Svart fredag...

Idag är det en tung dag. En av mina absolut närmaste vänner, Carl "Lellen" (Lalle) Wennerström har lämnat oss. Jag träffade Lellen för snart 30 år sedan nere på Gotland och vi har sedan dess rest tillsammans, varit konkurrenter i travlopp, umgåtts och ätit massor av god mat ihop! Många är de gånger som Lellen kommit ut till oss på Munsö med en dyr och god flaska Amarone. Så fort hans blygsamma pension ramlade in på kontot så gjordes de ekonomiska prioriteringarna med yttersta fingertoppskänsla. Medan vännen ”Kavajen” planerade sina inköp och valde matvaror med röda lappar så smackade Lellen på med ett gäng närproducerade Entrecoter samt några trevliga kvalitéts-viner i den högre prisklassen. Petitesser som bilskatt, dyra ekiperingar och liknande fick naturligtvis stå åt sidan när det vankades grillkväll! Lellen levde för dagen, något fler borde prova på...


Sådan var han, vår härliga kompis Lellen. Om någonting gick sönder, oavsett vad, så kunde Lellen med garanti laga och fixa problemet. Nere på det varv han huserade på under många år genomfördes avancerade reparationer i den högre skolan bland marindieslar, och bogvisir. I princip alla mina bilar genom åren har fått någon form av behandling av Lellen och han misslyckades ALDRIG. Nu är det ett helt nytt läge för oss här nere som är kvar. Vi är många som kommer att sakna Lellen någon oerhört och för mig personligen så är det en riktigt mörk dag. Jag vet att Lellen under en lång tid kämpade med olika krämpor men till skillnad från oss andra veklingar så hördes aldrig något gnäll.


Nu blir det inga fler härliga resor ner till Paris tillsammans med Lellen. RATP-vakterna nere i Metron kommer inte behöva fundera mer över när en något trivselviktig Wennerström med en ”Mollbergare” svingar sig över spärrarna på väg ut från en Metrostation när de biljetter som köpts inte räckt riktigt ”ända fram” och planka ut är det enda återstående alternativet. Vi flög alltid med Ryan Air och det var Lellen som visade mig hur man kan komma ombord först på planet utan att köpa till ”Priority bording”. Med en kuslig fart dundrade Lellen fram med sin rullväska över plattan och han lyckades faktiskt ibland komma ombord bland de första. En annan rolig detalj när vi bokade Parisflyg med Ryan var att Lellen alltid ville att vi valde ”DR” istället för ”MR” vid bokningen. Dr Wennerström lät liksom lite bättre. Ända tills den flygning då en äldre dam fick svårt att andas ombord och en flygvärdinna kommer fram till Lellen och mig och undrar om doktorn skulle kunna hjälpa till! Efter denna flygning så fick det bli ”MR” istället.



Du är saknad min vän. Men jag vet att du nu har lugn och ro och du behöver aldrig med ha ont. Vi ses...