Lisa Holm från Kinnekulle. Det knyter sig i magen på mig och jag hoppas och ber att man skall finna henne vid liv. Det är ju en enorm insatsaktion igång och det här kommer man naturligtvis att klara upp och så länge vi inte vet något annat så förutsätter jag att hon hittas, vid liv.

Mer elände, om än ytligare. I veckan var det avslutning i Riksdagen och där fick vi på nytt se Romson i sitt esse. Att selektivt välja vilka av riksdagens invalda representanter man skall ta i hand efter debatterna anstår verkligen en Vice Statsminister, i alla fall om personen vill cementera sitt nederlag och vara HELT säker på att bli ihågkommen som 2 000talets Jan Bouvin…

Nej, nu måste jag hasa iväg mot Gaten i ett nytt försök att tränga mig ombord. Jag vill önska mina rosa vänner en härlig helg och samtidigt påminna om höstens travresa till Berlin. Vi har två platser kvar. Häng med på en trevlig helg tillsammans med glada människor. Förra helgen var ju vinnaren “bara” tvåa och jag ber om ursäkt. På lördag är det Boden som kör och jag fick precis en stenklar dit från min trygga källa. I 6e avdelningen är tydligen det enda orosmomentet starten, huruvida Fredrik B kan hålla spets. Om man lyckas med det så är loppet över! Vi får sju gånger på fina Love Dancer. På söndagen i Norge smäller det till i tredje och det är Ruth Reestrup som står för det! 19 gånger smakar fint. Där fick du tre fina tips. En travresa till Berlin, en vinnare på lördag och en vinnare på söndag!

Visste du förresten att En man inte får avfyra en pistol då hans kvinnliga partner får en orgasm. Denna lag är verksam Connorsville, Wisconsin.

Så får det bli…

En fantastisk helg tog slut, en ny kommer…

Montéhästarna spöade hela Elitloppsfältet.     Foto: JEANNIE KARLSSON

Så var Elitloppet över för den här gången. Alla har väl redan sagt allt om evenemanget och jag håller med de flesta. Vi fick se massor med fantastiska prestationer. Att fina Varennekillen Royal Fighter skulle vara så bra som han faktiskt var överraskade inte mig speciellt. Både tränare Per och kusken Jennifer gjorde det mesta rätt kring Elitloppet och det är bara att buga och bocka. Vill man vara lite gnällig så tyckte jag nog att Tillman gav upp finalen lite VÄL lätt när hon redan i defileringsvolten förklarade att hon inte skulle tävla och strida utan istället backa ner i rygg på Sobrilström och sedan där bli fast. Hade hon fortsatt rakt fram i andraspår när bilen släppte så HADE det kunnat bli så att Peter U börjar fegbacka och sedan hade hon MÖJLIGEN hamnat i rygg på Ludde och således suttit i andra ytter. Man kan spekulera massor kring loppscenariot och det enda man VET är att man inte vinner något Elitlopp i rygg på ledaren när chauffören framför heter Kihlström i efternamn. Nu blev det ett fjärdepris och förhoppningsvis så kommer vi få se ekipaget skörda fler fina framgångar i sommar. Om jag vore Per så skulle jag ta sikte på Gotlandslöpningen!

Själv hade jag två hästar som jag inte imponerats av ett dugg inför Elitloppet, den ena var Magic Tonight och den andra var Nuncio. De var nu etta och trea i finalen och min dumstrut slog nästan i stuckaturen här hemma på Munsö. Nuncio levererade en smått sensationell prestation medan Magic Tonight trots allt fick fuska bort halva loppet och ändå nästan torska. Men men, nu vann Walmanns häst i alla fall och så kommer det att stå i historieböckerna, oavsett vad jag tycker. Att ingen i Elitloppsfältet skulle kunna rå på Montéhästarna som visade upp sig lite tidigare på dagen är en annan historia.

Solvalla presenterade en fullmatad travhelg och man imponeras av det mesta. Dock håller jag med Nybrink och andra när det gäller själva inramningen. Det skrålar och dånar i alla högtalare och på storbildsskärmar samt tv-skärmar flimrar det hästar, reklam, odds, vinjetter, tipsnissar, filmklipp i en sådan fart att man kan tro produktionen jobbat tillsammans med metadonteamet vid Fridhemsplan! Där borde Solvalla tänka om. Sänk ljudet, skippa allt tipsmummel och fokusera på HÄSTAR, TRÄNARE och KUSKAR! Jag skulle mycket gärna vara med och “producera” kommande Elitlopp och jag kan lova att helgen skulle få ett ordentligt uppsving…

Vi lämnar travet och går vidare. På orgeln i klassrummet står en blå glasbit som min storebror givit till fröken sex år tidigare. Nu sitter jag vid bänken bredvid Göran och vår fröken Ingegerd har skrivit GLAD SOMMAR på svarta tavlan med färgade kritor. Det är snirklar och blommor som bäddar in bokstäverna. Det är den 6e juni och vi har skolavslutning i Sundbybergsskolan. Framför oss väntar ett långt och härligt sommarlov. Vi har redan tidigare städat ur våra bänkar och föräldrarna står längst bak i klassrummet och lyssnar när Ingegerd önskar oss den där härliga sommaren! Men min mamma och pappa är inte där. Pappa är nere på sin skrotfirma och mamma, som jobbat hela morgonen med att sätta upp flaggor på alla bussar och flaggstänger bara för mig, är hemma och fixar. Jag fyller ju 10 år! Det är farfar som är ställföreträdande förälder på plats.

För sista gången den här terminen springer vi ut från klassrummet och ner på skolgården. Uppe på “kullen” skall vi samlas och där blir det sång och musikuppträdanden innan vår rektor Ulla Terstedt håller sitt traditionella tal. Efter talet så springer vi tjutande runt och skriker, sommarlov! Innan farfar och jag beger oss hem till Vattugatan 16 för mitt kalas så skall vi bara ta en sväng förbi Guldsmed Nyström nere på Tulegatan. Jag har av både mamma och pappa blivit lovad att få ta hål i örat som födelsedagspresent men jag behöver en målsman som kan gå i god för det. Farfar agerar en aning tveksamt men till sist så står i alla fall farfar framför Nyström och bedyrar att håltagningen sker med föräldrarnas tillstånd. Nyström tar fram en slags tång och klämmer till. Det gör fruktansvärt ont men går över ganska snabbt. Med en läkring i guld promenerar jag stolt hem mot mitt väntande födelsedagskalas, farfar lommar med en bit bakom.

Väl hemma så öppnar pappa dörren, han har kommit hem från Solna Skrot och får genast syn på min fina guldring. Innan han börjar skälla ut mig så får farfar en omgång som heter duga. Ett uns av dåligt samvete smyger sig på när farfar tittar på mig. Klart jag inte fått lov. Det tar ett litet tag innan farsan sansat sig och det tog många år innan han kunde förlika sig med “tokeriet” som han kallade min guldring. Det ringer på dörren och nu börjar mina kompisar ansluta till kalaset. Det blir en fin födelsedagsfest och den finaste presenten får jag av mamma och pappa. En Pioneer kassettbandspelare! Den fick jobba de kommande åren kan jag lova.

“Dennis 10 år”. Jodå, tårtor fick jag av pappa varje år…

 

Den där födelsedagen, då jag gjorde hål i örat var för ett tag sedan. Närmare bestämt 40 år! I morgon är det den 6e juni och jag fyller 50 år! Mamma & pappa finns inte med längre här nere men det skall nog gå bra ändå. Nu vet jag ju att det inte var morsan som ordnade alla flaggor på bussar, taxibilar och överallt till min födelsedag. men det tog nog ett tag innan jag som barn anade bluffen. 50 år! Snacka om att tiden går. Redan som tioåring var jag ju en van besökare på Solvalla och det skulle bara ta några år innan jag klev in i Sören Nordins stall och fick borsta av Lass Victory, Lufsen och Nick Svansjö. Sedan var jag ju fast i travet. Nästa år är det 30 år sedan jag vann mitt första lopp i sulkyn. En orutinerad Armbro Harold kille som bröt ut några spår i sista sväng på Örebrotravet var mitt vapen. Coritz Harold kunde springa men hade en hel del hyss för sig i loppen. Men med stadig tömföring och en iskyla som skulle få Flemming Jensen att skaka av avund kunde jag måtta in segern som “säker” i min rosa Forsbysulky och Lars Erixon var närmast sörjande med sin Tiny Boy! Se loppet här. Sedan har det rullat på. Jag jobbar faktiskt på en bok och den KOMMER bli läsvärd, var så säker. Travet och jag har kamperat ihop länge. Nu stundar således min 50årsdag och jag stannar hemma på Munsö. Har ingen direkt fest, men en korv och en kall pilsner har jag nog till den som söker sig ut till Munsö Lounge under lördagseftermiddagen. Annars så älskar jag att få fina presenter skickade till mig! Väsby gård 178 91 Munsö. Skriv upp och överös mig med presenter. Jag älskar goda ostar och även choklad. Annars går det bra med annat godis. Jag blir naturligtvis även glad för blommor och SKULLE det inte komma fram förrän efter helgen så gör det inget. Överös mig med presenter, det är jag ju värd. Om inte annat för att jag levererat Fredagsbrev till mina läsare i snart 18 år nu…

2 platser kvar till vår trevliga travweekend i Berlin till hösten. Gör en intresseanmälan idag!

Nej mina fina vänner, nu önskar jag er en trevlig helg så kan ni väl önska mig en fin födelsedag. Min present till er blir den här fredagen en kanonvinnare till V75an. Det verkar som att man åter bommat Liberty Face i fjärde avdelningen. Vi får 9 gånger och det susar fint bland björklöv och ängar. Vassego.

Visste du förresten att Charlie Chaplin kidnappades efter sin död. Kidnapparna grävde upp hans grav och begärde lösensumma för den. Nu är han dock tillbaka i graven. Ingjuten i ett block cement.

Så får det bli…