Glad Midsommar alla rosa vänner...

Idag är det Midsommarafton och som traditionen bjuder så kommer min lille betraktelse över en Midsommarafton för många år sedan. En helg med Lumumba, Valium och dragspel…

-----------------------------------------------------------------

Jag var sju år när jag spelade jag dragspel med Hasse Tellemar i ett Svt program som hette ”Musik på spel”. Inspelningen gjordes på Nalen. Det blev ”Rosa på bal” så det dånade! När jag bara var några år så brukade jag släpa upp pappas gamla dragspel på sängkanten och sedan knuffa ner själva bälgen på dragspelet och spela på pianodelen så länge som det kom ljud ur dragspelet. Sedan var det bara att kånka upp dragspelet över sängkanten och börja om. När jag fyllde fem år så fick mamma en ny symaskin och pappa ville att jag skulle öppna lådan som symaskinen låg i. Det var ingen symaskin, det var ett dragspel, mitt första egna dragspel!
Pappa och jag spelade sedan runt midsommarstången på Degerby, Svartsjölandet varje midsommar från det jag fyllt fem år. Min faster var gift med Håkan Sterner, en man som jobbat som artist, med artister och som dessutom arrangerat konferenser och stora Kickoff fester långt innan ordet var uppfunnet. Nu hade han fått ett problem.
Håkan Sterner som på den tiden drev Club 33 på Ving hade problem med att hitta dragspelare under en midsommarhelg. Både pappa och jag tyckte att det kunde vara roligt att byta ut Mälaröarna mot en liten turné på kontinenten. Vi skulle först spela på Mallorca på midsommarafton och sedan flyga över till Ibiza till midsommardagen. Spelningarna skulle vara små, intima tillställningar hade Håkan sagt.
Det hade blivit dags för avresa. Vi åkte över till Mallorca på onsdagen före midsommar. Det var mycket trevligt på Mallorca och på det ”Club33” hotell där vi bodde så var väl egentligen ingen av oss representativ. Jag var för ung och farsan för gammal. På midsommaraftons morgon skulle jag ta fram dragspelet på rummet och köra igenom "räven raskar över isen" och "Jänta och jag". Dessa låtar
hade rätt mycket svarta tangenter och de var alltid knepigast at nå med fingrarna. När jag skulle knäppa upp locket så såg jag en röd dekal på dragspelslådan. Tullen hade tydligen gjort en narkotikakontroll på flygplatsen. När jag fick upp dragspelet så "låg" alla pianotangenter ner! Alla toner lät när jag drog i bälgen och katastrofen var ett faktum. Hur lätt är det att hitta ett pianodragspel på Mallorca en Midsommarafton?! Pappa och jag lyckades plocka isär dragspelet och såg att alla små fjädrar och gummiband som höll upp tangenterna hade lossnat när de flinka tullarna hade farit fram. Med en liten skruvmejsel och en bläckpenna lyckades vi till slut lyfta tillbaka fjädrar och gummiband. Några var förstörda och jag fick klämma in tandpetare under dessa tangenter och helt enkelt låta bli de tonerna.
Vi tog en taxi till spelplatsen, ett litet ställe för Vingresors gäster hade Håkan sagt. När vi kom fram så stod där ett tiotal turistbussar och vi hade kommit till en gigantisk grisfest! Farsan blev ordentligt skakis, det här var lite annat än midsommarstången ute på Svartsjölandet hemma... På en stor scen skulle vi lira och det tog en bra stund och några Whisky innan farsgubben var i fas. Det hela gick riktigt bra och spelningen inför alla dessa människor fick nog anses som mycket lyckad. När vi kom tillbaka till hotellet sent på kvällen så gjorde farsan en bejublad entré ner i poolen med linnekostymen på och alla hotellgäster hakade på. Det blev lite tjafs med vakterna på hotellet men det hela lugnade efter en stund ner sig. Egentligen så var ju farsan och jag som sagt för unga och för gamla för Club33 idén men vi fick i alla fall stanna kvar på hotellet…
Morgonen därpå så skulle det bära av till Ibiza, en liten flygtur på dryga halvtimmen. Det var här skräckfärden som skulle tvinga mig till total avhållsamhet från alla former av flygning de kommande 22 åren startade. Flygplanet var en gammal DC 8a med sliten inredning och trötta flygvärdinnor. I planet satt ett trettiotal spanjorer och min sovande pappa. Vid denna tidpunkt var jag mycket flygintresserad och hade flugit massor med tomma taxiflyg från Bromma då jag hade en vän till min bror som jobbade där. Jag hade alltså ganska bra koll på checklistor, rutiner och annat. Jag kan väl säga att dessa piloter bröt mot de flesta regler under denna flygning. Jag skall inte gå in på detaljer men jag var i alla fall skräckslagen när vi till slut hade landat. Spelningen på Ibiza gick jättebra och jag fick även smak på Lumumba där!
På natten, när vi kommit till hotellet så satte jag min plan i verket. Jag plockade ur passen från pappas väska och gömde dem under mattan på hotellrummet bara för att säkerställa
att det inte skulle bli någon flygning nästa dag. Min tanke var att vi skulle bli tvungna att ta en båt till fastlandet och sedan med buss och tåg ta oss hem till Sverige igen. Hade jag nämnt detta för min pappa så hade han antagligen inte nappat på mitt förslag till ny resplan mot Sverige. Nästa morgon åt vi frukost och tog en liten sväng innan det var dags för hemresa. Vi åkte ut med packning och dragspel till flygplatsen där vi checkade in vårt bagage. När vi närmade oss passkontrollen så tänkte jag att, nu är det i alla fall stopp. Farsan kommer naturligtvis att bli vansinnig men det får det vara värt, inget mer flyg för Dennis, så får det bli.
När vi kom fram så började min pappa att gräva efter passen i sin väska och döm om min förvåning och fasa när han elegant slänger fram två pass på disken! Den förbannade städerskan på hotellet hade hittat passen och gett dem till min pappa, så vi höll således god min båda två när vi gick mot passkontrollen. Nu började jag springa och fick snabbt farsan efter mig. Inlåst på en toalett så försöket jag gömma mig efter bästa förmåga. Ganska omgående lyckades till slut pappa och en vakt få ut mig. Min farsa var faktiskt själv lite flyrädd och han hade alltid med sig farmors gamla valiumtabletter i reserv när han flög. Vanligtvis så brukade det dock räcka med att stötta upp sig med några stadiga whisky. Nu kom valiumtabletterna i alla fall till användning. Pappa tryckte i mig två stycken och lät mig skölja ner med lite Lauders Whisky! Jag blev sedan buren ombord och jag blev ganska snabbt "trött". Det blev snabbt svart i SAS planet och jag minns inte mycket av flygresan hem. Jag vaknade till när vi precis påbörjat inflygningen mot Arlanda. Jag sa ingenting, inte pappa heller. Landningen gick bra och precis när jag klev ut från planet så vände jag mig om och tittade in igen och skrek högt, ”- aldrig mer att jag flyger!”
Detta höll jag som sagt i 22 år.

--------------------------------------------------------------

 

Nu skall jag plocka fram snaps, sill och fin-öl. Ni får ha en härlig Midsommarhelg så hörs vi igen. Vi avslutar med en klaring till Kalmars V75:a på söndag. Ett långt härligt upplopp innebär att Ohlsson slipper tokköra på chans med Panoramic. De hinner fram i god tid i avdelning 4. Vassegod, 11 gånger snapsen.

Visste du förresten att när Sverige röstade om att gå med i EU så var det mer än 60 % som INTE röstade “ja”.

Så får det bli…

 

Svart fredag...

Idag är det en tung dag. En av mina absolut närmaste vänner, Carl "Lellen" (Lalle) Wennerström har lämnat oss. Jag träffade Lellen för snart 30 år sedan nere på Gotland och vi har sedan dess rest tillsammans, varit konkurrenter i travlopp, umgåtts och ätit massor av god mat ihop! Många är de gånger som Lellen kommit ut till oss på Munsö med en dyr och god flaska Amarone. Så fort hans blygsamma pension ramlade in på kontot så gjordes de ekonomiska prioriteringarna med yttersta fingertoppskänsla. Medan vännen ”Kavajen” planerade sina inköp och valde matvaror med röda lappar så smackade Lellen på med ett gäng närproducerade Entrecoter samt några trevliga kvalitéts-viner i den högre prisklassen. Petitesser som bilskatt, dyra ekiperingar och liknande fick naturligtvis stå åt sidan när det vankades grillkväll! Lellen levde för dagen, något fler borde prova på...


Sådan var han, vår härliga kompis Lellen. Om någonting gick sönder, oavsett vad, så kunde Lellen med garanti laga och fixa problemet. Nere på det varv han huserade på under många år genomfördes avancerade reparationer i den högre skolan bland marindieslar, och bogvisir. I princip alla mina bilar genom åren har fått någon form av behandling av Lellen och han misslyckades ALDRIG. Nu är det ett helt nytt läge för oss här nere som är kvar. Vi är många som kommer att sakna Lellen någon oerhört och för mig personligen så är det en riktigt mörk dag. Jag vet att Lellen under en lång tid kämpade med olika krämpor men till skillnad från oss andra veklingar så hördes aldrig något gnäll.


Nu blir det inga fler härliga resor ner till Paris tillsammans med Lellen. RATP-vakterna nere i Metron kommer inte behöva fundera mer över när en något trivselviktig Wennerström med en ”Mollbergare” svingar sig över spärrarna på väg ut från en Metrostation när de biljetter som köpts inte räckt riktigt ”ända fram” och planka ut är det enda återstående alternativet. Vi flög alltid med Ryan Air och det var Lellen som visade mig hur man kan komma ombord först på planet utan att köpa till ”Priority bording”. Med en kuslig fart dundrade Lellen fram med sin rullväska över plattan och han lyckades faktiskt ibland komma ombord bland de första. En annan rolig detalj när vi bokade Parisflyg med Ryan var att Lellen alltid ville att vi valde ”DR” istället för ”MR” vid bokningen. Dr Wennerström lät liksom lite bättre. Ända tills den flygning då en äldre dam fick svårt att andas ombord och en flygvärdinna kommer fram till Lellen och mig och undrar om doktorn skulle kunna hjälpa till! Efter denna flygning så fick det bli ”MR” istället.



Du är saknad min vän. Men jag vet att du nu har lugn och ro och du behöver aldrig med ha ont. Vi ses...

Att ljuga för sig själv...

Det är fredag och bollsparkarna laddar upp inför kvällens EM-premiär. Mitt fotbollsintresse är ganska klent och jag räknar iskallt med att Sverige kör några torskmatcher och åker hem i god tid.

Har annars precis kommit hem efter en misslyckad dag på Solvalla. Vi hade anmält Agenten i montén men tyvärr kom han bara med i “fel lopp” där han stod hårt inne. Efter en vådlig start från ett snävt 4:e spår så fick ridande Susanna aldrig till det och det blev gunga och godnatt. Det enda positiva var att Agenten såg ruggigt laddad och fräsch ut och det för mig osökt in på onsdagens Cirkus på Solvalla. I andra avdelningen så kom Robin Roof ut på banan och var av på mitten. Strax innan start blev det en smula surrealistiskt. Reijo står i TV:n och berättar hur bra hans häst är samtidigt som man ur högtalarna får höra att banveterinär Sussie Demmers strukit hästen! Reijo tjurade genast till och kunde inte all förstå varför man strukit hans pålle. Sanningen var den att hästen var ordentligt halt ute på banan och det hjälpte ju knappast att Reijo berättade att han hade flera hästar i träning (däribland Danne Edel) som ofta var strykningsmässiga i sina värmningar och provstarter. Korkat, sa Bill. Jättekorkat, sa Bull.

Jag kommer ALDRIG förlika mig med alla dessa floskler kring hästar som tävlar ofräscha. “-Han värmer ur”, “-hon har en rörelsestörning”, “-det är ingen fara, han hänger alltid på en töm sådär”, “-han brukar se så där knackig ut i första värmningen” osv. Allt det där är kvalificerat skitsnack! Alla dessa hästar ÄR ofräscha, punkt! Någon som sett Carro Klüft komma ut till 7-kampen och springa och nicka och ta sig för låret och sedan höra referenten på tv, “-äh, hon brukar se ut så där, det värmer oftast ur efter några grenar”. Eller är det någon som stått på ett unghästbete och tittat på hästarna när de kommer springande. “-Den där fuxen är snygg men varför springer han och nickar med huvudet?”. “-Äh, det är ingen fara, han brukar se bättre ut när de sprungit i hagen ett tag”. “-Kanon! Den skall vi ha!”.

Näe, halta hästar är halta hästar oavsett. Reijos lilla “show” senare inne på kliniken med köpt veterinär sa heller inte mycket (mer än att många veterinärer missar allt ovanför knäna på djuren). En böjprovsundersökning ala 60:tal visade ingen hälta. Ehh? Näe, det skulle de ju ha behandlat för länge sedan, det är ju något annat som stör hästen.

Det har genom historien funnits ett FÅTAL hästar som man kanske skulle kunna ha viss överseende med då de tävlade. Etain Royal, Mustard och Maharajah tillhör denna skara hästar som faktiskt kunde se lite knepiga ut i aktionen TROTS att de faktiskt inte hade ont någonstans. Själv minns jag Wind Speed hos Uffe Nordin som var så risig i framknäna att vi värmde honom på BG-banan innan han över huvud taget kunde gå ut på stora banan. Han behandlades mellan nästan varje start. Idag hade han aldrig kunnat vara med och tävla med den hälsostatusen, och är ju för väl det…

Vi lämnar travet och konstaterar att det åter är hög tid för ett varnandes finger. Ramadan är igång och Muslimerna är nu ett riskobjekt på alla plan. En stekande het sommardag i Stockholm och den somaliske busschaufför som med hålögd blick nu sitter i bussen vid Brommaplan för att köra på sin åttonde timme utan någon mat eller dryck i kroppen de senaste 15 timmarna smackar med munnen och flackar med blicken! Pass upp, de kör sämre än vanligt. Och, Gud förbjude, om du skulle hamna akut på sjukhus den närmaste tiden, be för att det INTE är en muslimsk läkare som med darrande hand och blodsprängda ögon trycker skalpellen i dig! För oss andra ter sig ju Ramadan som något riktigt korkat men bland dessa människor där omskärelse och ritualslakt är vardagsmat så är det precis “som vanligt”…

Att vara Miljöpartist 2016 måste kännas “ganska” tungt. Man sitter i en regering som idag gav klartecken till 10 nya kärnkraftverk! Politiker och partier som står för sin politik och sina värderingar är idag en bristvara och vad har vi lärt oss av detta? Jo bristvara innebär ökad efterfrågan. Val om SENAST två år…

Nej kära vänner, nu ger jag mig för idag. Vi avslutar med en skön vinnare till helgens V-75a uppe på Östersund. I sista avdelningen så har en av landets mer underskattade kuskar Uffe Eriksson ett bra läge med Dragon Butterfly. Lira och få 21 gånger bollen. Må gott så hörs vi nästa vecka. Förresten, gör som Tony Ryttar och många med honom. Hjälp till så vi kommer i mål med Tommy Hannés insamling till Cancerfonden. Släng iväg en femtiolapp och sov med gott samvete.

Visste du förresten att det finns “ensamkommande flyktingbarn” på HVB-hem i Sverige som har grått hår och tappat tänder.

Så får det bli…

 

Han var bara bäst...

Förra helgens travmania på Solvalla är över. Det blev överlag en mycket lyckad tillställning där vi fick se en hel del ruggiga prestationer. Som vanligt under denna helg så blev det lite “annat” med.

Bra.

+ Nuncio var bara bäst! Trots att han inte springer rakt (någonting stör honom) så var han förkrossande bra och var en värdig vinnare.

+ Att Resolve inte var fräsch i den sista starten innan han lastades till Sverige blev nu glasklart då Svanstedt lyckades få honom i en helt annan författning till Elitloppet, Såg riktigt fin ut och ett snitsigt jobb av Åke.

+ Jos Verbeeck visade att han fortfarande kan det här, med sina snygga styrningar under helgen.

+ Kaj Widell fick visa hela sitt register och var en värdig segerkusk under helgen.

Mindre bra.

- Jos Verbeeck som visade sin fetisch för blyhandskar då han med röd näsa och stora skor valde att ramma startbilen med sin stackars pålle.

- Solvallas TEMA-trassel. Antingen förtydligar man det faktum att Solvallas temafärg är cerise, INTE rosa. Eller så ändrar man färgen till just, ROSA.

- Förmiddagsloppen sabbar en stor del av dramaturgin kring en Elitloppsdag.

- Varför i hela friden släpar man in Sjöberg och Kee i studion när världens största travlopp skall rulla igång?!

 

Vi kunde även konstatera att endast en svenskfödd pålle var med när bilen släppte fältet. är det ett tecken eller bara en tillfällighet? Det blir en spännande sommar med flera fina storlopp där vi får se hur bra våra egna svenska hästar kommer att prestera.

En som jag tycker lite synd om är Seauveur. Han gör heroiska lopp men åker dit på ritsen av någon “utomjording”.

Avslutningsvis kan vi bara konstatera att Solvalla som vanligt presenterade en kanonhelg och Myron kanske tar sig ändå…

Nere på Skrubbs så har ju säsongen kommit igång och i år är det ett “Hassborgs-år”. Under många, många år så har det alltid lönat sig att lira deras hästar. Tyvärr så har Pär haft för klent i ladorna de senaste åren och även Roger har varit lite på dekis. Men nu är det som på den “gamla goda tiden” igen. Vinnare från Pär Hassborgs stall för två tävlingsdagar sedan och förra gången var det Roger som visade hur det går till när man har STENKLART. Segergesten med Borga Hero som kom redan i sista sväng var så härligt symbolisk. Här var det stenklart! Gå gärna in på atgvision.com och sök “Borga Hero”. Välj sedan Visby 26/5.

Avslutningsvis fick vi ju i söndagskväll avnjuta landets politiska bageri där tårtor kastades fram och tillbaka mellan mupparna. Jimmie Åkesson kunde förnöjt titta på och bara konstatera att det ser mörkt ut för landet. Se gärna klippet när han förnedrar stridspitten Björklund.

Nej mina rosa vänner, nu skall jag dra vidare och jag lämnar samtidigt en klar vinnare till Mantorps bakfylletävlingar. E fjärde avdelningen så vinner Prins-Anders med Fika till 19 gånger lemonaden. Vassego.

Visste du förresten att det inte finns något svenskt ord som rimmar på silver.

Så får det bli…