Fredagsbrev, arkiv

24 juni 2011

Midsommar!

mm

Det är ruskigt vad fort tiden nu går. Det har redan vänt och sakta blir det mörkare för var dag, igen.… Under denna helg så travas det helt hysteriskt över hela landet och det är verkligen kvantitet och inte kvalitet som gäller. Hur mycket trav orkar vi egentligen? Det travas på luncherna, på eftermiddagarna och på kvällarna. Travet visas hos totomatombuden, hemma vid datorerna, tv4, tv4-sport och ibland på tv4+. Skulle det inte räcka med det så trycker man in trav från Finland, Norge, Frankrike osv. Jag är rädd för att folket snart tröttnar.

Ute på travbanorna blir det bara mer och mer öde och jag kan garantera att Halmstad och Axevalla precis som Solvalla kommer att tappa publik vid sina storhelger i år, och så fortsätter det. Vad skall vi göra åt det? Nu är det nog tyvärr ganska kört och jag känner mig lyckligt lottad som fick vara med under travsportens 25 bästa år!

Ett annat sätt att döda sporten är att göra som fuskaren Svanstedt, Robber Bergh, riksmuppen Jan-Olov Persson och nu även Per Lennartsson. Man försöker nu göra deg på “information”. Svanen och Persson anser jag underbegåvade så där får vi nog skylla på någon säljare på “Spelarservice” som övertalat dem. Jag kan lova att Jan-Olov är en sån där som köpt hinkar med tvättmedel på telefon. Det som förvånar mig en smula är att Bergharn är lika korkad. I min bok står Robber på sidan “smarta killar” och då borde han inte vara så dum (girig?) att han går med i detta trams.

En SERIÖS företagare satsar naturligtvis på kvalité hela vägen i verksamheten och i det ingår självklart även information till kunderna. Det räcker inte att satsa på dyra glidarbilar då herr Bergh, det borde du fatta. Ett exempel på seriöst företagande är Stefan Hultman AB. Han har Tommy Berghagen anställd för att bl.a. ta hand om informationen till hästägare och media. Så arbetar alltså en seriös företagare. Se och lär norrlandsmuppar…

Är du trött på din gamla mobil? Vinn den nya snygga iPhone 5. Alla tävlingsdeltagare får en pocketbok utan kostnad.

Nog om detta, vi hoppar över till annat. Har ni hört om svensken som riskerar livstids fängelse nere i Bahrain. Det är Lars-Erik Lindegren som uppges ha satt sig på tvären mot regeringen där nere. Det är tuffa tag som gäller.

manne

Stackars Lars-Erik Lindegren…

Vi återgår till Midsommar. Ni som följt mig under åren känner ju till att jag reser ner till Phuket ganska ofta. Nu för tiden gör jag ju det med seniorgrupper. Då vet ni säkert att jag inte hade flugit på 22 år innan jag för tio år sedan återupptog detta sätt att förflytta mig. Jag tror jag var 13 år då jag, tillsammans med farsan, flög för sista gången på 22 år. För er som möjligen missat den resan, som dessutom skedde under just midsommar, så kommer den här:

_______________________________________________

Jag var sju år när jag spelade jag dragspel med Hasse Tellemar i ett Svt program som hette ”Musik på spel”. Inspelningen gjordes på Nalen. Det blev ”Rosa på bal” så det dånade! När jag bara var några år så brukade jag släpa upp pappas gamla dragspel på sängkanten och sedan knuffa ner själva bälgen på dragspelet och spela på pianodelen så länge som det kom ljud ur dragspelet. Sedan var det bara att kånka upp dragspelet över sängkanten och börja om. När jag fyllde fem år så fick mamma en ny symaskin och pappa ville att jag skulle öppna lådan som symaskinen låg i. Det var ingen symaskin, det var ett dragspel, mitt första egna dragspel!


Pappa och jag spelade sedan runt midsommarstången på Degerby, Svartsjölandet varje midsommar från det jag fyllt fem år. Min faster var gift med Håkan Sterner, en man som jobbat som artist, med artister och som dessutom arrangerat konferenser och stora Kickoff fester långt innan ordet var uppfunnet. Nu hade han fått ett problem.
Håkan Sterner som på den tiden drev Club 33 på Ving hade problem med att hitta dragspelare under en midsommarhelg. Både pappa och jag tyckte att det kunde vara roligt att byta ut Mälaröarna mot en liten turné på kontinenten. Vi skulle först spela på Mallorca på midsommarafton och flyga över till Ibiza till midsommardagen. Spelningarna skulle vara små intima tillställningar hade Håkan sagt.

cammp


Det hade blivit dags för avresa. Vi åkte över till Mallorca på onsdagen före midsommar. Det var mycket trevligt på Mallorca och på det ”Club33” hotell där vi bodde så var väl egentligen ingen av oss representativ. Jag var för ung och farsan för gammal.
På midsommaraftonens morgon skulle jag ta fram dragspelet på rummet och köra igenom "räven raskar över isen" och "Jänta och jag". Dessa låtar
hade rätt mycket svarta tangenter och de var alltid knepigast at nå med fingrarna. När jag skulle knäppa upp locket så såg jag en röd dekal på dragspelslådan. Tullen hade tydligen gjort en narkotikakontroll på flygplatsen. När jag fick upp dragspelet så "låg" alla pianotangenter ner! Alla toner lät när jag drog i bälgen och katastrofen var ett faktum. Hur lätt är det att hitta ett pianodragspel på Mallorca en Midsommarafton?!

Pappa och jag lyckades plocka isär dragspelet och såg att alla små fjädrar och gummiband som höll upp tangenterna hade lossnat när de flinka tullarna hade farit fram. Med en liten skruvmejsel och en bläckpenna lyckades vi till slut lyfta tillbaka fjädrar och gummiband. Några var förstörda och jag fick klämma in tandpetare under dessa tangenter och helt enkelt glömma dessa toner.
Vi tog en taxi till spelplatsen, ett litet ställe för Vingresors gäster hade Håkan sagt. När vi kom fram så stod där ett tjugotal turistbussar och vi hade kommit till en gigantisk grisfest! Farsan blev ordentligt skakis, det här var lite annat än midsommarstången ute på Svartsjölandet hemma... På en stor scen skulle vi lira och det tog en bra stund och några Whisky innan farsgubben var i fas. Det hela gick riktigt bra och spelningen inför alla dessa människor fick nog anses som mycket lyckad. När vi kom tillbaka till hotellet sent på kvällen så gjorde farsan en bejublad entré ner i poolen med kläderna på och alla hotellgäster hakade på. Det blev lite tjafs med vakterna på hotellet men det hela lugnade efter en stund ner sig. Egentligen så var ju farsan och jag som sagt för unga och för gamla för Club33 idén men vi fick i alla fall stanna kvar på hotellet…

augusti11kampanj


Morgonen därpå så skulle det bära av till Ibiza, en liten flygtur på dryga halvtimmen. Det var här skräckfärden som skulle tvinga mig till total avhållsamhet från alla former av flygning de kommande 22 åren startade. Det var en gammal DC 8a med sliten inredning och trötta flygvärdinnor. I planet satt ett trettiotal spanjorer och min sovande pappa. Vid denna tidpunkt var jag mycket flygintresserad och hade flugit massor med tomma taxiflyg från Bromma då jag kände en vän till min bror som jobbade där. Jag hade alltså ganska bra koll på checklistor, rutiner och annat. Jag kan väl säga att dessa piloter bröt mot de flesta regler under denna flygning. Jag skall inte gå in på detaljer men jag var i alla fall skräckslagen när vi till slut hade landat. Spelningen på Ibiza gick jättebra och jag fick även smak på Lumumba där! Tyvärr hade flygturen satt sina spår och jag kände nu panik inför hemresan.


På natten, när vi kommit till hotellet så satte jag min plan i verket. Jag plockade ur passen från pappas väska och gömde dem under mattan på hotellrummet bara för att säkerställa
att det inte skulle bli någon flygning nästa dag. Min tanke var att vi skulle bli tvungna att ta en båt till fastlandet och sedan med buss och tåg ta oss hem till Sverige igen. Hade jag nämnt detta för min pappa så hade han antagligen inte nappat på mitt förslag till ny resplan mot Sverige. Vi åkte ut med packning och dragspel till flygplatsen där vi checkade in vårt bagage. När vi närmade oss passkontrollen så tänkte jag att, nu är det i alla fall stopp. Farsan kommer naturligtvis att bli vansinnig men det får det vara värt, inget mer flyg för Dennis, så får det bli.


När vi kom fram till passkontrollen så började min pappa att gräva efter passen i sin väska och döm om min förvåning och fasa när han elegant slänger fram två pass på disken! Den förbannade städerskan på hotellet hade hittat passen och gett dem till min pappa, så nu hade vi således hållit god min båda två  när vi gick mot passkontrollen. Nu började jag springa och fick snabbt farsan efter mig. Jag rusade in på en toalett och låste blixtsnabbt dörren om mig. Den vakt som tillsammans med pappa nu kommit in på toaletten hade inga större problem att forcera denna toalettdörr och lyfta ut mig. Pappa tryckte i mig två valiumtabletter som han alltid hade med sig i reserv då han flög, jag fick skölja ned dem med Whisky!


Det blev snabbt svart i SAS planet och jag minns inte mycket av flygresan hem. Jag vaknade till när vi precis påbörjat inflygningen mot Arlanda. Jag sa ingenting, inte pappa heller. Landningen gick bra och precis när jag klev ut från planet så vände jag mig om och tittade in igen och sa högt, ”- aldrig mer att jag flyger!”
Detta höll jag som sagt i 22 år.

______________________________________________

Så där ja, nu får det räcka för den här gången. Dags att gå på sillen, nubben och kanske, kanske dragspelet. Förra helgen så satt ju Yarrah Boko klockrent och trots det låga oddset så är jag som bekant inne i ett stim och för er som följer mig borde plånkan vara lite tjockare än vanligt nu. Det är ju V75 nere på Kalmar i helgen och i 6:e avdelningen heter hästen Kaffir Face! Vi hoppas bara att Albanen håller i tåtarna så får vi nog 4 gånger kransen tillbaka. Varsågoda.

Var det förresten någon som såg Reven dÁmour uppe på Boden? 2 graders bakhälta noterades…

Förresten. Jag måste få göra en rättelse! Det var INTE svensken Lars-Erik Lindeman som riskerade fängelse nere i Bahrain. Det var svensken Mohammed Habib al-Muqdad…

moooomo

Svensken, Mohammed Habib al-Muqdad dömd till livstid…

Jag vill härmed önska alla mina rosa vänner en riktigt skön midsommarhelg så hörs vi igen. Jag skickar även en kram till Anna-Karin Rundqvist som satte folket på plats nere på Skrubbs i veckan. Grattis bruden!

sulkysam16

Så får det bli…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar