Snart inne på vecka tre nere i Thailand och som vanligt för vi en behaglig tillvaro. Våra gäster mår fint och allt flyter på som det ska. Hemma i Sverige så puttrar tydligen allt på med lite “stolligheter”. Man har visst kallat in hela vår militära flotta (säkert fyra, fem båtar minst!) i vild jakt på ubåtar som inte finns. Riktigt skoj att följa på avstånd genom PK-media. Spektaklet har beskrivits med stora ord och svarta rubriker, nästan lite “krig” där hemma. Men nu har man visst ankrat upp och lagt ner showen. Mo ha ha…
Liten tur i Patong bara…
På det politiska tivolit har det varit både högt och lågt. Özz Nüjen, han som inte är speciellt rolig som oftast skojar om sin håriga rygg och sin mammas mustasch var snabbt ute och hoppade jämfota på Åkesson efter att denne nu blivit tvungen att vila upp sig efter en omänskligt tuff sommar och höst. Ingen politiker har fått stå ut med så mycket onyanserat hat och hets som Jimmie och att det skulle behövas en paus nu var ganska väntat. Lika väntat var det ju att den kurdiska hottentotten Nüjen skulle vara den första att ösa på med sitt näthat när tillfälle nu gavs. Svetsaren som “styr” landet började nog gnugga händerna ordentligt nu när hans största hot -Jimmie Åkesson- tillfälligt hamnat i depå. Han kommer dock att få en kalldusch när vikarien visade sig bli Mattias Karlsson! Om Löfven haft problem med Åkesson så kommer det att framstå som en bris mot vad han kommer att få känna på med Mattias på andra sidan.
Svetsarens första stora nederlag kom tidigt då han igår blev nedröstad av Alliansen och SD som tillsammans såg till att han fick åka ner till EU-toppmötet med Alliansens klimatprogram! Smaka på den du Stefan! Det GÅR inte att nonchalera väljare och demokrati på det sätt som skett de senaste åren och sedan tro att man kan trampa vidare utan problem. Nu skall ju budgeten plockas isär och vad som blir kvar av den geggan skall bli intressant att följa. Om Löfven inte spottar ut nappen snart så kanske vi får stå bakom gröna skärmar och slicka kuvert väldigt snart och då mina vänner kommer det att hända saker!
Vi skuttar över till trav och där konstaterar jag att Per Lennartsson flyttat igen och en nysatsning är att vänta. Jag tror att det kommer att hända grejer där ganska snart, bara att hänga på och lira.
Maharajah är redo för comeback på onsdag. Stefan har hittat en intressant uppgift där han på tillägg har de urkramade wettexdukarna Friction och Prince Tagg. Han slår med lätthet 12 av de tretton konkurrenterna men jag ser Sobrilström framför mig när han hoppar upp i sulkyn med hjälm, solskyddsfaktor, nackskydd, flytväst, säkerhetsväst, hängslen, skärp, skor med stålhetta och dessutom har han antagligen tömt en burk Sobril i örtteet innan det är dags för defilering. Med detta upplägg slår man inte Checco Boko! Fast det är ju inte på måndag “loppet” går, det är ju faktiskt sista söndagen i januari som gäller…
Innan jag slår ihop för idag så klämmer vi ut ett nytt kapitel om legenden Smaragd Rosa.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Sagan om Sveriges sämsta travhäst, kapitel 7.
Det hade blivit vinter hemma på Munsö och utan poäng var det minst sagt svårt att komma med i loppen. Jag hade just kört på Smaggan ett nytt ägg och på Solvalla, min hemmabana fanns inga lopp för henne. Inte ens om hon HADE haft poäng. Solvallas proppar var urusla och stängda från alla håll. Lite för gammal häst med lite för lite pengar på sig innebar att det inte fanns några lopp alls att anmäla till. Jag hade många “heta” diskussioner med Klaus Koch som då var sportchef för huvudstadsbanan. Propparna innebar att det ofta var flera lopp som inte var mer än halvfulla under tävlingsdagarna och det störde mig. Solvalla körde på onsdagar redan då och Färjestadstravet hade ofta sina tävlingar samma dag och där var det lätt att komma med i de “rosa loppen”. Comebackloppen gick alltid som sista lopp och i Karlstad var det dåligt anmäld den vintern. 35 mil enkel väg mitt i vintern med min gamla folkabuss årsmodell 78, bestyckad med en luftkyld motor på hela 47 hästkrafter! Det blev till att lasta tidigt på dagen och sedan en filt runt benen för att avslutningsvis ställa siktet mot Värmland. Under eftermiddagen passerades Solvalla, Sundbyholm och även Örebrotravet innan mätaren visade att endast dryga 10 mil återstod. Backarna i Karlskoga blev en tuff prövning för bussen vars motor där bak rosslade betänkligt när jag på tvåan och slirande koppling nådde krönet på sista backen. Väl framme på Färjestadstravet var det bara att lasta av och packa ut alla grejer. Lopp 10 gick strax efter tio på onsdagskvällen och jag vill inte påstå att vi satt fast med “rubbet kvar” men nog var hon väl i alla fall med dom LITE bättre i mål än tidigare, som andra utanför pengarna…
Resan hem mot Ekerö var ORDENTLIGT lång kan jag lova. Jag har för mig att klockan var strax före fyra på morgonen när den ljusblå Folkabussen genom snön som fallit under natten slirade sig upp till stallet! Jag slocknade i sängen vid halv fem. På den här tiden var det telefonanmälningar med prelanmälan en dag och defanmälan nästa morgon (eller om det var en dag emellan?). Hur som helst, bara att ställa klockan och fyra timmar efter att jag somnat satt jag i telefonen och anmälde Smaggan igen, till Färjestadstravet, igen. Det blev åter “rosa lopp”, igen. Onsdagen därpå väntade samma procedur. Lasta i god tid. Solvalla, Sundbyholm, Örebrotravet, Karlskoga innan ljusblå Folkabuss med rosa sulky på taket rullade in på Färjestadstravets stallbacke. Under kvällen kvällen VRÄKTE snön ner och loppet gick vid halv elva på onsdagskvällen. Den här gången fick vi åter ett fint lopp och Smaggan överraskade med att dra en liten trudelutt över upploppet till slut. Förvisso en bit bak i fältet men ändå ett steg framåt. Först utanför pengar den här gången! Hemresan blev en rysare då vädret var ganska brutalt. I backarna och dalarna vid Karlskoga blev jag tvungen att blåsa på rätt bra nerför om jag över huvud taget skulle ha en chans att komma upp över krönet långt där framme! Längst ner i svackan gick det obehagligt fort. Vindrutetorkarna gjorde sitt bästa för att skicka bort snön som vräkte ner och nog svajade ekipaget betänkligt när jag med vitnande knogar krampaktigt höll fast i den stora ratten. 05:30 ankomst Munsö.
Behöver jag säga att jag fyra timmar senare hade anmält till Färjestadstravet igen?! En snabb vecka senare var vi åter på väg. Denna onsdag var vädret vackert som en vintertavla och resan mot Karlstad gick glädjande snabbt. Naturligtvis “rosa lopp” igen. I det här loppet var Smaggan tyvärr inte alls speciellt samarbetsvillig och tömmarna fladdrade betänkligt redan varvet kvar och i mål var vi näst sist. Lång väg hem och kommande morgon struntade jag i att anmäla! Tre veckor i rad till Karlstad, 210 mil med andra ord. Det här var en tung period och tanken på att lägga ner “projekt Smaragd Rosa” slog mig flera gånger men så blev det inte. Jag trimmade vidare och det skulle komma ett lopp på Örebro som kanske kunde ändra på allt!
Fortsättning följer…
Smaragd Rosa.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Vill du chansa och vinna en resa till Thailand?!
Jag var förra helgen säker på att Jorma skulle vinna lätt med Gigant Proud men han var inte så bra. Däremot så vann ju Going For Gold Zaz som jag varnade för. Jag är glad för hästens skull att loppet blev lite enklare än på pappret. Med en klok matchning av den pållen så har Nurmos en av landets bästa hästar nästa år.
Nu i helgen så är det ett grått Jägersro som levererar V75 och redan i första avdelningen så har vi stenklart. Conrad kör INTE galopp igen och då är det lugna gatan för Calvin Borel till 7 gånger spettekakan. Nu lämnar jag över och tar helg. Må gott så hörs vi igen nästa fredag.
Visste du förresten att vår Vice Statsminister Åsa Romsås blivit polisanmäld för “hets mot folkgrupp” efter sitt kränkande tal nere på Gotland i somras…
Så får det bli…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar