Vi inleder med landets styrande och det spektakel som pågår. Fler blir vaccinerade, fler har haft Covid och har därmed antikroppar och antalet inlagda på IVA med Covid minskar hela tiden. NU får då mupparna för sig att börja skruva åt! Det är så patetiskt att man baxnar. Jag förväntar mig dock att vi ganska snart växlar upp till det vanliga och sunda igen. Flera andra länder är snart “klara” men som vanligt så ligger Sverige på efterkälken igen. Hjälp till att återställa Sverige. Bränn munskydden, umgås med alla friska du känner, ut och trängs som vanligt folk igen så vi får slut på tramset. Prisad vare flockimmuniteten...
Travet i dator och TV. Det är hög tid att man bygger om hela paketet. Som det ser ut idag så är det en hel drös av folk som i massor av kanaler bubblar trav på bredden och längden. Det är möjligt att man nu dragit ner lite under Coronan men många är de och mycket pladder blir det. För det första så borde ATG se till att få igång en egen riktig kanal för travsporten i “TV-utbudet”. Kan “Vision Norge” och “godare.se” ha egna kanaler så borde även ATG klara detta. Om vi börjar med ATG-live så skall jag vara ärlig och säga att jag aldrig tittar på det. Jag orkar inte höra allt pladder om skor, vagnar, värmningar osv. Det enklaste vore om “lajven” endast visade lopp och värmningar från banorna som tävlar. Det räcker gott så. Sedan över till de “stora” sändningarna. Med en egen kanal så kunde man sända live sju dagar i veckan med fokus på kvällssändningar plus helgerna.
Själva upplägget i programmen skulle göras om och merparten av nyllena skulle byggas ut. Den största förändringen skulle vara att man fokuserar på SPORTEN och minskar ner på spel&tips tjatter. En sån som Nybrink (som jag för övrigt gärna behåller) ska inte stå vid desken bredvid programledaren, han skulle sitta som “lirare” ihop med några andra i en soffhörna med chips och efter loppen få “döma ut” och “analysera” ur spelaren och staketkuskens synvinkel. Sedan skulle man jobba ännu mer med inslag och annat som kretsar kring SPORTEN och alla dess utövare. Här skulle man genast plocka in Tony Ryttar. Den monstruösa studion där startbilen kommer rullande i leksaksformat över studiogolvet har vi sedan länge tröttnat på. Gör om hela studion totalt (Kanal75 kan höra av sig och ta del av mitt tiopunktsprogram). Det finns massor att förändra och förbättra, en första åtgärd kunde ju vara att man fasar ut produktionsgänget kring Erikssund och byter till ny och mer opartisk personalgrupp.
Melodifestivalen. Jag skäms över mina tips förra helgen. Att Alvara Estrella skulle gå till andra chansen var ju plötsligt en självklarhet. Röstarkollektivet i orten är starkt och artister som Mustasch, Elisa och Emil går ju knappast hem bland fladdrande Adidasbyxor och hav av pistaschnötskal. Detta borde jag lagt in i mina parametrar men jag gjorde en taktisk miss. Jag hoppas och tror att jag kan rätta till detta inför helgens Mello.
Fjärde deltävlingen!
1: Tess Merkel, Good life.
Som gubbsjuk Melloälskare, dessutom med en förkärlek till rosa så blir det här 5 pantrar direkt. Det är vulgärt, stör massor av feminister och blir en diametral motsats till bidrag nummer sex under kvällen. Tess i rosa lack fungerar fint här ute på Munsö Lounge (alla fall i ena hörnan av soffan). Jag vill ha henne i final men om jag skall se nyktert på bidraget så räcker det nog knappast ens till andra chansen, tyvärr...
2: Lovad, Allting är likadant.
Det här är en knepig historia. Själva produktionen är märklig, trummorna låter burkigt och platt. Skall det vara så eller har det runnit Red Bull ner i mixerbordet? Vem “Lovad” är har jag ingen aning om men det spelar ingen roll. Personen som framför låten kommer i andra hand det är ANK-LÄPPARNA som uppträder. Vid varje närbild i Tv:n så ryggar man tillbaka och tror plötsligt att man ser “Ett med naturen” där en babian visar sina bakre regioner. Näe, det här går bara inte...
3: Efraim Leo, Best of me.
Herreys är tillbaka! Det har runnit mycket vatten under broarna men nu är de äntligen på scen igen. Efter ett gäng skönhetsoperationer, nätter i syretält och massor av vetegräs så står de äntligen på scen tillsammans igen. Richard i mitten ser skitsnygg ut och bröderna Louis och Per vickar tufft på höfterna och slänger med mikrofonstativen. “Best of me” är en värdig uppföljare på klassikern "Diggi lo diggi ley". Det här borde räcka till andra chansen, minst! Men vänta nu lite, har Louis Herrey verkligen så där mycket hår?! Hmmmm, det här verkar skumt.
4: Mamas, In the middle.
Jodå, de är med, igen! Jag vet egentligen inte vad som ligger bakom att dessa kvinnor skall medverka varje år i Mellon men det sägs att de lovades en plats igen efter att de förra året aldrig kunde framträda i Eurovision då den blev inställd. Hur som helst, det låter likadant som det gjort varje gång. Fin sång, “pampig” (suck) gospelfeeling framfört med mycket kropp och tyg. Guldet glittrar och handklappandet följer taktfast, men var är artisten? Jaha, det är körtjejerna som är själva numret, igen. Final? Ja, troligtvis...
5: Sannex, All inclusive.
Så har vi då kommit till bidraget alla creddiga pratar om. Låten är skriven av Smith & Thell men de skämdes så mycket över att medverka i Mellon att de skickade in bidraget som “Hans Thorstensson & Greta Svensson”. Men naturligtvis så kom detta fram och nu får de stå för sin medverkan. Låten är klämmig och käck men tyvärr så är framförandet vedervärdigt. Ingen originalmedlem från början i Sannex finn längre med utan det är ungtuppar med mycket “attityd” som tagit över. Sångaren Andreas Olsson för tankarna till en telefonförsäljares femton minuter i ljuset under någon arbetskamrats svensexa i Kallhäll. Om ljuset på scen var helt nedsläckt så skulle vi kunna se detta bidrag i andra chansen men om man tvingas se grabbarna i ljus så tror jag nästan bara de mest desperata svanktatuerade morsorna på vishan kommer rösta.
6: Clara Klingenström.
Ett klassiskt A-kupe bidrag (så långt från Tess Merkel man kan komma) med paljettklänning, elgitarr (utan sladd) och kängor därtill. Clara har spelats flitigt på P4 och det är mjukt, tralligt och snällt. Hon kan faktiskt gå till andra chansen på själva framförandet. Se det som en Lex Anna Bergendahl (ett vinnarbidrag som senare i Eurovision ställde oss utanför finalplats, största fiaskot sedan Forbes 1977).
7: Eric Saade, Every minute.
På den lilla vita scenen rör sig Eric som en lealös horsepundare. Han svajar fram och tillbaka i för stor stickad tröja och verkar ha puffat starkt i logen. Själva låten är precis vad man kunde vänta sig. En slätstruken variant med mycket dubbade sångpålägg, en tjatig “-um na na na, ni na” återkommer ett trettiotal gånger så att vi verkligen skall få alstret inbankat i våra huvuden. Naturligtvis direkt till final där han sedan får vara nöjd med en matlapp.
Helgens tips blir Efraim Leo samt Clara Klingenström till andra chansen. Katjong!
Innan jag lämnar för den här veckan så blir det en feting till helgens V75a som avgörs på en geggamojabana i Dalarna. I sjätte avdelningen sitter Jorma Kontio stadigt bakom She is Cecilia till 19 gånger moset. Mums fillibabba. Ha en härlig helg i solen så hörs vi igen nästa fredag.
Visste du förresten att Stefan Löfven aldrig kom upp för trapporna som rörde sig i Lustiga huset på Gröna Lund.
Så får det bli...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar