Fredagsbrev, arkiv

08 februari 2019

Sådan lastbil, sådan häst...


OK, i kväll är det Hästgalan dit de flesta ryggdunkare och bruntungor är inbjudna för att kunna mingla och gratisäta tillsammans med alla aktiva som av mer anständig orsak är inbjudna. Jag minns att jag själv för många år sedan verkligen tyckte att även undertecknad som “journalist” i travsportens tjänst borde ha en årlig inbjudan men på SHK var man av en helt annan uppfattning. “Professorn” hade ju sin givna plats och många fler av samma kaliber fyllde ut borden med “bravur”. Det här var på den tiden då Stall Rosa delade ut ÅRETS BLYHANDKSE. Detta har jag faktiskt tänkt återuppta nu 2019. Idag låter jag gärna Hästgalan passera utan större engagemang. Det har svällt upp och blivit ett opersonligt monster helt utan själ. När jag dessutom konstaterar att kategorin “årets amatör” inte ens finns med så blir det ridå! Läser nu även att en gammal trogen miljonär nyligen köpt sig en kommande Elitloppsplats och att ATG satsar på “Filip & Fredrik”, här blir det mental pyspunka…

Tänkte av princip aldrig spela sport via ATG men igår gjorde jag ett undantag. Jag spelade ett “head to head” till herrarnas skidskytte från Canada men det visade sig att ena åkaren inte ens startade. Tror du att spelet makulerades? Inte då. ATG hävdar att åkaren “inte fullföljt” när åkaren aldrig fanns med på startlinjen! ATG snodde mina pengar för ett spel som var borta redan INNAN start! Vi tackar för det och jag föreslår att man har samma upplägg på travloppen. Du lirar några hundringar på On Track Piraten som sedan stryks några timmar före start. Boom så tar ATG dina pengar och du är aldrig med i spelet...

Innan jag nu tar oss tillbaka till travsporten anno sent 70tal så blir det några rader om Mellon. Jag följer spektaklet slaviskt sedan 1974 och idag kan man ju även göra sig en slant på det hela. Att Wictoria förra lördagen skulle gå direkt till final fick vi fint odds på och därför laddar vi igen inför helgens omgång nere i Kalifatet Malmö. Det är om möjligt ännu värre en förra helgen. Om du minns “Felix Sandman” förra året som satt på en svart kartong och sjöng “vuxet” så kommer i helgen hans gamla bandkompis från Foo Bi Doo eller vad de nu hette. Oscar Enestad är den där undernärda pojken som är ihop med en trettio år äldre dam. Han står och åmar sig i en belyst fyrkant. Detta är redan gjort, både av Martin Rolinski och Eric Saade. Det här är riktigt uselt, bara så du vet. Andreas Johnson är med för 24e gången men det blir inte bättre för det. Han plagierar Avicii på ett osmakligt och taffligt sätt samtidigt som han levererar sina patentare på scenen. Lite krum, kissnödig, fotstamp och viftande arm i sidled. Har aldrig fungerat och gör inte så nu heller. Två Idoldeltagare i samma paket är ingen garanti för succé så det blir svårt för knattarna Liamoo & Hanna. Liamoo har utstrålning som en PRAO-elev på Jan-Olov Perssons charmskola och det blir lite komiskt när han trasslar in sig i Mariettes överblivna sängkläder från förra året. Jan Malmsjös låt är lite After Dark och i bananrepubliken Sverige brukar ju sådant gå hem. Tyvärr verkar Janne inte vara riktigt med i nuet så demensen kan bli en fälla. OK, det finns några fler bidrag, bland annat med ett litet näpet barn men icke sa Nicke. Nej, nu är det dags att leverera veckans klara lir. Polska Margaret lyckades ganska bra senast hon var med och nu kör hon en blöjlatino som barnen kommer tokdigga. Eftersom Margaret är mycket snyggare än Mendez och med tanke på vilket lyft HAN fick så är det här stenklart. Direkt till final, registrera dig här och få insättningen dubblad…

OK, dags att fara tillbaka i tiden.

--------------------------------------------------

3: Det var 70tal och varje vecka satt mamma och jag klistrade vid TV:n då det vankades Onedinlinjen. Polisongkungen Peter Gilmore spelade Kapten James och så fort vinjetten gick igång så var det te med citronkubbar. Det enda störande var som vanligt mammas puffande på de Gula Blend som skulle följa henne genom livet. Vi var faktiskt bland de första i Stockholm som fick färg-TV! Farsan hade bra kontakt med TV-Nisse på Råsundavägen så vi fick förtur på en rejäl pjäs av märket LUXOR. Denna TV var dessutom bestyckad med fjärrkontroll, något helt nytt! Brorsan och jag slogs om vem som skulle få ha hand om kontrollen. Det fanns ett rullhjul som reglage för mörker/ljus, ett för färg och ett för volym. På sidan satt en knapp där man kunde byta mellan TV1 och TV2. Snacka om hightech, OK att kontrollen var förbunden med en tjock kabel som slingrade sig över mattan in bakom TV:n i den gigantiska bokhyllan av klassisk 70tals stil i mörk mahogny men ändå, det var en fjärrkontroll..

1978 var det dags att flytta från trygghet och gemenskap i Sundbybergsskolan till Stadens haschdoftande högstadieskola Ängskolan, "vuxenvärlden" stod för dörren. Vid denna tid hade jag redan gått med pappa på Solvalla varenda tävlingsdag sedan flera år och till skolan cyklade jag alltid med en svart portfölj! I den hade jag en Parkerpenna, Solvallaguiden samt V75guiden. Jag fick alltid en prenumeration på dessa tidningar i Julklapp av pappa och ofta satt jag vid brevlådan i lägenheten och väntade på att de vita och gula kuverten skulle dimpa ner genom brevinkastet. Min bästa klasskompis Göran, vars pappa var den gamla hinderlöparen Hasse Norberg, var även han väldigt travintresserad. Görans pappa Hasse jobbade ju som travjournalist på DN så det föll sig väl ganska naturligt. Även Göran hade portfölj och Parkerpenna så vi sågs nog som “en smula” nördiga där vid inträdet till högstadiet.

På Vattugatan 16 där vi bodde hade vi en granne som ägde en travhäst. En svart hingst vid namn Don Kentucky. Jag brukade åka med honom ut till Bisslinge för att hälsa på hästen. På Bisslinge höll Berndt Lindstedt och Håkan Wallner till. Det här var en fin hästgård och där stod Don Kentucky i Owe Anderssons träning. Idag är gården död och borta, nu är det golf som tagit över allt. Mitt första stallbesök inne på Solvalla. På våren i sjuan så cyklade jag iväg med min rosa cykel (japp, rosa redan då) till Solvalla. Jag svängde in på stallbacken och stannade vid Sören Nordins stall. I hagen stod en jättestor häst som jag gick fram och klappade. Hästen hette Lufsen och visade sig ägas av Svempa. Efter ett tag tog jag mod till mig och gick in i stallet. Väl uppe på stallgången så tog det ungefär en minut innan en rökande (röka i stall? Naturligtvis) snubbe med ljust krulligt hår slängde åt mig en sopkvast och bad mig sopa gången, bara så där! Han hette Robert Brissman och var väl bara aningen charmigare än Rolle Åslin nere hos Stig H. Hur som helst, jag började sopa som en tok och tyckte att det var väldigt spännande att vara i självaste Sören Nordins stall. För er som är aktiva idag låter detta kanske märkligt men det är svårt att beskriva kulturen i stall och stallbackar från den här tiden. Jag hade inte kommit speciellt långt i mitt sopande innan jag hörde en annan röst längre bort. “-Men för helvete, du måste ju vattna gången innan du sopar”. Dammet yrde och solen lös igenom boxfönstren. Där borta på gången stod en kille med glimrande guldtand och kraxade. Det här blev min entré in i travsporten som aktiv. En mycket händelserik och rolig tid stod för dörren.
Fortsättning följer…

--------------------------------------------------

Nähä mina rosa vänner, dags att slå igen för den här gången. Ha nu en fin helg så hörs vi igen nästa fredag. Avslutar med en vinnare till lördagens V75a från Solvalla. I femte avdelningen får Kontio bestämma ett varv med Manofthematch och det räcker för att rinna undan till 7 gånger kanelbullen. Dunka hårt, ta vinsten och sätt in på UNIBET och vänd allt på Margaret direkt till final i Mellon. Kabooom!

Visste du förresten att Jan Björklunds avgång kommer att bli starten på korthusets ras i Riksdagen.

Så får det bli...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar