Fredagsbrev, arkiv

01 december 2017

Kravallerna på Tegels flygplats...

Förra helgen var det ju dags för vår årliga travweekend i Berlin. Som vanligt så blandades resegänget med både nya och gamla resevänner. På travet fick "stolpe ut" en helt ny innebörd men jag återkommer till det. Vi träffades uppe på Arlanda på fredagskvällen innan det var dags att gå ombord. Man är verkligen lyckligt lottad som får resa med så mycket härliga människor hela tiden. 

Väl framme i Berlin så drog några iväg på klassisk östtysk ölpub medan vi anadra hade en lugn och behaglig kväll i hotellet fina lobby. Lugn förresten, tja vid midnatt så gick det stora brandlarmet på hotellet och vi blev utskickade på gatan. Där stod vi allihopa mitt i den tyska natten, en del med ölglas i händerna och en del i morgonrock och tofflor. Det blev ett ganska stort pådrag med 5-6 utryckningsfordon men det visade sig sedan att vi kunde återgå till hotellet. Våra andra vänner kom tillbaka vid fyratiden på natten/morgonen och jag tillhörde lyckligtvis den pigga delen av gruppen under morgonens frukost!

På lördagen besökte vi STASI-fängelset där vi hade bokat en egen guide som visade oss ner bland celler och förhörsrum. Att det faktiskt satt helt oskyldiga människor fängslade där samtidigt som Mack Lobell vann Elitloppet och jag vann lopp på dagens dubbel till 616 gånger degen känns rätt skumt. När muren föll så tog det några dagar innan det uppdagades att det satt "oliktänkande" i fängelse mitt i Berlin! Ruggig historia. På eftermiddagen "gjorde vi "Berlin" medan kvällen förlades till en undangämd pärla i utkanten av Berlin. Vi är alltid där på våra resor och det är dunderbra mat och en fantastisk service i en härlig miljö!

Söndag och "kvalitétstrav" i bakvarv ute på Mariendorf. Som vanligt så är det stallfiket som gäller. Här serveras en av Berlins bättre Jägerschnitzel och våra favoritservitriser ser till att vi stormtrivs. Nu till spelet. Vi gjorde en V4a samt en V5a. Om vi börjar med V4an så var det "garantipot" med en utdelning på 1 500 euro. Vi var på väg att bli ensamma på raden men i tredje avdelningen hade vi fem hästar när defileringen går och det visat sig att nummer 8 stå i 1, 10. Inte tippad alls men tydligen att stallskrik som hördes ända till Checkpoint Charlie. Vi sprack naturligtvis och det visade sig att vi hade varit ensamma på raden om vi fått in fyran! Då var det dags för V5 och vi slog våra kloka huvuden ihop. Här var det en "garantipot" på hela 5 000 euro. Vi garderade en del favoriter och det hela såg lysande ut. Sedan sprack vi i de två sista avdelningarna. Inget särskilt med detta om det inte visat sig att vi hade varit ensamma med FYRA rätt! Så ruggigt surt. Jag knycklade ihop lappen och kastade den i soporna medan vi tröstade oss med prisvärd Jägermeister. När resultaten sedan kommer rullande på tv:n så visar det sig att ingen hade fyra rätt heller! Utdelning på tre rätt således. Ganska märkligt må jag säga. Bara att gräva i soporna och fiska upp vår bong som i alla fall blev värd någon femhundring! Tyvärr var alla luckor nu stängda och vi fick vandra tillbaka genom duggregnet över ett nedsläckt Mariendorf med kupongen i fickan! Så är det någon som skall ner till Berlin inom en snar framtid, hör av dig..

Vi avslutade söndagskvällen med en fantastisk middag uppe i Berlins TV-torn! Hela restaurangen snurrar långsamt så under middagen kunde man se hela Berlin långt där nere. På måndagen var det dags att resa hem och jag tipsade våra resevänner om att det går utmärkt att ta hem en liter sprit även om du bara har handbagage. Man får ju ha en flaska max 100ml i handbagaget men de säger inte gärna att man faktiskt kan ta tio! flaskor med. I vårt resegäng var det två som naturligtvis ville utnyttja detta frikostiga faktum. När vi sedan står i kön till säkerhetskontrollen ute på Tegel flygplats så ser jag att den ena i resesällskapet elegant får sitt handbagage genom screeningen. När den andra gästen sedan får sina flaskor urplockade och sedan kastade i en soptunna så börjar jag koka "en smula". Eftersom jag står en bit bak i kön och soptunnan står på "min" sida om kontrollen så blir det ju en självklarhet att agera. Inte skall de strama tyskarna få blåsa vårt resegäng. Jag tittar ner i soptunnans runda lock och ser ett gäng Jägerflaskor retligt ligga där nere. Jag börjar dra upp säcken för att försöka fiska upp dem. Det här blir ett precisionsprojekt eftersom tunnan är låst och hålet upptill ganska litet. Jag är på god väg när en nazistkvinna i stram hästsvans och putande säkerhetsväst kommer rusande och gör ganska yviga försök att stoppa min framfart ner i soptunnan. Det blir en ljudlig ordväxling där jag för det första undrar vad de håller på med då de felaktigt själ resenärernas ägodelar. "Kvinnan" svarar inte direkt tydligt på mina frågor utan fokuserar mer på att stoppa mitt grävande i tunnan. Jag ber henne låsa upp densamma men hon svarar då att det inte är säkerhetspersonalen som har nyckel utan ett städbolag. Jag konstaterar således att den forcerade individen i lite för stor Securitasskjorta alltså INTE styr över soptunnan varpå jag fortsätter mitt grävande. Det är nu ganska "stimmigt" runt mig och plötsligt kommer den snaggade man som var den som "stal" flaskorna och slängde dem rusande och skriker åt mig att genast sluta. Jag förklarar att han begått en bedräglig handling (på halvdan engelska förvisso) men han vägrar att ta till sig informationen. Jag förklarar åter igen att han begår tjänstefel och att han borde anmälas. Jag passar även på att fotografera honom. Här växlas situationen upp betydligt. Det tar högst tio sekunder innan en säkerhetschef kommer rusande och ställer sig VÄLDIGT nära mig. Han börjar med att informera mig om att jag befinner mig inom säkerhetsklassat område där jag tagit foto och att detta KAN anses som förberedelse till terrorbrott! Nu är goda råd dyra (betydligt dyrare än de tio Jägerflaskor som vår gäst inhandlat på Lidl till den totala kostnaden av c:a 7 euro). Jag tar upp mobilen och visar tydligt när jag raderar bilden på säkerhetschefens kollega och fortsätter sedan att på ett så pedagogiskt sätt som möjligt förklara hela situationen. För mig som reseansvarig så är det viktigt att resenären inte tror att jag hittat på det här om en liter i handbagaget. Säkerhetschefen ropar snabbt till sig kollegan som kastat flaskorna och en ordväxling på klingande tyska drar igång. Då jag i högstadiet valde "Konst" istället för tyska som tillvalsämne så kan jag tyvärr inte återge vad som sades men det hela  mynnar ut i att vi får en offentlig ursäkt av säkerhetschefen och han förklarar tydligt att kollegan begått ett fel och att vi kan ställa ersättningsanspråk på flaskorna men jag avböjer och nöjer mig med själva ursäkten. När hela vårt sällskap till slut kommit igenom säkerhetskontrollen så visar det sig  att man nu helt missat en inköpt mindre kniv som an annan av våra resevänner packat ner i ryggsäcken och som således rann igenom scannern. Ridå...










Pust och stön, till slut kom vi hem till Svedala efter en riktigt härlig travhelg. Den här helgen är vi nere i Göteborg för vår årliga Vinterträff! Det blir en riktigt härlig helg han jag lova. Du glömmer väl förresten inte att göra en intresseanmälan till vår Prix dÁmeriqueresa sista helgen i januari. En reseupplevelse utöver det vanliga utlovas.

Nu måste jag avsluta detta försenade Fredagsbrev. Må gott så hörs vi igen nästa fredag.

Så får det bli...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar