Fredagsbrev, arkiv

30 augusti 2019

Sverige rasar utför...

Vet inte var jag skall börja. Men vi kan väl inleda med kvinnorna som i veckan blivit ihjälskjutna. Det här är väldigt trista händelser som tyvärr bottnar i Sveriges ansvarslösa migrationspolitik i kombination med den flathet som länge rådit inom rättsväsendet. Båda tjejerna har sin härkomst från länder långt bortom Swixvalla och julskinka och har även umgåtts i sådana kretsar som tror att knätofs är en fågelart. Att bo och umgås tillsammans med samhällets smutsigaste avskrap är inte något man skulle rekommendera någon. I dessa miljöer där lågbegåvade banjoklinkare blandas med missbrukande drägg i fladdriga Adidasbyxor råder ständig kaos. Det här är individer som sedan länge valt att leva långt bort från vårt samhälle, våra värderingar och liknande. De skapar BARA elände och mörker och har vare sig ambition eller förmåga att leva upp till de krav som förväntas ställas på en svensk. De här tjejerna har nu fått betala med sina liv, tragiskt men knappast förvånande. Jag kan garantera att vi haft ett betydligt bättre samhälle att leva våra liv i om man tagit ansvar "från början". Ända sedan Palmes tid så har Sverige varit lamslaget när det gäller att stå upp för sunt förnuft, en ansvarsfull migrationspolitik och Sverige först. Hur skall detta kunna vändas? Det kommer aldrig att ske! Det vi kan göra är att bromsa upp och försöka ta tillbaka en liten bit i alla fall...

För den som har missat Uppdrag Gransknings reportage från Filipstad så nästan KRÄVER jag att du ser det. Här får vi en stilstudie i katastrofal migrationspolitik. Stefan Löfven tvingar kommunerna ute "på landet" att ta emot tusentals analfabeter och nu efter två år rycka bort "veckopengen". I Filipstad flyttar de arbetande svenskarna från samhället och kvar blir hundratals analfabeter som utan utbildning, jobb eller ambition skall föra Filipstad vidare. Som "de goda" (fega, verklighetsfrånvända och obildade) maler sitt mantra, "-det blir en förtänst lite längre fram". Tillåt mig kräkas...

Vi släpper eländet och tar sikte på kommande Derbyhelg i stället. Som traditionen bjuder så kommer här den lilla anekdoten från Derbyautkionen 1983.

------------------------------

I år är det 36 år sedan jag åkte ner med min ungdomskärlek (japp, hon jobbar fortfarande  som ekipagekontrollant på Valla) och farsan med nattåg till Malmö och ropade hem en “kanon” på auktionen. Året var 1983 och jag jobbade hos Uffe Nordin där jag hade pappas och min pålle, Bussig Pärup. Det var dags för Derbyauktion nere på Jägersro och när jag bläddrar i katalogen ser jag till min stora glädje att Doris Gunnarsson, Höör skall sälja Bussigs halvsyster “Epona Pärup”. Jag blev i eld och lågor och lade in en massiv kampanj på farsan som redan hade knepigt att finna förtjänsten i storebror Bussig.

 I Uffes stall jobbade även Mia “Tummen” Wahlberg och hon hade, precis som Åke Lindblom varit över i mattpiskarlandet och jobbat. Eponas pappa var, Count´s Pride. En helt ny hingst som kommit till Lassagården. Nu var det så fiffigt att Tummen sett hästen live i USA så hon kunde verkligen rekommendera honom som hingst. Sagt och gjort. Pappa bokade en resa till Kanarieöarna i samband med vår tågresa ner till Malmö. Annette och jag låg i sovkupén och lyssnade på farsans näsfanfarer som skulle få Nils Landgren så avundsjuk så han hade knäckt sin trombon över knäna. Väl framme i Malmö så kastade farsan in sin väska och tennisrack i en box på stationen och det bar iväg med taxi ut till Jägersro.

Det var dags för en stor 2årings auktion ute på Jägersro och ridhusläktaren var full med folk. Pappa hade redan hunnit med några bira och satt bra uppe på läktaren medan jag och Annette var nere vid boxarna och tittade på den vackra 2 åring som var själva objektet. Vad vi inte visste var att denna flicka var identisk med den häst som Göran Edlund, bara några dagar tidigare hade sprutat upp ett framknä på och sedan lastat ner till auktionen.

Count´s Pride var ju ny och oprövad som hingst i Sverige och jag hade sagt till pappa att vi skulle hänga med till 20 000:- men inte längre. De startade på 17 000:- och det tog bara några rop innan vår limit var nådd. Jag gick besviken upp till pappa på läktaren och sa att det bara var att glömma affären och han höll med. Med hängande huvud gick jag ner till volten där man gick runt med den vackra Epona Pärup samtidigt som buden bara höjdes. Till slut var det två kvar som bjöd och den ena var Bo W Takter. Klart att den där trollkarlen ska få henne med, tänkte jag uppgivet. Det bjöds “25” och Takter kontrade med “26”. Direkt hördes “27” uppe från läktaren och Bosse avvaktade lite innan “28” blev bjudet. Så där höll det på tills Takter ropat “35”. Man hörde “första”, “andra” och……. “38” !

Epona Pärup gick iväg för 38 000:- och det blev INTE Bo W Takter som köpare. Jag gick upp till läktaren där farsan satt med en ny öl. “-Hon blev i alla fall på tok för dyr så det är inget att deppa för”. Farsan nickade förstående och svarade, “-ja, vi hade ju satt 20 000:- som max så det var inte mycket att göra”. Det blev tyst en kort stund sedan säger pappa, “-jag vet vem som köpte hästen” . “-Vem då?” undrade jag. “-Jag måste ta en taxi till stationen och hämta väskan och tennisrack, jag skall vara på Kastrup om en timme, du och Annette får ordna med en transport hem till vår nya häst”.

Farsan hade alltså bestämt sig för att Epona skulle komma med hem till sin storebror och hade Bo W Takter inte en chans! Du kan nog ana hur stolt och glad Stall Rosas unga tränare var när vi beställde transport upp till Solvalla av Sören Persén. Väl uppe på Solvalla så ville Uffe Nordin gärna provköra vårt nyförvärv. Ulf hade ju en förkärlek för Lassagårdens hingstar (vem har väl glömt när Uffe hade med sig Langemar ut till Lassagården och kom tillbaka med hela årskullen efter “Fashion Blaze”. Uffe var mycket imponerad av Epona Pärup och det verkade som att vi nu hittat en blivande stjärna.

Året efter flyttade Uffe Nordin till Frankrike och jag hamnade ute på Drottningholm med Stall Rosas två springare. Epona Pärup hade blivit en riktig kanon om inte hennes högra framknä satt stopp. Jag tog min licens med henne och körde även mina första lopp med Epona. Tyvärr så blev det bara ett fåtal starter innan vi fick lägga ner hennes tävlingskarriär. I aveln lämnade Epona några riktigt fina (i mina "något" färgade ögon) hästar varav Tarzan köpte den första.

Count´s Pride blev sedan en av Sveriges bästa avelshingstar genom tiderna och redan i hans andra kull här hemma fanns en Derbyvinnare i form av, Jet Ribb! Två dagar efter att vi ropat hem Epona Pärup så står Bo W Takter i vinnarcirkeln nere på ett regnigt Jägersro efter att ha vunnit Svenskt Travderby med Micko Fripé…


Epona Pärup.
------------------------------


Nähä mina riktiga vänner, nu får det räcka för den här gången. Avslutar med en klaring till lördagens V75a och även till Derbyt. Förra helgen hade jag ju mina förhoppningar på Eelis men jag hade samtidigt mina betänkligheter kring fräschören då Nurmos sin vana trogen anmält för tätt igen. Tyvärr besannades mina aningar, igen. Timo väljer att starta en bakhalt Eelis i bedrövligt skick. Hoppandes på tre ben så utgick han felfri och fick naturligtvis startförbud. Att Timo är en riktig lallare när det gäller att se till djurens hälsa är ju sedan länge känt, men det här var MYCKET illa. Jag kollade med Björn som körde och han menade på att Eelis kändes "-OK" förutom att han var "-spänd" och "-stressad" före loppet. Ja, jag vet inte vad jag skall säga men att starta hästen var i alla fall hundra procent fel! I helgen lägger vi hoppet till någon som har bättre koll på hästarna välmående och då blir Jairo i avdelning 3 det självklara valet. Vi får sex gånger kräftspadet som tack! Söndagens Derby vinns av Global Welcome till 23 gånger! Kaboom! Ha nu en fin helg så hörs vi igen nästa fredag.

Visste du förresten att Stefan Löfven som 17åring sökte till Glada Hudik teatern, han kom inte in.

Så får det bli...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar