Fredagsbrev, arkiv

31 oktober 2014

Hej då Phuket, vi ses igen…

Här nere på Phuket har vi precis vinkat av våra resenärer för den här gången och siktet är redan inställt på vårens kommande resa. Som vanligt så har vi haft en fantastisk tid här nere trots att det är 25e resan ner till Phuket så ser jag med tillförsikt fram mot våren.
s3
En dag på stranden…

s4
På äventyrsgolfen fick vi stryk mot det vassa damlaget…

s2
Sista natten med gänget…

b1
Våra gäster lämnar Kata med sikte på flygplatsen…

Hemma i travsverige visade Maharajah upp sig och så fin han såg ut! Att han skulle slå Checco Boko var ju inte direkt givet så tredjeplatsen kändes som en bra “normalprestation” för Marre som ju som planerat är ganska långt från toppformen (närmare bestämt 3 månader ifrån för att vara mer exakt). Det blir en spännande vinter.
Johnny Takter och Michael Lönborg verkar ha ett “komplicerat” förhållande för dagen. Johnny är tänkaren som går mycket på känsla och nu känner han att Lönborg är ute på hojen och då kliver Takter undan. Det är väl bara att acceptera. En del gnäller nu redan på detta och tycker att Johnny överreagerar men i en sport med så mycket bruntungor så är det trots allt ganska skönt när någon går på känslan direkt…
-----------------------------------------------------------------------------------------
Sagan om Sveriges sämsta travhäst, kapitel 8.
Tiden gick och med de långa resorna till Färjestadstravet med Folkabussen långt bak i minnet så lade jag tävlandet på is ett tag med Smaggan. När våren sedan nalkades så började vi ladda mot Åland! Där hade jag kört ganska många lopp under 80talet och DÄR kanske Smaggan skulle tända till ordentligt, trots de extremt långa upplopp som Norrböles oval bjöd på innan banomläggningen senare skedde. Vi gnuggade på och Smaragden kändes som vanligt fin i jobben hemma på Munsö. Eftersom Eckerölinjens båt avgick 10:00 från Grisslehamn så var det till att lasta i god tid. Jag känner bara en person i klass med mig själv när det gäller tidsoptimism och “förmågan” att disponera tiden på ett sådant sätt att man ALDRIG gör något i FÖR god tid. Anna-Karin Rundqvist är min tvillingsjäl i just detta…
I “Ganska” god tid rullade jag ut från gården hemma och nu var siktet inställt på Grisslehamn. Redan mellan Ekerö och Brommaplan var det naturligtvis stopp i trafiken och bussfilen blev ett naturligt alternativ. När vi närmade oss Norrtälje så var klockan lite FÖR mycket. Båten gick 10:00 och man skulle vara uppe och hämta biljetterna SENAST 20 minuter innan. 09:40 hade jag fortfarande en rätt bra bit kvar till Grisslehamn och det kändes som att det skulle bli lite tajt. Jag rullade fram till kassorna ungefär 5 minuter före avgång. Kassorna var redan stängda och jag tog sikte på fören där man precis påbörjat lastningen av de “obokade fordonen” som nu fått platser ombord. När jag  närmade mig bogvisiret på fartyget blev jag stoppad av en overallklädd ålänningen som utan omsvep meddelade att min biljett nu var borta och att man istället lovat de obokade att köra ombord…
Nu tillhör jag ju kanske inte den kategori av människor som ger upp vid “minsta motgång” så det var bara till att byta strategi. Jag såg in på däck och räknade ganska snabbt ut att det skulle bli ganska exakt knökfullt om de fyra fordon som sakta rullade mot fören skulle köra på. Precis när näst sista bil kört på och det endast var en Cheva van med påhängd husvagn kvar så startade jag bilen och tog full fart upp på rampen! Väl inne på däck stängde jag av motorn och gömde direkt bilnycklarna under mattan till passagerarplatsen. Jag klev ur och nu kom flera overallgubbar fram mot mig och stämningen blev lite “spänd”. De krävde att jag skulle backa ut och släppa på den sista bilen med sin husvagn men jag vägrade naturligtvis. Istället gick jag ut från båten och pratade med den något irriterade chauffören. Jag förslog att vi skulle koppla av husvagnen och sedan dra ombord den sist och ställa den på tvären längst fram vid bogvisiret. Enligt min hastiga okulärbesiktning så BORDE det få plats både Cheva och husvagn med denna metod. Killen var med på noterna och vi kopplade bort husvagnen och han körde ombord. Sedan ropade jag på de något förvirrade overallgubbar ombord och tillsammans drog vi upp husvagnen på rampen och lyckades till slut vrida runt den 90 grader och den fick PRECIS plats! Nu var det lastat och klart och bogvisiret sänkte sig långsamt ner som en stor valmun över oss.
Det var med glädje i blick jag kunde se hur vi bara någon minut senare stävade ut i Roslagens vackra skärgård. Jag ställde upp lilla dörren fram på hästtransporten så att Smaggan skulle få frisk luft och även kunna titta ut under överfärden. I trapporna upp mot väntande räksmörgås (Östersjöns absolut bästa) kunde jag till min glädje även konstatera att vi nu dessutom fick resa över till Åland gratis! Stänger man kassorna får man skylla sig själv…
Väl framme på travet så väntade en spännande tävlingskväll och en av de delägare som under en period valt att kliva in i riskprojektet Smaragd Rosa hade den goda smaken att föreviga lite från denna dag med sin videokamera (modell 1987). Här nedan kan du exklusivt se denna film som i sann Dogma anda står för mer känsla och “djup” än teknisk finess. Delägarens gravallvarliga kommentarer under filmandet är en höjdpunkt i sig. Jag kan redan nu avslöja att framgångarna uteblev men skam den som ger sig!
kl1 
 

Smaragd Rosa på Ålandstravet.
Fortsättning följer…
-----------------------------------------------------------------------------------------

Nej, nu är det hög tid att pysa upp kapsylen på en iskall Chang och se vad fredagskvällen har att erbjuda här nere i Palmernas förlovade land. Förra helgen visade sig Calvin Borel vara ofräschare än man kunnat ana och galoppen var given. Vi siktar på Sundbyholm där jag fått in en gobit till er. I första avdelningen är Queasy äntligen ute på rätt distans och med ett fint spår så har vi grön vinnare till 6 gånger spettet. Hugg in! Ha en fin helg så hörs vi igen nästa fredag och då levereras fredagsbrevet från ett kylslaget Svedala.

Visste du förresten att “komikern” Ronny Eriksson blivit rasiststämplad sedan han sjungit en femtiotalsvisa om en “negerpojke” i form av en sparbössa…
Så får det bli…









1 kommentar:

Om mig