Nu börjar det bli lite väl många luffare som hamnar i ljuset. Luffaren Jonas Bergdahl som, efter lite hockey och en tid i ett mopedgäng för killar på sniskan, en tid lajvat “travtränare” har nu lyfts bort i två år. För mig får han gärna stanna kvar bland hockey-bockey gubbsen och låta travsporten få vara ifred. I Frankrike är det Stall Bazire som påkommits med att dopa sina hästar. De goda vill skydda Jean-Michel och skylla på sonen, lite som att backa upp Fredrick Federley och lägga skulden på hans pedofila pojkvän. Skit vilket som. Nere i Italien är det Mauro Baroncini som ställs i depå efter att man dopat hästar för fulla muggar. De är många nu och det är dessvärre bara lite på ytan man skummat av. Vi väntar fortfarande på att de stora svenska tränare som inte tävlar med rena hästar ska åka dit, det är bara en tidsfråga…
Jag har under många år sagt att svensk travsport är på väg att dö och med ovanstående i bakhuvudet så verkar tesen mer och mer övergå till cementerad verklighet. Men, nu plötsligt så verkar något hända. Flera banor ute i landet rapportera om en försiktig ÖKNING av publik och en del “breddsportsaktörer” och föreningar säger sig se ett större intresse för sin verksamhet. Kan det ändå finnas hopp för vår sport trots allt? Jag, först och främst så måste ju städningen bland fuskarna utökas och sedan är det hög tid att vrida om fokuset kring de aktiva. Man måste försämra för de stora stallen och på klassiskt såssemanér stötta bredd och fotfolk. Mer pengar till “statisterna” och mindre till fabriksstallen! Detta är den ENDA framkomliga vägen om vi verkligen vill att svensk travsport ska överleva. Vi behöver fler Tom Hammarlundare som i TV törs säga att de varit missnöjda med stortränarna och vågar lita på sig själva. Nu kanske jag sticker ut hakan lite (jag är ju trots allt till vardags en försiktig general) men vad tillför Nurmos, Untersteiner och de andra fabrikerna sporten EGENTLIGEN?! Försök nu att förstå mig rätt. Är de verkligen de förebilder som en liten amatörtränare har i sitt idoga arbete som breddsportsrepresentant? Knappast va? Nej, frågar du någon av alla de som är och har varit stommen i svensk travsport, de som står för bredden, så är det sådana som Kent Knutsson, Elisabeth Almheden och liknande som är och förblir de som visar vägen. Frågar du en knatte som Wäjersten så har han garanterat haft sina förebilder bland fabrikstränarna och han kommer absolut bli en sådan själv, och naturligtvis lyckas bra. Men som sagt, toppen och eliten kommer alltid klara sig i svensk travsport men utan bredd så står de ensamma, utan de “statister” som föder dem. Mina egna framgångar som amatörtränare och kusk var inte mycket att skryta om (trots att jag nog i alla fall lyckats med en del “omöjliga” projekt genom åren) men som jag alltid har sagt. Vi som sitter där bak i fälten är de som betalar kalaset och på köpet får vi se mer av loppen “där bak”...
OK, filosofistunden är över för den här gången. Nu vill jag bara önska dig en underbar helg och gör det med att ge en klar vinnare till helgens V75a från Bergsåker. Kim Eriksson har smygform och i sista avdelningen så ger Niki Lauda 11 gånger snasket, mums!
Visste du förresten att jag fick mitt första SL-kort som 8-åring och med detta plöjde igenom tunnelbanan och pendeltågens alla linjer med papper, penna och tidtagarur.
Så får det bli…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar