Fredagsbrev, arkiv

05 juli 2019

Annie, Sveriges kanske mest obehagliga kvinna...


Igår kom domen från Hovrätten där ”Blattelito” nu frias från mordet på sin exflickvän. Han har vid ett flertal tillfällen mordhotat och misshandlat henne och till sist så skall han ha drogat henne och lagt henne i ett badkar där hon senare avled. I Tingsrätten dömdes han till 18 års fängelse för mordet men nu frias han alltså i Hovrätten. Det står klart att han injicerat Tramadol i hennes kropp men det går inte att bevisa ”hur mycket” och således inte heller om hon avled pga. detta! Det här är naturligtvis en fullständigt sinnessjuk dom men det börjar bli vanligare och vanligare att åklagare och rättsväsende arrangerar domar likt denna och anledningen är den att de helt enkelt är rädda. En åklagare idag har en bra lön, en familj och troligtvis ett ”gott liv”. Detta skulle garanterat kunna riskeras om man stod upp till hundra procent i rätten. Idag har samhället börjat tappa respekten för rättsstaten och många av de ”nysvenskar” som etablerat sig i Sverige har absolut INGEN respekt för polis, rättsväsende och liknande. Jag är övertygad om att vi kommer få se domare och åklagare råka illa ut framöver och som vanligt så står vi handfallna inför detta med.

Synnerligen osmaklig individ...

Idag hörde jag dessutom genomvidriga Annie Lööf i Sveriges Radio och med hennes agenda och totalt verklighetsfrånvända uppfattning så ser det ju inte ljusare ut direkt. Hur Sverige skall kunna komma tillbaka och börja bygga trygghet, gemenskap och framtidstro är för mig en gåta. ”De goda” får dock det samhälle de så hårt jobbat för och alla som glatt röstat som dem kan väl klappa varandra på axlarna och känna sig stolta, vi andra fortsätter dock att ifrågasätta idiotin...

Just nu sitter jag på City Gross och fikar. Kokt korv med bröd 5:- och kaffe med Budapestbakelse för 25:- sitter fint. Just nu vräker regnet ner och bakom mig har jag några tiggare som sitter och ”diskuterar”. De är tre till antalet och de har alla smartphones som det rings flitigt med. Det skall redovisas kassor, planeras transporter och en hel del annat. Säga vad man vill men alla ni som tycker det är fel att förbjuda det organiserade tiggeriet har i alla fall en poäng. Det är ju ett ”exotiskt” och spännande inslag i vardagen där barnen på väg in i butikerna kan få en titt och se hur Krösamaja såg ut där nere i Vimmerby på Emils tid...

Mina trogna läsare har väl knappast missat att Mellby Agent nu lagt tävlingsdojorna på den berömda hyllan. Men det är en sanning med modifikation. Carolin som fått den stora äran att ta över vår underbara Varennekille har ju ett mål att tävla honom mer, fast då i distansritt! Det är så underbart härligt att få se hur fin Agenten faktiskt är när han hamnat ”rätt”. Förra helgen var det debut i någon form av ”kvallopp” i distans. Loppet gick kring Sala och sisådär 40 bakvarv i varierad natur och olika underlag var inga som helst problem! Jag är ganska säker på att Agenten kan gå riktigt långt i den disciplinen, det blir mycket spännande att följa.

Hoppsan, nu dök det upp två ”Krösa Major” till. Nu är det sex kufar här bakom mig. Det är en blandning mellan påskkärring, Peter ”Dragan” Wahlbeck och statister från Fäbojäntan. Nu väntar jag bara på att de skall brista ut i bulgarisk strupsång. Rent reflexmässigt har jag känt efter att jag har kvar plånboken i fickan tre gånger nu, jag håller även händerna tungt och hårt över tangentbordet. Möjligt att jag är fördomsfull men det känns inte riktigt bra att sitta längst ner i cafédelen ihop med detta lager på lager klädda sällskap...

Sven ”Ludde” Karlsson har glidit vidare. Jag har många och roliga minnen av Ludde och framför allt hans stall. Då, på det tidiga 80 talet fanns två stall som var stora maktfaktorer på Solvallas stallbacke. Näe, det var INTE Sören eller Stig H:s stall och absolut inte Osten/Wallners heller. De hetaste stallen var faktiskt Just Sven Karlssons och Magnus Åhls! Det var här brudarna med stort ”B” höll till. Jag och min gamla vän Lasse ”Bladis” Jakobsson (Foto-Lasse eller Disco-Lasse för er andra) botaniserade friskt i dessa två stall. Eftersom Åhls stall låg utanför den egentliga stallbacken så jobbade de lite i uppförsbacke medan de i Luddes stall satt mitt i smeten så att säga. Jag skulle kunna skriva en hel bok kring just dessa brudar och ett ”släktträd” skulle bli en succé, tror det kommer en dag då detta kan bli aktuellt och då är det många tränare och kuskar som kommer att ”hänga i grenarna”. Nere hos Magnus Åhl hade vi bland annat Pernilla, Maria, Charlotta och Lee. Lasse och jag tillbringade mycket tid i det stallet, oftast kvälls och nattetid då Follas, Graziani, Kuriren, Murena och de andra sov och snusade. I grannstallet där Mariana Torg stod brukade vi ”låna” lite starkt och det blev trevliga kvällar kan jag lova. Inne på stallbacken och i Luddes stall fanns två brudar som var värda lite extra uppmärksamhet. Annette (som de flesta känner från defileringsvolt och inskrivning på Solvalla, nu även sammanstrålad med nedflyttad B-tränare) var den ena. Hennes föräldrar hade Mobilmacken (HYDRO) som låg vid Bromma flygplats. Där var jag med mamma på besök redan som 5 åring då Annettes mamma kört in i baken på min mammas Folkabubbla med sin Karmann Ghia. Annettes pappa Åke fick reparera. Jag vill minnas att Annettes mamma hade vita bilhandskar på sig när hon körde! Men nu var man liksom 15 år och Annette var ett hett byte. I Luddes stall hade man haft Annettes familjs Rikstotomärr Gracementa som hade fina framgångar på 70 talet. Nu var det Dance Kelder som skulle axla över (fast det blev inget vidare). Golden List och Top List var två andra hästar i stallet, och sedan den där supersöta Myran! Egentligen hette hon Marie men det var under artistnamnet Myran hon var mer känd. Lasse och jag hade mycket att stå i kring dessa stall och även i Spånga/Duvbo där de flesta av tjejerna var stationerade. Det där var en härlig tid kan jag lova. Dessvärre var det hård konkurrens för oss killar och de som var bara något år äldre hade stort försprång, hade de dessutom körlicens så var det tungt värre kan jag säga. Jörgen Ferrek, Jonas Toft, Göran Lång, Magnus Kårvall och även den där förbannade Bergsåkerssprätten Patrik Wickman (tyckte man då, vill säga) var alla ”i vägen” när Lasse och jag skulle smida! Oj, oj, oj så roligt vi hade i alla fall. Men nu har snart 40 år passerat och jag sitter på City Gross bland ett gäng ”EU-migranter” och skriver Fredagsbrev. En sak kan jag i alla fall konstatera, det VAR bättre förr...

Näe mina riktiga vänner nu tänkte jag stänga ner för idag. I morgon drar vi över till Mariehamn för årets ”Ålands Summerboost”. Medan andra står nere vid Hotell Tylösand bland stekare och botoxläppar så avnjuter vi happy hour på Ålandstravet bland vanligt hyggligt folk och vanliga trevliga travtävlingar. Eftersom vi är på Åland i helgen så bjuder jag dig även Bison Spiro som stenklar ute på Norrböle. Till V75an på Halmstadtravet har jag fått klart på Master Crowe, igen! Stenhårt tempo gör det hela enklare och vi får 8 gånger kexet som tack för stöttningen, mums! Ha nu en fin helg så hörs vi igen nästa fredag.

Visste du förresten att Annie Lööf hellre äter middag med Jackie Arklöv än tar en glass med Paula Bieler.


Så får det bli...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om mig