En del har det bara. Du vet katten som, av alla ungar på middagen, väljer att hoppa upp i knät på knatten i familjen som är superallergisk. Hon som alltid får hästen att stå still och koppla av på stallgången. Mormor som, trots att hon alltid verkat lite vresig och sur, alltid får din gamla bordercollie att se ut som den förnöjda Sir Väs i sin långa gungsäng hos Robin Hood. De bara finns där, alla de människor som får djuren att trivas och känna tillit. Sedan har vi alla de andra. Det spelar ingen roll hur de klappar, gullar och gör sig till. Djuren säger alltid tack, men nej tack. Det där är fakta och ganska intressanta sådana.
Sedan kommer nästa segment. De som egentligen inte älskar djur. Du behöver inte vara sadist, vara en direkt hatisk person eller överlag bara en skitstövel. De finns, de som innerst inne inte känner något extra för djur. Inom travsporten finns naturligtvis dessa olika typer. Den första punkten är väl den minst problematiska. Du KAN lyckas som till exempel travtränare trots att du inte är den självklara “hästmänniskan”. Det kommer bli svårare, men det kan fungera hyggligt ändå. Tillhör du den andra gruppen, de som faktiskt inte älskar djur, så blir det svårare men det kan fungera, även då (tyvärr).
Sören Nordin tyckte INTE om hästarna, på riktigt. Det har jag upplevt på obehagligt nära håll. Jag kan punkta upp ett tiotal händelser som skulle ställa Maria Törnqvist som Moder Teresa i jämförelse. Åke Svanstedt, mannen som satte grisfösaren på kartan, älskar inte heller djur. Carl-Johan Jepson och Glenn H Persson, som skötte strömningen hos Svanstedt, är antagligen inte heller personer som älskar sina djur villkorslöst. På den gamla goda tiden (som inte alltid var så god) såg jag många personer som inte heller hade sitt hjärta djupt förankrat vid de hästar de skötte om. Jag tänker inte lägga listan här men jag lovar att jag kan ge exempel som skulle få dig som läser att känna ett “visst” obehag.
Nu gäller diskussionen travtränaren Veikko Haapakangas som tillsammans med lösögonfransbestyckad stalltjej i obekväma arbetskläder går ur sin hästbuss för att öppna upp lastluckan och ge sig på en häst i transporten med hårda slag med tillhygge (grimskaft med kedja?). Man kan spekulera i upprinnelsen till agerandet, hade hästen stökat i transporten (verkade ju stå lös)? Var det fyra bålgetingar i transporten som omedelbart måste hanteras? Ja, det är nog bara den gode Veikko som har svaret på vad som låg bakom agerandet. Var tilltaget mot hästen brutalt och våldsamt? Nja, jag kan lova att det finns betydligt tuffare situationer som dagens travhästar möter i sin vardag som atleter och tillika flyktdjur. Pållen i transporten kommer överleva behandlingen utan större men. Det obehagliga i händelsen är Veikkos sinnesstämning. Han verkar helt oberörd, går sakta och metodiskt fram till hästen för att BESTRAFFA! Här har vi det obehagliga. Här ser vi psykopatens typiska agerande. Det är en enorm skillnad här. Din sinnesstämning vid agerandet. Du vet när man som förälder, onödigt hårt och med för mycket skrik i rösten, rycker tag i sitt barns arm som kanske är på väg att springa ut i gatan. Man agerar i affekt, man agerar i panik. Barnet får lika ont i armen oavsett, men din sinnesstämning för dig ändå i en ljusare riktning än den som Veikko och ögonfranstjejen tar där i hästlastbilen.
Här har vi det viktigaste av det viktigaste. En del människor ska inte ha barn och en del människor ska inte vara travtränare. Huruvida Veikko Haapakangas ska ha hästar som huvudsyssla eller inte låter jag vara osagt. Men av det jag ser på videoklippet så ställer jag mig “något” skeptisk. Man ska vara snäll mot hästarna.
Vi lämnar ankdammen och siktar in oss på lite politik. Richard Jomshof kallar Aftonbladets vänsteraktivist och Magdalena Andersson för “Quisling”. Jomshof syftar på att dessa personer (enligt Jomshof) verkligen är landsförrädare som aktivt raserat vårt land. Det är fritt att tolka, jag håller med till 100 %, men tolkningen är ovidkommande. Nu “rasar” vänsterklägget, gråter krokodiltårar, skramlar med sina tunnor och kraxar om, ja ni vet vad. När Vänsterpartisten Lars Ohly satt hos SD-hataren Lennart Ekdahl och kallade Jimmie Åkesson för “Quisling” så var det andra tongångar. Då var det naturligtvis både “korrekt” och lite uppiggande, tyckte “de goda”. Här nedan kan du se kommunisten som hyllar Hamas och hatar Sverige.
Lars Ohly, den hatande vänstern.
Idag kom siffror på att just Vänstern och Miljöpartiet ÖKAR i stöd, dryga månaden före valet. Detta samtidigt som Miljöpartiet precis meddelat att de går till val med ökad invandring och höjda bränslepriser. Borde det vara någon form av psykologiskt test innan man får lägga sin röst eller ska vi låta sinnesslöa, Hamaskramare, islamister och veganer med blått hår tillsammans med batikhäxor och “goda” surdegsbagare ta över landets roder i höst?!
Nu får det räcka för idag. Ha en fin helg så hörs vi igen nästa fredag. Avslutar med en klaring till helgens V85a som avgörs på Östersund så är det klart i sista på Griffin Kronos med bästa Djusen i vagnen. Vi får sju gånger shoten på detta lir.
Visste du förresten att min far hade rätt 1981 när han sa att Sverige kommer gå en mörk framtid till mötes.
Så får det bli…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar