En regnig höstdag 1984 fick jag hjälp med ett friskintyg på Bussig Pärup när jag stod med mina hästar på Lovön. Drottningholm. Japp, även jag kunde få startförbud på den tiden, inte bara Nurmos. Bussig hade varit vrålhet i ett lopp och stannat “lite väl” tidigt i ledningen. Lyckligt lottad som jag var så hade vi en veterinär i stallet som själv hade galopphästar. Veterinär Carl Agner satt i sin blå Peugeot medan ösregnet vräkte ner. Själv kom jag farande med Bussig förbi på grusvägen och “körprovet” var avklarat (det fanns redan på den tiden startförbud där körprov skulle uppvisas innan start). Som sagt snart har 40 år gått och våra vägar ute på öarna korsas lite då och då. I onsdags fick jag åter anledning att ringa Carl, vår älskade katt Nelson var nu i stort behov att “släppas fri”. Jag har alltid haft fruktansvärt svårt för det där som handlar om liv och död, speciellt kring våra kära djur. Det är troligtvis därför jag har min avoga inställning till dödsstraff. Det känns helt enkelt så obehagligt. Inte för att jag på något sätt vill skona vedervärdiga våldsverkare och mördare utan mer det filosofiska i att man skall styra över liv och död.
I onsdags kväll ligger då Nelson lugnt i vår soffa och vilar. Han blev för ganska länge sedan blind vilket inte alls påverkade honom speciellt mycket. Men eftersom han är en äldre herre som antagligen passerat 16-17 år så visste vi ju att saker kan och kommer förändras. I tisdags skedde då det. Nelson ville inte gå upp och äta eller dricka, han blev mest liggande i djup vila. Genast så stod man då där med detta vidriga beslut att beställa “död” för sin älskade vän. Jeanette och mellantjejen Filippa som kommit hem till oss för att vara med och stötta satt i soffan där Nelson lugnt låg och vilade. Jag stod i fönstret och väntade på att Calles bil skulle rulla upp på grusvägen mot vårt hus. Jeanette ropade några gånger på mig medan jag väntade, “-kommer han inte snart” varpå hon tittar på Nelson och kommer på sig i det absurda. Just nu ligger Nelson här bredvid och vilar tryggt och snart skall vi döda honom. Det här är något så fruktansvärt jobbigt och vidrigt, något som i alla fall JAG aldrig kommer att förlika mig med. Visst, jag kommer snart till “försvarstalet” lite längre ner.
Klockan närmar sig åtta på kvällen och regnet faller tungt över ett skymmande Munsö. Jodå, nu ser jag ljuset från bilen mellan ladorna. “-Nu kommer Calle”. Jag går ut och möter min gamla veterinär och vi står i regnet och snackar lite dressyr, fyrspann och annat hästigt medan han lugnt plockar fram sitt material. En spruta, några kanyler och en plastflaska med blått innehåll. Så enkelt är det, så här “smidigt” dödar man en vän. Vi kommer in i vardagsrummet där Nelson fortfarande vilar lugnt och tryggt. Filippa klappar honom försiktigt över magen och nog spinner han allt lite grann. TV:n står på i bakgrunden och lämpligt nog är det ett naturprogram om delfiner och har du sett ett naturprogram från SVT så vet du ju vilken lugn och behaglig röst speakern alltid har när han berättar. Med detta som bakgrund så sätter sig Calle i soffan och börjar, samtidigt som han gör i ordning sprutorna, berättar lite om bridgematchen som han tidigare under dagen spelat på Kungsholmen. Sedan är det dags. “-Jaha lilla kisse nu skall du få sova” säger Calle lugnt samtidigt som han känner lite över buken på Nelson. Filippa klappar fortsatt sakta och sedan sticker Calle in nålen. Nelson lyfter lite förstrött på huvudet innan han lugnt lägger sig ner igen. Man kan nog nästan höra att han fortfarande spinner. Nu låter vi några minuter gå medan Nelson faller i allt djupare sömn. Det tar inte speciellt lång tid innan han befinner långt bort i på väg mot stillheten. Calle vänder försiktigt på Nelson för att sedan spruta in nästa dos, nu mot hjärtat. Fortfarande lugnt och stilla, ingen oro, inga rörelser, bara stillhet, stillhet. Rösten från TV:n berättar behagligt om delfinerna och deras förflyttningar i haven, minuterna går och vi är stilla, så stilla. Sedan är allt klart. Nelson har trampat vidare ut över ängarna och dikena utanför vårt fönster. Fast där han går lyser solen varmt medan rågen gungar fram och tillbaka över fälten. Kvar i vardagsrummet är vi. Calle plockar ihop sina saker, Jeanette och jag tittar på varandra medan Filippa lägger i ordning det som tidigare var Nelson men som nu bara är ett tomt skal. En timme senare ligger Nelson begravd intill Dino precis vid vår höga syrenhäck. Calle var här för tre år sedan och hjälpte vår gamle vovve Dino vidare och det var även Calle som hjälpte oss med Bussig här ute i hagen där han idag ligger begravd under en ek.
Som sagt, det här med liv och död, som VI skall påverka och styra över, kommer jag aldrig att vänja mig vid. För mer än tio år sedan lämna vår förra katt Simon jordelivet och jäklar vad han hjälpte oss. Det var en sommardag här hemma. Simon hade precis ätit mat, laxbullar som han verkligen älskade. Han gick sedan ut och satte sig i solen på trappan där han började tvätta sig. Sedan höjer han huvudet och jamar lite konstigt två gånger innan han sedan lägger sig ner och dör! Även det här var naturligtvis fruktansvärt men jag slapp fatta ett vedervärdigt beslut och Simon lämnade in hur lugnt och fint som helst! Men som sagt, det här att vi skall bestämma hur länge våra vänner skall få vara med innan vi plötsligt planerar och bestämmer inför deras död är något helt annat. OK, nu kommer försvarstalet (Som absolut är relevant). När vi människor tar oss an ett djur så är det självklart att vi genom hela deras liv tar ansvar för att de inte behöver lida och må dåligt. När vi då kommer till den punkt där vi uppenbart kan se att djuret inte mår bra eller kanske tar vi till och med har verkligt ont eller liknande så skall vi naturligtvis se till att de skall slippa och detta gör vi ju då genom att avliva dem. Jag är helt med i det där men har fortfarande lika svårt med just tanken på att JAG skall bestämma. Idag äter du skalade räkor, i morgon skall jag gräva ner dig. Ikväll får du morötter och en skön halmad box att sova i, i morgon kväll finns du inte mer…
Hua, tunga grejer idag. Men, och ett stort men. Alla vi som har djur under vårt ansvar skall absolut sova med gott samvete. Vi gör allt för våra katter, hundar, hästar osv. och så länge vi ger dem ett härligt och skönt liv fullt av värme och kärlek så är jag övertygad om att de ser ganska lätt på det faktum att det sedan var vi här nere som sände dem vidare mot ljuset. Avslutningsvis så kan man ju även fundera över hur vi människor egentligen tänker och fungerar. Vi ser livet som det enkla och självklara medan vi samtidigt ser döden som något svårt och jobbigt när det ju egentligen är precis tvärtom...
Ja, nu tar vi helg och skålar lite extra för alla två och fyrbenta som kikar ner på oss där uppifrån. Veckans Fredagsbrev avslutar jag med några konstateranden.
Redan vid den andra ankomsten med flyg till Svedala från Dadelland så har det visat sig att vi släpat in kriminella afghaner som tidigare utvisats från Sverigeoch som har inreseförbud. De har nästlat sig in på flygplatsen och trixat med sina “fiskekort” och Vips, så är de tillbaka i Sverige igen…
Magdalena Andersson blir en munsbit för de anständiga inför kommande val. Något falskare och mer lismande än den kvinnan är svårt att finna.
Och sedan tyckte jag mig kunna läsa att Redéns advokat på något psykedeliskt sätt lyckats få fram att Propulsion INTE är nervsnittad! Han måste knarka hårt den mannen. Man skall passa sig för att röka Fentanylplåster tillsammans med årgångs whisky ute hos Stall Zet.
Sist men absolut inte minst. Jag bara MÅSTE få dig att lyssna på Katerina Janouch när hon i veckan blev intervjuad av Bert Karlsson! Missa INTE! Du kommer att få klarhet i vår svenska politik som den verkligen är och även få en bra inblick i spelet bakom vaccinhysterin. Spara lyssnandet till du gått och lagt dig, du behöver verkligen LYSSNA! Du finner klippet här. Ha nu en underbar helg så hörs vi igen nästa fredag. Åke hade klart för sig senast och ni som ryggade förra veckan fick klirr i kassan. Nu i helgen är det ett geggigt Bergsåker som står som värd. Andra avdelningen är vikt åt Majestic Up från ett perfekt läge. Den här helgen får du sex gånger kanelen om du tar rygg.
Visste du förresten att Stefan Löfven har en tresiffrig kod till sitt bankomatkort.
Så får det bli...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar