Fredagsbrev, arkiv

21 augusti 2015

Travet är en farlig arbetsplats…

Med Pelino höll det på att gå åt helvete. Uffe gav mig förtroendet att åka ut på en tur med Lep Hanoverhingsten från helvetet. Det här är snart 35 år sedan. Pelino hade slagit sig ren ett antal gånger och det var verkligen ingen lek med honom. Huva, lång check Uffes gröna Prospeed-långvagn i järn, slaggjord, bomull och dövhuva och till detta serverades VÄLDIGT korta handstroppar. Jag knäppte loss och vi gick sakta ner över stallgången mot dörren. Väl ute på backen så smög jag upp i vagnen så försiktigt det bara gick. Det var eftermiddag och vi skrittade sakta ner mot BG-banan. Perfekt, helt ensamma där. Ett varv i skritt, Pelino gick med högt buret huvud och de lömska (kanske bara osäkra) ögonen letade fokuserat fram och tillbaka efter eventuella faror. Andra varvet, skritt. På tredje varvet tog jag tag ordentligt i handstopparna och smackade så försiktigt att det borde vara ohörbart där framme bakom bomull och mössa. Men Pelino svarade direkt. Vi började trava, sakta, sakta och jag var så beredd man bara kunde. Första varvet gick bra, andra med. På tredje varvet började Pelino ta i lite mer och det var exakt så det hade gått till vid de tidigare tillfällen han börjat skena och alltid slagit sig sopren. Nu höll jag i mig, visslade och pratade VÄLDIGT snällt och försiktigt till djuret framför mig på 500kg som jag höll i med två fåniga handtag av läder. Men det blev ingen skentur den här gången. Efter 3-4 varv i långsamt trav så skrittade vi sakta tillbaka mot stallet. Jag skall inte säga att alla problem löstes just den dagen men Pelino vann i alla fall 14 lopp på dryga 40 starter i sin karriär.

Min egen Galomir-valack Bussig Pärup var i alla fall snäll. Han var med råge den hetaste häst som de som kört honom fick uppleva men han var i alla fall snäll och slog aldrig.

Med Babette Race var det många äventyr. En gång när jag skulle köra ner från stallet mot banan på Solvalla så lade hon sig plötsligt ner, precis utanför kliniken. Hon bara vek ihop frambenen och lade sig helt enkelt. Efter ett tag så reste hon sig och vi fortsatte mot banan. På väg ner så slutade hon att ta styrning och nu var det i trav. Uppe vid stallängan hade Raymond Ström sitt stall längst ut (det som Goop idag har som gäststall). Hur jag än försökte styra så tog Babette Race sikte på Raymonds stall och väl där så lade hon sig ner med ett brak bland deras vagnar! Det var ett plockepinn att få isär innan vi till slut kom upp till vårt stall igen. Den här märren skulle Sören sedan “lära upp”. Jag minns kedjan runt svansen som var så hårt spänd i Forsbysulkyn så att vagnen stod med ena hjulet i luften uppe på stallgången. Jag minns även att Sören gick in bakvägen i stallet när han skulle sätta sig upp bakom henne. Utan överdrift kan man konstatera att det INTE var ett ekipage i harmoni tillsammans. Babette Race vann ett lopp.

När Stall Lamar köpte upp hela första kullen efter Fashion Blase hade vi plötsligt många unghästar att köra. Jag minns speciellt en av dem som i bakvarv plötsligt tog ett språng över staketet där stallarkaden idag står. Återigen Uffes Järnlångvagn tack och lov. Jag satt i luften på banan och pållen stod på backen på andra sidan staketet. Som en märklig variant av gungbräda. Jag fick hjälp med avselning och det hela slutade väl.

Med mina egna hästar har det varit blandad kompott. Bussigs lillasyster, Epona Pärup levererade en hejdundrandes skentur åt mig och min pappa en sommardag nere på järnvägen vid Skrubbstravet. Pappa skulle få känna på att köra “sin egen” häst. Vi skrittade med en rockard och solen sken över oss. Plötsligt, på en tiondels sekund så klippte hon i sken så det visslade om det. Jag tippade genast bakåt och ramlade av. Pappa for iväg med ett brak, jag reste mig och sprang efter i stendammet. Efter ett tag hittade jag en radda med kontokort, en trasig plånbok och slutligen en pappa med upprivet knä och blödande armbågar. Epona hade skenat hem till stallet vid Enar Gahnström och klarade sig utan några skador medan pappa fick en kväll på Visby lasarett.

Sedan hade jag en häst som hette Mandorin Port. En snäll valack eNewport Hanover. En motionstur uppe i skogen hemma fick en snabb vändning uppe vid ett kalhygge när plötsligt en älgko med kalv sluter upp! Det blev en skentur direkt. Jag åkte av men lyckades hålla mig kvar i tömmarna och for efter i femtio blås. Jag släpade efter och funderade ett kort tag på om jag skulle kunna få omkull min pålle om jag släppte ena tömmen. Det blev inte speciellt mycket betänketid innan en liten stubbe c:a 30cm hög kom farande emot mig. Jag lyckades få ner ansiktet så pass att smällen inte skulle ta över halsen. Det lyckades perfekt. En bedövande smäll så var jag avsvimmad. När jag kort senare vaknade till så hade jag våldsam smärta i armar och axlar, jag måste ha hållit hårt i handstropparna. Så fort jag kunde så vinglade jag upp och började gå genom skogen tillbaka till stallet. Då ser jag att tröjan är fullständigt nerblodad. Jag tar min hand och känner över ansiktet. Känner ingenting från kinderna och ner. Orolig för mina tänder så tar jag fingrarna och börjar känna om de sitter kvar. Två tänder i underkäken är väldigt lösa men alla verkar i alla fall hänga kvar. Det tar en liten stund innan jag märker att jag inte känner tänderna genom munnen, jag har istället fört in dem i hålet som nu är mitt över hakan! Eftersom jag fortfarande är lite snurrig så tänker jag lite orationellt. Men faan, är det hål i hakan?! Jag stänger munnen och blåser utåt och visst, det bubblar blod för fullt ur hålet i hakan. En viss panik sprider sig i min omtöcknade kropp och jag tänker två tankar. 1, “kommer jag att kunna dricka och äta igen eller kommer allt att läcka ut ur hålet som aldrig läker?” 2,  och här tycker jag att jag var fyndig men så här tänkte jag i alla fall. “Ok, nu är det inte bara tjejer som kan vissla i STEREO!” Mandorin Port hade tagit sig hem till stallet med lite sårskador och jag blev efter några operationer återställd helt ok. Mandorin Port vann ett lopp i sin karriär.

Jevelina köpte vi ostartad från Peter Untersteiner. En fin märr eLittle Devil som sedan vann 4 lopp varav jag vann två. Att hon slagit ordentligt då man provat urryckare på henne var inget jag fick information om men å andra sidan så är det ju mitt ansvar att testa detta under säkra former. Jevelina var mycket trög i träning och när vi skulle kvala henne fick hon gå ut mot bl. a. Jim Fricks Dorsey, en amerikanska med 750 000:- på kontot som nog skulle gå en snabb kvaltid. Jag lade på en ryckhuva på Jevvan utifall hon skulle vara på bromshumör. Starten går och Frickens märr blåser iväg medan Jevelina mest ägnar sig åt allmänhetens åkning. 1 200m kvar gick hon knappt upp i rygg på de sista i fältet och kvaltiden kändes knepig att nå. Tur då att jag hade ryckhuvan att ta till. Poof! Plötsligt blåste vi på i 10 tempo i spåren innan hon övergår i en virvlande skengalopp. Efter 300m så lyckas jag få ner henne i trav och vi småtravar efter fältet som diskade. DET var en åktur tänkte jag när vi sakta skall trava ut genom portalen till Solvallas stallbacke. 3 blixtsnabba smällar där en tar i bröstet och de andra två över mitt ena ben. Jag blev liggande på backen och Jevvan liggande i gäststallet. En fruktansvärd dag som kunde gått riktigt illa. 2 veckor senare kvalade jag henne med slaggjord och fast bomull och hon var hur snäll som helst, men trög. En riktig älsklingshäst var hon, fast det var länge sedan nu.

Jevvan måttas in…

Atas Leader L. En av de absolut snällaste hästar vi haft. Tyvärr hade han en hel del problem med sina framben annars hade han blommat ut och blivit en riktig kanon. En kväll skulle jag ut i ett Amatörlopp på Solvalla. Vi skrittar ner mot banan i lugn och ro men precis när vi kommer upp på banan blir han rädd och börjar slå. Jag duckar, parerar och försöker med alla medel få kontroll på situationen. Tre smällar senare, varav en tog över handen så åker tömmarna ner kring bakbenen. Jag fick i alla fall stopp på honom precis under indikatorn, kliver ur och går ner på huk för att trassla ut tömmarna. Ata står blixtstilla och sedan var det bara att hoppa upp i sulkyn igen. Bakvarven passerar utan missöden men värken i hand och arm är kraftig och det blöder en hel del ner på de vita körbyxorna. Väl i stallet får tjejerna ta hand om Ata medan jag knallar ner för att göra ett kuskbyte. När jag kommer ner till inskrivningen så blöder det rätt ordentligt och sjukvårdspersonalen tittar på jacket vid handleden. De lägger om och säger att jag genast måste till sjukhus för att sy. Vi får stryka och sedan blir det fem timmar på St:Göran innan vi kommer tillbaka till gäststallet där vi kan lasta och åka hem. Hade smällen tagit två cm till höger på handleden så hade det blivit “lite” akutare.

20150820_114821

Man skall vara rädd om pulsådern.

Naturligtvis har jag varit med om ytterligare tillbud genom snart 40 år inom travsporten och idag är det Mellby Agent som kräver mest noggrannhet och försiktighet. Peppar, peppar så har det i alla fall gått helt ok för mig. Det var då med både olust och oro som jag bevittnade olyckan nere på Skrubbs i tisdags när Jan-Åke Hoas blev sparkad i ansiktet! De senaste rapporterna verkar i alla fall gå åt det hållet att det trots allt elände ändå gått förhållandevis bra mot vad som kunnat ske. Jag önskar Janne ett snabbt tillfrisknande. Det här med hästar som slår är bland det värsta vi aktiva kan vara med om. Det är ju en enorm kraft och man sitter dessutom löjligt oskyddad i sulkyn bakom. Nu har det åter kommit upp en diskussion kring det här med slaggjordar på hästarna. Hade jag haft det på Jevelina så hade det TROLIGTVIS gått bättre men vi skall även komma ihåg att slaggjordar, resgjordar, checkar, huvudstänger, ryggstycken, springremmar osv. KAN stressa upp djuren. Om en slaggjord reder ut 8 incidenter av 10 så kanske de övriga två kanske uppkommer JUST pga. slaggjorden.

En sulkymodell med säkerhetsbåge borde ju då vara ett bättre alternativ. Ingenting som hästen känner av eller störs av förrän den verkligen behövs. En variant kunde ju vara att ALLA startande 2 och 3åringar skulle vara tvungna att tävla i säkerhetsvagnar. En annan kunde vara att hästen måste ha säkerhetsvagn i sina 10 första starter. En tredje variant är ju den att vi inte gör någonting alls! Då kan vi ju bara vänta tills det går åt helvete på riktigt och sedan starta en utredning kring vad vi BORDE ha gjort.

dfdfdf

Kanske snart bakom ALLA orutinerade pållar?!

Vi hoppar över till Jubileumspokalen och Nimbus C.D. När Sundin glatt meddelade Hultman att Nimbus nu var inköpt för en “nätt slant” så tror jag nog att Stefan kände en liten klump i magen. En kanonhäst, ja visst, men ändå. Sundin har ju en plånbok som ställer en sumobrottare bland anorektiker i jämförelse och det är inga små krav som ställs. Den där gången när Sobrilström petades på Rebellion bara för att Sudden tröttnat på “gamla gubben” i lådan var nog ingen enkel labyrint att ta sig igenom och nu kom han då med Nimbus C.D. Här snackar vi en häst med gamla meriter som främsta vapen. Per Nordström hade ju med en dåres envishet gjort allt vad han kunnat för att med alla tänkbara medel döda den stridslust som krävs för att en topphäst skall kunna förbli just, en topphäst. Jag kan tänka mig att Hultman kände en viss skepsis inför projektet “Nimbus C.D.” Planen att locka fram viljan och glädjen hos Nimbus var ju tydlig. De tre första loppen i Hultmans regi osade mental preparé så till den grad att “paragraf 59” nog får anses ha naggats i kanten en smula. Sedan litade Hultman på sin egen profession och hästens löpvilja. Nu beordrades “riktig” körning av Sobrilström och nu har hästen med klippande öron dansat undan till fyra enkla segrar med till synes gott om krafter kvar. Det är bara att konstatera, Stefan Hultman ÄR ruggig på precis det här att ställa i ordning hästarna med precision  och det ser ut som att Sudden har gjort ett lyckokast. Och den här gången tror jag inte att någon catchdriver från Östergötland behöver göra sig redo, Sobrilström sitter säkert i den skramlande jänkarvagnen…

Vi lämnar travet och hoppar raskt över till det som “ingen” trodde kunde ske. SD är nu landets största parti! Den senaste undersökningen visade detta svart på vitt och PK-folket har nu gått banans i alla medier som finns. Alla de gamla stötarna bland låtsasbrysigommarna är i upplösningstillstånd. Betnér, Malena Ernman, Gardell  och de andra tävlar i att pladdra floskler, lögner och lägga dimridåer i sin fanatiska strävan efter att försöka få vanligt hyggligt folk att blunda för verkligheten. Yougov som gjort undersökningen blir beskyllda för att den skulle vara “felaktig” (så lät det inte när FI bubblade upp inför EU-valet i en Yougov-undersökning). Att SD dessutom ALLTID ligger lägre i undersökningarna än i verkligheten blundar man för. Det verkar nu i alla fall som att det är proppen ur ute i stugor och lägenheter och snart är det nog bara Pridekramare, mediamuppar och körkortslösa från Södermalm kvar i kraxboet…

Ja, den som lever får se hur hösten ter sig för oss hemma i Svedala. Nu måste jag i alla fall slå igen butiken för den här gången och jag gör det med en karamell till V75an i helgen. De nya mastodontsändningarna på trav-TV skall jag ta upp nästa fredag. I 4e avdelningen får vi 6 gånger på Fatima Boko. Bara att trycka på. ha nu en fin helg i sensommarvärmen så hörs vi igen nästa fredag.

Visste du förresten att i Providence på Rhode Island är det förbjudet att sälja tandborste och tandkräm till en och samma kund på en söndag.

Så får det bli…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar