Fredagsbrev, arkiv

22 juli 2016

Till havs...

I onsdags firade vi min sambos födelsedag och vi valde att ta en kryssning till Mariehamn med Viking Lines Cinderella. Jag tillhör ju den skara människor som i princip hela mitt liv haft typ 45 minuter in till Stockholm City och på så sätt ofta kunnat hoppa på dessa märkliga kryssningsfartyg lite när som helst, ett hundratal resor har det minst blivit genom åren. Ganska ofta tänker jag  på alla dessa glada kämpande resenärer som åker med bussar från hela landet för att komma ut på kryssningarna. Jag har på något sätt beundrat dem som lite bakfulla en söndagseftermiddag kommer ut ur ankomsthallen och snällt sätter sig på en buss som tar dem till Karlstad, Norrköping, Sundvall eller liknande. Samtidigt som de lämnar Norrtull upp på E4:an så har jag precis kommit hem och ställt upp spriten i hyllan...

Oftast när jag åker så är det en ”gratiskryssning” där frukostbuffé ingår, på så sätt blir det både prisvärt och smidigt. Det brukar mest bli kryssningar under den mörka årstiden på året. Inte så mycket trängsel med folk ombord men visst, inget sommarväder heller. Nu var det ju trots allt så att sambon skulle firas och släkten ville att vi gjorde ”något”. Det blev således en sommarkryssning med skaldjursplatå från Stadsgården. Men hua vilket kaos! Båten var naturligtvis fullbokad till sista C-hytt och i terminalen rådde under eftermiddagen nära på kalabalik. Det var pensionärer med knuffande rullväskor, invandrarfamiljer med medhavd mat och dryck, massor med turister där kamerabestyckade japaner glatt trängdes med högljudda italienare och stökiga tyskar. Mitt i detta inferno så har vi barnfamiljerna! Dessa stackare som från sina köksbord långt ut i Sveriges avlånga land suttit och planerat veckan i Stockholm in i minsta detalj. Gröna Lund, Drottningholm, Junibacken, Mall of Scandinavia, Vasavarvet och som pricken över i, en kryssning!

Nu stod de här, mitt i detta sammelsurium av trängsel, tjoande och eviga väntande på att äntligen få kliva ombord. Värmen stiger hela tiden, solen gassar genom panorama fönsterna och de små telningarna varierar sig med att ena sekunden dra i mammans arm och undra varför de står still för att i nästa springa genom folkmassan och leka kull. De sommarshortsklädda papporna i fladdriga skjortor  ropar och skriker för fullt till sina barn likt en lejonhanes kamp att hålla ihop flocken på savannen. ”-Nils, kom hit nu!”, ”-Oscar, sluta knuffa Tindra”, ”-Per Emil, kom hit med mammas rullväska” osv. Klockan är halv fyra på eftermiddagen och folkmassan är lyckligt ovetande om att det kommer ta ytterligare två timmar innan de till slut skall få äntra Cinderella.

Avgångstiden är satt till 17:30 men det inhyrda städbolaget i sina gula tröjor är långt från klara med all städning ombord. I en av våra gästers hytt skulle det senare på kvällen visas sig komma fram både ett par kalsonger och en strumpa under madrassen. Kvart i sex har de sista passagerarna drypande av svett äntligen fått komma ombord och landgången dras. Har man haft oturen och komma bland de sista ombord samtidigt som man varit korkad nog att boka första sittningen till buffén som startar redan klockan 17:30 så får man skylla sig själv. Vi såg ett flertal passagerare direkt efter försenad ombordstigning rusa till sina hytter, slänga in väskorna för att sedan ta sikte mot bufférestaurangen. Ny kö där de flesta skjortors ryggar var indränkta i svett. Man kunde se flackande blickar, höra gråtande barn och mitt i detta kaos även höra brölande värmlänningar som startat kalasandet på bussen långt innan den passerat tullarna in mot Stockholm. En buffé på Cinderella under dessa former måste nästan ses som någon form av självskadebeteende eller i vart fall ett väldigt destruktivt sätt att leva sitt liv. Jag säger bara stackars, stackars människor.

Då jag själv besitter ett betydligt bättre löphuvud så hade jag arrangerat middagen på så sätt att vi skulle kunna kringgå galenskaperna. Naturligtvis så hade jag valt andra sittningen och vis av erfarenhet så var buffén över huvud taget aldrig aktuell. Nej, klockan nio på kvällen var planen att vårt sällskap skulle slå oss ner på Seaview restaurant där skaldjursplatå stod på menyn. Men nu var klockan bara sex och fartyget gled sakta ut genom Stockholms vackra skärgård. Några i vårt sällskap förordade soldäck och vi gjorde en kort visit där uppe men kunde ganska snabbt konstatera att detta var ett felval. Oavsett sol och sommarväder så blåser det konstant uppe på däck när man reser med så här stora fartyg och vi kunde åtminstone räkna till ett tjugotal tomma plastmuggar som flög omkring på soldäck efter att ha lämnat sitt innehåll på borden och i knäna på sina ägare. Vi gick genast ner till Puben där vi, precis som beräknat var i princip ensamma!

Några drinkar senare så var det hög tid att bege sig till skaldjursplatåerna. Vi passerade krigszonen runt bufférestaurangen där en ny flock bildat en gigantisk kö inför andra sittningen och gled snabbt vidare till vår restaurang. De närmaste timmarna bestod av en njutning för kropp och själ. Långt bort från kaos och skrik kunde vi i en lugn och sober miljö avnjuta hummer, musslor, räkor, krabba, havskräftor och vanliga dito ackompanjerat av ett friskt Österrikiskt vin med härlig mineralton och underbar doft. I nästan tre timmar njöt vi medan solen sakta gick ner i  Östersjöns glittrande vågor. Efter middagen blev det drinkar på Etage, Cinderellas dansbar. Eftersom åldern på vårt sällskap sträckte sig över ett spann mellan 11 till 83 så blev stämningen fortsatt gemytlig, härlig och städad. Kvällen övergick i natt och den sista i sällskapet som kom till sin hytt var svärfar 83 som avslutade natten på fartygets disco.

När vi vaknade upp på morgonen så gällde det att ha is i magen. I bokningen ingick ju frukosten som serveras på fartygets, ja just det, bufférestaurang! Eftersom övriga 99 % av resenärerna har sitt stresspåslag uppdraget till max så var det bara att vänta ut dem. Det totala kaos som råder den första timmen vid frukosten övergår ganska snabbt i ett lugn om man bara avvaktar lite och när jag själv gick och fyllde på med mer bacon och äggröra så var vi nästan ensamma i hela restaurangen.

På hemresan av den här typen av kryssningar blir det oundvikligen lite ”dagen efter” känsla. En del rödnästa trycker vidare med fartygets vidriga fatöl medan andra tar caféet i besittning där det blir både frågesport och styrdans när Cinderella sakta närmar sig Oxdjupet. Ett besök i Tax Free butiken är naturligtvis ”ett måste” som resenär, speciellt om man är en oerfaren sådan. Här lastas det lådvis med småburkar starköl på speciella kärror och männen (för det är 99 gånger av 100 en man som lastar dessa öl-lådor) är lyckligt ovetande om att de har ”sparat” typ 30:- per låda i jämförelse med att köpa ölen på sitt lokala systembolag. Prisnivån på dessa kryssningsfartyg, speciellt de till Åland och Finland är nämligen löjligt hög! Här får barnen köpa stora påsar med Marianne eller kanske Dumle till priser som ligger långt över Ö&B och andra varuhus hemma. Det spelar tydligen mindre roll, det SKA handlas Taxfree när man är till sjöss oavsett. Det kan ibland vid enstaka fall gå att hitta några fynd bland en del sprit och vin. Då min sambo sedan snart 20 år arbetar på Systembolaget så brukar vi elegant ta oss fram bland Taxfree utbudet och plocka ut guldkornen, så även vid denna resa.

Klockan 15:00 lade så Cinderella tryggt till i eftermiddagssolen strax nedanför Ersta sjukhus. Flertalet resenärer hade naturligtvis redan ställt sig och köat vid utgångarna från klockan ett men med lite rutin så kan man lugnt vänta åtminstone en kvart efter att de lagt till innan man över huvud taget behöver tänka på att gå mot landgången. Väl ute ur fartyget så återstår bara ungefär en kvart genom suckarnas gång innan man åter är vid terminalen. Där kan man genom fönstren se ett nytt förväntansfullt resegäng likt boskap vara hoptryckt på en liten yta någon timme till innan de gulklädda åter har städat ur fartyget för en ny resa. Kanske de slipper både strumpa och kalsonger i hytten?!

Vi tog adjö av varandra och alla var mycket nöjda med kryssningen. Sedan var det dags för sambon och mig att gå till parkeringsgaraget och hämta bilen för en tur genom stan för färd mot Munsö Lounge. Ett tips, betala ALDRIG parkeringsavgift i det garage som ligger vid Viking Lines terminal. De skriver i princip ALDRIG ut böter! Jag har stått där MINST 20 gånger och fått bot EN gång. Ett stabilt plus på parkeringskontot således. När vi 50 minuter senare rullar upp med bilen till huset hemma så tänker jag på den där bussen som nu är på väg till Sundsvall, har de passerat Järva krog ännu?

Det var en liten betraktelse från veckans kryssning. Nu måste jag lämna er och jag har inget direkt att säga kring vare sig trav eller gruppvåldtäkter den här gången. Kanske lite förvånande ändå att Patrik Sjöberg inte ens kunde leda en volt där han var ensam utan att orsaka två omstarter. Tur att han på Twitter fick tröst av sin mentor som förklarat att även han gjort samma fel några gånger. Något som jag dock själv aldrig gjorde under mina nästan 800 körda lopp. Ha nu en skön helg i solen så hörs vi igen nästa fredag.

V75 nere på Axevalla i helgen och hur Call Me Keeper skall kunna slår Solvato fattar jag inte. Vi får 7 gånger glassen på pållen. Vassego.

Visste du förresten att det är förbjudet att kyssas för "sexuell njutning" i Iran. Den som ertappas döms till 100 slag med piska.

Så får det bli...

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar