Fredagsbrev, arkiv

15 juli 2016

Var skall vi börja?!

Ja, det är mycket nu. Först av allt så tänker jag inte låta en dadeltrampande, svettstinkande amöba i en fransk lastbil få inkräkta på veckans Fredagsbrev. Vi kan bara beklaga och skänka en tanke åt alla oskyldiga människor som dagligen mördas och lemlästas av dessa Islamistiska lågbegåvade element. Här hemma i Sverige är det precis som vanligt. Vänstermedia (SVT) ville antyda att det faktiskt KUNDE vara något fel på lastbilens bromsar och på Sveriges Radio var man tydlig med att man INTE skulle peka ut “någon grupp” innan man vet mer. Jag tror jag spyr. Vi är så usla i det här landet och nu skall vi bli ÄNNU sämre. Den dag då vi drabbas av en stor terrorattack (den dagen rycker allt närmare, var så säker) så kommer vi att stå där med en poliskår som har ännu sämre förutsättningar än idag! Polisen har usla löner, jobbar i en miljö som du och jag ALDRIG skulle vilja vistas i frivilligt och dessutom är hela organisationen söndersliten av Rikspolischefen, han som delar ut armband till våldtäktsmän och dricker kaffe med maffian. Nu flyr polisen sitt kall och platserna på polisskolan börjar gapa tomma! Vad gör man då? Jo man SÄNKER kraven och kommer framledes att släppa igenom aspiranter med LÄGRE begåvning! Herre Jesus vilka galenskaper. Vad borde göras! Vi kastar ut 100 miljarder om året (lågt räknat) på en huvudlös flyktingmottagning samt nästan 40 miljarder till lekstugan nere i Bryssel. Där skulle vi kunna “nagga lite i kanten” och höja upp statusen på polisyrket. HÖJ kraven för att söka, HÖJ lönen med MINST 10 000:-/månad och varför inte korta ner arbetstiden?! På Toyota där min son länge arbetade som bilplåtslagare gick man över till 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön? Resultatet? Bättre lönsamhet och nöjdare kunder (samt personal). Jo det är faktiskt sant. Som sagt, enda sättet att möta våldet från terrorister, bilbrännare och andra avarter av människor är med stenhårt våld. Ut med massor av skickliga poliser i förorten, öka anslagen till SÄPO och sätt hårt mot hårt. Ett par rejäla arbetskängor med trampskydd och stålhetta skall ALDRIG kunna ta stryk av en svettstinkande sandal i kamelskinn…

Missa inte att boka plats på höstens travweekend i Berlin!

Vi lämnar detta elände och går över till ett annat dito. En era är på väg att ta slut, i båda ändar. Menhammar, ett av landets mest anrika stuterier och tävlingsverksamheter står i kraftig förändring och jag är rädd för att det går utför. Tant Grön blir precis som alla vi andra, äldre och äldre och den dag när hon flyger högt över Menhammar så kommer verksamheten omedelbart att styras med hjärna istället för hjärta och det kommer att få sina konsekvenser. Vad tävlingsbiten beträffar så har vi nu kommit till vägs ände. Stefan Hultman kommer ALDRIG att kliva in i verksamheten igen, tro mina ord. Varför skulle han? Det är få som kan ana hur komplicerat det har varit för Hultman genom alla år i “grön uniform”. Fullständigt orimliga krav från ägare med obegränsade resurser men begränsad förståelse. Ta t. ex. Den där säsongen när man jagade på Hultman om att de ville ha med Maharajah i Elitloppet. Samtidigt som det skulle betäckas flera dagar i veckan så skulle man alltså försöka matcha en utpräglad stayer till ett av väldens tuffaste sprinterlopp. Tilläggas skall att Maharajah under lång tid av sin karriär hade en skada som man kämpade med. När krutröken lagt sig så hade till slut Stefan Hultman och hans personal levererat en Prix dÁmeriquevinnare till det gröna reservatet! En galet stor bragd.

När Stefan blev tvungen att kliva av stallet pga. sin sjukdom så fick Pasi Aikio ta över huvudansvaret. Inget ont om Pasi, han är duktig och noggrann men det är ju först nu som man kan se hur skicklig Hultman var och är. När storägare nu bestämt sig för att flytta stjärnhästarna från stallet så står det ganska klart att Menhammars tävlingsstall går en mörkare framtid tillmötes. Just Nimbus C.D och Venkatesh är så typiska hästar som visar på Hultmans fingertoppskänsla. Om vi börjar med Nimbus. Jag vet att Stefan var ganska tveksam när han fick höra att Sundin köpt pållen. Per Nordström hade vridit ur den sista droppen stridslust ur hästen och nu trodde Mats Sundin att kan köpt en blivande Elitloppsvinnare. Snacka om ett knepigt uppdrag. Men här fick vi se en uppvisning i professionell matchning. Låt vara att Sobrilström myglade lite i de första loppen då han valde att INTE köra för bästa möjliga placering. Här släpptes det spets till 50oddsare när man själv är megafavorit och hästen gick i mål med allt sparat i flera lopp. Sedan var det dags att “skörda” och vips så hade man fem raka på Nimbus C.D. Snacka om finlir! Sedan har vi Venkatesh. Jag minns hans debut nere på Halmstad ganska tydligt. Det var en härlig sommarkväll och vi var hemma hos Hultman och grillade. Efter lite oxfilé med uppfriskande Brunello i glasen så gick vi in för att se Venkatesh tävlingsdebutera. Eftersom jag själv precis fått hem en svajjig Varennekille från Nurmos så jämförde vi våra Varenneavkommor. Stefan berättade om ett flertal vådliga åkturer med “sin” som slutat både i diken och mellan träd. Han sa dock att kapaciteten på hästen räckte “en bit”. Loppet går iväg och Venkatesh gör bort sig med galopp direkt. Stefan är ovanligt lugn i soffan och säger, “-vänta, bara han ställer sig så”. Sobrilström lyckas få honom i trav långt bakom fältet och kanske dagen kan räddas med en peng i debuten. Stefan tittar på mig varvet kvar och säger, “-titta, nu skall du få se på något ruggigt”. Från sista häst rundar de hela fältet och flyger ifrån till överlägsen vinst på 16, 2 voltstart med jättegunga! Resten är ju som man säger, historia…

Det här är således två hästar som troligtvis INTE skulle presterat lika bra i vilket storstall som helst. Nu blir det intressant att följa deras framtid. Om Kolgjini håller sig kall, låter hästen gå på lösdrift, köra med snälla bett och värma klokt så KAN det bli bra med Venkatesh. Vad Nimbus C.D beträffar är jag mer tveksam. Det SKALL inte gå att på laglig väg väcka liv i honom en gång till. Men visst, överraska mig Fabrice…

Tillbaka till Menhammar. Tävlingsverksamheten kommer framöver att pysa ihop till den lilla puttriga variant som Hasse Nilsson managerade över för mer än 20 år sedan. Stefan då? Ja, här står det skrivet i stjärnorna. Hultman är en livsnjutare och här ute på Munsö där han bor med sin Carina kan han säkert föra en behaglig tillvaro men hästarna då? Ja, om jag känner Stefan rätt så tror jag att ett litet stall med 3-4 egna hästar står högst på önskelistan, frågan är bara VAR han skall hålla till. En annan sak som vi kan se fram emot är BOKEN! Jag hoppas och tror att Stefan Hultman en dag kommer med boken där vi får veta ALLT! Vi håller tummarna för att det blir ganska snart…

Siljans Chark utför Halalslakt! Bojkott av skitföretaget väntar…

Nej mina vänner, dags att dra vidare. Tänkte dra ett varv om den där dopade kvinnan som kallar sig svensk, hon som nu “friats” och som tar sikte på OS i Rio. Men det behövs inte, Kajsa Bergqvist, Milo Salar och många andra har redan sagt vad som behöver sägas. Bye, bye Abeba…

Till helgen bjuder jag på en riktig klaring på V75. I avdelning 1 får Johnny Takter en behaglig åktur bakom Coldtown från ett perfekt utgångsläge. Vi får 9 gånger som tack för supporten. Må gott så hörs vi igen.

Visste du förresten att fler människor dör varje år av Champagnekorkar än av giftspindlar.

Så får det bli…

 

1 kommentar:

  1. MiRo Zalar !
    Mycket i brevet får mig att tänka på en dåres försvarstal.

    SvaraRadera