Äntligen på Phuket igen. Har jag räknat rätt så är det 41 gånger det blivit nu. Visst har en hel del förändrats på nästan 25 år men mycket är fortfarande SAME SAME! Ryssarna är fortfarande många och kring dem finns det alltid mer att önska. Men de är idag betydligt bättre än sina vedervärdiga nyrika förfäder som vi började se här nere för typ femton år sedan. Thailändarna är fortfarande buddhister och med det, fortsatt behagliga och godhjärtade. Prisnivån är fortfarande OK trots att vår svenska krona rasat i takt med vårt lands förfall. För tjugo år sedan kostade en liten flaska Cola 8 baht, idag ligger den på 10. I nästa vecka kommer vår seniorgrupp ner och det är alltid lika roligt att få möta upp dem på flygplatsen.
Allt med våra resor startade för snart tjugo år sedan. På den tiden hade vi ju travhästarna, hund, katt och ungar hemma. Det blev alltid ett pusslande med grannar, släktingar och vänner för att få det hela att fungera. Under många år så blev det endast EN vecka här nere på Phuket, det var max vad vi kunde få ihop på hemmaplan. Med en ekonomi som alltid legat på en “prövande” nivå har planeringen inför våra tidigare resor till Phuket bestått i att pressa ner kostnaden maximalt, och där är jag svårslagen kan jag lova. Det var då, när vi i poolen pratade med andra gäster, kunde konstatera att de bokat sin resa som “paketresa” med typ VING medan vi bokat flyg och hotell separat via alla möjliga (och ibland omöjliga) agenter och kanaler. På detta sätt hade vi i alla fall lyckats flyga ner med samma plan och bo på samma hotell men betalat flera tusen mindre än de plaskande gäster vi pratade med i poolen. Där föddes idén att börja hjälpa människor att boka sina resor till just Phuket billigare och bättre. Jag startade phuketsidan.se och där bokades många prisvärda resor, kan jag säga. Sedan tog vi steget att börja arrangera hela resan själva och fram till idag så är det väldigt många som rest med oss genom åren. Med all den erfarenhet vi fått här nere så kan vi erbjuda något helt annat än de flesta som reser till Thailand kommer att uppleva. Vi har egna longtailbåtar och egna bussar här nere. Vid våra aktiviteter och utflykter så är det bara vi, inga andra turister! På detta sätt så blir vår Seniorresa till Phuket en helt unik reseupplevelse. Genom alla år som gått så har vi ju ett brett utbud av reseupplevelser, alla med samma koncept. Reser man med oss så blir det en resa att minnas. Förlåt, nu låter jag som värsta säljaren. Det var inte meningen. Hur som helst, nu är vi på plats och nästa vecka kommer våra resevänner. Måste i sammanhanget även nämna sommarens Åland Summerboost! En helg du är dum om du missar (nu är “säljaren” igång igen). Hoppas att jag får träffa dig där!
Av lite olika tillfälligheter så har jag inte läst Johnny Takters bok, förrän nu! Jag har sträcklyssnat senaste kvällarna. Jag tänker inte “recensera” boken här och nu men vill ändå kommentera den lite. Vill egentligen inte heller jämföra den med Hultmans dito även om det, på ett sätt, blir oundvikligt. Om vi börjar med själva tonen i boken. Jag har ju kört ljudboksversionen och här är det Henrik Ingvarsson som sitter vid mikrofonen. Det passar riktigt bra. Det märks tydligt att Ingvarsson genom åren haft en närmare relation till Jägersro och Takters än till Stefan och Solvalla. Det blir på det hela taget mer trovärdigt och nog kommer man Johnny nära. En annan sak som skiljer den här självbiografin från Hultmans är att den är riktad direkt till oss travnördar, man slipper de där “faktarutorna” där det i Stefans bok noga förtydligas att det det är längre väg i loppen om man kör i tredjespår osv. Om du inte är travintresserad och inte heller nyfiken på hur en missförstådd bilhandlarson från Norrköping upplevt två tredjedelar av sitt liv så är boken inget för dig. Om du istället är nyfiken på om den där Johnny egentligen märkte att han körde utanför bangränsen alla de gånger som pinnarna passerade på fel sida om sulkyhjulet så har du hittat rätt. När jag själv var knatte så klev jag ju in i Sören Nordins stall. Jag hade alltså förmånen att som få köra snabbjobb på Solvalla tillsammans med Sören Nordin! Coolt va?! Därför blir ju Johnnys berättelse än mer intressant. Jag hade ju faktiskt kört både Patron Iran och Mr Vasa, även fått sela av Norine Hanover efter något lopp så just de hästarna som Johnny berättar om blir ju extra intressanta för mig att läsa om.
Berättelsen hoppar fram och tillbaka vilket fungerar bra. Johnnys beskrivning av sin bror Jimmy stämmer på pricken med den bild jag fick av honom då vi stod och spelade flipper på ett hotell i Finland på min 16 årsdag när vi var där med hästar för att tävla. Jag var där med häst från Uffes stall och Jimmy hade nog Norine Hanover, om jag minns rätt. Jag minns i alla fall en vit polotröja och “dansiga” dojjor på min flippermotståndare. När Johnny berättar om sin bilhandlare till far så känner jag genast igen mig i min relation till min egen pappa som i sin tur var skrothandlare. Bo W och min far hade en hel del gemensamt, det blir väldigt tydligt när man lyssnar på Johnnys berättelse. Även jag har haft en förstående mor som fått både ducka och styra skeppet under alla år som våra fäder gasade på. Ingvarsson har verkligen lyckats med den här boken, det är Johnny Takters berättelse vi får höra, inte Henriks analys av den. I Stefan Hultmans bok staplas prestationer och framgångar (och de ÄR unika, det skall vi komma ihåg) på varandra och inklämt lite här och där kommer vi Hultman nära. I Takters berättelse så är det Johnny som vi får ta del av, lopp, framgångar och segrar finns naturligtvis också där, men det är Johnnys historia vi får följa.
Att förstå Johnny har för många tydligen varit svårt. Han har ofta upplevts som kufisk och lite märklig. I hela boken så går detta som en röd tråd. Killen vid gungan som skulle visa sig bli en person som betraktades som en udda fågel. Det märkliga i detta är att det egentligen kanske är precis tvärtom. Det kanske är alla de andra som är “udda” och som har svårt att smälta in. Titta bara på det samhälle vi idag lever i. “Flocken” trampar på i ledet och lyder den stora massan. Stannar du upp eller väljer att gå bredvid flocken så blir du genast “annorlunda” och blir svår att hantera. De andra trampar vidare och tittar på dig, “-hallå?! Det är ju hit vi ska". "Varför går du där borta?" Flocken som inte tänker själva blir normen och de som TÄNKER, fattar egna beslut och går den väg som känns rätt, blir de som är “annorlunda” och “knepiga”. I den här boken blir det så tydligt, Johnny vill lita på sina egna tankar och sina egna visioner. Och med det så förblir han den udda fågeln, såväl i travets lilla ankdamm som i den stora världen. Den psykiska ohälsa som har genomsyrat Johnnys liv har ju knappast gjort det enklare men en sak kan jag i alla fall säga, även utan den så hade Johnny ansetts som en “kuf” och en “speciell” person, och det skall han vara glad för. Världen behöver fler som tänker, själva…
Avslutningsvis så får jag i boken även klarhet i den där lilla kluvenheten jag genom alla år haft till “Takters”. Bo W körde stenhårt med hästarna och den hanteringen av djuren går lite på tvärs med den person jag ser framför mig när jag ser Johnny tillsammans med hästarna, både i lopp och vid sidan om. I boken klarnar det. Johnny hade inte samma uppfattning kring hästar som hans far och det hedrar Johnny. Har du inte läst eller lyssnat på den här boken så rekommenderar jag att du genast gör det. Den går att hitta på de flesta plattformarna för ljudböcker.
Över till annat. Eurovision närmar sig och godhetsnarkomanerna går bananas! Alla de “goda” tävlar i att fördöma Israel. Loreen, som har just Eurovision att tacka för sin “framgång” bojkottar och kraxar för fullt. Alla möjliga och omöjliga artister med vek självbild och klen kunskapsbank viftar med palestinasjalar och “fördömer” för glatta livet. Att Hamas inledde detta med sin slakt verkar flyga högt över “de godas” huvuden. Att israeler fortfarande hålls som gisslan bryr de sig inte heller ett dugg om. Än mindre bryr de sig om Eden Golan som vigt sitt unga liv till musiken och som nu skall få uppleva sin dröm (samma dröm som muslimska Loreen fått uppleva x2). Näe, “de goda” förstår inte bättre, de kan inte bättre. Så jag hoppas att du, kära Fredagsbrevsläsare, tar ställning under Eurovision. För det första så har vi ingen svensk med (det är ju två norrbaggar som lajvar “svenskar” som representerar Sverige) och för det andra så får vi ju ändå inte rösta på vårt eget land. Lägg din röst på Eden Golan, även om du inte vill/kan ta ställning i Palestinafrågan så kan du ju ändå hjälpa till att täppa till truten på “de goda”! Det är ju, trots allt, även de som vill att barn ska få byta kön lite på känn. Det är ju DE som kallar alla de som förkastat svensk migrationspolitik, brunskjortor och “fascister”. Och jag lovar att de älskar reduktionsplikt och vindkraftverk med, det är alltid samma klägg. Rösta på Eden Golan och tryck samtidigt ner en knytnäve i halsen på Jan Guillou och de andra…
 |
| Den RIKTIGA godheten... |
Visste du förresten att Stefan Löfven tyckte att Bingo Berra var rolig då det begav sig.
Så får det bli...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar