Töntarna nere på Åby…

Krokodiltårarna duggade tätt nere på Åby igår kväll när banveterinären tyckte att det säkraste för hästarnas välmående var att alla tävlande hade sina hästskor på sig. Efter att man lagt om banan så visade det sig att en del större stenar kommit upp till ytmaterialet. Stenar som absolut var tillräckligt stora för att trycka hål i en sula på någon av alla de hästar som tävlar med alldeles för lite hov för att det ska vara “säkert” och med marginal. Värst av alla grät Veijo Heiskanen som tydligt förklarade att han inte lyckats ställa sin storfavorit i tävlingsmässigt skick. Det minsta man kan begära av en tränare som vill kalla sig just det, är att man kan presentera en häst som KAN tävla med skor! Inom Rikstoton är det ju ett krav för att få anmäla.

Nu var tydligen Heiskanens häst så usel utan skor att han inte skulle kunna jaga en matlapp så då strök man helt enkelt. I min värld så är detta patetiskt och bara ännu ett kvitto på att travsporten är på väg ner i källaren. Hästarna springer 10 tider sju dagar i veckan -ja visst- men de yttre förutsättningarna måste vara ultimata annars så står man schack matt. Under torsdagskvällen nere på Åby så fanns det i alla fall RIKTIGA hästar som kunde både vinna och rekordsänka med dryga sekunden TROTS de försmädliga skorna…

Jag tjatar vidare kring banorna. Det ultimata vore om några av våra “jätteduktiga” banarbetare satte tänderna i några ovaler och där anlade en bana med perfekt svikt och bra fäste som är ungefär 3-5 sekunder långsammare än idag. Ett underlag som kräver fäste, fäste i form av skor! Vi skulle slå en hel flugsvärm i en enda smäll.

• I och med att skor krävs så slipper man allt dribblande med barfotakörning. Gynnsammare för hästarna och mindre pladder från tipsnissarna.
• “Farten dödar”. Ett lika gammalt som självklart faktum som våra travhästar får känna på varje dag. Det finns väl en anledning till att 99 tränare av 100 tränar sina hästar på långsammare och SKONSAMMARE underlag?! Ett långsammare banunderlag borgar för fräschare hästar.
• Konsten att TRÄNA häst. Idag skenar de riktigt bra hästarna i absolut toppfart hela loppet och närmare maskiner än så kommer vi inte. Tråkiga lopp är den ena biten och det som gjort vår kära sport så fantastisk, nämligen finliret som riktiga hästkarlar (och tjejer) får mindre betydelse för varje år. Den dag då loppen avgörs ute på skogsslingan och träningsbanan och inte i spårlottning och kuskuppgörelser skulle sporten och loppen leva upp igen. BÄSTA hästen skall vinna, inte den snabbaste med största turen i spårlotteriet.

I samband med att banorna blir långsammare och till viss del mer krävande så borde vi samtidigt lägga om distanserna. Jag skulle gärna se en dubbling! Ett sprinterlopp borde gå under MINST 2 000m annars kan vi ju köra typ de där jippoloppen på 140m! DÅ vinner ju den som springer snabbast i dryga hundra meter! Vill vi ha det så? Nej, just det. Om jag fick för mig att åka ut på trav någon gång så vill jag öppna ett travprogram där det är högst 2 autostartslopp och ett flertal lopp över MINST 3 000m. Naturligtvis mest tilläggslopp med flera volter!

Vad skulle summan av detta bli? Jo, de som kan TRÄNA fram starka och rejäla pållar blir belönade. Hästarna slipper springa på den absoluta fartgränsen och loppen skulle dessutom bli betydligt roligare! Men, men. Jag får väl drömma vidare medan de tråkiga loppen dundrar på och där fartskadorna fortsätter att öka…

Över till Norge där Bo Westergaard verkar ha haft Karamellkungen på besök. Som det verkar nu så har hästar tävlat dopade och det är ju riktigt illa. Bergharn säger att han tycker att det är bra att Westergaard nu blivit avstängd, även om man i Norge svamlar om att det har andra orsaker. Nu är ju inte Bo trots allt inte fälld ännu. Annat var det när Åke Svanstedt i Tingsrätt blev fälld och dömd efter att ha använt grisfösare i träning. Svenska ST gjorde ingenting och de flesta aktiva stöttade Åke till hundra procent. Efter att Silly-Billy lyckats trixa bort rättvisan i Hovrätten så fortsatte allt som vanligt. Naturligtvis så skall personer som fuskar och behandlar djuren illa bort från sporten men vad lätt det är att kasta på “någon annan” än Husguden…

Stekargänget nere på Våmb hade en blöt kväll för ett tag sedan. Jag kan framför mig se när Ludde framåt småtimmarna plockar fram den finaste av de fina flaskorna och hur Muggen Samuelsson djupt försjunken i skinnsoffan öppnar ena ögat och mumlar, “-inte mer än fullt tack”. Lars Nilsson viftar frenetiskt med glaset och ropar, “-här med, här med”. Sedan börjar de slå sina marinerade kloka huvuden ihop och vips så har en “krönika” tagit form där huvudspåret går ut på att man skall slå undan benen för alla travtokar norr om Dalälven och sedan kräva mer deg till regionen närmast Spettekakans hemvist.

Jag har bara ögnat igenom deras skrivelse och det första som slår mig är att vi är aktiva i två helt olika sporter. Jag och många med mig brinner för folksporten trav medan festprissarna i salongen nere på Våmb tillhör en ack så liten skara aktiva som har fler nollor på pappret oavsett om det gäller spelbelopp på totobongen, prislappen på den inropade unghästen eller slutsumman på senaste utskicket av fakturor. Robert Bergh har ifrågasatt delar av Skånegängets skrivelse och han sitter ju liksom lite mellan stolarna. Å ena sidan är han en framgångsrik norrlandstränare utan ett enda par loofers på skohyllan å andra sidan har plånboken i bakfickan säkert gett honom Skolios och en ny spelhåla snickras troligtvis ihop i det nya boendet söderut. En svår sits, minst sagt. Själv bryr jag mig inte så mycket om hur mycket prispengar det är i 2-åringslopp osv. Jag vill ha fler matlappar i propositionerna. Samma intresse men två olika världar där “de” behöver oss mer än vad vi behöver “dem”…

Så var det med den saken. Nu skall jag dra vidare. Förra helgen så hade jag feeling för Montdore men ett sms lämnade istället klart på Oliver Kronos. Nu visade det sig att Oliver åter var helt under isen och det blev pannkaka. Man kan bli en aning schizofren på Ulf Stenströmers hästar. Resultaten talar sitt tydliga språk, han är en rackans hästkarl men hur ser djuren ut?! En kommer ut i klockrent trav medan nästa kommer hoppande på tre ben. Jag har en teori. Den anläggning som Svanstedt lämnade då han flög över till USA är fantastisk, men du måste bemästra banor och material med millimeterprecision. Det är nog lätt att det blir lite för mycket av det goda och då blir det pannkaka. De som nu är aktiva på Bjertorp håller väl som bäst på att hitta rätt där. I helgen är det Hagmyren som står som värd för V75. Hade den varit stängd och borta om “pågarna” fått styra? Sista avdelningen serverar en kanonvinnare i form av Julio De Luxe. Fröken Tillman passar nog perfekt som passagerare bakom den fina hästen. 9 gånger starkspriten, tack! Som avslutning vill jag bara påminna om att vi på onsdag skall ha bokat in alla på flyget som vill hänga med ner till Berlin i höst på vår travresa. 2 platser kvar.

Så får det bli…