Fredagsbrev, arkiv

25 januari 2019

Svart, svart, svart...


Nej, det blir inget Fredagsbrev värt namnet idag. Med tanke på den katastrof som under onsdagskvällen uppe i Möklinta rev sönder Samuel Rehn, hans familj och många runt omkring så är det inte läge helt enkelt.

Några saker att fundera på kring ovanstående händelse finns i alla fall. För det första så hoppas jag att inlägg på sociala medier där man visar sin avsky över Samuel blir få. Inte alls för att man ska eller ens bör ta honom i försvar utan av den enkla anledningen att det finns många i hans familj och närhet som just nu befinner sig i ett helvete som man inte önskar sin värsta fiende. Låt oss nu alla lämna händelsen på ett värdigt sätt. Vi andra får liksom stå upp för det ljusa och på så sätt göra det vi kan för att livet kan rulla vidare trots det kompakta mörker som just nu omsluter oss.

Det här med psykisk ohälsa är ett kapitel för sig. Vi vet alla hur man i Sverige under lång tid monterat ned psykvård på de flesta plan och tyvärr så blir vi regelbundet påminda om detta. Vad kan vi då göra? Jag har under många år jobbat inom rättspsykiatrin och mött ondskan i alla dess former och en sak blev klar för mig, hur gör man för att försöka förstå? Det GÖR man inte och det är egentligen inte konstigt. Det GÅR aldrig att förstå men det KAN gå att hjälpa. Idag har vi Facebook som ett tydligt exempel på hur "fel" vi agerar. Lägger du upp ett inlägg där du beskriver något som verkligen berör dig, gör dig arg eller ledsen så får du lite "tummar" och "styrkekramar" (hatar ordet). Lägger du upp en bild på en katt som snubblar eller en tårta från barnens kalas så mångdubblas interaktionen! Så snett är det idag.

Vad skall vi då göra? Egentligen är det ganska enkelt men samtidigt obekvämt. Du skall se till att "vara där". En person som öppet visar och beskriver sitt dåliga mående gör det ju av en anledning. De VILL att du skall finnas där! Ligg på, tjata, hör av dig (inte bara på Fa(k)ebook). Visa att du finns och verkligen VILL lyssna. Frågar du hur man mår så MÅSTE du ärligt vilja höra svaret, det är då man faktiskt kan vara den lilla bit som gör att personen väljer att klänga sig över kanten istället för att släppa taget och rasa ner i mörkret. Så mina rosa vänner, se till att finnas för de som behöver dig, du kan göra skillnad...

Nu får vi knata vidare och själv gör jag det genom att möta upp ett härligt resegäng uppe på Arlanda i eftermiddag, Paris väntar.

Två vinnare kommer här. V75 lördag, Kalmar. I sjätte avdelningen vinner Torbjörn med Call Me Brodda till 12 gånger moset. Prix dÀmerique vinns av Traders till 17 gånger baguetten.

Så får det bli...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar