Fredagsbrev, arkiv

22 augusti 2014

Sagan om…

 

Hej, här kommer ett lite försenat Fredagsbrev. Jag tänkte börja med att dela med mig lite av mina upplevelser med hästen Smaragd Rosa. För en del av mina trogna rosa vänner är hon väl känd men för en del kanske hon kommit “lite” i skymundan.

--------------------------------------------------------------------------------------

Smaragd Rosa, Sveriges sämsta travhäst. Kapitel 1.

Historien om Smaragd Rosa börjar egentligen betydligt tidigare, faktiskt redan 1983. Jag jobbade i Uffe Nordins stall inne på Solvalla och hade redan lurat på farsan vår första egna häst, Bussig Pärup. Det här var en mycket speciell kille som fått sina servetter varma så att säga. Folke Widman tränade mamman Malla Sund och pappa var stekheta Galomir! Bussig var en tidig talang men samtidigt en orolig själ. Hos Bengt “Samora” Nyholm på Mantorp gick Bussig Pärup faktiskt svenskt rekord som 2åring. Ett antal entömsbett och pullburkar senare så hamnade Bussig hos Uffe Nordin. Jag bara ÄLSKADE den hästen. Det fanns något sorgset i hans vackra ögon (de ögon som enligt “Hängselkungen” och hästlegenden Calle Holmström hade en blå ring i kanten vilket tydde på att hästen hade “Koller” och således, enligt samma utsago, var “sinnessjuk”). Historien om Bussig är lång, brokig och “intressant” men den sparar vi.

Hur som helst. Jag satt i fikarummet och bläddrade i en katalog till Derbyauktionen som var i antågande nere på Jägersro när jag plötsligt får syn på en 2års märr eCount´s Pride! En ny hingst från USA som nu kommit till Sverige. Nu föll det sig så väl att Mia “Tummen” Wahlberg som också jobbade hos Uffe hade varit i USA och arbetat och hon hade sett Count´s Pride ock strödde lovord. Till saken hör att mamma till denna lilla 2åring var en viss Malla Sund! En halvsyster till Bussig således. Jag lurade med farsan på tåget ner till Malmö och historien om när pappa bjöd över Bosse Takter i kampen om Epona kan du läsa om här.

När Epona väl var kommen till Solvalla så var faktiskt Uffe Norden den som fick prova henne först. han var mycket nöjd och jag tänkte nog att det här kunde bli något extra. En tid efteråt så packade Uffe och flyttade till Frankrike och jag flyttade mina hästar till Lovön ute på Drottningholm. En kompis till mig jobbade i vakten på Solvalla och han hade ett ridstall där ute tillsammans med sin sambo. 2 travhästar bland 250 ridhästar innebar många och märkliga historier. En gång kom Louise Lussan Narthorst farande med sin Jeep och var fullständigt vansinnig. En häst med en rosa vagn hade tydligen skrämt slag på dressyrstjärnan “Dante”. Finns massor att säga om tiden på Loven men även det får jag återkomma till vid ett annat tillfälle.

Jag jobbade på med Epona och tog min körlicens med henne. Jag körde faktiskt mitt första lopp med denna fina häst. En återkommande knäskada i ett framben spolierade tyvärr hennes tävlingskarriär redan i begynnelsen och hon han endast göra 8 starter där en målgalopp med Jim Frick uppe på Gävle som trea blev det närmaste en framgång vi kom (om inte min matlapp i debuten då vi bl. a. spöade Casanova Fri skall räknas). Hur som helst. Vi hade henne nere på Gotland där knäskadan satte stopp och när Stig H hade kört sönder den hyperintressanta Pontcaral så hamnade han på Sandemar där det blev blixtinkallat avelsarbete. En Chambon P hingst som hade blivit en kanon här hemma i Sverige stod nu gipsad ute på Sandemar och skulle ta emot ett begränsat antal ston och det var bråttom, säsongen var redan i full gång. Man tog faktiskt upp märrar från Frankrike för att betäcka och av någon outgrundlig anledning så slank även Epona igenom och fick som utvald betäckas av superhingsten. Ett år senare föddes Rosa Rubin uppe på vår gård i Sala. Det tog ungefär en vecka innan vi kom så nära så vi kunde se om det var en märr eller en hingst. Epona var RUGGIGT elak den perioden. Även historien om Rosa Rubin har sina svängar. Vi fick flera fina bud på hästen då stammen var ganska unik i Sverige. Till slut så köpte Tarzan henne och hos Melander fortsatte jobbet med Rosa Rubin. Hon kvalade för Cattis på en 18 tid (snart 25 år sedan) men blev rapporterad för orent trav. Ett problem som Tarzan till slut tog hjälp av Lång-Einar med men tyvärr så fick man aldrig till detta. Rosa Rubin betäcktes och första avkomman sprang väl in några hundra tusen i alla fall.

Det är här historien om Smaragd Rosa liksom börjar och eftersom du inte skall behöva läsa ihjäl dig på en fredag så tror jag vi återkommer nästa fredag och då kommer jag börja med hur det gick till när Micke Demmers krängde iväg sin betäckning som han vunnit till mig på en fest hemma hos oss…

--------------------------------------------------------------------------------------

Över till nutid och då till onsdagens tävlingar på Solvalla. Det var en mycket trevlig och lyckad kväll på kapplöpningsbanan där nostalgin låg tät över banan. Att Stig H fick vinna Legendloppet kändes inte mer än rätt. Efter några patenterade Johanssonrackabajsare över filén så gick bromsklossen O. P.´s Flirt pliktskyldigt undan. Kul för Solvallas vänner och extraskoj för Stig Henry. Häftigast under hela tävlingsdagen var egentligen den gamla startbilen av klassiskt 50tal. DET var coolt.

Vill du ha 300:- att flyga för och dessutom ett suveränt kort?

Om vi lämnar travet för den här gången och hoppar över till den politiska arenan så fick vi ju som bekant nyligen höra att Sveriges egenpåtagna världssamvete för flyktingar kommer att kosta 48 miljarder extra! När Reinfeldt med darrande underläpp och ihopskrynklade ögonbryn meddelar folket detta kallas han “modig” av PK-media. När SD har belyst samma fakta så blev de “rasister”. Tänk så olika det kan vara…

Nej mina rosa vänner, jag måste göra kväll nu. Förra helgen så körde Bergharn en blygunga med vårt tunga lir och nu är det hög tid för upprättelse. När Tarzan krängde iväg Oracle till Memmalandet så fick han troligtvis betydligt mer än de 183 240:- som pållen hittills dragit ihop i sin nya regi. Jag har en stark känsla av att man nu kommer till Svedala för att hämta tillbaka lite mer på amorteringen i Guldloppet och med tanke på hur kort nos Occhione Jet verkar ha så är det ett stort skämt att han blir favorit i loppet. Bara att dunsa in på den finska gästen. Jag säger, varsågod och svälj. Må gott och på återhörande.

Visste du förresten att vår vän Kolgjini i onsdags fick 2 000:- i böter för sin parkering i dödens med El Mago Pellini… Det är vi inte vana vid.

Så får det bli…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar