Kanske, kanske...

Gubbarnas comeback! Nytt år och nya händelser. Kolgjini Senior har bestämt sig för att plocka ut licens igen! Det här är precis vad svensk travsport behöver. Det gamla gardet som rör om och plaskar i den lilla ankdamm som mer och mer tas över av knattar och “visionärer”. Svensk travsport håller bevisligen på att dö och i takt med att “de gamla” nu dessutom vandrar vidare, en efter en, så blir det extra tydligt. Om man tittar på Formel 1 idag så är det barn och ungdomar som tränat vid datorn som far runt med, i princip, radiostyrda bilar. Det här är något helt annat än hur det var på den “gamla goda tiden” när Niki Lauda och Ronnie Pettersson hade sina fighter. Till skillnad från travsporten så har denna modernisering och utveckling av motorsporten inte skadat nämnvärt. Intresset bland de intresserade är intakt och de som far runt i “datorbilarna” är fortfarande hängivna och fokuserade. Men med travsporten är det något annat. Det är och förblir en “bonnsport” där fotfolk, bredd, hängivelse och outtröttlig optimism är själva fundamentet. När jag idag ser intervjuer med Magnus A Djuse, Blom, Wäjersten och alla andra så ser jag mer en företagsledare för något suspekt “energiföretag” som skall svara på kritiska frågor i SVTs Agenda. Det här är ingen kritik, det är bara ett faktum. Det finns, som tur är, undantag. 

Jörgen Westholm vid mikrofonen = folksport.

Åke Lindblom = folksport.

Henrik Hoffman = folksport.

Osv, osv…

Vi behöver således mer av det gamla och trygga, utveckling och modernisering sker ändå automatiskt. Nu låter jag nog som den gamle man jag börjar bli men det hindrar mig dock inte från att ha fullkomligt rätt i min tes. Tillbaka till Lutfi Kolgjini. Jag har en känsla (kanske mer en förhoppning) av att vi kommer få se två av svensk travsports giganter i härlig symbios framöver! Johnny Takter dammar av dressen och drar igång ett hobbyprojekt med Ludde! En tränare i världsklass och en kusk som vrider av fingrarna på konkurrenterna bara genom sin existens i loppen. Johnny Takter är dessutom ett unikum. Å ena sidan så har Johnny på flera sätt alltid utstrålat en rejäl dos “energiföretagsledar-aura”. Å andra sidan med båda fötterna fast förankrade i stallets egna värld där hästen står i centrum och där det RIKTIGA livet pågår. Som sagt, kanske mer en dröm och förhoppning. Men nog vore det ordentligt uppfriskande för vår svenska travsport om Lutfi Kolgjini och Johnny Takter gör en remarkabel comeback!

Sent nu och jag önskar alla en fin helg i ett bedårande decemberväder. Ska vi satsa på att 2025 blir ett bättre år än 2024?! Snart har “Papa” åter tagit plats i det pampiga kontoret med de rundade väggarna. Avslutar med årets första V75 smäll. På Färjestad så gungar Björn Goop in Facetime Love i sista avdelningen. 9 gånger känns helt rättvist.

Visste du förresten att jag bara var två år när jag tillsammans med brorsan en vinter forsade ner med en “Bob” in i en tall och bröt nyckelbenet. 

Så får det bli…