Fredagsbrev, arkiv

21 juli 2017

Stochampionatshelg...

Det har åter blivit dags för en fullmatad travhelg nere på Skaraslätten. Det är många fina märrar som genom åren vunnit detta anrika lopp och jag tittar tillbaka på en upplaga för nästan 20 år sedan då Lutfi Kolgjini fick vinna loppet med ett sto managerat av en busschaufför från Mälaröarna! Borta vid kyrkan här på Munsö höll på den tiden Roine Andersson till. Andersson var en svarttränare av rang och hade alltid stallet fullt med hästar trots att han "bara" hade B-licens. En av hans kompisar var busschauffören Lennart Wikström. Han brukade ibland parkera SL-bussen vid stallet och ta en fika när han hade linjesträckningen "Munsö". Roine tipsade honom om en häst och vips så var busschauffören både hästägare och nybakad "B-tränare". Det var inte ovanligt att man kunde se unghästen liggande och krånglande på åkrarna här ute men till sist så hade Lennart och Roine slipat till så det var dags för debut. Det blev en lyckosam resa med den här märren som sprang in miljoner men efter lite gnissel mellan busschauffören och hästens andra ägare så blev man till sist tvungna att sälja då man inte kom överens. Ludde köpte hästen lagom tills Stochampionatskvalen och efter seger i både försök och final så var det färdigtävlat i Sverige. Kolgjini krängde märren till tysk storägare och gjorde en fin sudd. Idag är det 19 år sedan de vann just Stochampionatet. Vad hästen hette? Simb Capi!

VI glider elegant över på skönhet och skönhetsprodukter. Här hemma där jag bor har huset under de senaste 18 åren delats med fyra kvinnor! Åldersspannet har legat mellan 2 och 50 år! Jag snackar naturligtvis om min sambo och de tre döttrar hon tog med sig ut till Munsö vid flytten. Idag är alla utom sambon mer eller mindre utflugna. Med fyra kvinnor i huset ingår "en del" kosmetika, hårblåsmaskiner, plattänger, våffeltänger, m, m. Det är allt mellan eyeliners och mascara till fondations och läppglans! Idag rullade det fram en läppglansflaska under skåpet i badrummet och jag kom då osökt att tänka på den där gången för snart 40 år sedan när jag startade min tillverkning av läppglans hemma på Vattugatan. Här nedan har du den historien:

-------------------------------------------------

Min far var en riktig försäljare och en gigant inom skrotbranchen och jag tror faktiskt att både jag och brorsan fick en släng av denna ådra i blodet. Min bror Tommy brukade sälja blombuketter en gång i veckan i Sundbyberg när han var ungefär 14 år gammal. Det var en gubbe som kom med en skåpbil och ställde vid Sundbybergs bowlinghall på onsdagskvällarna och Sundbybergs killar och tjejer hittade snabbt detta inkomstbringande fordon. Affärsidén var mycket enkel. Ungarna fick ett tiotal buketter av snubben som de sedan sprang i hyreshusen och sålde. På den här tiden så fanns inga porttelefoner eller liknande, alla portar var öppna. Tommy var både en duktig säljare och samtidigt en listig filur. Han brukade ta med sig 20 buketter från skåpbilen och sedan bar det iväg till hyreshusen. Till skillnad från de andra juniorsäljarna så stannade Tommy till bakom DOMUS-huset och gjorde vissa omdispositioner bland de prunkande buketterna innan han började sin dörrknackning. 20 buketter hade i ett nafs förvandlats till 25! På detta sätt så fick Tommy således provision på de 20 buketter han sålt och sedan fick han alltså full ersättning för 5 buketter till. Ett tydligt drag av "Ek:s tankesätt".

Jag själv var inte så tokig jag heller. När jag gick i femman så var det mycket populärt bland tjejerna att kleta in läpparna med läppglans. I varuhusen fanns en nyhet bestående av små glasflaskor med en rollertopp på. Dessa läppglansflaskor hade olika smaker. Tjejerna var som tokiga i detta läppglans. Det fanns även en exklusivare variant av läppglans där själva kletet låg i en liten plåtask där man sköt undan locket med tummen och sedan gned man liksom läpparna med hela asken. Dessa plåtaskar var mässingsfärgade och elegant utsmyckade med snirkliga mönster. Av en tillfällighet så hittade jag en kväll i en container en hel låda full med tomma plåtaskar som inte var använda. Jag fick då en strålande idé. Dags att börja i kosmetikbranchen. Sagt och gjort. Hem med lådan och sedan var det bara att sätta igång. Idag, 40 år senare så kommer jag inte ihåg recepten exakt men i stora drag minns jag nog rätt. Smak och färgsättning var inga större problem. På Konsum och Apoteket köpte jag in smakessanser och karamellfärg. Det var jordgubbe, mint, eukalyptus och lite annat. Lite svårare var det med själva basen till läppglanset. De små flaskor som tjejerna använde innehöll flytande läppglans men de lite mer exklusiva plåtaskarna hade en fastare form, ungefär som Lypsyl. Jag minns att jag experimenterade lite med olika preparat innan jag hittade rätt. Glycerinolja och kokosfett vet jag att jag använde men konsistensen blev en aning för lös och det var då jag kom på det där med stearinljus! Vips så hade jag framställt en fulländad bas till mitt läppglans.

Tillverkningen var förlagd till köket hemma på Vattugatan. Det var ett riktigt finlir när de smälta ingredienserna skulle ner i de små plåtaskarna. Det var vid denna hantering som branden startade. Jag spillde lite av det upphettade "läppglanset" på plattan och det brann rätt ordentligt på spisen. Som tur var hade jag nära till både en stor kastrull och vattenkranen. jag fyllde snabbt upp iskallt vatten som jag kastade över den brinnande oljekastrullen på spisen.
Det blev en ordentlig explosion. Jag hade osannolik tur och fick bara brinnande olja över ena handen, på låret och lite i håret. Väggar, köksluckor och tak fick dessvärre mottaga en ansenlig skur av brinnande olja. Efter en stund så slocknade elden och jag sprang till badrummet och ställde mig i badkaret och spolade iskallt vatten över mig och brännskadorna. Efter en stund så kunde jag kliva ur badkaret och gå ut i köket för en första utvärdering. Över spis, vägg, diskbänk och golv låg en tjock hinna av hemproducerat läppglans. Hela taket var fullt med svarta brännmärken efter brinnande olja och flera av kökets köksluckor var förstörda. Jag började saneringen men hann inte speciellt långt innan mamma kom hem. Jag kan väl säga att det var tur att mamma hann före pappa.

Det skall tilläggas att den stundande försäljningen i skolan gick strålande och med ett eget pantsystem på burkarna så kunde produktionen fortlöpa under en ganska ansenlig tid och då med ett helt annat säkerhetstänkande.

Något år senare var det dags för ett nytt klipp. Denna gång mycket enklare och dessutom ganska riskfritt. Jag var 13 år och "Hubba Bubba" hade slagit ner som en stor nyhet i Sverige. "Big soft bublegum" som det stod i reklamen. Det var fem stycken bitar tuggummi i varje paket. De fanns vid denna tidpunkt bara en smak och paketen var röda. Att trycka in tre eller fyra bitar i munnen för att sedan tugga igång ett perfekt gummi för stora bubblor var krävande och käken värkte ordentligt.

Hubba Bubba kom ungefär samtidigt som de där påsarna med "Pop Rocks". små kristaller i en påse som man skulle stoppa i munnen. De "poppade" eller rättare sagt exploderade i munnen och efter en hel del tillbud där barn svalt dessa "Pop Rocks" så förbjöds produkten. Så inte Hubba Bubba. Det var tobaksaffären på Vattugatan som var först med tuggummit och eftersom jag gick förbi där varje dag på min väg till skolan så var jag den första att hitta denna nyhet. Kompisarna ville ha och jag förstod genast att efterfrågan snabbt skulle komma. Direkt efter skolan så ringde jag pappa och frågade om jag kunde få låna en slant för en liten idé jag hade. Pappa var behjälplig och jag lyckades köpa upp alla kartonger i tobaksaffären och även i två andra butiker som hade fått in Hubba Bubba. Jag sålde sedan tuggummi i skolan så det sjöng om det och ganska snart så hade jag ett lager på mer än 20 lådor Hubba Bubba! Det fanns ingen butik i hela Sundbyberg som hade Hubba Bubba kvar och all försäljning av detta tuggummigick via mig. Jag lyckades hålla detta i ungefär två månader sedan blev det för stort. Fler och fler butiker tog in Hubba Bubba och jag klarade inte av att köpa upp alla överallt och efter ett tag så var projektet över men jag kan lova att jag tjänade mer på dessa tuggummin än vad jag senare skulle göra på min hemförsäljning av lantägg och potatis till hushållen i Solna och Sundbyberg...












-------------------------------------------------------

Vi lämnar läppglansens blanka yttre och avslutar med en liten glimt in i dåtiden. Av någon outgrundlig anledning så lyckades Tarzan FILMA en snutt från Solvallas stallbacke någon gång 1981 där undertecknad är på väg ner med vojlockar och nummerbrickor till inskrivningen på moppe! Filmen är av usel kvalité och mycket kort men nog andas den dåtid i alla fall!



Avslutningsvis vill jag önska dig en härlig helg och för er som är på plats nere på Axevalla, njut! En vinnare deluxe till lördagen kommer här. I sjätte avdelningen så torskar Jepson och Barkevious Mingo igen och vi kan då lasta in på Quantanamera med Berglöf i vagnen, samme Berglöf som vann Stochampionatet 1982 med Brilana. Vi får 11 gånger som tack för stödet. och på söndagen hamnar lagerkransen på en stallvägg uppe på Gävletravet.

Visste du förresten att det finns de som tycker att Lasse Winnerbäck är bra.

Så får det bli...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om mig