Fredagsbrev, arkiv

18 januari 2019

Stämpla tills klockan ringer...


2: Jag var alltså knatte och hängde med farsan ute på Solvalla varje onsdag. Många spännande och skumma personer passerade vid pappas stambord under tävlingsdagarna. En person som gick under kategorin "skum" var storpelaren och filuren Lennart Byk. Jag vet att han bland annat körde som bookmaker ute på Solvalla och jag minns även att han hade lånat kulor av min pappa. Det blev en hel del "transaktioner" och förfaranden vid farsans bord inne på gula ölcaféet. Några år senare hände det sig så att jag började jobba extra nere i Solnas industriområde hos just "Byken". Han drev ett klädinsamlingsföretag som hette SORTEX. Kläder samlades in från portarna i hyreshusen med lastbilar som sedan kördes ner till SORTEX för sortering, paketering för leverans till "länder i nöd". Jag skötte den stora balpress som pressade ihop kläder till stora balar klädda i juteväv från gamla kaffebönssäckar. Innan kläderna packades ihop så skedde först en vidlyftig handel med diverse secondhand aktörer som plockade ut godbitarna innan resten sedan kunde balas. I balarna smugglade vi dessutom skor som tydligen INTE fick gå iväg på samma sätt. Kläder, skor och sedan mer kläder innan jag startade balmaskinen. Kanske jag kommer att återvända till tiden på SORTEX vid ett annat tillfälle då det finns mycket mer att förtälja kring denna minst sagt suspekta verksamhet.

Tillbaka till Solvalla. Det var mycket som skiljde mellan Solvalla 1975 och 2019. Ville man spela på någon häst som startade på till exempel Romme så var det till att åka in till Dalagatan i Stockholm. Där i hörnet Dalagatan/Odengatan låg ett depeschkontor som hade travprogrammen för landets travbanor uppsatta på skärmväggar inne i lokalen. Man fick plocka ut sin vinnare och sedan gå fram med sin kupong till kassan där spelet gjordes. Efter stängningsdags så ringde de sedan från depeschkontoret till banorna och meddelade spelen som sedan lades in i kassan på banan som "förtidsspel". Gick vinnaren in så var det bara att åka in till depeschkontoret igen och hämta pengarna, dock brukade det ta några dagar innan det var registrerat och klart. Hur följde man då de spännande loppen från exempelvis Rommetravet en kall februarikväll? Jo det gjorde man genom att se "Snobbar som jobbar" på TV1 tillsammans med mamma, te och HÄGGES citronkubb. Det fanns med andra ord ingen som helst rapportering i övrigt från travtävlingarna i Svedala. Vad som däremot fanns var banornas telefonsvarare! Detta är ett kapitel för sig. Nog känner vi gamlingar väl till de klassiska nummer man ringde för att höra om hästen var etta, tvåa eller trea (någon annan info fanns inte). Om jag säger 026-10 72 15 så minns man direkt, Gävletravet! Och nej, det är INTE bara genom riktnumret man känner igen det, själva telefonnumret sitter lika djupt. Säger jag 217 50 så kan du fundera lite (svar längre ner). Eller kanske 395 05, vart hamnar vi då? Du ser, det sitter i ryggmärgen. 217 50 är naturligtvis Mantorp och 395 05 ger oss Martinssons ljuva röst från Rommetravet. Ville du höra resultaten från Solvalla om du åkt hem och struntat i de sista loppen så var det "Fru Kyrk" (som pappa hade ett gott öga till) som läste in resultaten på det klassiska, 98 11 60. Täby Galopp var extra smarta, de läste in det SENASTE loppet först vilket innebar att du slapp sitta och lyssna på åtta loppresultat innan lopp nio kom. Fru Kyrk tillhörde de som hade loppen i kronologisk ordning vilket innebar att man fick lyssna ett bra tag innan man till slut kunde höra att Lilleman Forsberg lyckats vinna det tionde loppet med Curling Born. Fru Kyrk hade dock den goda smaken att lägga till följande mening i början av telefonsvararmeddelandet, "-resultat från Solvallas tävlingar till och med lopp sju". På detta sätt slapp man ju i alla fall sitta och lyssna på sex loppresultat för att sedan konstatera att lopp sju inte lagts in ännu! Det blev många och långa samtal till landets resultattelefoner på den tiden.

Var man på plats ute på Solvalla så spelade man ju på banan och fick sedan se loppen LIVE på riktigt, bara en sådan sak. Det fanns på den tiden inga "totomater" utan man gick till klassiska spelluckor. Jag vet att den fanns tvåkronors spel men under min uppväxt så var det 4:- bruna bongar, 10:- gula bongar, 20:- gröna bongar, 50:- orange bongar och till sist 100:- röda bongar. Det var alltså olika luckor för olika belopp. För storspelarna fanns en egen kassa och där stod det "X-500:-". Själva kupong, eller bongmaskinen var en stor fyrkantig metallplatta med nummer 1-20 i en cirkel runt. I mitten fanns en ordentlig "järnarm" med en pil längst ut. Vill du spela till exempel 50:- vinnare på nummer "tre" så drog kassörskan fram pilen till "tre", hon sköt ett litet reglage på armen i läge "vinnare" och tryckte sedan hårt på en stor rund knapp på armen. Katjong, och upp kommer en orange spelbong där det tydligt stod Lopp 4, häst nummer 3, Plats, 50:- Det här förfarandet hade många dimensioner. De flesta ville ju naturligtvis se provstarten (ja, tramset med FLERA provstarter före start slapp vi, det vanns Elitlopp även utan dessa) innan de gick in till kassorna för att lägga sitt lir. Här kunde det då bli ganska långa köer (kom ihåg att det här var på den tiden travsporten var en härlig och folklig publiksport) så det gällde att skynda sig. Det var ganska ofta mest kö i "fyrakronors" och "hundrakronors". Det var tanter och farbröder som småspelade vid fyrakronorskassorna och de som lirade lite tyngre vid hundrakronorsluckorna. Om det då var precis före loppet skulle gå kunde man då i halvpanik springa fram till tjugokronorsluckan utan kö och ropa, "-vinnare på nummer sju, stämpla tills klockan ringer". Då fick damen i luckan (japp, 97 % damer i luckorna då) trycka ner knappen och hålla den nedtryckt. Katjong, katjong, katjong, katjong, katjong, katjong, katjong, katjong, katjong, "klart", katjong, katjong, katjong, "ett", katjong, katjong, "två", katjong, rrrrriiiiiiing! Färdigspelat, och där stod farsan med en bunt spelbongar. Det här förfarandet var ganska vanligt och det gav ju faktiskt lite krydda åt själva spelprocessen. De här typerna av bongmaskiner gav även den innovative kassaanställde unika möjligheter till ett extra inslag i plånboken. Pappa kände en kvinna ganska väl som hade en lång och lyckad "karriär" innan det, som brukligt, rasade ihop. Om du ville ha ett vinnarspel på nummer fem så kunde det ibland bli så att kassörskan tryckte fel och fick ut en bong på nummer sex. Den skulle ju då makuleras och hon tryckte då fram en ny bong med rätt nummer till dig. Så fort luckorna stängdes efter att loppet gått iväg så fick kassörskorna snabbt räkna ihop eventuella "felbongar" och redovisa till den lokala totochefen. Felspelen räknades sedan bort innan oddsen efter loppet kunde redovisas. Vad gjorde damen i luckan då? Jo, på den här tiden (sena 70talet) så hade Lindstedt/Wallner ett stort gäng amerikanare som de tagit till Sverige tillsammans med sin storägare KGB. Allen Hanover, Pershing, Sea Leaf för att bara nämna några. Nästan varje tävlingsdag hade man några av dessa kanoner till start och de stod i princip ALLTID på tillägg med få hästar i volten. Anledningen till detta var nog dels att de hade tvångsprissumma på sig och även den att de var vana autostart och således knepiga i volt. Vad spelarna då hade att förhålla sig till var OM hästen skulle gå felfritt från start eller ej. Det var faktiskt ganska ofta som dessa kanonhästar gjorde bort sig direkt från start som storfavoriter. Gick de dock felfritt så vann de "alltid". Osten kunde sitta lugn sist i fältet, ta i högertömmen i utgången av Sundbybergskurvan 800m kvar och göra en "Svanstedtare" långt innan Åke visste skillnad på ett blyboots och en speedcop gamasch. In i sista sväng så satt man så i en ledning som i mål brukade vara minst tio längder! Mycket tjat här, tillbaka till kassörskan. Hon dunkade precis före start in ett fett lir på en Lindstedt-pålle och väntade tills starten gick. Gick man iväg felfritt så puffade hon ner en sedel i kassalådan och stoppade bongen i fickan, blev det galopp så gick bongen i kategorin "felspel" och makulerades! Enkelt men genialt. Hade hon haft mer iskyla så hade det fungerat längre men ivern gjorde att hon "körde i diket" och blev polisanmäld. Ja, det här var en lång historia kring Solvallas bongmaskiner och saker kring dessa. I Fredagsbrev framöver skall jag berätta om fler "spelkupper", bland annat den gång då pappa åkte runt med pickupen och lastade på gamla METRO-tidningar till ett litet "projekt...
Fortsättning följer.

Idag fick vi till slut en regering. Det här är naturligtvis an katastrof för landet och ett extremt lågvattenmärke om man tänker i banor som "demokrati", "ideologi" och annat. Det kommer ett nytt val, SENAST 2022 och en ska kan vi vara helt säkra på, svenska folkets dom kommer att bli hård! Håll ut. Sjunnesson räckte bara till en plats med Darling Harbour senast och Kanal75 kunde andas ut. Till helgens V75a från Solvalla så lutar vi oss mot Ville och fina Budets Lasse. Vi får 9 gånger såsen för uppbackningen. Nästa helg bär det av till Paris för årets Prix dÁmeriquehelg! Fredagsbrevet blir åter fylligt, viktigt och intressant. Ha nu en fin helg så hörs vi igen.

Visste du förresten att Annie Lööf skulla dömas till fängelse om hon agerat som företagsledare istället för som politiker det senaste halvåret.

Så får det bli...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om mig