Derbydags…

Igår kväll såg jag två riktigt snygga styrningar nere på Åbytravet. Att Jörgen Sjunnesson -en av landets mest underskattade kuskar- har fina körhänder är ju ingen nyhet och det är kul att Bergh lät honom köra igår. Jag hoppas att Robber utvecklar det samarbetet, då skulle Sjunnesson ÄNTLIGEN få en vettig chans. Camilo Boko i 5e avdelningen var ju långt ifrån lättkörd men Jörgen var säkerheten själv och lyfte in till säker seger. En annan, som faktiskt överraskade mig lite var Adrian Kolgjini som lyckades köra felfritt med Platon Face! Jag var dundersäker på att det skulle bli hängande tömmar och blygunga ur sista sväng men Kolgjini J:r höll i berömvärt och nu börjar han faktiskt bli riktigt snitsig. Snyggt kört.

Vi hoppar från Åby och landar nere på Jägersro. Det är åter dags för Svenskt Travderby och årets upplaga känns “så där”. Jag hade räknat in Staro Italy som Derbysegrare men det klabbade Uhrberg bort i kvalen då han körde på tok för sent. Nu får de andra göra upp. Inte en chans att Lövgren vinner med Västerbo Eclaire, nej det är åter dags för Torbjörn Jansson att visa körkonst på hög nivå och då blir det lätt för From Dust To Dawn. Som vanligt vid den här tiden på året så blir det lite nostalgi…

---------------------------------------------------------------------------------------

 

Nästa år är det 35 år sedan jag åkte ner med min ungdomskärlek och farsan med nattåg till Malmö och ropade hem en “kanon” på auktionen.

Året var 1983 och jag jobbade hos Uffe Nordin där jag hade pappas och min pålle, Bussig Pärup. Det var dags för Derbyauktion nere på Jägersro och när jag bläddrar i katalogen ser jag till min stora glädje att Doris Gunnarsson, Höör skall sälja Bussigs halvsyster “Epona Pärup”. Jag blev i eld och lågor och lade in en massiv kampanj på farsan som redan hade knepigt att finna förtjänsten i storebror Bussig. I Uffes stall jobbade även Mia “Tummen” Wahlberg och hon hade, precis som Åke Lindblom varit över i mattpiskarlandet och jobbat. Eponas pappa var, Count´s Pride. En helt ny hingst som kommit till Lassagården. Nu var det så fiffigt att Tummen sett hästen live i USA så hon kunde verkligen rekommendera honom som hingst. Sagt och gjort. Pappa bokade en resa till Kanarieöarna i samband med vår tågresa ner till Malmö. Annette och jag låg i sovkupén och lyssnade på farsans näsfanfarer som skulle få Nils Landgren så avundsjuk så han hade knäckt sin trombon över knäna. Väl framme i Malmö så kastade farsan in sin väska och tennisrack i en box på stationen och det bar iväg med taxi ut till Jägersro. Det var dags för en stor 2årings auktion ute på Jägersro och ridhusläktaren var full med folk. Pappa hade redan hunnit med några bira och satt bra uppe på läktaren medan jag och Annette var nere vid boxarna och tittade på den vackra 2 åring som var själva objektet. Vad vi inte visste var att denna flicka var identisk med den häst som Göran Edlund, bara några dagar tidigare hade sprutat upp ett framknä på och sedan lastat ner till auktionen.

Count´s Pride var ju ny och oprövad som hingst i Sverige och jag hade sagt till pappa att vi skulle hänga med till 20 000:- men inte längre. De startade på 17 000:- och det tog bara några rop innan vår limit var nådd. Jag gick besviken upp till pappa på läktaren och sa att det bara var att glömma affären och han höll med. Med hängande huvud gick jag ner till volten där man gick runt med den vackra Epona Pärup samtidigt som buden bara höjdes. Till slut var det två kvar som bjöd och den ena var Bo W Takter. Klart att den där trollkarlen ska få henne med, tänkte jag uppgivet. Det bjöds “25” och Takter kontrade med “26”. Direkt hördes “27” uppe från läktaren och Bosse avvaktade lite innan “28” blev bjudet. Så där höll det på tills Takter ropat “35”. Man hörde “första”, “andra” och……. “38” !

Epona Pärup gick iväg för 38 000:- och det blev INTE Bo W Takter som köpare. Jag gick upp till läktaren där farsan satt med en ny öl. “-Hon blev i alla fall på tok för dyr så det är inget att deppa för”. Farsan nickade förstående och svarade, “-ja, vi hade ju satt 20 000:- som max så det var inte mycket att göra”. Det blev tyst en kort stund sedan säger pappa, “-jag vet vem som köpte hästen” . “-Vem då?” undrade jag. “-Jag måste ta en taxi till stationen och hämta väskan och tennisrack, jag skall vara på Kastrup om en timme, du och Annette får ordna med en transport hem till vår nya häst”.

Farsan hade alltså bestämt sig för att Epona skulle komma med hem till sin storebror och hade Bo W Takter inte en chans! Du kan nog ana hur stolt och glad Stall Rosas unga tränare var när vi beställde transport upp till Solvalla av Sören Persén. Väl uppe på Solvalla så ville Uffe Nordin gärna provköra vårt nyförvärv. Ulf hade ju en förkärlek för Lassagårdens hingstar (vem har väl glömt när Uffe hade med sig Langemar ut till Lassagården och kom tillbaka med hela årskullen efter “Fashion Blaze”. Uffe var mycket imponerad av Epona Pärup och det verkade som att vi nu hittat en blivande stjärna.

Året efter flyttade Uffe Nordin till Frankrike och jag hamnade ute på Drottningholm med Stall Rosas två springare. Epona Pärup hade blivit en riktig kanon om inte hennes högra framknä satt stopp. Jag tog min licens med henne och körde även mina första lopp med Epona. Tyvärr så blev det bara ett fåtal starter innan vi fick lägga ner hennes tävlingskarriär. I aveln lämnade Epona några riktigt fina hästar varav Tarzan köpte den första.

Count´s Pride blev sedan en av Sveriges bästa avelshingstar genom tiderna och redan i hans andra kull här hemma fanns en Derbyvinnare i form av, Jet Ribb! 2 dagar efter att vi ropat hem Epona Pärup så står Bo W Takter i vinnarcirkeln nere på ett regnigt Jägersro efter att ha vunnit Svenskt Travderby med Micko Fripé…

 

Epona Pärup.

Nostalgi Deluxe när Epona kvalade…

---------------------------------------------------------------------------------------

Nu är det dags för mig att stänga ner för den här gången. Må gott mina vänner så hörs vi igen. En klaring till lördagens V75:a kommer här. I 6:e avdelningen har vi Ulf Ohlsson bakom Jarl Af Solnäs. Vi får 11 gånger degen. Tjo flöjt.

Visste du förresten att huden hos en vuxen människa väger 2,7 kg, nästan dubbelt så mycket som hjärnan.

Så får det bli…