Profiler, profiler, profiler...

Profilerna försvinner (nej då Svempa lever), en efter en. Först fick vi höra att Karl-Erik Bender lämnat oss och nu var det Hilda Zonett som släpptes på det eviga sommarbetet. Båda nådde en ansenlig ålder och har levt behagliga liv så det är väl egentligen bara att acceptera livets gång så att säga. Som travvän blir det dessvärre lite mer komplicerat. Det här var och är profiler i en sport där den “nya tiden” på flera sätt gör just detta till något förgånget. Vi har snart inga riktiga profiler. Det kan vara en Djuse, en Wäjersten eller kanske en Stefan P. Hästarna kan heta Bramling, Bryssel eller Dear Friend. De har alla ett gemensamt, det är eller blir aldrig några profiler värt namnet. Egentligen så har jag inget att komma med varför och hur utan det blir mest ett konstaterande. Travsporten blir alltmer anonym även om de aktiva med deras hästar blir skickligare vinstrikare och når större framgångar, några riktiga profiler ser jag ändå inte. 

När jag själv började i stallet hos Sören Nordin och sedermera hos Uffe så var till exempel de flesta hästägarna just riktiga profiler. Det behövde inte vara de mest framgångsrika hästarna de ägde, de var profiler ändå. Svempas, som på den tiden drev bärgningsfirma och som hos Sören Nordin bland annat ägde Lufsen var (och är) en riktig profil! Han kom in med pomadaindränkt raggarfrilla, klapprande och snedslitna träskor (kanske från han “Stall Barcarole”) samt en sliten jeansjacka. En profil? Jajamän! Hos Uffe hade vi Stall JVC med Hasse Matsson i spetsen. Alex Deaner var väl en av de bättre hästarna i stallet och det var ofta som Hasse kom in i stallet i sin vita sidenjacka med JVC i rött. Vi blev sponsrade med en ordentlig JVC-stereo i fikarummet och två högtalare uppsatta i varsin ända av stallgången. På kvällarna när undertecknad kunde välja fritt så åkte kassetterna med Creedence ut och istället strömmade Nina Hagen och KISS ur högtalarna. Vi hade även Rune Månsson, ägare till Ekivoque. En riktig “lirare”. Han ville gärna vara med och sko samt balansera trots att hästen stod i Nordinträning. Han fick hållas. Som sagt många hästägare var härliga profiler, även om de inte hade de bästa hästarna. Idag ser det inte riktigt ut så. Stenrika riskkapitalister som av olika orsaker helst håller sig i skuggan medan pengarna fördelas runt om i olika företag världen över. Bättre förr? Japp.

Vad hästarna beträffar så går vi samma öde tillmötes. Om vi tittar på just Derbyt. Attraversiamo Vann Derbyt, sprang in nästan lika mycket pengar som Hilda Zonett men en profil? Nähä. Dåligt exempel? Ja kanske, men det jag vill peka på är det faktum att vår travsport idag inte har fixstjärnor och profiler på samma sätt som tidigare. I princip allt trav konsumeras nu i datorer och mobiler istället för ute på travbanorna, det kan naturligtvis vara en del av orsaken. Samtidigt så är det nu dagliga sändningar i alla möjliga olika kanaler vilket innebär att travet ju nu når ut till så många fler. Ändå skapas inga riktiga profiler. I sändningarna så pladdras det vagnar, skor och odds på ett sätt som gör hästarna till “nummer” mer än tävlingsindivider. Någon gång ibland kommer ett riktigt reportage från en gård, en tränare, kring en häst eller liknande. Detta är uppskattade inslag men dessvärre en bristvara. När nu “de sista” tränarna, kuskarna och pensionärshästarna droppar av så känner man ett gigantiskt tomrum som bara växer. Ja, hur det kommer fortlöpa vet väl ingen men det känns inte som att vi är på väg åt rätt håll i alla fall…

Jaha, det där var väl trist? Hm, så kan det vara ibland. Gläd dig åt att jag inte kommer spy ur mig så mycket covidhysteri-galla den här veckan. Det räcker att konstatera att vi idag har väldigt få covidsjuka på våra sjukhus samtidigt som man rekommenderar munblöja och isolering för de nästan åtta miljoner människor som lydigt blivit fullvaccinerade…

Med dessa rader ber jag att få tacka för den här veckan och jag önskar dig en trevlig helg. Som vanligt avslutar jag med en vinnare till helgens V75a som denna gång avgörs på Gävle. I sista avdelningen så får Erik en trevlig åktur bakom Dats So Cool. 11 gånger chipspåsen som tack. Må gott…

Visste du förresten att Stefan Löfven som barn aldrig förstod att man skulle vika tillbaka huvudet på PEZ-figuren för att få ut godiset.

Så får det bli…