Fredagsbrev, arkiv

06 februari 2009

Schlagerfeber!

Vi återkommer till melodifestivalen och börjar med travsportens framtid.
Kontorsråttorna gör precis tvärt emot vad de borde om de hade för avsikt att försöka rädda travsporten. Idag stirrar sig makthavarna blinda på omsättningssiffror medan de, likt Steve Wonder inne på Kosta Boda, demolerar allt vad framtid heter. Att städa bort flera travbanor ur budget och verklighet är naturligtvis fullstädigt befängt om man nu har för avsikt att arbeta FÖR sporten.
Den här elitriktningen kommer att ta död på travsporten snabbare än vad ni kan ana kära kontorister.

Medias roll i travsporten börjar nu ta kolossala former och där har vi en av orsakerna till att det går utför. Vi matas med startlistor och tips i alla tidningar reportage och nyheter läggs ut på hemsida efter hemsida och trots två utgivningsdagar per vecka så känns Travronden muggig och gammal när den dimper ner i lådan. Det är trav i tv på dagen, eftermiddagen och kvällen. På onsdagskvällarna så är det två olika sändningar på fyran och även livesändning i datorn. I mobilen kan du följa loppen live och text-tv spottar ut resultaten minuter efter att pållarna staplat i mål.

Jag tänkte här göra en liten tillbakablick:
I början av 80talet såldes det buljong och smörstekt korv på Solvalla. Det var där man fick uppleva travsport och ingen annanstans. När det var dags för dåtidens V-75a som då hette V-65 så var det på Postkontoren man lämnade in sin rad! Det var kuponger med karbonpapper och adressfält. Senast klockan 18 på fredagarna skulle raden lämnas in, med kryss inte ”streck”. Kassörskorna hade ett plastfack uppe på hyllan där de avrivna kupongerna lades och tillbaka fick man en kupongdel med ett kvitto, ibland ett gult klisterkvitto men oftast en vit remsa som var kvitterad för hand!

Sedan var det bara att knalla hem och invänta lördagen. Om man hade tur var det säsong för ”Tipsextra” och då visades travloppen på tv! Det brukade vara några avdelningar före en mördande tråkig fotbollsmatch från ett snögloppigt London. Två avdelningar i halvlek och upplösningen fick man ta del av efter matchen. Min pappa hade en dekal på bilen där det stod: ”Väck mig i pausen”.
Travronden utkom en gång i veckan och hade, i och för sig undermåliga, startlistor till de flesta tävlingsdagar i landet men missade naturligtvis en hel del då tidningen trycktes efter anmälan. Det var på den tiden vi hade prel. och def anmälan. Först ringde man och anmälde och dagen efter kom en prellista med posten och en dag senare ringde man och defanmälde!

Hade man nu lyckats hitta en häst som skulle starta på te.x Romme så var det bara att ta buss 515 från Sumpan och kliva av vid Odenplan. En liten promenad mot Vasaparken och man var framme i hörnet Dalagatan/Odengatan. Där låg ”depeschkontoret” (antagligen felstavat). Inne i lokalen fanns startlistor från travprogrammen upphäftade längs väggarna och det var härlig läsning. Tittade du på en startlista från Östersund så kände du kanske bara igen typ ”Jan-Ivan Eriksson” för han hade minsann varit nere på Solvalla och kört rikschampionatet en gång (på den tiden var Rikschampionatet på Solvalla något mycket speciellt, man fick då se de där kuskarna som man bara läste om annars). Hur som helst, du hittade ”din häst” i programmet till Romme och då var det bara att hitta en ”gubbe” som kunde lämna in din tia på vinnarspelet.
Hur det sedan gick i loppet fick man veta först nästkommande vecka då Travronden kom ut. Visst, det gick ju förstås att ringa till resultattelefonen men det var oftast ett knepigt projekt. För det första var det ofta upptaget oavbrutet fram till småtimmarna och om man väl kom fram så var det inte alltid som chromet i telefonsvararens kassettband hade så mycket effekt kvar att rösten gick att urskilja ur bruset! Jag kommer ihåg när ”Fru Kyrk” ,som pappa kallade henne, klev in i ”telefonkuren” på Solvallas sekretariat efter loppen med en Blend i mungipan för att läsa in resultatet…

Nej, det ultimata var då att ta tåget upp till Borlänge för att sedan hitta den buss som i alla fall stannade inom en fem kilometers radie från Rommetravet. Att då kliva in på de välbesökta läktarplatserna för att få se ”sin” Solvallahäst göra mos av konkurrenterna var häftigt kan jag lova!
Skulle Fylking kunna hålla ledningen när Lång-Einar kom dånande?! Som ni säkert fattar så var det här upplevelser som sträcker sig vida i jämförelse med att följa dagens speedwaytrav från datorn eller tvn.

Jag förstår mycket väl att vi inte kan backa tillbaka tiden och få uppleva ”riktig travsport” igen men om man inte ens har det här i bakhuvudet när man planerar inför travets framtid ja då sitter man så att säga ”i maskin”. Publiken sviker travbanorna heter det och det stämmer. Det spelar ingen roll om Solvalla nu vill servera snobbiga fiskrätter, återuppta magdansöserna eller köra cowboytema mitt i vintern, publiken kommer inte ändå.

Det finns en sak vi skulle kunna göra och idén kanske kan verka korkad men jag är inte så säker på att den verkligen är det, nämligen:

Gör som Tarzan och grabbarna vill, låt de stora banorna bli rena elitbanor och låt de mindre banorna leva i skymundan men gör EN förändring. SLUTA SÄNDA FRÅN DE MINDRE BANORNA! Låt dessa banor tävla med höjda prispengar men utan mediabevakning Låttävlingarna bli exklusiva tillfällen som bara kan upplevas på plats. Tvinga helt enkelt ut publiken till travbanorna.

Nu tänker väl många att, spelomsättningen kommer att rasa under dessa tävlingar men det är kanske inte alls så säkert. Idag så är ALLA lopp sönderanalyserande i media och att hitta en ”egen” vinnare är i princip omöjligt. Då skulle de här tävlingarna kunna bli något exklusivt som man var ”tvungen” att uppleva på riktigt. Eftersom spelet på trav går så bra så kanske ATG kunde bjuda på ett litet tototapp på dessa tävlingar och i gengälld få nya ägare och aktiva in i sporten igen, som det ser ut idag så lämnar ju både tränare och ägare in för gott i allt raskare takt. Om det var helt ok pengar att köra om på dessa ”vadragstävlingar” så skulle både ägare och tränare vara nöjda och avsaknaden av medial superbevakning skulle obefintlig. Så länge dagensdubbel kvällar, onsdagar, lördagar och söndagar går i ”alla kanaler” så kunde en tisdagskväll ute på Gävletravet kunna bli så där lugn, trevlig, gemytlig och välbesökt som det en gång var…

Tokig ide? Ingen vet, det enda som är säkert är att vi är på väg mot slutet för svensk travsport och då borde ALLA vägar utforskas, inte bara de som för dagen håller uppe spelomsättningen!

Puuuust…. Nu går vi vidare:
Det är äntligen dags för Schlagerfestivalen 2009.
Årets tv höjdpunkt är kommen och Stallchefen följer spektaklet som ”min egen bibel”. I helgen så är det ett bra startfält och jag tror att en möjlig slutsegrare för Sverige står på scenen denna gång. Marie Serneholt! Inte alls en personlig favorit men dock ett bra lir. Som ni vet så fick ni många lyckade tips av mig under Idol och nu verkar Morgan Alling dansa sig till slutseger till 14 gånger degen på mitt lir, hoppas ni hängde på! Hur som helst, två går vidare i helgen och jag är ganska säker på att Marie är en av dessa. Du får 1 000:- att spela för till melodifestivalen här!


Antagligen ett av de bästa liren
i årets Melodifestival!

Vi får ge oss för den här gången och önska alla en trevlig helg. Förra helgen så hörde jag att en Balkantorped satt på Örebrotravets läktartak med ett höghastighetsvapen riktat mot Juhani Partanens hjälm, tydligen ville man att märren skulle starta trots ett brutet bakben men den här gången ser det lugnare ut vad Stallchefen vinnare beträffar. Hur Tranemo Raketen skall kunna torska i 6e avdelningen fattar i alla fall inte jag. Om vi får 12 gånger fläsket så är det bra. Behöver du spelkapital så är det bara att lira på Lets Dance i kväll, George Scott åker ut till mer än 5 gånger sulan, lira här!


Så får det bli…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar