Fredagsbrev, arkiv

16 januari 2015

Drygt en vecka kvar…

Våra kuskar är ganska förutsägbara, inga Northugare direkt. Jag har under den gångna veckan tittat lite närmare på kuskarnas insatser och min tes stämmer ganska väl. Några enkla med viktiga noteringar att ta med sig innan man spelar kan vara följande:

  • Kjelle Brandt. Jag lirade lite på Brandt i sista loppet uppe på Gävle i tisdags. De satt perfekt i andra par utvändigt när det 900m kvar började dra ihop sig. Kjelle tittar bakåt flera gånger och ser en pålle komma i tredjespår. Jag noterar att Brandt med viss tveksamhet börjar fiska med högertömmen men min magkänsla säger direkt att han kommer “sitta kvar” och istället bli fast. 3 sekunder senare är de elegant inmonterade i det trötta p22 fältet. När luckan kommer bland de sista så flyger de fram till en fjärdeplats. Bortkörd seger? Naturligtvis. Men jag gillar Kjelle, hästarna verkar må bra, de ser alltid fina ut och jag tror i min enfald att Heders-Kjelle ändå var nöjd. Inga “tokkörningar” här inte! Men förutsägbar, ja det är han…
  • Johan Untersteiner. Ja, här får jag alltid skit när jag kritiserar men strunt samma, förutsägbar i loppen är bara förnamnet. Johan kör ofta snyggt, är inte ute och vevar i spåren allt för mycket och hästarna verkar bjuda till lite extra för honom ibland men hur har vi det med vingelmån och tömfladdrande? Ja HÄR är det en av landets mest förutsägbara kuskar. I söndags inledde JU som favorit nere på Kalmar med en häst som inte var direkt fräsch. De satt i ledningen där aktionen blev sämre och sämre. Bestyckad med en skrammelvagn utan sidostänger så var ju behovet av stöd från kusken stort. Mitt i sista sväng när det verkligen ser knepigt ut och man kan förvänta sig att kusken tar upp hästen på bettet och försöker stötta så släpper Johan stropparna och viker fram spöet! Ja, det blev galopp. Några dagar senare var det en pålle som var lite “stegig” på “två” från spår tre när de vände upp. Med typ, Torbjörn Jansson i vagnen så hade det känts som att det nog kunde gå vägen. Nu var det JU i jollen och startbrasan var liksom given.
  • Kenneth Haugstad tog ju över efter Johan Untersteiner hos Walmann och det känns på något sätt självklart. Här har vi en kusk som alltid sätter ägares och spelares mentala hälsa på svåra prov. Man brukar oftast kunna se ungefär femtio meter innan galoppen kommer att den nya gångarten strax skall nyttjas. Jag vet inte hur han bär sig åt men ser det lite ostabilt ut så bara BLIR det en gunga. Haugstad har säkert flera andra kvalitéer men när det börjar vingla och kränga mellan skalmarna och man ser hur Kenneth lite oroligt lutar sig åt vänster i vagnen och blundar så blir det förutsägbart, galoppen kommer. För många år sedan var Per “Bullen” Eriksson en typisk förutsägbar kusk vad galopperandet anbelangar. Speciellt oroligt var det in i första sväng. Jag vet inte hur många galopper som bullen kört precis in i första sväng men ett spel på honom var alltid en mental prövning.
  • Björn Goop. är han förutsägbar? Tja, på ett sätt är han det men det är mer åt det positiva hållet. Det här att “jobba in” hästarna. Aldrig behåller man förhoppningarna om seger så länge, trots att liret sitter “seg” i dödens 700m kvar som när Lill-Goop sitter bakom. Det blir alltid en strid ända in på linjen och det är väl bara Carl-Erik Lindblom som ligger i samma division när det gäller övertalande av sega pållar. Förutsägbara? Ja, fast på ett bra sätt.
  • Andra förutsägbara kuskar. Förr hade vi på Solvalla Olle Hedin och Olle “Lappen” Lindqvist som var “något” förutsägbara från en speciell position i loppen, nämligen ledningen! Uppe i Dalarna hade man Åke Sundberg som var i samma division. Deras extremt förutsägbara ageranden från just ledningen kunde vara både på gott och ont. Ganska ofta så vågade man inte ens bjuda upp till kamp och många lopp vann de från ledningen efter att få ha bestämma. Ibland blev de synade och då kunde man riva bongen direkt, “gasar tills det rasar” blev metoden. Idag har väl Mikael J Andersson och Roger Pettersson från Mantorp axlat denna mantel. I ledningen skall det brisas, till varje pris. Förutsägbart? O, ja!

Det finns naturligtvis fler kuskar som är lite enkelspåriga i sin körstil och på sätt och vis så är det ju lite av tjusningen med travloppen. En del vet du exakt hur de kommer agera när bilen släpper fältet och sedan blandas de med de labila kuskarna som t. ex. Robber Bergh. Han kan mördargasa, jaga hästar i galopp och köra tomt i ledningen för att med nästa häst plötsligt backa ner och låsa fast sig som storfavorit. Det är alltid spännande att se ett lopp med Bergh, Kolgjini och en som Daniel Olsson. Ibland brinner det till och då händer det saker. Sedan har vi ett gäng duktiga kuskar som “aldrig” kör bort sig” men heller aldrig ger hästarna någon “bonuschans”, de kör så präktigt och kontrollerat att en Volvo 245 från 1983 skulle kännas som en unik samlarbil i jämförelse. I täten har vi här Stefan Söderqvist. Stabila insatser varje gång i loppen men ALDRIG, något oförutsägbart eller överraskande. Sitter han fast så förblir han fast. Har han hamnat i bra slagläge så blir det ett bra lopp. Hua så tråkigt. Som sagt många kuskar är på ett eller annat sätt mycket förutsägbara i loppen…

Få vackra rödvinsglas från iittala när du beställer 3 nr av tidningen. Du betalar endast 59 kr + porto.

Nu är det bara en dryg vecka kvar tills den stora helgen i Paris! Trots de lågbegåvade Islamisternas hjärndöda terrorattentat på näthinnan så rullar det sunda livet vidare, långt bortom Muhammed-vovvar, Koraner och inavel. Travfest bland baguetter, lammkorv och rödvinsflaskor känns befriande. Cirkus Solvato har rört upp lite i ankdammen här hemma men hästägare med hybris och storhetsvansinne har alltid funnits och oftast har de lastat in “en del” kulor till travet under vägen. Ägaren har ju alltid sista ordet och så skall det naturligtvis vara men visst kan agerandet med ett sms till tränare Heiskanen te sig lite väl bonnigt. Men historierna är många genom åren. En viss “Sund häst” med kvinnlig ägare for runt bland ett flertal tränare under sin lyckosamma karriär och många var de aktiva som fick stå med långnäsa och tappad “heder” innan den pållen gick i pension. Vem har väl glömt Kolmårdslallaren som bakom ryggen på Micke Stjernström plockade ner Kontio till Åby för det där snabbjobbet?! Även Mäster Stig har fått smaka besk medicin ett flertal gånger och när han klippte Peace Corps på linjen med Queen L den där dagen så tror jag nog han njöt mer än en banarbetare från Solvalla på semester i Pattaya.

Ett färskt och nästan vackert exempel är Prince Tagg! Småtränaren Ralf Karlstedt lyckades helt fantastiskt med sin häst under några säsonger. En Elitloppsstart skrynklade dock ihop psyket ganska brutalt på springaren och ett ordentligt omtag hade varit en bra idé. Men här slog storhetsvansinnet över och efter ett antal blekare insatser så var det tack och hej så var hästen plötsligt placerad ute i fabriken på Fituna. Man kan säga vad man vill om Nurmos (själv har jag en hel del bryderier kring nämnde tränare) men att skicka dit en häst för att bygga psyke känns lite grann som att försöka släcka en eldsvåda med bensin eller att banta med maränger och kanelbullar. Fiaskot var ett faktum. Under det dryga år som Prince Tagg var i fabriksträning på Fituna så sprang han in 19 500:- När ägaren sedan med svansen mellan benen kommer tillbaka till Karlstedt och frågar om han vill prova hästen igen så blir det ett “ja”. Jag törs sätta min rosa quicksele på att Stig H hade haft ett annat svar. I veckan så var det då comeback för Prince Tagg i sin nygamla regi och det blev “så klart” seger direkt! Visst, det skall ärligen sägas att det var en knapp seger i ett rätt klent gäng men hästen såg plötsligt både fräsch och GLAD ut igen. Jag hoppas att man nu lägger ribban på en vettig nivå och låter hästen tävla på i lagom takt så kan det nog bli en rolig tid för kretsen kring hästen framöver. Snyggt av Raffe i alla fall.

Hua mina vänner. Nu slår vi ihop för den här gången och jag önskar er en trevlig helg. Förra helgen så kom en oväntad galopp i vägen för vår vinnare på Romme och vi tar då nya tag nere på Åby. I andra avdelningen plockar Jan Hellstedt ut IL Sånna från bricka tre bakom bilen. Jag tror att vi får 5 gånger baguetten! Bara för mina rosa vänner att pumpa in.

Visste du förresten att Rasmus Persson (C), kommunalråd i Örebro vill att man skall försöka hjälpa de IS-krigare som återvänder till Örebro att komma i jobb och få psykologhjälp för sina traumatiska upplevelser.

Så får det bli…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar