Fredagsbrev, arkiv

20 februari 2009

Johan Hedenberg,magens räddare i nöden.

I veckan var det samma upplägg hos ”Ekdahl” som tidigare hos Janne Josefsson. En olöslig standarddebatt där lämpliga stollar blandades med kunnigt folk i panelen. Hos Josefsson var det Knutby som plöjdes igenom och nu hos Ekdahl så var det traditionell flyktingdebatt på schemat.
Systrarna Demirbag har varit ute i media under en lång, lång tid. Första syrran, och den snyggare av de tre var dansare och låtsassjungare med strut-BH och för lite kläder tillsammans med E-Type för typ 15 år sedan. När jag på den tiden körde Taxi Kurir så fick jag en halvdagskörning med nämnda brud som kund. Det blev flera stopp på klädbutiker, bokningskontor, musikstudios och liknande innan det var dags att dra kortet. En vecka senare så var ett stort fång rosor levererade till Kurirs växel på söder och de var ämnade för den ”mycket trevliga chauffören Ek i bil 4448”.
Syrra nummer två, Dilba. Hon lever fortfarande på ”I am Sorry” och har nyligen klämt ut senaste singeln ”Go easy” via en tv-reklam. Här kommer vi in på Johan Hedenberg men väntar lite till med honom.

Tredje syrran är den jobbigaste. Dilsa har dubbelefternamn och har kunskap och bokmalning som hobby. Eftersom hon tidigt lärde sig Stockholmsdialekt med lätt brytning från Öfvre Östermalm så har hon alltid varit en flitig deltagare i debatter som rör flyktingpolitik och migrationsfrågor. Hos Ekdahl var hon således en given gäst. Bredvid sig hade hon en kille med ”invandrarbakgrund” som var musiker, tyckare, filosof och antagligen även ”journalist”. Han var drygt 30 och hade noga placerat kepsen lite nonchalant på sned.

I andra ”laget” så satt makthavarna som skulle försvara sin politik och sina förslag. Det stora samtalsämnet var huruvida man skulle ha möjlighet att häva ett nyss tilldelat svenskt medborgarskap för en person med utländsk bakgrund om det kunde påvisas att beslutet fattats på falska grunder, bedrägerier eller annan brottslig handling.

Hip-hop nissen och Dilsa blev naturligtvis alldeles väldigt ”upprörda” och tyckte att det var oerhört kränkande att ta tillbaka ett medborgarskap på det sättet. Dessutom skulle det ju då vara massor med personer i Sverige som skulle gå och vara oroliga för att det kanske skulle komma fram uppgifter som visade att de inte lämnat korrekt information då de sökte svenskt medborgarskap.

Diskussionen blev som alltid när frågor kring invandringspolitiken dryftas platt och onyanserad. Det känns som att det skapats ett låtsasmotstånd mot förändringar i denna fråga. Om någon pekar på att flyktingpolitiken har varit och fortfarande är mer eller mindre misslyckad så blir även dess anhängare tvungna att till viss del hålla med. När arbetslösheten ligger på över 90 % i Rosengård, räddningstjänsten behöver poliseskort under sina utryckningar, tunnelbanestationer stängs pga. kriminella gäng och drygt 60 % av platserna på de slutna kriminalvårdsanstalterna upptas av personer med utländsk bakgrund så är det nästan omöjligt att säga att politiken har fallit väl ut.

Det är då som ”Team Dilsa” blir tvungna att starta pajkastningen. Man försöker flytta över orsaken från de konkreta punkterna i misslyckandet och börjar i stället flumma kring begrepp som samhörighet, klassfråga, utbildning och liknande. Ungefär som när ”Lorrygänget” med Johan Ulveson i spetsen gjorde sin sketch om de vandaliserande ungdomarna som hela tiden svarade ” – vi har ju ingen lokaaaaal…”. När debatten då som alltid kört fast så kastar Ekdahl fram några smaskiga beten. Han citerar något korkat eller osant från Sverigedemokraterna och vips så tar den s.k. debatten fart igen!

Tänk att det fortfarande skall vara så förtvivlat svårt att föra en vettig diskussion kring ett av Sveriges största problem och misslyckanden. Något som även drabbar de människor som söker sig Sverige på korrekta grunder och som naturligtvis borde få vårt fulla stöd till att få ett fungerande och tryggt liv i Sverige, men det tror jag inte Dilsa, Pascalido och de andra flyktingbarnen från Östermalm tänker så värst mycket på i sin iver att få ”säga emot”…

Nu tillbaka till vår vän Johan Hedenberg. Jag gillar Johan, inte bara för att han likt Agneta Fältskog, Anders Bagge, Ludmila Engqvist, Stefan Sundström, Stallchefen och annat societetsfolk valt just Mälaröarna som boplats utan för att Hedenberg faktiskt är en bra skådespelare! Ni som följer Fredagsbrevet kommer säkert ihåg den gången då jag efterlyste Hedenbergs inslag i den mediala världen. Vi kunde på tvn höra honom i ett flertal situationer samma dag. Var det inte som röst till någon ond robot i en animerad c-produktion från Asien som Hedenberg hördes så var det Actimellreklamen som fick trovärdighet av Johans vackra stämma. Lite senare på natten så kunde man via Discovery-tv höra när Johan guidade oss genom ett amerikansk militär och vapenprogram där kulsprutor, handgranater och annat godis testades. Som sagt, Johan har så många strängar på sin lyra att en tolvsträngad Gibsongitarr skulle ses som en pilbåge vid jämförelse.

Johan Hedenberg har ju varit en hängiven B-tränare (vet inte om han är direkt aktiv idag). Han lyckades både träna och köra in hundratusentals kronor med snurrbollen Sonnbo Dole, en häst som nog får anses gå under kategorin ”knepiga hästar”. Så nog är han vass även i travet vår käre Mälaröbo.
I Åshöjdens BK var Johan helt ok, i Lackarlänga var han riktigt bra, i Varuhuset var han så trovärdig att han fick stryk på stan för sin rollfigur. Hedenberg är något av kult. I tv-serien Poliserna var hans rollinsats faktiskt riktigt, riktigt suverän. Serien var bra men Johan var bäst. När jag då reflekterar på ovanstående så funderar jag på varför Hedenberg likt Dolph Lundgren aldrig blir riktigt accepterad och ansedd. Svaret fick jag nog i veckan som gick. Han VILL verkligen bli det. Johan verkar njuta av att ligga i ”gränslandet” mellan Börje Ahlstedt och Nils Poppe! Hans senaste projekt är inte ett samarbete med Lasse Hallström utan en roll som skrivits av ”Ronny och Ragge” mannen Fredde Granberg. Samme Fredde som skrev ihop Hem till Midgård och latexklädde Dr. Mugg tillsammans med Markoolio! Här snackar vi ”alternativ kulturgärning”. Det skall nu göras en parodifilm på Martin Beck! Jag tror den skall heta Morgan Späck eller liknande och där kommer vi att få se Johan Hedenberg som Gunvald…


Jag säger det igen, du e cool Hedenberg!

Vi går vidare bland kulturens myllrande stigar.
Vi betalar skatt för att de svartklädda dårarna på Konstfack skall få leka. Är det inte psykvården som skall utnyttjas för deras lekar så är det vår tunnelbana som skall vandaliseras. Hur i helvete kan någon frisk människa i detta land anse att skattebetalarna skall bekosta detta spektakel samtidigt som de äldre i landet skall få betala sina kanyler och tillbehör ur egen plånbok då de skall sköta sin egen medicinering. Som sagt, det här landet är i en helt annan kris än den som avhandlas på tidningarnas ekonomisidor.

Lite trav skall det väl ändå bli innan vi slår igen för den här dagen. Sitter idag dock med hög feber och skriver så det får bli några korta analyser.

Jag såg planritningen på ”nya” Örebrotravet och där kunde man se att det projekterats in en hundkapplöpningsbana ihop med travet, bra tänkt grabbar. Jag menar, just hundkapplöpning är ju en riktig kassako där tävlingarna ute i Skarpnäck drar tusentals ivriga besökare varje gång som ”Beltzenfångarna” skall släppas ut ur burarna för att jaga tygkanin!

Alla vet hur ”bra” Opal Viking ansågs vara då han liftade med till en andraplats på Vincennes. Då kan vi ju nu konstatera att han är i klass med Lönhults Danne! Så om vi nu skall ta djurparkslallaren på orden så är Opal Viking OCH Lönhults Danne Sveriges bästa travhästar…

I måndagskväll på Mantorp måste jag säga att Lill-Goopen var rätt otrolig! Med Kelly Jo så blåste han sönder fältet från köplats på sista långsidan för att mitt i sista sväng ha en häst som plötsligt kastar sig på högertömmen och galoppen var ofrånkomlig. Björn ställer hästen efter ett tag och ligger nästan sist i fältet när upploppet nalkas. Då får vi se en finishkörning som gör Carl-Erik Lindblom till förlamad autist. Kelly Jo avgör till seger! Jag vill bara tacka för uppvisningen i grenen ”ge aldrig upp”.

Nej nu får det bli en dubbel Alvedon och sängläge. Ha en solig helg så hörs vi igen nästa fredag.

Ni vet väl att jag har dagliga analyser av världsläget på ”Granskarens blogg”. Där kan ni dessutom läsa vilka ni ska spela på inför lördagens melodifestival uppe i Leksand. Ni får dessutom en tusenlapp att lira för!

V-75 på Axevalla den här gången. Jag har fått en stenklar och nu är det Gubben-Goop som ska få vända upp efter mål. I avdelningen 5 så är det bara klart! ROUGE heter hästen och Fredagsbrevet heter källan…

Så får det bli…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar