Ska vi ta och inleda med den falske och osympatiske mytomanen Anders Ygeman. I TV-studion sitter han och försvarar Miljömupparnas utpressning med nedläggande av fullt fungerande kärnkraftverk och orerar om att “-Sverige har överskott av el" och att “-ingen elbrist finns”. Samtidigt som han sitter och säger detta till svenska folket så har Ygeman i hemlighet plockat ut en miljard från nationella elberedskapspengar som finns för att Stockholmarna inte skall bli utan el. Det är för mig fullständigt ofattbart hur Såssarna kan ha kvar det väljarstöd de bevisligen har. Hur tänker man? Det är ju helt bisarrt.
Lämnar detta spektakel och går över på travsportens dito. Björn Goop har som bekant blivit petad som kusk bakom Face Time Bourbon och detta har diskuterats flitigt må jag säga. Här kan man ju egentligen bara välja sida och sedan torgföra sin ståndpunkt. För det här myntet har definitivt TVÅ sidor och man måste ju kika på båda sidor innan man kan kasta sig ut, vilket jag naturligtvis gjort. Å ena sidan har vi det enkla faktum att “kunden” bestämmer. Det är hästägaren som betalar hela kalaset och detta måste vi alltid ha i åtanke. Varje halvmiljonersbil som transporterar tränare och kuskar till travbanorna har hästägaren betalt. Utan dem så hade Björn Goop fått köra Ford Sierra till travet och Uffe Ohlsson hade fått lifta med Båths hästbuss. Det här är fakta och naturligtvis viktigt att tänka på. Om ägaren till Face Time Bourbon nu hellre vill ha Thomas Åhlund eller Johan Untersteiner i vagnen så är det absolut ägaren och ingen annan som äger den makten. Sedan kan vi naturligtvis se det från den andra sidan men då måste vi först ha följande i åtanke. Hästägare är till stor majoritet totala lallare när det gäller travsportens alla detaljer och finlir kring träning, matchning och löpkörning vilket gör det hela en smula knepigare.
Elon Musk må sitta på degen men om jag vore anställd astronaut så hade jag helst sett utbildad och specialiserad personal vid kontrollborden när raketen skall avfyras och inte en tjoande och vinkande Elon vid spakarna. Inom travet så brukar de som har kunskapen var de som gör de bästa valen. Det finns massor med klassiska händelser där hästägare utövat sin “rätt” hur tokigt den än må ha varit. Ingen har väl glömt när Stig H Johansson “bara” blev tvåa med Utah Bulwark nere på Åby samtidigt som Johanssons andrahäst vann. Ägaren Ivo Malmgren kom ner på stallbacken efter loppet och gav “sin syn” på händelsen. Historien säger att Stig H då gav grimskaft med tillhörande häst i näven på Ivo och sedan var det samarbetet över. Någon gång för länge sedan beskrev Lutfi Kolgjini så träffande hur det kändes när han kommit på “grön kvist” efter Viking Kronos framfart på tävlingsbanan. Ludde skall ha sagt något i stilen, “-det är så jäkla skönt att nu äntligen ha en - dra åt helvete miljon - att tillgå”. Med andra ord att inte behöva sitta i knät på en dryg och krånglig hästägare. Björn Goop har som bekant en ordentlig bunt att plocka ifrån om han skulle få lust att be någon “dra åt helvete”. Fast nu är ju Goop inte lagd åt det hållet. Naturligtvis så tycker Björn precis som de allra flesta att ägaren till Face Time Bourbon är ett svin men han väljer en, för honom, smartare taktik. Genom att ligga lågt och vara “ödmjuk” så har han en fortsatt ljus framtid nere på Vincennes och det är pengarna som går först, så är det alltid.
En lite mer filosofisk syn på detta kommer här. Alla som älskar travsporten vet ju härligt det är när man får dela glädje med andra. När den lilla amatören någon gång får en “elitkusk” i vagnen och det sedan blir ett bra resultat. Kusken känner sig lite småstolt och något av en hjälte samtidigt som amatörtränaren känner euforin av att ha lyckats med sin ögonsten och detta tillsammans med ett etablerat proffs. På samma sätt är det när det blivit två galopper och utgång bakvägen. Den kloka och sympatiske “elitkusken” lämnar ifrån sig hästen och försöker med uppmuntran och kanske några råd på vägen ge amatörtränaren en positiv känsla och en mental ryggdunk. På samma sätt är det när en ägare får chansen att ha en riktigt bra häst. Det bör vara ärofullt att en skicklig tränare och lika skicklig kusk tillsammans med hästen levererat fantastiska resultat (vilket med Face Time Bourbon är fallet med råge). Att då agera som ägaren nu gör när det blir lite motgång (vilket de egentligen inte var, han var ju ombedd att köra för världsrekord och blev trots allt tvåa) är precis motsatsen till allt jag här ovan försökt beskriva som det där härliga med att dela travsporten med duktiga vänner och kollegor. Det kommer alltid att finnas grisar och stollar bland hästägarkollektivet och vid de flesta tillfällen de lägger sig i så blir det pannkaka. Själv har jag i minne när Mats Sundin petade Örjan Kihlström då han tyckte att Örjan var “gammal och trött” och istället satte upp Kim Eriksson som då inte hade många år som kusk i bagaget. En annan som fått smaka på ruttna hästägare är Åke Lindblom. Lugdunum och Sauveur var två praktexempel på när hästägare får hybris men med sitt agerande står med byxorna nere. Nog sagt om detta. Jag känner dock på mig att det kommer “jobbas bort” en del i sofforna nästa gång Face Time Bourbon startar, jag tillhör dem…
Över till veckans Mello, del tre. Förra helgen fick jag dra några stora tequila för att lugna mig efter att tittarna röstat Eva&Ewa vidare till andra chansen. Jag fattar ingenting. Radon i dricksvattnet? Röker ni svampar? Eller är ni bara ehh, eljest? Det tog några dagar innan jag kom till sans men nu har jag repat mig och är redo för tredje kvaltävlingen. Här kommer bidragen och naturligtvis feta tips.
1: Charlotte Perrelli, Still Young.
Enligt tipsen så är Charlotte en av två stenklara direkt till finalen men jag rynkar ändå lite på näsan. Visst, det här är typisk schlager med marscherande dansare på klassiskt vis. Vi har sett numret tidigare och låten är byggd enligt schlagerns ABC med slitvargarna Thomas G:son och Bobby Ljunggren som konstruktörer. Men ärligt talat, är vi inte lite mätta på Perrelli trots allt?!
2: Emil Assergård, Om allting skiter sig.
Det här blir knepigt. Emil har jag aldrig hört talas om trots att han tydligen ligger högt på Spotifys listor hos knattarna. Det låter som en Smith & Thell låt med standardgaloppen i tempot. Emil springer runt på scenen i grön skinnjacka och snorig näsduk i framfickan. Enligt tipsen så skall han komma stensist, men pass upp...
3: Klara Hammarström, Beat of broken hearts.
Klara, mest är känd som en i överklassfamiljen som på SVT visat upp sig och sina pållar. Mellon har hon provat en gång tidigare med nattsvart resultat. När jag lyssnade på låten första gången så fick jag upp ett visst intresse. Efter att ha sett lite från repetitionerna så försvann intresset rätt snabbt. Klara är klädd som en Lettisk glädjeflicka som säljer “extra allt”. Det hela blir ett obehagligt spektakel som för tankarna till Ukrainas gamla transa Verka Serduchka. 2007 var det lite skojigt, idag 2021 blir det bara märkligt.
4: Mustasch, Contagious.
Här har det blivit uppförsbacke. Sångaren Ralf Gyllenhammar har tydligen vid en videoinspelning för några år sedan plötsligt rusat ut på gatan och tryckt ner en pilsnerflaska mellan brösten på en stackars kvinna som precis passerade. Idag när det bara är timmar kvar till att Mustasch skall stå på scen så kommer detta fram, och bra är väl det. Verkar ju helt galet att bete sig så. Låten är annars ganska bra, dock inte lika vass som Lillasysters bidrag från vecka ett. Borde vara klar till andra chansen om nu inte Ralfs galna agerande sabbar det hela. Vänta, hörde precis på radion. Det var tydligen inte en främmande kvinna på gatan, det var en något lättklädd tjej i produktionen som skall ha blivit "drabbad". Hon torde då inte varit klädd i polotröja. Hmmm...
5: Elisa, Den du är.
Här blir det mycket blänkande tyg för pengarna. Elisa fladdrar och viftar förtjänstfullt och det är lite näpet. Men för alla oss som bländades av Carolas blå ocean av tyg när hon framförde “Evighet” så blir Elisas viftande ganska ynkligt och ängsligt. Bobby Ljunggren och Ingela Pling Forsman känns lite som den där gamla 245:an som alltid startar och går men som kanske inte känns så innovativ. Elisa är söt och glad, det kan smälla, det kan faktiskt det.
6: Alvaro Estrella, Baila baila.
Lever han upp som allvarligt grillchips? Nja, artistnamnet ger kanske inga bonusröster direkt. Den här pajsaren var med och studsade senast farbror Mendez var med i Mellon. Nu är han utan Mendez och det blir lite som “Wham” utan George Michael. Han struttar på bra och låten går i obligatorisk bonka-bonka takt. Det är är inte så illa faktiskt, måste varna för att det kan bli en finalbiljett direkt! Näe, jag skojar bara. Det här är kraftigt kräkframkallande, vidrigt uselt och allt annat än sistaplatsen känns som en omröstning riggad av Migrationsverket.
7: Tusse, Voices.
Har man vunnit Idol så har man per automatik ett gäng extraröster att vänta. Tusse sägs vara en av förhandsfavoriterna till slutsegern och jag säger nog inte emot. Det är en pampig om än lite VÄL förutsägbar låt som ökar i tryck allt eftersom. Den här hade passat Måns Zelmerlöw perfekt och hade då varit en garanterad vinnare av hela Tjottaballongen.
Tusse och Charlotte är väl lite FÖR klara för att man skall våga gå emot men OM jag hade gjort det så hade det varit genom att klämma in Elisa till fett odds. Det LITE mer säkra får dock bli Elisa till andra chansen och superskrällen Emil Assergård till densamma. Lira och luta dig tillbaka.
Med dessa ord ber jag att få önska dig en härlig helgs så hörs vi igen nästa fredag. Det blir som avslutningen även en vinnare till helgens V75a som avgörs på Mantorp. I andra avdelningen sitter Sobrilström upp bakom Fajm Composite och där blir det enkel seger till 9 gånger geggan. Kagaboom!
Visste du förresten att Stefan Löfven som 11 åring blev utesluten ur Unga Örnar efter att ha tvingat andra barn att äta gul snö.
Så får det bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar