Glad Midsommar!

 

Så var det åter Midsommarafton. Det travas som aldrig förr och nog är det en trevlig helg trots att dess egentliga uppgift är att markera att det nu vänder och blir mörkare igen…

Förra helgen så visade Nahar att Elitloppet inte bara var en “puff”. I regnet uppe på Bodentravet blev det åter en ny lagerkrans! Fast det här med topphästar blir man aldrig riktigt klok på. Hur bra är egentligen Nahar? Förra helgen höll han undan för Stallkamraten You Bet Hornline med en halv längd. Ägarinnan Paula Asterie hoppade jämfota av glädje. Nu rasade det in pengar till hårförlängningar och nagelskulptering för en lång tid framöver! Men hur var det då med Nahar? Ok, You Bet Hornline fick ett smörlopp men det går inte att blunda för att han tuggade in meter efter meter över upploppet och slutade tvåa, strax bakom vinnande Nahar. För några starter sedan så torskade You Bet Hornline mot Simb Robitaille. Som sagt, det här med Elithästar är märkligt. Är det helt enkelt så att det inte skiljer så mycket mellan hästarna i toppen längre? Är det tillfälligheter och de små marginalerna som avgör? Kanske inte men i lördags så var Nahar i alla fall en meter bättre än You Bet Hornline…

Igår stannade jag till vid spelhörnan på ICA i Solna C när man precis körde V4 från Visbytravet. Jag slängde in en hundring på Claes Sjöström med Wiss Wanessa i lopp 4. Efter en perfekt löpning blev det andra par utvändigt varvet kvar så nu började det se spännande ut. När fältet passerar Roger Hassborgs stall ungefär 700m kvar så började jag oroligt fundera på när Sjöström skulle ta i högertömmen. När Sandra Blixt då kommer muggande i tredjespår så mumlar jag tyst för mig själv, “- Japp, dags att styra på vännen”. Till min stora förvåning får jag då se hur han sitter kvar! Nu fast i rygg på en kall dödenshäst! Med kraftigare röst hör jag mig nu stå och småskrika “- men för helvete Claes, Vad håller du på med?”. Jag ser att man tittar på mig från kassorna men nu fokuserar jag mig på t:n som precis visar hur en röd/vit rutig mupp med skäggstubb snor min hundralapp! Jag känner hur jag knycklar ihop spelkvittot i fickan så hårt att knogarna vitnar. Där kan han sitta, tänkar jag. Hoppas de blir stensist och att ägaren kastar rökta flundror på Sjöström när de kommer in i stallet. Mitt i sista sväng börjar förändringar att ske i fältet, små men ack så viktiga. Eva Lundahls kalla häst i dödens hugger plötsligt tag i bettet igen och börjar tugga sig närmare ledaren. Detta samtidigt som Sandras häst, Faye börjar tröttna på sin egna promenad i tredjespår. Visbytravet har Sveriges kortaste upplopp men när Sjöström med millimeterprecision plockar ut Wiss Wanessa ur andra par utvändigt så räcker de dryga hundra meterna gott för att han skall måtta in segern i god tid före mål, till det behagliga oddset 13,20. Nytt läte –modell högre- från undertecknad, “- fy fan vad säker du är Sjöström! Du kör som en Gud”. Jag plockar upp mitt ihopskrynklade spelkvitto ur fickan och försöker släta ut det. Jag bryr mig inte om de nya blickarna från kassorna när jag förnöjt går bort till spelhörnan och hämtar ut mina 1 320:- Trav är fantastiskt…

Eftersom vi idag har Midsommarafton så lägger jag här upp den lilla berättelsen om min korta men intensiva dragspelsturné på “kontinenten” från sent 70 tal. Håll tillgodo…

____________________________________________________

Jag var sju år när jag spelade jag dragspel med Hasse Tellemar i ett Svt program som hette ”Musik på spel”. Inspelningen gjordes på Nalen. Det blev ”Rosa på bal” så det dånade! När jag bara var några år så brukade jag släpa upp pappas gamla dragspel på sängkanten och sedan knuffa ner själva bälgen på dragspelet och spela på pianodelen så länge som det kom ljud ur dragspelet. Sedan var det bara att kånka upp dragspelet över sängkanten och börja om. När jag fyllde fem år så fick mamma en ny symaskin och pappa ville att jag skulle öppna lådan som symaskinen låg i. Det var ingen symaskin, det var ett dragspel, mitt första egna dragspel!

Pappa och jag spelade sedan runt midsommarstången på Degerby, Svartsjölandet varje midsommar från det jag fyllt fem år. Min faster var gift med Håkan Sterner, en man som jobbat som artist, med artister och som dessutom arrangerat konferenser och stora Kickoff fester långt innan ordet var uppfunnet. Nu hade han fått ett problem.
Håkan Sterner som på den tiden drev Club 33 på Ving hade problem med att hitta dragspelare under en midsommarhelg. Både pappa och jag tyckte att det kunde vara roligt att byta ut Mälaröarna mot en liten turné på kontinenten. Vi skulle först spela på Mallorca på midsommarafton och flyga över till Ibiza till midsommardagen. Spelningarna skulle vara små intima tillställningar hade Håkan sagt. Det här lät som ett perfekt “gig” för en skrothandlare med polisonger och en skrothandlarson på dryga 13 år…

Det hade blivit dags för avresa. Vi flög ner på onsdagen före midsommar. Det var mycket trevligt på Mallorca och på det ”Club33” hotell där vi bodde så var väl egentligen ingen av oss representativ. Jag var för ung och farsan för gammal.
På midsommaraftonens morgon skulle jag ta fram dragspelet på rummet för att repetera lite och köra igenom "räven raskar över isen" och "Jänta och jag". Dessa låtar
hade rätt mycket svarta tangenter och de var alltid knepigast att nå med fingrarna. När jag skulle knäppa upp locket så såg jag ett rött klistermärke på dragspelslådan. Tullen hade tydligen gjort en narkotikakontroll på flygplatsen. När jag fick upp dragspelet så "låg" alla pianotangenter ner! Alla toner lät när jag drog i bälgen och katastrofen var ett faktum. Hur lätt är det att hitta ett pianodragspel på Mallorca en Midsommarafton?!

Pappa och jag lyckades plocka isär dragspelet och såg att alla små fjädrar och gummiband som höll upp tangenterna hade lossnat när de flinka tullarna hade farit fram. Med en liten skruvmejsel och en bläckpenna lyckades vi till slut lyfta tillbaka fjädrar och gummiband. Några var förstörda och jag fick klämma in tandpetare under dessa tangenter och helt enkelt glömma dessa toner.

Vi tog en taxi till spelplatsen, ett litet ställe för Vingresors gäster hade Håkan sagt. När vi kom fram så stod där ett tjugotal turistbussar och vi hade kommit till en gigantisk grisfest! Farsan blev ordentligt skakis, det här var lite annat än midsommarstången ute på Svartsjölandet hemma... På en stor scen skulle vi lira och det tog en bra stund och några Whisky innan farsgubben var i fas. Det hela gick riktigt bra och spelningen inför alla dessa människor fick nog anses som mycket lyckad. När vi kom tillbaka till hotellet sent på kvällen så gjorde farsan en bejublad entré ner i poolen med sin vita sommarkostym på och alla hotellgäster hakade på. Full fart på hotellet och stämningen var hög. Det blev sedan lite tjafs med vakterna på hotellet men det hela lugnade efter en stund ner sig. Egentligen så var ju farsan och jag som sagt för unga och för gamla för Club33 idén men vi fick i alla fall stanna kvar på hotellet…

Morgonen därpå så skulle det bära av till Ibiza, en liten flygtur på dryga halvtimmen. Det var här skräckfärden som skulle tvinga mig till total avhållsamhet från alla former av flygning de kommande 22 åren startade. Det var en gammal DC 8a med sliten inredning och trötta flygvärdinnor. I planet satt ett trettiotal spanjorer och min sovande pappa. Vid denna tidpunkt var jag mycket flygintresserad och hade flugit massor med tomma taxiflyg från Bromma då jag kände en vän till min bror som jobbade där. Jag hade alltså ganska bra koll på checklistor, rutiner och annat. Jag kan väl säga att dessa piloter bröt mot de flesta regler under denna flygning. Jag skall inte gå in på detaljer men jag var i alla fall skräckslagen när vi till slut hade landat. Spelningen på Ibiza gick jättebra och jag fick även smak på Lumumba där! Tyvärr hade flygturen satt sina spår och jag kände nu panik inför hemresan.

På natten, när vi kommit till hotellet så satte jag min plan i verket. Jag plockade ur passen från pappas väska och gömde dem under mattan på hotellrummet bara för att säkerställa
att det inte skulle bli någon flygning nästa dag. Min tanke var att vi skulle bli tvungna att ta en båt till fastlandet och sedan med buss och tåg ta oss hem till Sverige igen. Hade jag nämnt detta för min pappa så hade han antagligen inte nappat på mitt förslag till ny resplan mot Sverige. Vi åkte ut med packning och dragspel till flygplatsen där vi checkade in vårt bagage. När vi närmade oss passkontrollen så tänkte jag att, nu är det i alla fall stopp. Farsan kommer naturligtvis att bli vansinnig men det får det vara värt, inget mer flyg för Dennis, så får det bli.

När vi kom fram till passkontrollen så började min pappa att gräva efter passen i sin väska och döm om min förvåning och fasa när han elegant slänger fram två pass på disken! Den förbannade städerskan på hotellet hade hittat passen och gett dem till min pappa, så nu hade vi således hållit god min båda två  när vi gick mot passkontrollen. Nu började jag springa och fick snabbt farsan efter mig. Jag rusade in på en toalett och låste blixtsnabbt dörren om mig. Den vakt som tillsammans med pappa nu kommit in på toaletten hade inga större problem att forcera denna toalettdörr och lyfta ut mig. Pappa tryckte i mig två valiumtabletter som han alltid hade med sig i reserv då han flög, jag fick skölja ned dem med Whisky!

Det blev snabbt svart i SAS planet och jag minns inte mycket av flygresan hem. Jag vaknade till när vi precis påbörjat inflygningen mot Arlanda. Jag sa ingenting, inte pappa heller. Landningen gick bra och precis när jag klev ut från planet så vände jag mig om och tittade in igen och sa högt, ”- aldrig mer att jag flyger!”
Detta höll jag i 22 år.

____________________________________________________

Nu är det bråttom, måste hinna fira lite Midsommar och äta sill innan det i morgon bär iväg till Kreta. Förra helgen så satt vinnaren ytterligare en gång och nu är man inne i ett stim. Till söndagens V75a nere på Kalmar så har det kommit in rapporter från “de gröna”. Det spikas hårt i sista på Pink Elephant men ett betydligt säkrare och spelvänligare alternativ kommer redan i första avdelningen. Oolong står med tre ben i mål och vi får 4 gånger snapsen! Dunka in. Med dessa ord vill jag önska alla mina rosa vänner en härlig Midsommarhelg. Må väl så hörs vi igen.

Så får det bli…