Nu börjar det bli riktigt trist. Sitter och ska få ihop ett Mellandagsfredagsbrev när jag får höra att Peter Granning farit vidare. Ingen anledning eller inspiration för att skriva något den här gången heller. Att människor föds och andra vandrar vidare är inget konstigt, det är ju helt enkelt livets gång. Men när personer som Peter och Ola lämnar så känns det både orättvist och ledsamt. Att det är orättvist råder det inga tvivel om, samtidigt så blir det en påminnelse om att livet inte alls ÄR rättvist. Tvärtom, det är fruktansvärt orättvist. Peter släpper taget och lämnar oss samtidigt som en person i USA precis vinner dryga 13 miljarder! Med detta i vårt medvetande så önskar vi Peter Granning allt gott där uppe på Himmelsvalla där jag är övertygad om att järntruppen står redo med öppna armar. Där uppe kan jag lova att det är glada toner när gänget, lätt tillbakalutade i sina solstolar, sitter på gräsmattan i sista sväng med varsin Gin&Tonic och skrävlar…
Nyligen så gick även en av Mälaröarnas skickligaste och mest kufiska veterinär bort. Carl Agner skulle kunna tillskrivas en hel bok, fylld av anekdoter och knasigheter. Första gången vi möttes var i ett stall på Lovön, Drottningholm, där han behandlade Epona Pärup i ett framknä med "Pallocine", jag minns det som om det vore igår. Genom åren har han även kommit hem till oss på Munsö för att hjälpa våra älskade djur när det blivit dags för den sista resan. Bussig Pärup ligger begravd under eken här borta. Vår gråa katt vilar vid röda vinvärsbuskarna medan Fuxkissen Nelson och vår spanska vovve Dino ligger intillvarandra här vid syrénhäcken. En cool travtränare, en hästtransportör av rang och en veterinär med elegant mustasch lämnar oss nästan samtidigt. Tristare här nere men samtidigt ett jäkla halabaloo "over there"...
V75 från Halmstad på lördag. Sista avdelningen är bestyckad med ett fett ASSA-ABLOY! Kendall Jackson med Adrian i vagnen, vi får sju gånger skinkmackan som tack. Ha nu ett fint slut på det här året så hörs vi igen nästa fredag, första Fredagsbrevet för 2025.
Så får det bli…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar