Äntligen!

Om några veckor har det gått tio år sedan Tommy Hanné packade väskan och drog vidare. Å ena sidan känns det som igår, å andra sidan som en evighet. Tommy kämpade ju stenhårt mot den förbannade cancern, en vidrig och orättvis sjukdom som vi alla har, eller har haft, i vår närhet. Själv miste jag min underbara mamma för mer än tjugo år sedan, hon blev 62 år. För mig kändes det då ganska självklart att dra igång en insamling till minne av Tommy Hanné där pengarna gick till Cancerfonden. Mitt gamla STALL ROSA och det Fredagsbrev jag skrivit varje fredag under snart 30 år kom till användning! Ni är många som har följt, och fortfarande följer, mitt Fredagsbrev vilket nu kunnat komma till användning. Säga vad man vill men Fredagsbrevet har rullat på sedan långt innan “bloggar” och “poddar” överhuvudtaget existerade och med denna långa och trogna tjänst så var det då en självklarhet att köra insamlingen via Fredagsbrevet. 

Jag satte målet till, lite väl, optimistiska 100 000:- Det här är ju för tio år sedan och Facebook hade inte alls samma input som idag. Direkt från start så rullade det in lite pengar och det var några hästägare, tränare och uppfödare som faktiskt lade in tusenlappar. Med tiden så ebbade det hela ut en aning. Detta samtidigt som jag själv efter dryga 40 år som aktiv avvecklade STALL ROSA. Nu blev det ännu svårare att driva kampanjen. Mina Fredagsbrev blev i alla fall det som knuffade projektet framåt, om än i en blygsam takt. Under de senaste åren så har insamlingen nästan stått stilla men nu när vi närmar oss tio år av saknad så kommer Tommy ofta upp igen. För någon vecka sedan bestämde jag mig för att göra allt jag kan för att få insamlingen till minne av Tommy Hanné i mål INNAN tioårsdagen av hans bortgång.

Idag, fredagen den 9 februari, har jag den stora glädjen att meddela alla underbara travvänner som varit med att bidra till insamlingen att vi kom i mål! Med detta vill jag tacka alla er som följer mitt Fredagsbrev och samtidigt bidragit med ett peng, liten eller stor. Vi har tillsammans gjort vårt jobb och Tommy kan nu med ett snett leende på läpparna skåla med vännerna i solstolarna där vid staketet på Himmelsvalla, där hästarna tävlar med blyboots och raymondcheck och där groggarna alltid är gratis! Hälsa Jim, Fylking, Olle och alla andra legender, och glöm inte att hålla lite platser åt oss andra som kommer efter…

Vi går över på travsport anno 2024. Ibland förstår jag mig inte på Örjan. I Prix dÁmerique fick han sitta med skämskudde bakom en totaltömd Aetos kronos som bak i fältet plågade sig igenom loppet för att sedan vara sist i mål! 14 dagar senare så visar Riordan sin totala brist på empati och förnuft genom att ta ut samma ledsna pålle på Vincennes igen! Ett mobilsamtal senare så bokar Örjan in sig på flyget för en ny förnedrande åktur. Tänk om han istället sagt åt Jerry att hästen aldrig skulle behöva tävla igen. OK, degen skall in men den här gången får Örjan nöja sig med flygtur och lite mat för besväret. Behöver jag tillägga att jag kommer sitta i soffan och jobba bort dem så mycket jag kan, samtidigt som Bergharn smäller till med Power som ser lysande ut för dagen…

Jag dundrar vidare med sågen och nu fokuserar vi på Fredagsbrevets Blyhandske! Det har varit lugnt ett tag men i torsdags uppe på Gävletravet fick vi se en blystyrning av rang. I V64 avslutningen så var det Julia Smedman som fick en mental kortslutning. Hon satt upp bakom Flavienne Lascaux som kom till start med fyra ägg i raden. Jörgen S Eriksson hade satt Caradja stabilt i ledningen och i utgången av första sväng så kommer Julia upp utvändigt och ställer frågan om ledningen eventuellt kunde tänkas släppas till en 30-oddsare med fyra nollor i raden. Jörgen svarar vänligt men bestämt att han nog har för avsikt att fortsätta sin resa med hästen i just positionen ledningen. Av någon outgrundlig anledning så måste ett “missförstånd” uppstått, Smedman börjar tokköra mot Eriksson och trots ett flertal tydliga tecken på att Jörgen INTE hade för avsikt att släppa så fortsätter attacken som naturligtvis utmynnar i en glänsande blå handske av renaste bly! Med facit i hand så ser det faktiskt ut som att Flavienne Lascaux troligtvis hade varit bland de tre i mål, om Smedman bara hade sansat sig och satt sig lugnt i dödens. Var inte ledsen Julia, ibland blir det fel. Du får trösta dig med en solklar nominering till Fredagsbrevets Blyhandske 2024.

Vi lämnar travet och går in på världen utanför. Vi börjar med Demokraterna vs Republikanerna. Som det ser ut nu så är ju Trump på väg tillbaka in i Vita huset med ett brak. Man kan tycka vad man vill om Donald men för USA så vore det naturligtvis en välgärning om Republikanerna åter tar över landet. Dagens Woke-Demokrater i USA börjar mer och mer likna den svenska aktivismvänstern där veganer, Sojapojkar och andra verklighetsfrånvända grupperingar skövlar allt i sin väg mot sitt lands undergång. Just nu verkar ju Biden vara mer än lovligt förvirrad. Demensen börjar ta allt mer plats och snart hittar han inte ens till toaletten själv. Det här banar ju vägen för Trump, men! Här kommer min analys och samtidigt min farhåga. Just nu behöver ju Trump inte göra ett dugg för att bemöta Biden så Republikanerna bidar bara sin tid. Men, lite senare i vår så kommer chocken! Biden kommer att kliva tillbaka och Demokraterna kommer lyfta fram en ny presidentkandidat. Det skulle kunna bli Michelle Obama! Inte för att hon är speciellt populär bland Demokraterna och som president skulle hon antagligen bli en katastrof. Hon har även sagt att hon inte är intresserad av presidentposten. Men likt Såssarna i Sverige så är makten för Demokraterna ALLT och det politiska knuffas undan. Demokraterna skulle kunna göra mycket galet bara för att få bort Trump. Hur det sedan skulle påverka landet bryr de sig just nu inte ett dugg om. Med Michelle Obama som motståndare så skulle allt ritas om brutalt och det är faktiskt inte säkert att Trump grejar den fighten. Vi får hoppas på att Biden, likt den gamla påven som en gång satt i en glasad bil och vinkade med hjälp av en pinne som en assistent tejpat fast på påvens arm, håller sig stående till senhösten så att Amerika kan bli “great” igen…

Här hemma i Sverige börjar det så sakteliga se ljusare ut. Precis nu idag så nåddes vi av beskedet att Märta Stenevi inte kommit ur sin senaste haschpsykos vilket gör att hon nu lämnar sin plats som språkrör för Miljömupparna! Vilken glad present så här på fredagen. Oavsett vilken godhetsknarkande miljöstolle de än gräver fram bland batikhäxor och veganer som efterträdare så kommer ingen i närhet av den ondska och det hat som Stenevi stått för. Tack för din insats Märta, nu kan du börja sälja glass med barnen igen…

Som om detta inte skulle räcka så har visitationszonerna nu så smått börjat rullas igång. Nu skall polisen äntligen få fler adekvata verktyg för att kunna börja rensa upp bland alla Bongo-Boys i landets getton. De “goda” vrider sig av ångest och jämför nu svensk polis insatser med Hitlers, det är väl en “fin” jämförelse?! Vilka vidriga människor. Och tydligen är det “kränkande” att plocka in afrikaner med stulna Gucci Kepsar och samtidigt låta svenska pensionärer med rollatorerna parkerade utanför apoteken slippa undan. Ja, hua så fruktansvärt vi behandlar de stackarna ute i orten. Vad kan de ha varit med om, kan inte ha varit så lätt. Bla, bla, bla. OK, Tidösamarbetet med SD som huvudaktör fortsätter att leverera, det tackar vi för…

Tro inte att vi är klara än. Hög tid för andra omgången av Melodifestivalen. Förra helgen blev jag mäkta förvånad över att Lisa Ajax gick till final och att Samir & Viktor skulle falla så platt. Fylld av visdom så glider vi då över till helgens spektakel som går i Göteborg. Håll tillgodo!

 1. ”When I'm gone” – Maria Sur

Den här ukrainska tjejen har ju redan varit med en gång tidigare och nu kör hon en dacapo. Låten är generisk och identitetslös men det låter ändå bra och att det räcker till final är ju givet!

2. ”Norrland” – Engmans Kapell

En dålig version av Perssons pack utan Jakob Hellman och utan, någonting. Totalt menlöst trallande som flyger förbi som ljummen luft…

3. ”The silence after you” – Dear Sara

Ehh, någon vet vem hon är? Någon som bryr sig? Någon som kommer att rösta på henne? Vi går vidare…

4. ”Ahumma” – C-Joe

Årets “Tusse”. Ett färgglatt inslag med mycket synkron dans för alla småbarn på landets förskolor. Hårresande uselt men kommer få en hel del röster i alla fall.

5. ”Dragon” – Liamoo

Även Liamoo, sprungen ur IDOL, har varit med förr och trots bra låt då så går han aldrig genom rutan. Det här bidraget är stampigt, bombastiskt och svulstigt. Men hua så långsamt och sövande. Liamoo går med största säkerhet direkt till final ändå.

6. ”Unga & fria” – Fröken Snusk

Det här måste man ju bara älska! Så långt bort från Bongo-Boysens “niggahiphop” man kan komma. Här skall inga “gussar” våldtas, här vill man inte “skjuta huvudet” av partiledare. Näe, här är det “folköl & dunka dunka”. Fröken Snusk ligger ju cementerad i spex-facket där sådana som Sean Banan, Dr Mugg och andra estradörer har sin givna plats. Texten har gjorts barnvänlig och lite “gullig” men Fröken Snusk har redan skrikit “hora” och vandaliserat rekvisita från scen under repetitionerna, så det finns hopp. Det här “bidraget” skulle kunna knuffa undan Liamoo, jo det är faktiskt sant.

Spel: Maria Sur och Liamoo till final, med en liten stödpeng på rosa, fräsiga Fröken Snusk!

Med alla dessa ord idag ber jag att få önska alla härliga vänner en fin helg tills vi hörs igen nästa fredag. Sist av allt en klar vinnare till helgens V75a som går nere på Åbytravet. I sjätte avdelningen så kryper Peter Untersteiner ner i rygg på Adrians favorit och kan sedan vinka när de åker förbi över upploppet. Tuppen till 5 gånger konfettin! Fina pengar att lasta över på Liamoo, eller varför inte chansa på den där snuskiga…

Visste du förresten att Stefan Löfven alltid trott att Melodifestivalens gamla godingar, Family Four, var en trio.

Så får det bli…