Surt sa vargen…

Tarzan och Svanstedt stred om titeln “Årets tränare” och lotten föll på Melander. Är Scans Falukorv bättre än Husa gårds ekologiska? Tillverkar Myresjöhus bättre hus än Anders Olssons snickeri? När travsporten skulle plocka fram vår absolut “bästa” tränare 2012 så vann kvantiteten. Tarzan och Svanstedt har 350 av landets hästar i sina stall och då är alla deras hästar dessutom i “startbar ålder”. Jag är övertygad om att de har mer än 200 djur till som är yngre och som väntar. Nej, jag tänker inte ifrågasätta om Tarzan är en värdig “vinnare” av titeln, det är han säkert. Sällan har vi väl sätt så många bruna hästar strutta runt på banorna som trötta turistpållar på Mallorca, tills 600m kvar då de plötsligt hugger tag i bettet och kliver ifrån sina konkurrenter oavsett resa! Ruggiga prestationer skall självklart skall belönas och Stefan är nog det rätta valet. Det är bara det att man inte kan göra någon vettig bedömning när en tränare har 4 hästar i stallet och en annan har 250. Det ska väl inte vara så att man bara går in på Skatteverket och tittar på bokslutet för att utnämna den “bästa” tränaren? Vi skall komma ihåg att Svanstedt, till skillnad från Tarzan, har den förmånen att han han sopa iväg mer än 200 saltade fakturor varje månad! Åke kan sitta och sippa på en drink i USA och ändå låta fakturorna spridas över Sverige. Tarzan har inte den möjligheten. När infektioner och annat slår stopp i maskineriet så är det dubbelknut på pengaslangen. Häften av Svanstedts hästar går dunderback, precis som hus Nurmos och de andra elefanterna. Nja, att bara bedöma tränarens verk i form av pengar är tyvärr både tråkigt och ger kanske ett felaktigt svar. Om vi lekte med tanken att vi bara körde om kaffepaket i Sverige och att våra hästägare enbart hade sina hästar för att de “gillade trav” och att få vara med i stallmiljön osv. så skulle det vara mycket intressant att fråga ägarna vad de tycker. Vilken ägare skulle vara NÖJDAST?! Någon som tror att Svanstedt skulle ligga topp då? Nja, jag vill nog drista mig till att tveka en smula. Tror faktiskt att den guldtandad 1 000 klubbare skulle sopa banan med Svanstedt 7 dagar i veckan då. Avslutningsvis vill jag i alla fall säga grattis till Tarzan, det är ett otroligt jobb som ligger bakom och resultaten ÄR enorma!

Vi går raskt över till något jag undrat över sedan jag var barn. Jägare, vad är det för något? Då, för länge sedan när jag var liten så verkade jägare mest bestå av snusdräglande bonngubbar med skitiga byxor och slitna flanellskjortor som bodde i såna där röda stora hus på landet där en stor klocka tickade lite för högt på väggen och där kaffepannan på spisen var konstant odiskad. Det luktade alltid lite unket i såna hem. Min morfar stämde rätt bra in på denna beskrivning. 2 paket gröna Commerce och en kvarting renat per dag spädde på min bild.

Då, fanns den här bilden av att man gick ut och jagade för att det “hörde till”. Frysarna fylldes med kött inför vintern och det var lite Åsa-Nisse atmosfär över det hela. Sanningen var nog egentligen inte riktigt lika “romantisk”. Nej, sanningen var den att det var halvfulla gubbar som ganska avtrubbade vinglade ut i skogen och sköt vilt. De var ofta på fyllan och synen inte den bästa, hur många skadeskjutna stackars djur har förblött och plågats till döds under alla dessa år?!

Idag ser jägarna lite annorlunda ut. Det rinnande Grovsnuset har bytts ut mot små gulliga portionspåsar med mintsmak, de skitiga blåbyxorna har via en lång tid av “grönkläder” övergått till moderiktiga prasselkläder i “tuff” Army-modell. Ett gäng låtsasbönder träffas med sina stadsjeepar med lite skällande småhundar (de som är med och äger hundarna är dock oftast lite närmare riktiga bönder då de prasselklädda låtsasjägarna aldrig skulle få ha en sådan hund uppe i den vita soffan ute i Hammarby Sjöstad för frun där hemma). Sedan bär det av ut i skogen. Här på Munsö är det så fiffigt arrangerat att bönderna varit ute och matat rådjuren under hela säsongen så att de nu står snällt uppradade och tittar vid jakttornen. Den sk. jakten är väl mer att jämställa med avrättning. Tyvärr är det nog så att det fortfarande springer omkring massor med blödande djur som skadeskjutna skall gå en mycket plågsam död tillmötes. Så länge oskyldiga människor skjuts ihjäl ute i skog och mark under prasseljägarnas framfart så tvivlar i alla fall jag på att ALLA skott tar EXAKT där de ska! Jag har fått det förklarat att man faktiskt BARA får skjuta när dessa kriterier är uppfyllda.

Idag hörde jag att det vargpar som kommit in till Sverige från Ryssland skulle få skjutas. De hade tydligen flyttats från ett område där de rivit och skrämt renar. Tyvärr så har de då återvänt till platsen och problemen har fortsatt (kanske bättre att flytta renarna). För arten varg så var detta par viktigt men nu skulle de då få skjutas. Två nyhetssändningar senare kommer meddelandet om att hanen nu redan är skjuten! De där prasseljägarna ligger tydligen ständigt i startgroparna…

Nu till min enkla fråga. Måste vi ha jakt över huvud taget? Svaret “ja” kommer troligtvis hagla in och då kommer motiveringarna hela tiden vara mycket “kloka” och självklara. Kommer någon att svara att jakten skall vara kvar bara för att, “-jag älskar att skicka iväg en kula in i kroppen på ett försvarslöst djur”? Nej, jag tror inte det. INGEN av dagens prasseljägare vill eller vågar stå för sin morbida sida. Att de inte redan nu jobbar något av landets slakterier där de varje dag får råda övar liv och död vadande i blod och dödsångest är för mig en gåta?

Då kommer då själva frågan. Varför skjuts djuren med ammunition? Risken för att djuret blir skadeskjutet är bevisligen ganska stor, risk för att människor ute i området blir skjutna finns och det finns säkert någon Miljömupp som kan ifrågasätta hur mycket bly naturen tål. Nej jag undrar varför man inte tar fram ett system med bedövningspilar likt de man har på djurparkerna. Det går absolut att ordna och detta innebär att djuret får ett “stick” av en bedövningspil och om sedan prasseljägarna klarar av att stå still en stund och få tyst på sina hundar så kommer djuret efter en stund att stilla lägga sig ner för att somna. Sedan väntar ett “spännande” eftersök för jägarstollarna. När de väl hittat djuret så kan den i gänget som suktar lite extra efter att få döda avliva djuret på ett stillsamt sätt!

Ok, “Machovärdet” på prasselkäder och morfars gevär kanske sjunker något men vi skulle bespara en enorm massa lidande ute i skogarna och den så “viktiga” jakten kunde fortlöpa…

Så där, spotta ut prillan, torka av dig vapenfettet och börja mejlbomba.

Nej mina rosa vänner, hög tid att säga adjö. Den senaste tiden har ju vinnarna runnit in i strid ström och en av Fredagsbrevets trognaste läsare, “Sören” har förhoppningsvis fyllt på lädret ordentligt. I helgen körs V75 mästaren och Mr Picolit står som favorit efter ett halvklent lopp senast. Vi kan få 4 gånger baguetten på Noras Bean och spelar man inte då så kan man bara lägga ner. Varsågod!

Så får det bli…