Nu är det dags...

Så var vi plötsligt där. Sista söndagen i januari ligger kusligt nära och nu skruvas det upp från alla håll. När gårdagens rapport från Hultman pep till i mobilen så kändes det att, nu är det nog dags ändå. Hua så spännande. Hur ser då egentligen chanserna ut för våra svenska hopp?

Om vi börjar med Noras Bean. Personligen har jag mycket svårt att se honom vinna ett Pda. Det går det inte att få stryk av Beckman med 20 meter och sedan kliva ifrån Ready Cash, inte i min bok i alla fall. En peng i loppet borde nog ses som en framgång.

Quarcio du Chene. Det är ett imponerande jobb som kretsen kring hästen gjort efter att Huselius och grabbarna klev av. Dressyrjobb under sadel har varit mumma för den här oroshärden till pålle. Vi ser nu en helt annan häst än de som sprang på tvären och spände sig i loppen. Tyvärr har denna träningsmetod nog haft en baksida. Quarcio har blivit lite "för trygg". Jag tycker mig ha sett en nos som blir kortare och kortare för varje lopp. Det är möjligt att jag är helt fel ute men bättre än fyra, femma tror jag inte de kan bli...

Så har vi Raja Mirchi. Jag säger nej på en gång. Det är möjligt att Raja är kapacitetsmässigt i närheten av Ready Cash men det är sällan endast detta som fäller avgörande i Pda. Nej, Raja behöver gå sina lopp "för sig själv" och är knappast gynnad av "hela havet stormar" när det är dags att vända ut i banan på söndag eftermiddag. I senaste loppet fick Raja gå sitt eget lopp i ledning. Det finns inte en chans i världen att man släpper fram Ludde så enkelt igen på söndag. Dessutom hävdar jag att Kolgjini skulle satt upp Jörgen Westholm på hästen för att optimera chanserna till ett vettigt lopp.

Så har vi Maharajah kvar. Till årets upplaga har Stefan Hultman matchat hästen precis enligt den skolbok jag själv kunde ha skrivit. Man har ny byggt upp ett snuskigt gott självförtroende på hästen och det behövs det ALLTID massor av när man svänger in på upploppet i ett Pda. Det där tramset om att han matchats mot B-gäng och inte fått hårdhet behöver vi inte fundera över. Är det något som Maharajah har så är det just, hårdhet! Han har ett flertal gånger i sin karriär mördat motståndet från tuffa lägen så skulle han bara sitta i slagläge 400m kvar och med lika mycket krafter kvar som t.ex. Ready Cash så äter han upp allt han har kring sig. Det finns ETT orosmoment och det är Sobrilström! Jo, han ÄR antagligen världens skickligaste kusk och passar dessutom löjligt bra på Maharajah där fåniga Jänkarvagnar och hängande tömmar icke göre sig besvär. Det är bara den mentala biten på Örjan som kan oroa en aning. När jag satt och tittade på Hoa-Hoa i Sundbybergs sporthall på slutet av 70talet så åkte det alltid fram en liten flaska framför snoken på honom precis innan han skulle upp och lyfta skrot. Ammoniaken spred sin doft och Hoa-Hoa ryckte till innan han skrikande klev in och kastade skivstången i luften. Jag skulle vilja att någon sprang fram i volten och tryckte upp en trasa indränkt med ammoniak rakt i fejjan på Sobrilström precis innan de skall svänga ut på banan. Jag vill se stora, galna och lätt uppspärrade ögon under den där hjälmen då det bär iväg. Då är jag lugn, då kan vi tryggt luta oss tillbaka och titta på när en sulkykonstnär av rang lyfter fram Maharajah till den klassiska seger som fattas i Hultmans bok...


vill du ha en kockkniv och en superkikare? 


På nätet är det nu mycket snack kring deltagarna i Pda i allmänhet och Maharajah i synnerhet. Många inlägg kommer norr ifrån och där har man inte mycket till övers för den RIKTIGA gröna kungen. Att matcha en häst till start i världens tuffaste lopp kräver enorm fingertoppskänsla och det är väl kanske inte det man direkt förknippar med tränare bördiga från Sundsvallstrakten?! Nej, där gasar man på helt utan plan känns det som. Det är kanske därför som Stefan Hultman nu selar ut sin 8e Pda deltagare (eller är det nio?) medan Svanstedt, Nurmos och fabrikstränarna åter får stå vid staketet och titta på?



























Sista uppladdningen i torsdags.
Foto: A Lindblom.


Ja, mina vänner, nu är det bara att njuta av helgens stora fest och jag blir inte det minsta förvånad om det hänger en ny lagerkrans på stallväggen här ute på Ekerö nästa vecka. Jag måste nu dra vidare men skall naturligtvis erbjuda er en klaring igen till helgens V75a. De har ju duggat tätt nu på slutet och uppvisningen senast med Divine Razz var väntad, Ronny Gustafsson ser alltid till att ha hästarna på topp. Jag tror det är ungefär 450m mellan Divine Razz och Maharajahs boxar här ute på Ekerö! Framgång sprider sig tydligen geografiskt. Att Elit Håleryd verkar stå i 11 gånger sanden i första avdelningen ser jag som total härdsmälta inom spelarkollektivet men så länge det gagnar min plånbok så bryr jag mig inte. Mata på så har ni bra kassa till söndagen.

Så får det bli...