Det här med Kim Eriksson är en märklig historia. En schysst kille, ja visst. Men är han duktig? Inte alls! Eller, jo kanske?! Ibland blir saker bara “rätt” på precis samma sätt som att allt ofta kan skita sig totalt. Det är som det där med V75 kupongen. Varje gång när man lämnar in sin rad så känns det som att den faktiskt borde sitta klockrent. När man sedan står där med 4 rätt så blir man först förvånad över hur fel det blev, sedan när nästa helg närmar sig så klämmer man in en ny rad som man är PRECIS lika säker på som veckan innan. Samma visa vecka efter vecka. Sedan kommer då dagen när sjuan sitter som en smäck. Man hämtar ut en bra slant och är egentligen inte ett dugg överraskad över att det gick just så bra den helgen. Så här rullar det på.
Med Kim Eriksson verkar det vara något liknande. Jag har sett honom några år på banan och jag kan inte påstå att han gjort något märkvärdigt i vagnen att notera. Nere på Skrubbs förra sommaren tyckte jag faktiskt klabbade bort en del chanser som han fick. Men sen smackade han dit en häst som Master of Speed en sommarkväll i juli till dryga 35 gånger saffranspannkakan. Även andra segrar kom och det såg så lätt ut. Förra helgen blev det en V75 seger och i tisdags tog han en dubbel nere på Axevalla. Segerprocenten ligger under tio så det är väl inga direkta underverk vi får se men lik förbannat så är det något som gör att det ser så lätt ut. Min känsla är att Kim Eriksson har en riktigt bra karriär framför sig och jag kan egentligen inte peka på varför? Men det tror jag han struntar i, han kommer att vända upp i parti och minut ändå…
För ett tag sedan passerade jag Årjängstravet och fick en liten nostalgiknuff. Vet ni varför man inte kunde ha aluminiumskor på en Vibranteavkomma? De skrapar bort dojjan på stallgången inom tio minuter. Alla som någon gång haft en Vibrantehäst vet vad jag talar om. Deras veka psyke och sitt lynniga beteende var en akilleshäl för många avkommor efter Vibrante. Mitt första Vibranteprojekt var en häst som hette Dominator Swed. Det här var en kapabel men nervig kille som jag fick in som konvalescent från Krister Söderholm när vi bodde i Sala. Året var 1987 har jag för mig. Dominator hade haft Kvarka och hade ständiga problem med luftrören. Vid ansträngning så brukade han dessutom börja blöda näsblod. Vi hade honom några månader innan ägaren började ge upp och jag fick chansen att köpa hästen. Under hela tiden luktade han något förfärligt ur nosen och vi trodde att han hade kvar någon form av infektion. Jag tog med mig Dominator Swed till Vet. Rådberg på Sundbyholm för att titta honom i halsen. Rådberg hittade inget men precis när han höll på att dra ut tittslangen ur hästens nos så lyste den upp näsgången och där upp syntes något svart. När vi lyste upp med en ficklampa kunde man se att det svarta satt en bit upp och såg ut som en lång snigel typ. Vi beställde tid till Strömsholm där han genomgick en operation. Det svarta visade sig vara en stor tumör. Operationen gick bra och plötsligt hade vi en Vibrantepålle som inte luktade as ur nosen längre och hans andning var som den skulle igen. Jag hoppades och trodde att vi nu hittat rätt. Tyvärr så skulle det visa sig att Dominator var så ängslig i psyket att det blev en hel del startgalopper då han skulle tävla och hemma kunde han springa på slaka tömmar för att plötsligt nypa i och erbjuda en ordentlig åktur. En tjejkompis som hade skött Dominator då han var hos Söderholm kom nu ofta upp till oss i Sala för att fixa med honom och den dag vi hade anmält Årjäng så ville hon gärna följa med.
Det var en söndag med dagtrav så det blev tidig avresa från Kilaslinken i Sala med sikte på Årjäng. Väl där så gick värmningarna fint och först till start var Coritz Harold, en osäker men stark häst som jag faktiskt vann med i debuten. Efter ett lite struligt lopp blev vi i alla fall 5a. Tillbaka i stallet som bestod av grusade uteboxar började de sela av Coritzen samtidigt som jag gick bort till Dominators box för att börja sela honom. Väl framme kunde jag bara konstatera att han var borta! Först fattade vi ingenting när vi tittade in genom boxgallret men när jag tittar närmare så ser jag hans huvud i ena hörnan sticka upp! Dominator hade under senaste timmen grävt och skrapat så djupt i gruset att han gjort en grop som var nästan en meter ner! Han var stressad och småsvettig. När vi till slut selat på honom så skulle jag prova helstängt huvudlag för att få honom lite “lugnare” vilket en del hästar faktiskt kan bli då. Eftersom den ena framskon var helt borta och det bara återstod en halv av den andra så blev det barfota fram. Vilken reacerbalans! Barfota fram, helstängt huvudlag och en italiensk modevagn…
Redan i defileringen kände jag att han betedde sig rätt märkligt och vi skulle sedan leda volten på 20. En minut till start och vi tog sikte på volterna. Jag var framme i god tid och började volta. De första varven gick ok men när de andra hästarna anslutit sig till volten blev det betydligt värre och redan på varvet INNAN man skulle slå på “start” så högg han tag i bettet och vägrade ta styrning. Med bra fart tog han sikte på 20 fållans fotocell, stege inkl. startpersonal. Med ett ordentligt brak rammade han detta i raskt tempo och såväl stege som fotocellstolpe flög all världens väg och den startfunktionär som nyss stått på nämnda stege fick sig en kraftig sidoförflyttning någon meter från marken…
Ena skalmen knäcktes och även jag for i backen innan jag med stor elegans (och lite tur) fick stopp på Dominators framfart. Under tiden som man monterade upp ny fotocellstolpe och stege så lommade vi av banan utan förrättat verk men med en demonterad modevagn och en knäckt Tärnsjösele. Jag minns att vi tog vänster och bara körde några hundra meter från travet innan jag kom med erbjudandet till min tjejkompis “-Vill du ha en brun och fin Vibrante valack”? Dagen efter flyttade Dominator Swed från Sala med adress Upplands Väsby och han fick många och fina år tillsammans “Ullis”…
Så kunde en solig söndag se ut på 80talet. Några år senare var jag tillbaka på Årjängstravet och då gick topplockspackningen på den V8 diesel som satt i min Cheva pickup. Öppet kylarlock, en slang nedstoppad där i, dragen in genom fönstret på passagerarsidan till en tratt och sedan två 25liters dunkar med vatten på sätet löste hemfärden, men det är en helt annan historia.
Förra helgen var jag ju inne på att Nocturnal skulle vinna långloppet på Kalmar trots kusken men jag hade fel. Tillman trasslade in sig i tåtarna och galopperna kom i pluralis. Sedan hade jag tippat Robin till final och skrällen Terese till andra chansen i Melodifestivalen. Hade det inte ramlat in en kebabrappare med en barnvisa så hade det gått, nu blev det “ett snäpp ned”. Jag ber det ödmjukaste om ursäkt och vill gottgöra er genom att erbjuda följande enkla men smakliga spel till helgen. I “andra chansen” slår jag till och säger att Cookies n´Beans går vidare till Friends Arena och det gör de till 15 gånger pengarna! En storskräll således men med tanke på hur snett ute favoriterna varit som nu möts i andra chansen så bör och ska man chansa. Häng på. Vill du ha 1 000:- att spela för? Registrera dig här! V75 5 är ett lärlingslopp och än så länge vill jag inte jämföra Fredrik Lennartsson med typ, Peter Ingves men om vi nu får 12 gånger på Åsa Rivner så måste något vara galet. Bara att trycka in lädret. Förra helgen blev det bara 5 rätt efter Tillmans kakafoni och en sjuk Elit Håleryd. För er som vill hänga på att lira i helgen via “ATG tillsammans” så är det bara att mejla mig.Ha nu en skön helg så hörs vi igen.
P.S. Åke Svanstedt tyckte att man skulle hålla käften i loppen när man körde. Det gällde tydligen inte far och son Svanstedt?!
Så får det bli…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar