Fredagsbrev, arkiv

19 juni 2015

Glad Midsommar!

Vi börjar med den årliga varningen. Nu drar muslimernas tokeri igång igen. Under en månad skall det fastas under dygnets ljusa timmar (ytterligare en anledning till att muslimer och islam inte är konstruerat för att anammas här uppe i nord). När spektaklet är över så kommer det att frossas i halalslaktat kött, dadlar och lammgrytor. Visst kunde vi andra naturligtvis strunta i denna petitess om det inte vore för all den fara som muslimerna nu kommer bli för oss. Hur känns det egentligen att kliva på en buss vid Brommaplan vid halv tio på kvällen om, mot förmodan, solen varit framme och stekt hela dagen. Bakom ratten sitter en varm och yr chaufför som inte druckit en droppe vatten på de senaste 18 timmarna?! Fullständigt livsfarligt om du frågar mig. Sedan bävar jag för de stackare som ligger under skalpellen uppe på hjärtintensiven när det visar sig att hjärtspecialisten som skall utföra bypassoperationen är en hålögd muslim som med svett i pannan och darriga händer vinglar in i operationssalen för att helt uttorkad skrida till verket. Hemska tanke. Så, mina vänner, var på er vakt den närmaste månaden Ramadan skördar sina offer, var så säker…

Nu över till den stundande midsommarhelgen.

1is

Dragspel började jag med tidigt.

Årets svenska “sommar” är ju ett stort skämt. Nästan lika stort skämt som den Decemberöverenskommelse som 7-klövern likt apatiska flyktingbarn på en flyktingförläggning nu stillasittandes bara stirrar på. Om dryga veckan går vi dessutom sakta mot mörkare tider igen…

glarren[5]

Själv har jag massor med trevliga minnen från mina Midsomrar som knatte ute på Svartsjölandet. Som åttaåring debuterade jag som dragspelare vid Midsommarstången nere på Degerby och där spelade jag sedan många år. På bilden ovan spelar jag tillsammans med min pappa och gitarristen “Fisen” (dold bakom stången på fotot). Traditionsenligt så kommer här berättelsen om den där Midsommarhelgen som blev “lite annorlunda”. Håll till godo.

-----------------------------------------------------------------------------------

Jag var sju år när jag spelade jag dragspel med Hasse Tellemar i ett SVT program som hette ”Musik på spel”. Inspelningen gjordes på Nalen. Det blev ”Rosa på bal” så det dånade! När jag bara var några år så brukade jag släpa upp pappas gamla dragspel på sängkanten och sedan knuffa ner själva bälgen på dragspelet och spela på pianodelen så länge som det kom ljud ur dragspelet. Sedan var det bara att kånka upp dragspelet över sängkanten och börja om. När jag fyllde fem år så fick mamma en ny symaskin och pappa ville att jag skulle öppna lådan som symaskinen låg i. Det var ingen symaskin, det var ett dragspel, mitt första egna dragspel!

Pappa och jag spelade sedan runt midsommarstången på Degerby, Svartsjölandet varje midsommar från det jag fyllt fem år. Min faster var gift med Håkan Sterner, en man som jobbat som artist, med artister och som dessutom arrangerat konferenser och stora Kickoff fester långt innan ordet var uppfunnet. Nu hade han fått ett problem.

Håkan Sterner som på den tiden drev Club 33 på Ving hade glömt att boka dragspelare till några ställen under en midsommarhelg. Både pappa och jag tyckte att det kunde vara roligt att byta ut Mälaröarna mot en lite turné på "kontinenten". Vi skulle först spela på Mallorca på midsommarafton och flyga över till Ibiza till midsommardagen. Spelningarna skulle vara små, intima tillställningar hade Håkan sagt.

Det hade blivit dags för avresa. Vi åkte över till Mallorca på onsdagen före midsommar. Det var mycket trevligt på Mallorca och på det ”Club33” hotell där vi bodde så var väl egentligen ingen av oss representativ. Jag var för ung och farsan för gammal.

På midsommaraftonens morgon skulle jag ta fram dragspelet på rummet och köra igenom "räven raskar över isen" och "Jänta och jag". Dessa låtar hade rätt mycket svarta tangenter och de var alltid knepigast at nå med fingrarna. När jag skulle knäppa upp locket så såg jag en röd dekal på dragspelslådan. Tullen hade tydligen gjort en narkotikakontroll på flygplatsen. När jag fick upp dragspelet så "låg" alla pianotangenter ner! Alla toner lät när jag drog i bälgen och katastrofen var ett faktum. Hur lätt är det att hitta ett pianodragspel på Mallorca en Midsommarafton?! Pappa och jag lyckades plocka isär dragspelet och såg att alla små fjädrar och gummiband som höll upp tangenterna hade lossnat när de flinka tullarna hade farit fram. Med en liten skruvmejsel och en bläckpenna lyckades vi till slut lyfta tillbaka fjädrar och gummiband. Några var förstörda och jag fick klämma in tandpetare under dessa tangenter och helt enkelt glömma dessa toner.

Vi tog en taxi till spelplatsen, ett litet ställe för Vingresors gäster hade Håkan sagt. När vi kom fram så stod där ett tjugotal turistbussar och vi hade kommit till en gigantisk grisfest! Farsan blev ordentligt skakis, det här var lite annat än midsommarstången ute på Svartsjölandet hemma... På en stor scen skulle vi lira och det tog en bra stund och några Whisky innan farsgubben var i fas. Det hela gick riktigt bra och spelningen inför alla dessa människor fick nog anses som mycket lyckad. När vi kom tillbaka till hotellet sent på kvällen så gjorde pappa en bejublad entré ner i poolen med sin vita linnekostym på och alla hotellgäster, som satt klädda för Togaparty var inte sena att haka på. Det blev lite tjafs med vakterna på hotellet men det hela lugnade efter en stund ner sig. Egentligen så var ju farsan och jag som sagt för unga och för gamla för Club33 idén men vi fick i alla fall stanna kvar på hotellet…

2is

Morgonen därpå så skulle det bära av till Ibiza, en liten flygtur på dryga halvtimmen. Det var här skräckfärden som skulle tvinga mig till total avhållsamhet från alla former av flygning de kommande 22 åren startade. Det var en gammal DC 8a med sliten inredning och trötta flygvärdinnor. I planet satt ett trettiotal spanjorer och min sovande pappa. Vid denna tidpunkt var jag mycket flygintresserad och hade flugit massor med tomma taxiflyg från Bromma då jag hade en vän till min bror som jobbade där. Jag hade alltså ganska bra koll på checklistor, rutiner och annat. Jag kan väl säga att dessa piloter bröt mot de flesta regler under denna flygning. Jag skall inte gå in på detaljer men jag var i alla fall skräckslagen när vi till slut hade landat. På Ibiza blev det först en spelning inför ett stort gäng svenskar och på eftermiddagen var pappa och jag mycket nöjda och belåtna. Farsan hade hittat några glada resenärer som han satt och pratade med och jag gick bort till strandbaren där jag fick gratis läsk. Vid den här baren fick jag även upp ögonen för "Oboy-special". Den snälla bartendern serverade mig en ett eget glas och jag gillade drycken väldigt mycket. Det var något mer i som gjorde smaken ännu bättre och den hette, Lumumba...

Efter några glas var jag riktigt "sprallig" och glad. Mindre glad blev pappa som lite senare kom till mig för att tala om att vi nu även skulle spela för de norska resenärerna vid deras midsommareld! Enda sedan min första midsommarspelning som 5åring hade jag som princip att alltid spela nykter. Nu var jag 14 år gammal och hade väl blivit lite lagom "salongsberusad" av den smarriga chokladdrycken! Spelningen vid den norska midsommarelden gick förvånansvärt bra även om jag aldrig tidigare hade repeterat "Ja vi elsker dette landet". På natten, när vi kommit till hotellet så var det dags att ta tag i mitt "flygproblem". Dags att sätta min plan i verket. Jag plockade ur passen från pappas väska och gömde dem under mattan på hotellrummet bara för att säkerställa att det inte skulle bli någon flygning nästa dag. Min tanke var att vi skulle bli tvungna att ta en båt till fastlandet och sedan med buss och tåg ta oss hem till Sverige igen. Hade jag nämnt detta för min pappa så hade han antagligen inte nappat på mitt förslag till ny resplan mot Sverige. Det blev morgon och vi åkte ut med packning och dragspel till flygplatsen där vi checkade in vårt bagage. När vi närmade oss passkontrollen så tänkte jag att, nu är det i alla fall stopp. Farsan kommer naturligtvis att bli vansinnig men det får det vara värt, inget mer flyg för Dennis, så får det bli.

När vi kom fram till passkontrollen så började min pappa att gräva efter passen i sin väska och döm om min förvåning och fasa när han elegant slänger fram två pass på disken! Den förbannade städerskan på hotellet hade hittat passen och gett dem till min pappa, så vi höll således god min båda två när vi gick mot passkontrollen. Nu började jag springa och fick snabbt farsan efter mig. Inlåst på en toalett så lyckades jag gömma mig ett tag men bara för att till slut bli utburen av en vakt. Pappa tryckte i mig två av de valiumtabletter som han alltid hade med sig i reserv då han flög, jag fick skölja ned dem med Whisky (Lauders om jag minns rätt). Det blev snabbt svart i SAS planet och jag minns inte mycket av flygresan hem. Jag vaknade till när vi precis påbörjat inflygningen mot Arlanda. Jag sa ingenting, inte pappa heller. Landningen gick bra och precis när jag klev ut från planet så vände jag mig om och tittade in igen och sa högt, ”-aldrig mer att jag flyger!” Detta höll jag som sagt i 22 år.

-----------------------------------------------------------------------------------

3is

Dragspelet är väl “lite” mindre idag.

Vi lämnar midsommar och hoppar över till travet.

Olyckan uppe på Romme var mycket tragisk och det är vid sådana här tillfällen man tänker till lite extra kring den sport vi håller på med. Alla dessa små föl som springer runt på sina beten, som senare efter bästa förmåga fogar sig efter våra krav med selar, bett, vagnar och hästtransporter. En dag är det så dags för debuten och hästarna kämpar på framför kuskar som sitter och jagar. När man då får se det vi fick i tisdagskväll så får man en klump i magen. De kämpar och försöker vara oss människor till lags. Jag bara älskar våra fina, fina hästar och jag vet att 99 % av alla aktiva känner detsamma. Så nu och framöver tycker jag att vi tillsammans ger våra hästar ännu mer kärlek och omtanke. De är födda, endast för att vi skall “använda dem”. Då skall vi göra det med respekt.

appberlin

Robber Bergh har hamnat lite i maskinhallen ett tag. Han vill inte vara med och köra sin egen kuskmatch uppe på Bergsåker, han kör nästan omkull Erik Adielssons häst på upploppet och blir diskad och beter sig sedan uselt mot Kajsa Gustafsson som försöker fråga hur det känns att bli diskad efter att ha fuskat. Samma kväll sitter han bakom bromsklossen Creatine och tittar när stallets andrahäst Nahar galopperar bort sig över upploppet. Sedan får han meddelat att Creatine flyttar efter flopparna hos Bergh. Det svänger i travet. Nu blir det ju flytt ner till Åby och jag hoppas och tror att Kajsa fortsätter att trycka upp micken i fejjan på Bergh, det tål han. Sedan är jag trots detta rätt säker på att han snart borstat av sig allt och kommer att dundra på rätt bra nere i Götet, jag önskar honom lycka till. Vi får hoppas att fransmännen kommer tillbaka efter flytten till nya stallet och gör ett nytt reportage, likt det nedan…

Bergharn öppnar sitt hjärta.

Nathalie Blom hade på måndagskvällen en “jobbig stund” när hon försökte galoppera ur fältet genom sista sväng utan att lyckas så där jättebra. En icke namngiven kusk skall då ha öst ur sig otrevligheter mot Nathalie och även fortsatt på stallbacken. Flera andra “vittnar” nu om kuskens “otrevliga sätt” mot just tjejer! Jag älskar sådana här anonyma pajkastningar. Vi andra skall då börja gissa och spekulera och av loppet att döma så torde väl Per Lennartsson och Fredrik Linder ligga risigt till. Eller var det kanske Torbjörn Jansson som gasade igång?! Nja, tror inte riktigt det va. Hur som helst, tramsigt av Nathalie att gnälla i media och sedan mörka med vem det är. Tacka vet jag Patrick Wickman och Robber Bergh, öppna kort och raka rör…

Från division:1 uppe på Boden till en stilla fredagskväll nere på Visbytravet. Mellby Agent stod 40m tillägg och på Visbyovalen innebär det att man voltar nere vist stallfiket i den skarpaste doseringen. Efter några balansjusteringar på utrustningen så var det en relativt enkel match för körande Daniel Olsson att bogsera runt Agenten till felfri avgång. Naturligtvis hamnade de absolut sist i ett utdraget fält och när första varvet gick på 1, 21 så slocknade naturligtvis alla förhoppningar.Det brukar vanligtvis vara iskallt och med landets kortaste upplopp så kändes det ju inte bättre. Varvet kvar tog Olsson i högertömmen och Agenten svarade med att dundra runt på 1, 14, 5 sista varvet ute i spåren och tredjeplatsen som han nådde fram till var mersmakande då han hela tiden tog på de två trötta längre fram och det var på spänstiga ben som Varennekillen passerade mål. Allt verkar fortsatt bra och på måndag provar vi igen. Ett montélopp där han åter är lite uppanmäld och naturligtvis möter han åter denna Edvin Sjöhammar! Inte nog med det, han har även Pär Hassborgs Don Sund innanför sig och den pållen är toppad kan jag lova. Lira plats på Don Sund och Agenten och du går garanterat ordentligt plus.

Uppe på Boden skulle ju Fredde B hålla ledningen i 6e avdelningen men det var ju inte ens nära. Vi glömmer och tittar istället mot söndagens V75a på Kalmartravet. I 6e avdelningen blev det väldigt enkelt. Sauveur är ju redan i mål men ändå får vi dryga 2 gånger kransen. Lasta in! Se nu till att få en trevlig midsommarhelg trots det usla och deprimerande vädret (sponsrat av Cipramil) så hörs vi igen.

Visste du förresten att i USA är det enligt lag förbjudet att knuffa en älg ur ett flygplan i Alaska.

Så får det bli…

1 kommentar:

  1. Tänker genast på de två storviltjägarna som varje år flög till Kanadas mest otillgängliga landningsbana för att sedan dela upp sig och sedan se vem som skjutit den största älgen. Som alltid vann den ene med en gigantisk älg.och propsade på att ta med sig älgen hem för uppstoppning. Piloten sade genast att det var helt omöjligt därför att startsträckan var för kort, men efter tjat och viftande med gevär så spändes älgen fast under planet. Piloten tog sats från bortersta sidan och drog på gas utav helvete, planet lyfte elegant,men Kanada har stora granar och älgen tog i och planet brakar ner som tur är hamnar passagerare och pilot i varsin snödriva men plan och älg brinner en bit bort. Då hörs piloten skrika : Jag sa ju att det inte skulle gå! Till svar får han: Ja, men Du kom längre än förra årets pilot i alla fall // Glad midsommar till alla jägare Kecke

    SvaraRadera