Fredagsbrev, arkiv

28 mars 2014

Solen gör en glad…

På himlen lyser nu vårsolen för fullt. En annan sol som slocknat nästan helt har nu börjat flämta lite stillsamt med svaga strålar, AIK-solen. “Resa sig på nio”, “i elfte timmen” eller vad du vill, det är inte RIKTIGT slut än. Som frälst AIK:are så har den senaste tidens ishockeyförfall känts tungt, mycket tungt. Chansen att AIK skall lyckas stånga sig tillbaka till SHL är inte stor men den finns…
När jag var elva, tolv år så var jag fanatisk AIK-torsk och jag flängde mellan Solvalla och Hovet som en skottspole. Farmor och farfar bodde på Sofielundsplan så det var bara att kliva av linje 18 vid Blåsut så väntade alltid favoritmat där innan match. Farmors tomtegröt var och är fortfarande en klassiker, även hennes mannagrynsgröt med en klick smör samt en äggula i var himmelsk. Mätt och belåten kunde jag sedan promenera upp till “Johanneshovs Isstadion” och avnjuta en spännande match. Eftersom jag var fanatisk så var jag även där på nästan alla träningar. Jag reste även med och såg alla bortamatcher utom 2 en säsong. På träningarna fick jag stå i båset och det var förstås mycket spännande. Lördagsträningarna var frivilliga och de hölls oftast i “Anexet”, inte det anex som nu finns vid Globen utan Hovets gamla Anex. Frivillig träning betydde att Pelle Lindbergh inte medverkade. Vid några tillfällen fick jag faktiskt vara med på dessa träningar och stå i mål med Gunnar Leidborg i den andra kassen! Ett handledsskott från Peter Gradin rakt i sidan på en kravlande lallarmålis lämnade ett märke som fortfarande finns kvar…
Alla i AIK hade gula Renault-bilar med sina namn på, utom en. Pelle Lindbergh hade en egen bil, en vit Lincoln Continental! Ganska ofta fick jag skjuts av honom efter träningarna till Norra Bantorget där buss 507 gick till Sundbyberg! Hemma i mitt hus på Vattugatan 16 höll man på att måla om ett kontor på bottenvåningen och döm om min förvåning och glädje när jag såg att det var Kenta Nilsson som målade! Skjuts med Kenta Nilsson ända från lägenheten i Sumpan till träningar och matcher på Hovet, rätt coolt tyckte jag. När Kenta Nilsson drog till NHL i USA så brevväxlade vi lite och han skickade bl.a. en lagtröja från Atlanta Flames med autografer på! Jag har många roliga minnen från den tiden. En gång när jag åkte med i spelarbussen satt jag bredvid Pär Mårts och han gillade naturligtvis undertecknads närvaro som AIK:s maskot men han tjatade om att  jag borde ta skolan mer på allvar och inte lägga all tid på AIK. En annan gång flög jag med AIK till slutspelsmatch uppe i Skellefteå och då var det ett ruggigt oväder under flygresan. Den annars så coola Mats Uhlander var minst lika flygrädd som jag. Det var tider det. Nu hänger ett fortsatt spel för AIK i SHL på en supertunn tråd men den har ännu inte gått av. Hoppet är det sista som….

Från hockey till tvättmaskiner. Jag lägger gärna en lax på en kvalitétsstekpanna i titan från danska Scanpan och knivarna från Porsche type 301 hänger i lång rad hemma i köket på Munsö Lounge. Jag vägrar dock konsekvent att lägga några onödiga stålar på en tvättmaskin! En tung jävla låda som ska skvalpa runt och värma kläder i vatten så att de blir rena är så totalt ointressant. Under mina 25 år hemma på Munsö så är tvättmaskinskontot behagligt lågt. I flytten från Sala 1989 hängde en nittonhundrakronorsmaskin med och den rullade många varv innan den till slut gav upp. Efter det så blev det en gammal Cylinda som jag fick av en granne, sedan en begagnad från en serb i Bromma kring 2001 för 500:- I slutet av 2009 gav den upp och ersattes av en AEG som jag köpte för 400:- i Salem. Nyligen så visade den senaste maskinen upp en ny sida. Plötsligt skulle den envisas med att vägra spola in vatten! Jag har under ett antal kvällar försökt övertala den med en riklig dusch 5-56-spray över maskinens alla elektriska komponenter, knackningar och slag på diverse reläer och kontakter. Jag har även vridit och snurrat på programvredet samtidigt som bestämda knytnävsslag utdelats på tvättmaskinens mest ömma punkter. Trots alla mina försök till övertalning så står den förbannade maskinen bara och ler med sin fula glaslucka. När min bror fick höra att min tvättmaskin nu gått in i Ramadan så erbjöd han mig att få överta hans “reservtvättmaskin” av märket HOOVER som stått i hans utebod de senaste tio åren. Den maskinen fick han vid en containerkörning till ett dödsbo. Brorsan satsade även på ett nytt programkort till den pjäsen innan den ställdes som reserv i boden. Nu, tio år senare skulle då jag få chansen att återuppliva denna tvättmaskin. Igår kväll åkte gammelmaskinen ut genom dörren med ett brak och in lyftes den gamla “fina” HOOVER:n. Efter att ha dammsugit bort alla löv och sopat bort smågrus så var det dags för installation. Sladdar i, vattenslang påkopplad och slutligen tömningsslangen på plats. Spänningen var stor när jag med varsam hand förde vredet ett hack åt höger. Omedebart började det surra i maskinen och jag var tvungen att dra ut tvättmedelsfacket för att okulärt besikta när vattnet strömmade in. Det “strömmade” inte riktigt in men visst rann det en tunn stråle ner i alla fall. Pumpen jobbade friskt och vattennivån i tvättmaskinen höjdes, väldigt långsamt, men dock kunde man skönja lite vatten i botten av trumman. Det fortsatte att surra friskt medan vattnet LÅNGSAMT droppade ner i maskinen. Detta pågick i ungefär 2 minuter innan jag från vinden hörde ett högt “TJOFF” i proppskåpet. På en millisekund slocknade den gamla Hoovern och den sista droppen vatten hängde sig kvar en bra stund innan den till sist lossnade och försvann ner i maskinen. Tung torsdagskväll med en växande tvätthög, två döda tvättmaskiner och ett gäng ganska frustrerade familjemedlemmar vars förhoppning om rena kläder nu släckts.
Idag var det ju ny dag och efter lite prutande i Bromma har jag nu en mycket trevlig och potent Elektrohelios bak i bilen som bara längtar efter att få snurra igång ute på Munsö. Ett äldre par som tidigare ägare borgar för att maskinen i princip bara är “inkörd”. Hemma väntar familjemedlemmar tåligt på att undertecknad skall komma hem och slå igång muskedundret. 350:- betingade maskinen och jag tror mig ha gjort ett klipp! Visst, en smula bök och stök genom åren men med en total tvättmaskinskostnad på under 3 000:- för 25 års tvättande känner jag mig ändå nöjd. Nästa fredag skall jag berätta hur fint maskinen spinner…
Nej mina vänner, jag måste skynda ut till Munsö nu och lämnar mina kära vänner i händerna på en solig helg. Ett kanonspel skall jag även bjuda på. Förra helgen varnade jag ju för leksaksvagnarna i Norge och visst körde Fredde Bly gunga i sista sväng när det fattades en vänsterstång. Ber om ursäkt för denna tipsmiss. Stoloppet i 6e blir en “fartfest” och när de har sprungit klart och svansarna far över upploppet så kommer Photo Princess att blåsa förbi, trots spår 12. Vi får 9 gånger och det är ok.
Så får det bli…

3 kommentarer:

  1. Underbart Fredagsbrev igen. Tack...

    SvaraRadera
  2. Du glömde bort Sveriges bästa sto !

    SvaraRadera
  3. Du läste loppet rätt men du glömde bort Sveriges bästa sto !

    SvaraRadera

Om mig