Fredagsbrev, arkiv

05 maj 2017

Bangkok, Bangkok...

Fredag kväll och jag sitter på 15e våningen på ett hotell mitt i Bangkok. VI har ju avslutat vårens Seniorresa till Phuket med ett tredagars stopp uppe i Bangkok. Vi har haft några härliga dagar med många intryck. Vi har ju varit nere några gånger tidigare och rekat så det mesta har flutit på fint med ett litet men minst sagt surrealistiskt “misstag”. Igår hade vi hela resegruppen med på en eftermiddagstur där bl. a. en privat guidning av The Emerald Buddha Temple ingick. Efter visningen tog vi vår minibuss genom ett knökfullt Bangkok där vi skulle åka till Pier 5 vid Chaophraya river. Där väntade en longtailbåt upp till en fantastisk restaurang vid floden som heter Steves Coffie. När jag tittar på klockan så ser jag att vi är ungefär 45 minuter “för tidiga”. Vis av erfarenhet och med bra känsla för tajming så tänkte jag att jag skulle ringa Steves och säga att vi blir lite tidiga till vårt reserverade bord. Då jag har thailändskt telefonkort i mobilen här nere så är ju thaisamtal inga problem. Fullt i bussen, gas, broms, gas, broms tvärstopp osv. Snabbt som attan så plockade jag fram telefonnumret till Steves med en Googlekoll i mobilen och ringde upp. En kvinna svarar på en brusig linje och konversationen börjar:

Jag: “-Hello. Do you speek english?”.

Kvinnan: “-Yes, i do”.

Jag: “-We have a reservation for 18:30 and we are coming a litle earlier”.

Kvinnan: “-Were are you now?”.

Jag: “-We are in the midle of Bangok and we will arrive thrue the river by boat”.

Kvinnan: “-What are you saying? Whats your number”"?”.

Jag: “-You can not see that at your phone?”.

Kvinnan: “-No, då hade jag inte frågat”.

(Jag vet inte mitt eget nummer här nere utan bad en i sällskapet att kolla i sin mobil vilket nummer jag hade).

Jag: “-Kan du kolla i din mobil vad jag har för nummer? Hon vill ha det och hon snackar bra engelska, och SVENSKA tyckte jag!”.

Kvinnan: “-KLICK!”, (hon lägger på).

Här börjar jag bli förvirrad, vi sitter i bussen och försöker leta upp mitt mobilnummer och jag ringer tillbaka till Steves igen. Nu hör jag en röst i min mobil som på engelska och thailändska meddelar att jag ringt upp hela min “pott” och inte kan ringa mer om jag inte laddar på kortet. Förvirringen ökar i bussen och jag fattar inte riktigt vad som hänt. Jag får låna sambons mobil för att kunna ringa upp till Steves igen. Med sambons mobil i ena handen och min egen i den andra så plockar jag åter fram numret via googlesökningen och det är då jag ser det knepiga. Jag har sökt, funnit och ringt till “Steves Café i Linköping!

Plötsligt förstår jag agerandet från de SVENSKA tjejen som tog emot samtalet. En idiot ringer upp, pratar knackig engelska och vill meddela att sällskapet kommer tidigare och vill ändra reserveringen lite (en reservering av bord som naturligtvis inte finns registrerad på Caféet i Linköping). När tjejen sedan undrar var vi är och jag svarar att vi är i centrala Bangkok, kommer med flodbåten och är framme lite tidigare, typ om 45 minuter, så förstår jag att hon lade på…

Tilläggas skall att vi till sist kom fram till Steves vid Pier 15 och avnjöt en underbar middag tillsammans med vårt resegäng!

Nej kära rosa vänner, nu är det sista kvällen med gänget som gäller. Må gott så hörs vi nästa fredag och då skall jag meddela vem som kommer att vinna Eurovision från Kiev nästa lördag. Till helgen lämnar jag en stenklaring på Örebro. I sista avdelningen kan vi glömma Sauveur och istället panga in på Alfas da Vinci till 7 gånger riset. Trevlig helg.

Visste du förresten att regeringen nu tagit bort ID-kontrollerna vid gränsen i Malmö, bara några veckor efter att det konstaterats att terrorosten från Drottninggatan var i landet med falska identitetshandlingar.

Så får det bli…

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar