År är en tillgång...

Senioren, Liberalen och Riksdagskvinnan Barbro Westerholm, som i och för sig är en inskränkt vänsterfeminist med skev livssyn, sa en gång att de “gamla” inte är gamla, utan “årsrika”. Det tycker jag är en fin beskrivning. Det här med att bli till åren är ju faktiskt något fint. Jag sitter just nu på Citygross i Länna och skriver detta Fredagsbrev. Några bord bort här på caféet sitter ett äldre par på närmare åttio och fredagsfikar. Han har sin gröna hatt på sig och håller stadigt i kaffemuggen samtidigt som han tar en tugga på lussebullen. Hans fru sitter bredvid. Hon har garanterat varit en riktig snygging som ung. Hennes hår som troligtvis var svallande och blont är nu grått, tunt och lite tovigt där bak. Hon har läppstift och trots sin ålder bär hon bekväma jeans. De sitter där tyst och stilla för sin gofika. I varukorgen har de en bland annat en  chokladask, rödbetssallad och lite sill. Tänk, de har kanske levt ett långt liv tillsammans och gått igenom det mesta. Han hade säkert haft körkort i flera år innan det blev högertrafik, hon har garanterat samlat konsumkvittona i en burk som de sedan tillsammans suttit vid köksbordet och räknat ihop för att kunna få sin återbäring. De har upplevt när Olof Palme tog makten, de var gamla nog att tycka illa om Nationalteaterns sågning av den “omoraliska” Melodifestivalen och när Carl-Gustaf Lindstedt och en höggravid Claire Wikholm iklädd vinröd plyschdräkt sprang omkring på ängarna i Adventskalendern “Broster Broster” kunde de genomskåda SVTs vänsterpropaganda medan jag själv som liten knatte mest tyckte att kalendern var “konstig”. Åren har gått och idag sitter de här på caféet på Citygross och gofikar, fortfarande tillsammans och fortfarande lika stiliga. Ja, det ÄR något vackert med årsrika människor…

Vi gungar försiktigt över till lite mer coronahysteri. INGEN myndighet i Sverige har sagt att friska svenskar skall hålla sig inne och undvika att leva klokt, ändå så avbokar flocken Julbord efter Julbord. Vi är så lättledda och ängsliga, vi lyder blint och undviker att tänka själva. På halvtomma bussar sitter åter “hjältar” och lydiga med munskydden på. De gräver och kliar i, på, bredvid och under dessa på sin färd. Sedan knycklar de ner skydden i sina smutsiga jackfickor för att sedan ta upp dem och sätta dit dem igen. Det är så urbota dumt och ologiskt att man faktiskt undrar om de är begåvningsalternativa. Det är fortfarande fler i Norge som har kvävts till döds efter att ha satt Kvikk Lunsjen i halsen än som avlidit AV omikron, ändå fortsätter stolleriet. Mo ha ha…

Lite trav då. Hail Mary byter tränare! När en häst flyttas till ett annat stall så blir det ofta snack, speciellt om det är en bra häst och extra speciellt när det är “spektakulära” tränare inblandade. Nu gäller det Robber Bergh som har spektakulära gener i sitt DNA. Sedan en tränare som tävlat med nervsnittad häst, driver verksamhet ihop med skattesmitare och får sina pengar från en “Olga”. Klart att detta rör om det i den grumliga ankdammen. Det står naturligtvis hästägaren helt fritt att välja vilken tränare ägaren önskar få fakturorna från. Man kan då samtidigt konstatera att de “trogna” och “lojala” ägarna är ytterst få. Detta har många storkuskar och tränare fått smaka på genom åren. Att välja bra hästägare är en konst i sig och det gäller även att ha tur där. Daniel Redén skulle ju naturligtvis drutta på ändan helt om samarbetet med skattesmitaren skulle upphöra. Robber Bergh däremot har genom hela sin karriär hållit sig flytande i det övre skiktet inom svensk travsport i snart trettio år trots lynniga hästägare som agerat i affekt. Vad hästen Hail Mary beträffar så är knappast Redén rätt tränare. En tung, bökig och grov pålle som kräver finlir och balanseringskunskap och där står Daniel ganska tomhänt.

Jaha, med dessa ord så ber jag att få tacka för den här gången. Vill ta tillfället i akt och göra avbön från min övertygelse om att “Jacki” skulle sopa rent i IDOL. Välsjungande pöjkar från andra länder verkar vara hårdvaluta när Svenne Banan till slut fäller avgörande. Ingen har väl glömt (jo det har ni nog) när maltesen Kevin Borg klev in och vann hela klabbet innan han åter försvann ut i anonymitet igen. Snälla och ofarliga Birkir var tydligen exakt det som stugorna villa ha. Om ett år är han borta medan vi kommer se Jackie erövra listor och scener. Men som kompensation kan jag i alla fall dela en tjottablängare till V75an i helgen som körs på Romme. I Första avdelningen har Don't Be Weak fått ett skitspår men det kan lösa sig ändå. 9 gånger glöggen kluckar fin fint. Ha nu en härlig helg i solskenet så hörs vi igen nästa fredag. Och nu reser sig det gamla paret försiktigt och de går hand i hand mot utgången och mot en stillsam tredje adventshelg…

Visste du förresten att Stefan Löfven blev portad från “Hästkapplöpningsbanan” på Gröna Lund som ung då han kastade bollarna mot hästarna istället för att rulla dem upp mot hålen i banan.

Så får det bli…