Fredagsbrev, arkiv

07 juli 2017

Viva Italia...

Fredag och det är mycket på gång den här veckan. Nere i Halmstad tog Bergharn en stalldubbel i Sprintermästaren och trots att Robber själv blev knappt slagen så körde han sansat och försiktigt och fick inga drivningsböter.

Sedan är Almedalsveckan igång. Som vanligt får vi se och höra massor av krumbukter från 7-klövern där man gör allt man kan för att inte prata om elefanten i rummet. Elefanten som ena sekunden kallas "högerextrem" för att i nästa placeras vänster om Socialdemokraterna. Vinnare är och förblir SD och det känns ju i alla fall tryggt.

Jag satt nyligen och planerade inför eventuella vinresor till Italien och kom då och tänka på en "alternativ" reseupplevelse jag hade kring just Italien för snart tio år sedan. Jag har skrivit om den tidigare men tänkte dela med mig av den här idag ändå. Håll tillgodo.

--------------------------------------------------------------------------------

Det var måndag och jag och sambon skulle ner till Italien där sambons bror hyrt ett hus som vi skulle umgås i under  några dagar för att fira hans födelsedag. Vi lämnade Munsö på kvällen och anlände till Skavsta sent på kvällen.

Övernattningen på flygplatsens funktionella men något sterila hotell gick utmärkt.
Upp i ottan igen och sedan en rask promenad (c:a 60m) till incheckningen. Där träffade vi sambons dotter och hennes kille som -även de- skulle med ner till Italien. Väl framme i Rom så blev det buss in till staden där vi på en gigantisk tågstation lyckades manövrera oss vidare in på ett tåg som skulle ta oss till Sambons bror och övriga släktingar. Som ni säkert känner till så brukar Stallchefen alltid se till att allt resande sker på ett klokt och ekonomiskt sätt. Det var bl.a. därför jag inte hade bokat något flyg med, förhållandevis dyra Ryan Air som alternativ för hemresan! Den flygningen hade jag lämnat "öppen". Nu satt vi alla fall på tåget på väg mot Castiglion Fiorentino i Toscana. Tågresan var på dryga tjugo mil. Det fanns två olika alternativ. Ett snabbt som var dyrare och ett billigare som gav mer tid att ”se landet” så att själen hann med. Naturligtvis valdes det senare alternativet.

Inte Stallchefens val.


Stallchefens val.

Vi kom fram till Castiglion Fiorentino vid tre på eftermiddagen. Jeanettes bror Janne mötte upp med en minibuss. De hade hyrt ett stort hus där vi hade några underbara dagar! Vi bodde mycket exklusivt uppe i bergen där vi hade egen pool med utsikt över hela byn. Dagarna i Italien blev jättetrevliga. I resesällskapet fanns svärmor med man samt Jeanettes far. Janne som fyllde år där nere hade med sig sin sambo, deras son och dennes flickvän. Sedan var som sagt Jeanettes dotter och hennes kille med. Tillsammans var vi elva personer. Ett glatt gäng med spridda intressen och ambitioner. Som tur var så reste vi ju ner några dagar efter övriga och slapp då bland annat den fruktansvärda maratonmarschen genom Rom i jakt på rivna hus och trasiga murar som övriga startade sin Italienvistelse med. Vi tog oss raka vägen från Nyköping till poolen på berget!

Stallchefen på plats i Pastalandet.



Vy från huset på berget.

Huset sett nerifrån poolen.


Sambo med tankar på det stora i livet...
Middag nere i byn.



Poolen.

Ett av husets alla sovrum.


Huset på berget.


Dagarna gick och det började bli dags för mig och Jeanette att fundera på hemresan. Eftersom jag tyckte att nästan femhundra för Rom-Skavsta var för dyrt så hade vi beslutat oss för att försöka hitta billigare flyg närmare avgång. Detta hade nu misslyckats och därför fick jag ta "lite" tid i anspråk under vistelsen i Italien för biljettletande. Detta skulle visa sig vara en knepig historia. På torsdagen lyckades vi hitta internet i en tobaksaffär som var öppen mellan 12:00 och 14:00. Detta utspelade sig på den tid då wifi och annan lyx var en stor bristvara i landet vi befann oss i. Där hittade jag till slut två flygstolar hem på fredagen. Kommande morgon blev jag, Jeanette, hennes dotter och sambo skjutsade av Janne ner till tågstationen. Klockan var sex på morgonen. Jag och Jeanette skulle ta ett tåg och de andra tog ett annat. Väl framme i Rom så var det bråttom till direkttåget som gick till Fiumicino flygplatsen, även kallad Leonardo da Vinci Airport. Jag hade nämligen hittat flygstolar med "Air Baltic" och dessa flyg gick inte från samma flygplats som Ryan Air så därför stod vi nu i en packad tågvagn på väg mot en enormt stor flygplats.

Planet skulle gå 13:45 så det var bråttom. Väl framme vid flygplatsen så rusade vi till biljettkassorna för att plocka ut våra flygbiljetter. Precis när de skulle dra kortet så "försvann" biljetterna! "Dubbelbokning" tycktes den italienske mannen få ur sig på tveksam engelska. Nu var det plötsligt panik. Jag rusade mellan luckorna och letade standbybiljetter utan resultat. Vi hittade en internetuppkoppling som slukade euro snabbare än en travtränare hinner fakturera. Vi hade nu inga biljetter alls och det var oro i lägret.

Nu var det alltså katastrofläge. Vi hittade ett hotell i den lägre lågprisklassen. En taxi dit med två flaskor vin och lite jordnötter var tanken. Bilen förde oss genom småvägar i området tills vi till slut stannade i någon form av industriområde. Rummet var oklanderligt med röd heltäckningsmatta av porrigt 70:tals snitt och en stor vit galonvägg med knappar vid sängkanten. Dagen hade varit stressig och lång när vi genomblöta av svett slängde grejerna på sängen. Nu var goda råd dyra, riktigt dyra skulle det visa sig. Jag lyckades övertala mannen i receptionen att låna ut sin dator så jag kunde leta nya biljetter. Till slut hittade jag två flygstolar. Fram med kortet och försöka boka. Jeanettes VISA kort väntade hungrigt på påfyllning så det blev VISA ELECTRON kortet i stället. Där blev det tji! Den typen av kort gjorde sig icke besvär på Air Baltics hemsida. Jag fick ringa hem till Jeanetts dotter som nu redan var hemma i Sverige och med hjälp av hennes kort så var vi till slut ägare av två stycken flygbiljetter hem till det facila priset av c:a 4 000:- styck! Nu skulle det firas (eller rättare sagt dränkas sorger och bedrövelser). Jeanette lyckades öppna första vinflaskan med en stålgalge utan att allt för mycket vin hamnade på mattan. Där satt vi då och drack ljummet vin ur plastmuggar och knaprade jordnötter. Flaska nummer två gav mer motstånd och det blev en hel del vin som snabbt växte samman med mattans murriga struktur. Jag gick sedan ner till receptionen och frågade var det fanns en restaurang. Svaret blev "-det finns en enklare restaurang där borta". Mannen pekade ut mellan några fabriksbyggnader och jag låtsades förstå. Jag gick upp och hämtade Jeanette och så var vi på väg mot äb välförtjänt romantisk middag.

Efter en kort promenad så hittade vi faktiskt en liten skylt in mellan två grindar på en bakgård. Där inne var det! "Köket" låg i en vitmålad 20fots container. Vi slog oss ned och blev faktiskt serverade den bästa maten under hela vistelsen i Italien. Ägaren till den sk. restaurangen ägde flera hästar, både galopp och trav. Han var god vän till tidigare ägaren till Varenne och vi hade en trevlig pratstund innan vi till slut gick tillbaka till hotellet för att formligen svimma i sängen.

Det blev lördagsmorgon snabbare än någonsin och plötsligt satt vi i en buss på väg genom ett sömnigt industriområde till den förbannade flygplatsen igen. Vi avslutade vistelsen i Italien med hutlöst dyra mackor och en öl. Jeanette som är en handlingskraftig kvinna hade hällt över resterna av vinet i en petflaska och avnjöt nu sitt rumstempererade vin tillsammans med de dyra mackorna innan vi gick igenom säkerhetskontrollen. Klockan 14:00 lyfte Air Baltic, Boieng 737 från flygplatsen i Rom med två trötta resenärer. Flygningen gick riktigt bra och efter några timmar så tog vi mark, i Riga! Detta var den enda förbindelsen inom rimlig tid till gamla Svedala...

Ett stopp mitt i Baltcentret och sedan var det dags att kliva på nästa plan. Båda jag och Jeanette var vid den här tidpunkten rätt slut. Flygningen till Sverige gick i en rasande fart och jag hann knappt blinka så var det dags för inflygning. Vid halv åtta på kvällen så landade vi ÄNTLIGEN på Arlanda, med bilen parkerad vid Nyköping/Skavsta!

Nu var orken slut på oss båda och vi satt tysta på flygbussen när vi närmade oss stan. Jeanette hoppade av och tog tunnelbana och buss hem där katt, hund och hästar väntade. Själv stod jag vid niotiden på kvällen på Stockholms Central. Nu var det dags för en liten tågresa...

Förvånansvärt nog så gick det ett tåg strax före tio på kvällen och klockan 22:47 klev jag av på Nyköpings station. Till min förvåning så hittade jag inga buss skyltar alls. Jag frågade en kille om han visste var bussarna gick och han pekade mot en gata och sa, -det är bara rakt fram genom bostadsområdet så hittar du busstationen där. Jeanette hade kollat upp att det skulle gå en buss till Skavsta klockan 00:00. Nu rusade jag med ryggsäck på ryggen i full fart mot en pizzeria! Där inne satt landsortsborna på fyllan och hade lördagsparty och där klev jag in i baren med fläckig t-shirt, ryggsäck och svetten rinnande och frågade efter busstationen. De pekade vidare och jag fortsatte springa. Jag hann precis se bakänden av bussen när den lämnade stationen. Klockan var nu 00:01.

Nu satt jag fullständigt slut och hade kraftiga självmordstankar. Jag ringde hem och fick till min "glädje" höra att det faktiskt gick en sista buss till, om 40 minuter. Dessa minuter ägnade jag åt att titta på byhålan jag nu befann mig i. Sänkta Volvobilar med spinnande däck, skrikande ungar i rostiga raggarbilar och ett fyllebråk i en lägenhet på bottenvåningen gav en inblick i Nyköpings själ.

Den sista bussen för natten rullade in till hållplatsen och för tjugotvå kronor fick jag i ensamt majestät åka med till Skavsta. Det första busschauffören gjorde då vi lämnade busstationen var att ta vägen förbi tågstationen för att se om någon skulle kliva på där. Den tågstation som jag timmen innan sprungit ifrån för att hinna till, just bussen!

Väl framme vid Skavsta stod bilen snällt kvar med bedjande framlyktor och ett försiktigt leende över grillen. Stallchefen blev underhållen av nattradion och rullade upp till huset hemma på Munsö klockan 01:45, ganska precis tolv timmar efter att planet lyft från Fiumicino Airport!

Så slutade resan till Italien och jag fick massor med "nya" intryck och lärde mig en hel del om allt det där som planering och framförhållning trots sitt tråkiga anseende ändå kan ge...

--------------------------------------------------------------------------------

Så mina rosa vänner. Ha nu en skön sommarhelg så avslutar jag med en fin vinnare till helgens V75:a nere på Halmstadtravet. I andra avdelningen är ju Tjacko Zaz storfavorit men det verkar som att Nurmos bränt ur alla proppar ur den stackars pållen i ivern att jaga tokform till Elitloppet. Jag tror faktiskt inte att han vinner ÄVEN om han skulle gå felfritt. Därför lirar vi Goopens Furious Frances till 11 gånger sanden. Smacka på bara.

Visste du förresten att Anna Kindberg Batra kommer avgå väldigt snart. Glöm inte var du läste det först, LEX-Hultman.

Så får det bli...

2 kommentarer:

  1. Så kan det gå när inte haspen är på! Säkert väldigt nyttiga erfarenheter för er, när ni anordnat senare resor som alltid är lyckade👍

    SvaraRadera

Om mig