Fredagsbrev, arkiv

18 december 2009

Barcelona!



I veckan så var jag med sambon i Barcelona. Jag återkommer till det senare. På tisdag faller domen som travsverige väntar på. Fast vad är det vi egentligen väntar på?
Det finns vittnen till Svanstedts försvar som säger att de INTE sett något. Dessa vittnen är egentligen oväsentliga. Jag har aldrig sett min dotter snatta mascara och inte heller trott att något sådant skett. Ändå så blir jag kontaktad av en butiksvakt som precis haffat lilla flickan!
Som sagt, allt man "inte sett" har egentligen inte så mycket värde. Sedan har vi en massa vittnen som säger sig "ha sett". Detta är naturligtvis betydligt värdefullare. Visst, de kan ljuga, de kan ha sett fel, de kan ha sett en batterilös grisfösare osv. Svanstedt, Jeppsson och Mupp-Glenn är de enda som "VET".
På tisdag är det inte fler som "vet". På tisdag skall en ordförande och några nämndemän som aldrig varit på en travbana säga vad de TROR! Om de TROR på åklagarens vittnen så blir det en fällande dom. Om de TROR på Svanens gäng så frias de.
Vad TROR travsverige? Har en tränare som erkänt att han använt grisfösare tidigare även fortsatt med det som alla vittnen påstår eller inte...
Minst 3 personer VET!




Tillbaka till Barcelonasvängen. Stallchefen brukar ju se till att resandet alltid sker till behagligt låga kostnader och denna gång kostade flyget 62:- var t/r Barcelona.

Vi lämnade ett grått Munsö vid lunchtid på måndagen för färd mot Skavsta. Alla som kör mycket bil vet att sträckan Järna-Nyköping-Norrköping ofta dräller av trafikpoliser. De älskar att stå i fickorna på motorvägen och sedan testa sina falkögon då de plötsligt sätter fart mot ett stickprovsoffer. Den här gången var det undertecknad som blev offret. 5 km innan avfarten till Skavsta så ser jag en polisbil vid en ficka på motorvägen. I backspegeln kan jag sedan bara konstatera att offret nu är utvalt och det råkar vara jag.

Jag blir invinkad vid nästa avfart och möter snabbt upp en konstapel utanför. Körkortet verkar ok, nykterheten likaså. Sedan kommer de två standardfrågorna från farbror polis. "-Är det din bil?" Svaret blir "ja". Sedan nästa fråga. "-Är den i ordning?" Nu blir det genast lite mer komplicerat. Ända sedan den gång jag blev stoppad med min brors lastbil på väg från en bilprovning i Vinsta där lastbilen precis gått igenom och sedan vid den flygande polisbesiktningen fick 8 "2:or" har jag konsekvent vägrat att besöka en bilprovning. Detta är väl 15 år sedan. Jag vet att besiktningen är ett lotteri där fjuniga motorknattar går fram med plåthammaren i sin jakt på rost och annat godtyckligt. Det är faktiskt både patetiskt och förnedrande att som myndig person sänka sig till detta. Jag besiktar mina egna fordon varje dag innan jag kör iväg och så får det förbli.

Tillbaka till det ofrivilliga stoppet strax innan Skavsta. Det finns olika vägar att ta när man hamnar i denna situation. Den ena, som alltid fungerar, är att nonchalera polisens snattrande om körförbud och annat trams och lägga ansvaret hos en överarbetad åklagare som sedan kommer slänga ärendet i papperskorgen. Denna metod vållar dock en viss tidsspillan. Nu var, som vanligt, tiden knapp och det fick bli en charmoffensiv i stället. Jag hade två val. Det ena var att hävda resa till bilprovning för besiktning. Visst, Nyköping ligger väl inte direkt närmast från Munsö men det är väl mitt val. Det andra är att förklara hur tråkigt det var när kylarslangen small på den "andra bilen" hemma varför jag då blev tvungen att ta den här bilen istället. Det fick bli alternativ 2. Vi var väl inte precis överens men polisfarbrorn verkade ändå rätt tillfreds. Precis när jag ska lämna polisbilens passagerarsäte så ringer det på polisens mobil. Han fick då beskedet att min "andra bil" hemma, även den, var obesiktad. Jag log förvånat och slog igen dörren. Resan mot flygplatsen kunde sedan fortsätta...


Stopp i depån...


Det tog inte lång stund innan vi var framme vid Skavsta flygplats. Precis som på alla flygplatser så brukar parkeringarna vara perverst kostsamma och sådana utgifter måste i största möjliga utsträckning undvikas. För er som skall ner till Paris och vill parkera med bilen gratis på Skavsta så kommer här nedan en kort instruktionsfilm:




Ett bättre parkeringsval på Skavsta...


Nu var då bilen parkerad och vi kunde skynda in till terminalen.



Trygg och gratis parkering...


Jag har lite svårt för att själa men när de tar 64:- för en öl utan skum på flygplatsen så är det ganska nära att Stallchefen plockar åt sig en mozarellamacka vid sidan om.
Jag höll mig i skinnet och lommade tillbaka till sambon med två avslagna öl i händerna.



Mot Barcelona...


Jag har tidigare vägrat att flyga under 22 år då jag ansåg denna transportmetod som förhållandevis livsfarlig. Nu går det betydligt bättre men när man spolar glykol över planet för att minska risken för nedisning under starten så blir jag genast orolig. Sedan kommer en bakfull kille fram med en stege och kliver upp vid vingen. Han drar lite förstrött med fingrarna över vingen och gör tummen upp till kaptenen. Nu kändes det INTE bättre. Hur som helst så kom vi upp i luften utan tillbud.


Vintertid och glykolen flödar...
Väl ombord på flygplanet så är Ryan Air precis som vanligt. Servicen håller pålitligt låg nivå men ingen är förvånad. Av princip så bör man aldrig köpa något ombord på ett Ryan Air plan men eftersom jag inte vågade själa en smörgås i terminalen så var jag nu riktigt hungrig. Ytterligare en dyr öl och nu en macka med ost och grönsaker. Smörgåsen var dyr och torr men de hade i alla fall varit frikostiga med sallad och grönt!



Salladspäckad macka alá Ryan Air...





Ett annat flygplan flög bredvid.
Undrar var man nödlandar här?

Väl framme i Barcelona så satte vi kurs mot vårt hotell, Casa Dover. Jag hade varit duktig och lagt in hotellet i mobilens gps. Sambon var en aning tveksam till denna tekniska lösning men vi knallade på efter telefonens anvisningar. Till slut hör vi, "du är framme vid destinationen".

Vi tittade åt alla håll, inget hotell. Jag frågade runt men ingen hade någonsin sett ett hotell vid namn Casa Dover i de här kvarteren. Nu tilltog regnet och sambons tålamod sköljdes ner i gatubrunnarna tillsammans med regnvattnet. Efter lite ljudliga samtal så återupptogs jakten på det försvunna hotellet. Jag litade till fulla på min mobil gps och sambon granskade varje portuppgång. När hon för femte gången passerade den plats där hotellet enligt min gps skulle skulle ligga så sken hon plötsligt upp. Hotellet hade uppstått ur det fördolda!

Det var ingen gigantisk skylt utan mer en ringklocka! Vi var nu ganska skeptiska men blev positivt överraskade när vi till slut hittade vår svit!

Casa Dover, ett elegant boende...


Kanske de borde satsa på större hotellskylt?!



Utsikt från hotellrummet...

Mina önskemål var enkla under vistelsen i Barcelona. Jag ville dricka spanskt rödvin och äta tapas! Sedan hade jag hittat en linbana upp till ett berg som jag övertalat sambon att hänga med till. När vi till slut kommer fram så är linbanehelvetet stängt under december månad!

Besvikelsen var stor. Vart går man då för att se "barcelona" Uppgivet fick vi knalla upp till något jäkla slott som alla pratat om. "La familia". Ett bygge som pågått hur länge som helst och som beräknas stå klart 2030! Inte lika intressant som en linbana från 1937 i alla fall...


Stängd linbana...



La Familia.
Konstigt hus, tydligen väldigt
välbesökt av "nördarna"...

Nere vid Barcelonas strand så var det fullt med frusna surfare.
Man hade dessutom gjort en liggande jultomte i sand!
Undrar hur många minuter denna sandtomte skulle vara hel om den låg på en svensk strand?



Kan det vara en Muslimsk tomte som ber?
Enligt min mobil gps så ligger han i så fall
åt fel håll...




Palmerna vajade i båsten...

Nere i hamnen fanns flera fina restauranger. Vi provade en
riktigt fin paella.


Paella med skaldjur och vitt vin...




Torkat kött, något makabert men dock ekologiskt...



I Barcelona dricker en riktig man öl
ur enliters flaskor...

Det var mycket Zlatan i den här stan. Bollkickande är visst stort i Barcelona. Det gick inte att se åt något håll utan att Rosengårds gangsterkung dök upp.


Zzzzzzzzlatan...



I den här förortslägenheten sägs han bo...


Vi åt och drack så mycket vi kunde under vistelsen. Tapas är verkligen en toppenidé.


Stark sprit med örter, mums...



Liten smakstart före tapasrätterna...


Sedan rasade tapastallrikar in på löpande band...


Överlag så var vistelsen i Barcelona mycket trevlig. Dit återvänder jag gärna.



Hemma i vinterlandet igen, suck...



Det var rapporten från Barcelona. Det skall vara billigt när man reser. Förresten så går det att att komma ner till Prix dÁmerique med flyg och 2 hotellnätter för 1 200:- per person! Hör av er på mejl till mig så får ni information!


Vi får väl säga tack och hej för den här gången. Glöm inte att lägga din röst på Stall Rosa Blyhandske 2009.




Det är V-75 nere på Åby och i 6:e avdelningen är Cassander Boy med Uhrberg fullständigt stenklar.


Med dessa ord vill jag önska alla en riktigt skön jul så hörs vi på juldagen!


Så får det bli...
.

4 kommentarer:

  1. va, kör du alltid obesiktigat! du skojar.

    SvaraRadera
  2. Och en idiot som utsätter sina medtrafikanter för livsfara dagligen genom att köra obesiktade dödsfällor har mage att vecka efter vecka kritisera Kung Åke för lite övertalning av hästar.

    Du känner inte själv att du gör dig o din hemsida till en cirkus med dig själv som showens stora pajas. Just ja du kör i rosa ja, du vill vara pajasen.

    Skulle väl tro att du åker på en del anmälningar efter denna briljanta krönika.

    God Jul

    SvaraRadera
  3. 1. Zlatan bor inte där
    2. La familia är en kyrka-känd sådan
    3. budgetresa!!!!!!!!skandal köp riktig öl du oxå.

    SvaraRadera
  4. Puss mina vänner, ni verkar se nyanserna i min ironi...

    SvaraRadera