Nere på Visbytravet är allt sig likt och det är fortfarande väldigt trivsamt att befinna sig på den stallbacken. I tisdags var det lunchtrav och banan fick då ett kärt återbesök! I och med detta så kommer vi in på travsportens "ambassadörer" och dess motvikt. När djurparkslallaren kör med anabola och grisfösartränaren kör som en galning på vägarna och riskerar medtrafikanters liv så är detta några tydliga motpoler till de ”travambassadörer” som visar upp det positiva travsverige. En som verkligen INTE tillhör ”ambassadörerna” är Visbytravets huvudstarter, Bernt Hallberg. Det här är en grinig fan som skaffat sig många ovänner genom åren. Dels för att han ibland bötfäller aktiva totalt felaktigt och även för hans minst sagt odrägliga attityd.
Visbytravet fick som sagt ett kärt besök av en gammal Gotlandstränare i tisdags. För några år sedan blev Roger Malmqvist helt felaktigt dömd för en omstart på Skrubbs och naturligtvis var det Hallberg som höll i klubban. Malmqvist ledsnade helt enkelt och sa att han inte ville komma ner och köra mer på Visbytravet då han ansåg sig vara helt feldömd. Visst kan man tycka att det är lite småaktigt men Bergharn och Bosse Eklöf är bara några i raden som brukar ”bojkotta” banor då de anser sig ha blivit felbehandlade och ibland kan man kanske förstå dem. Nu hade då Malmqvist bestämt sig på att gräva ner stridsyxan bakom Statoil i Solna och istället komma ner till travet med dagens största favorit. Naturligtvis stöter han då ihop med muppen Hallberg och Roger hälsar varpå Hallberg svarar, ”- du håller inte vad du lovar, du”. Roger tittar förvånat på Hallberg och säger, ”- vad menar du”? Hallberg slickar sig om truten och svarar, ”- du hade ju lovat att aldrig komma ner till Visbytravet igen”! Roger bet ihop men kände sig antagligen både ledsen och kränkt. Bonnigare mupp än Hallberg får man leta efter och jag kan förstå hur det gick till då samme Hallberg för flera år sedan fick näsan ommöblerad av en B-tränare som helt enkelt tröttande…
Vi hoppar vidare till ”veckans snabba”.
Jag har på omvägar fått höra att Halmstadtravets oval efter kontrollmätning är 994m lång.
På 80talet var det populärt med de amerikanska modevagnarna av märket ”Nassau”. Skalmarna var höga och platta och vagnarna var anpassade för autostart på stora milebanor och när Affe Jonsson och grabbarna hade vänt upp från spår 4 tillräckligt många gånger så vek sig skalmarna och vagnen kunde nog anses ”ganska” farlig. Uppe i Boden så reste sig Sanity och Royalvagnen av lättaste aluminium vik ihop sig direkt. Skall det vara så 35 år senare?
Grundaren av språkreseföretaget ”EF-språkresor”, Bertil Hult lyckas ordna ner Rod Stewart till sina fester men när Halmstadtravet kör ”Upp till bevis” och Visbytravet arrangerar ”Erik Adielssons utmaning” så blir Svante Båth och Klaus Koch de stora dragplåsterna! Var är Stig H Johansson?! Nog borde väl Adielsson kunna utövat lite mer påtryckning på chefen. Kanske en ”bojkott” kunde vara något?!
Professorn är tillbaka, äntligen! Hjärnorna på marknadsavdelningen uppe i Silvergrisen har gnuggat geniknölarna blodiga det senaste året. Först de ”fantastiska” reklamfilmerna när en massa folk irrar runt på en äng och nu vår käre Professor. Jag väntar fortfarande på Benny Haag och Sven Melander iförda sina eleganta badmössor…
Jag lyssnade på Luddes radioprogram under torsdagen och jag blev en aning besviken. Bland de flesta travnördar så höjdes programmet till skyarna men hur många av dessa personer brukar vanligtvis lyssna på ”Sommarpratarna” i P1 som går ungefär samtidigt som V4:ans upplösning avgörs?! Varför blev jag då lite besviken? Jo, programmet styrs väldigt mycket av en redaktör och allt är strikt manusbundet. Man kunde nästan höra hur det prasslade bland alla papper under det förinspelade programmet. Nej, Ludde borde bara haft några stödord och sedan köra på ”volley”, helst under direktsändning. Då hade vi fått ”den riktiga” Ludde och då kanske den där natten på ”Etage” blivit beskriven en gång för alla.
Dagens 80tals betraktelse från Gotland: _____________________________________________________
Uppe vid Hassborgs stall var det alltid mycket folk och en trivsam stämning. Många var de kluriga gubbar som kom smygande på tävlingsdagarna med kanellängder och kaffepaket. Pappa Bengt hade ett gediget kontaktnät efter alla sina år som plikttrogen, cykelburen brevbärare och även travamatör sedan ”stenåldern”. Jag minns en eftermiddag då en äldre man i blåställ parkerade sin gamla Volvo Express utanför Hassborgs stall. I händerna hade han fyra dunkar med en grumlig orange/gul vätska. Jag har för mig att det var någon bytesaffär av triangelmodell där bl.a. ett lass hö och en växellåda till en Bedford var inblandade. Farbrorn gick upp bakom stallet där vi satt och fikade, ställde dunkarna på gräset under bordet och det fanns en känsla av högtid när locket på en av plastdunkarna sakta skruvades av. Vätskan från dunken hälldes upp i några Duralexglas och det var alldeles tyst när Bengt och gubben förde glasen till sina läppar och tog några rejäla klunkar. Jag tittade förvånat på och undrade var det var för ”sörja” som de drack. När de båda ställt ner glasen på bordet igen gick Bengt in i fikarummet och hämtade några fler glas och det var dags för mig att få smaka. Gotlandsdricku!
Denna mjöddryck som sedan urminnes tider bryggts efter hemliga recept runt om på Gotland hade nu nått stupen på en 15årig Sundbybergsbo som tidigare endast provat Three Towns från Näröppetbutiken på Vegagatan. Drycken var ljummen, svagt kolsyrad och smakade kvalmigt med en tydlig humlebeska och viss sötma. Så minns jag den i alla fall idag. Då, för dryga 30 år sedan var nog smaken mest bara vidrig. ”- Den här var riktigt fin, den”, sa Bengt och hällde upp et glas till. Den gamla farbrorn och Bengt tullade betänkligt på den öppnade dunken och när solen gått ner bakom läktarplats på Skrubbs var den i det närmaste tom. Jag har för mig att postcykeln med de breda däcken ”drog lite vänster” när den passerade genom rondellen på sin färd mot Furugatan i Visby den kvällen. ___________________________________________________
Nej mina vänner, vi får ge oss för denna gång och jag vill härmed ge er en vinnare till helgens V-75 nere på Halmstad. Stall Larsson ute på Erikssund har tagit sitt förnuft till fånga och dragit av dojjorna på Reven för en tid framöver. Eftersom de fortsätter att mangla Caballion så får vi hoppas att han är hel för dagen och borde han kunna vinna Guldloppet på Halmstad med pyspunka och hemlängtan. 4 gånger låter rimligt och det är ett bra odds på en häst som nästan var favorit i årets Elitlopp.
Så får det bli…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar