Fredagsbrev, arkiv

05 juli 2013

Mitt i sommaren…

Ju äldre man blir desto snabbare går sommaren. När man var liten så var sommaren oändligt lång och jag minns augustidagarna från balkongen på Vattugatan i Sundbyberg som ett vacuum. Ok, vi hade ju Svartsjölandet men de sista veckorna innan skolan skulle börja igen var rätt trista. Idag så susar det bara till så sitter man där med kräftor och snaps och tittar ut i höstmörkret. Travet hjälper till att skynda på det hela och när Sprintermästaren gick i mål så kändes det som att vår kära sommar snart rusat ifrån oss, igen.

sumpis

Sturegatan Sundbyberg sent 70tal.

Uppladdningen inför Elitloppet innebär att det är “vår” från mitten av april, oavsett snöslask och minusgrader. När sedan drivorna av plastglas, spelkvitton och travprogram sopas upp efter helgen så är det full sula. Östersund, pang! Köpenhamn, tjoff. Boden, kaboom, och nu är Sprintermästaren korad! Ett Stochampionat och Hugo Åbergs, sedan är det höst igen!

Vinn en resa till en ö, där solen alltid skiner! Delta i tävlingen och vinn en resa till Mallorca! Värde 30.000 kr! Klicka här

Årets upplaga av Sprintermästaren höll väl inte absolut världsklass eller? Tja, de flesta av landets 4 åringar var ju trots allt med men det fattades lite nerv på något sätt. Stort grattis till Ulf Ohlsson och Svante Båht! Quid Pro Quo var överlägsen sedan han hördes resolut till ledning av Ohlsson.

fff

Svante Baht och Ulf Ohlsson med Quid Pro Quo efter segern.

Foto: Lars Jakobsson, Kanal75.

Denne Ulf Ohlsson tillhör den utdöende kategori kuskar som verkligen är allround. Till denna –allt mer- krympande skara kan vi lägga Torbjörn Jansson, Sören Eriksson, Magnus Jakobsson och några till. Jim Frick får väl anses som mästaren på “allroundkörning” genom åren. Jakobsson och Sören Eriksson? Men var är “kanonerna” då?. Nja nu syftar jag ju på det här att kunna köra ALLA typer av hästar på HELT OLIKA sätt. Ulf Ohlsson är en av de skickligaste i den grenen, jag hävdar att Adielsson, Lill-Goop och även Sobrilström ligger i lä…

“Veckojournalen”. Läs om Solvallas “Fisk-Olle”…

Det är bäst att jag utvecklar detta lite innan mejlbombningen drar igång. Om vi tar Björn Goop t. ex. Det här är en ruggigt bra kusk som har massor med spetskompetens. Han är offensiv, påläst och skulle NÄSTAN kunnat få Smaragd Rosa att skena över ett upplopp. Vad har då en sådan som Sören Eriksson som inte Lill-Goop har? Jo, att kunna ge ALLA hästar man kör den optimala chansen! Under en kväll på Färjestad så kör Lill-Goop typ 8, 9 hästar. Han är då garanterat favorit med fem, outsider med två och sedan kör han väl någon “lus” åt en liten lallaramatör, som undertecknad. Självklart så lägger då Lill-Goop upp loppet med min “skithäst” som det borde passa den. Inga sändningar i spåren osv. Men här kommer skillnaden. Medan Lill-Goop lägger sig invändigt och hoppas på turen så kan jag garantera att Sören Eriksson eller Magnus Jakobsson gör ett betydligt mer “omfattande” jobb i sulkyn med samma typ av häst.

Våra Superkuskar i landet har ju ett helt annat uppdrag på banan än vad “de andra” har. Det krävs pondus, millimeterprecision, timing och ordentliga körhänder om man skall kunna vinna fyra lopp en måndagskväll, även om det är fyra favoriter vi pratar om. Man vad krävs det för att plocka pengar med tre 50 oddsare, lyckas bli tvåa med en 25 oddsare och sedan köra felfritt med den där hästen som Johan Untersteiner inte vågar köra, allt detta på samma kväll?! Jo, att man har samma inlevelse, engagemang och “placeringsfokus” som eliten har att vinna ett lopp till. Jag ser varje dag styrningar från våra Superkuskar där de lämnar “skithästarna” åt slumpen. Sedan VET jag att de inte strider intill döden för att slå av en konkurrent sista stegen i ett P21 lopp för att sno sista pengen!

När man efter Sprintermästaren intevjuvade Marcus M Melander efter sin styrning med New York U.S. så pratar han om att han blev fast men har ingen koll på var han var i mål (först utan och en miss på nästan 50 000) Lyssna här! När Daniel Olsson körde Mellby Tiptop åt oss på Solvalla en gång så var det omöjligt att se om de blev en peng eller ett ägg men när Daniel kommer av banan säger han direkt, “- han gick kanon till slut, vi blev sexa, jag slog nog av Göran Lång på linjen”. För Olsson var uppdraget att försöka köra till en så bra placering som möjligt och han visste EXAKT hur väl han lyckats men när man kör sin första Sprintermästarfinal så “vet” man inte vilken placering man fick…

En lång utläggning blev det och om vi summerar det så kan vi konstatera att Adielsson, Lill-Goop, Jorma och Sobrilström (var kanske lite VÄL sömnig i försöket nere på Halmstad) m. fl. ÄR bland de bästa kuskarna i världen men såna killar som Ulf Ohlsson, Frick, Torbjörn Jansson och några till tillhör den skara drivers som kör ALLA hästar med samma engagemang. Sedan kan jag personligen tycka att det är en större konst att som t. ex. Carl-Erik Lindblom köra in pengar på samtliga 6 uppsittningar på Mantorp när ingen stått i under 27 gånger pengarna mot att Lill-Goop tar tre raka från ledningen där inga tussar eller skygglappar behövt ryckas…

Vi lämnar “Snillen spekulerar” och går över till Svanstedts flytt utomlands. Ända sedan åtalet mot honom väcktes så har antagligen en akutflytt legat på skrivbordet men efter att Sillybilly lyckats trolla bort Hovrätten så kunde Prins Åke köra vidare som att inget hade hänt. Att han nu väljer att packa ihop och flytta har jag full förståelse för. Det finns nämligen nästan ingen annan som jobbat och slitit så hårt som denna Svanstedt (ok, kusinerna Lindblom då, men de räknas inte som människor, om man tittar på ryggarna så avslöjas batterifacket, det är bara cymbalerna i händerna som fattas). Hur opersonligt och monotont det än är med en hästfabrik som omsätter mer än tusen hästar om året så måste det vara ett ohyggligt jobb att dra runt. Tänk dig att driva St: Görans sjukhus. Du skall vara chef, ansvara för lönerna, planera för operationer, beställa gips, skicka rullstolshjul på service, se till att anställa rätt folk, snacka till dig ett bra pris på maten på sjukhuset, planera för ombyggnad av röntgenmottagningen osv. Sedan skall du dessutom köra ambulansen, svara i telefon (60 gånger om dagen) och dessutom gärna vara social och trevlig!

Allt det där (utom de två sistnämnda) har gjort i massor av år. Det ÄR en ruggig bedrift. Alla aktiva förstår det och jag tillhör naturligtvis dem så håller med. Det ENDA som jag aldrig kan acceptera med Åke är hans flinande i Tingsrätten mot sina anställda då han satt och ljög om grisfösaren. DÄR skulle han stått upp och sagt som det var. Då hade han varit en riktig “Kung” men för mig förblir han därför bara en prins. Med Benders sprängfyllda plånbok så blir det naturligtvis en mycket behaglig tillvaro som väntar “grön kusk” och jag önskar dem all lycka till (håll fingrarna borta från medicinskåpet bara). För de som vill komma närmare myten och legenden Åke Svanstedt kan jag rekommendera att du lägger ett bud på boken “Zoogin & Kung Åke”.

Mer om mediciner. Panne de Moteur är nu “ren” efter sin förkylningskur och med detta kommer vi snabbt in på Stallchefens lir här i Fredagsbrevet. Ni som hängt med har antagligen mycket prassel i pluskan nu och förra helgens uppvisning av Johnny Takter och hans fina häst var en fröjd. Denna helg är det ju Halmstad som serverar och att spela emot Panne de Moteur är väl ungefär som att öppna en Ku Klux Klan butik i Tensta. Att vi sedan får nästan fyra gånger saltet känns märkligt men härligt. Bara att hoppa på. Förresten, det snackas om vem som skall ta över efter “Grön Kung” och jag undrar vem man egentligen menar. Här nedan finner du lite siffror:

31 %
20 %
24 %
29 %
24 %


16 %
19 %
19 %
18 %
19 %

Det du ser är segerprocenten de senaste fem åren från två “gröna” stall”. Siffrorna visar ganska tydligt vem som är den riktiga kungen och det är han med postnummer 178 00…

Ibland så blir det bara så där härligt bra! Här nedan kan du avnjuta något fantastiskt, om du förstår vill säga…

Nina Hagen. Urkraften från Berlin!

Nej mina snälla vänner. Nu skall jag lämna er för den här gången och jag önskar er en härlig sommarhelg.

Så får det bli…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar