Hur går det egentligen till? Varför vägrar människor att ta ansvar, tänka logiskt, vara uppriktiga och våga säga vad de egentligen tycker? I september är det val och som det ser ut nu så verkar Sossar, Miljömuppar, Hamaskramare och vänsterextremister bli de som ska styra vårt land. I fyra år så har Tidöavtalet legat till grund för den politik som bedrivits. Det har varit stabilt, många viktiga förändringar och förbättringar har gjorts och vi börjar nu se lite av resultatet.
Idag kan en barnfamilj i glesbygden tanka sin bil för dryga 14:- litern.
Asylrätten har anpassats till EU:s miniminivå, anhöriginvandringen har stramats åt och försörjningskraven har höjts.
Det energipolitiska målet har ändrats från "100 procent förnybart" till "100 procent fossilfritt", vilket öppnar för nybyggnation av kärnkraft.
Pensionärer har nu råd att gå till tandläkaren då de nu får 90 % av kostnaden borttagen.
Skatterna på arbetsinkomster och pensioner har sänkts via förstärkta jobbskatteavdrag. Detta har bidragit till att skattekvoten i Sverige har pressats till den lägsta nivån sedan 1970-talet.
Det här är bara några av alla satsningar som gjorts de senaste åren. Gängvåldet har pressats tillbaka, straffen för grova brottslingar har skärpts och massor av andra logiska och viktiga reformer har rullats ut och fler kommer.
Trots detta så väljer de imbecilla väljarna att gå i motsatt riktning. Om du vågar så kan du ju fråga random släkting, arbetskollega eller vän hur de ställer sig till Tidösamarbetet. Jag törs nästan LOVA att de som ifrågasätter Tidö med SD vid rodret kommer dra floskler och halvsanningar, kring framför allt SD, som de fått till sig genom Aftonbladet, SVT och andra propagandakanaler. Platser där man ALLTID undviker sakpolitik och de viktiga frågorna och istället geggar och kladdar bland strunt och nonsens. Som det ser ut nu så kommer det ramla in Palestinaaktivister, islamister och körkortslösa amöbor med knepig tandstatus i kommuner och riksdag. Det kommer att få förödande konsekvenser men det verkar “de goda” inte vilja förstå. De kommer fortsätta klappa händerna när Thomas Stenström, Stefan Sundström, Timbuktu och de andra tomtarna, som aldrig behöver beblanda sig med den del av samhället som sakta imploderar, trallar och sjunger. Men det kommer en dag då ni alla kommer få stå till svars, vi andra kommer, även fortsättningsvis; kunna se våra barn och barnbarn i ögonen. Det kommer en dag då ni får svara på frågan och då kan ni välja på “-jag vågade inte säga emot” alternativt “vi förstod inte, vi såg det inte komma”...
Från den stora världen till travsportens alltmer tynande tillvaro. Jag minns Sprintermästaren från förr. Jag glömmer aldrig förberedelserna uppe på Stora Alby inför det mytomspunna loppet då The Onion vann. Glömmer heller inte kvällen när Beijing Boy vann och jag själv stod på innerplan med kamera och assisterade min kompis Disco-Lasse som då jobbade för P&R. Idag känns Sprintermästaren sömnigt och blaskigt. Det blir inte heller bättre av att hästarna idag mest skenar runt med uppspärrade ögon. Jag vet inte hur jag ska göra för lyckas frisera bilden. Jag vill ju så gärna känna något positivt, men det är svårt. Publiken sviker och travsporten kommer aldrig mer bli vad den en gång var, det går inte att undvika, bara att acceptera. Men sedan har vi det där med själva travloppen. Det har blivit så sjukt tråkigt att se svenska travlopp idag. Marginalerna är på tok för små och det är full gas helt utan känsla och finess. Jag har fortfarande upploppen från Bro Park på näthinnan! Riktiga travlopp där de bästa och starkaste hästarna vann och där kuskarna var tvungna att hålla i, och “köra”. Så vackert, så härligt att se…
Idag har vi en milebana, vilket resulterar i ännu tråkigare lopp. Man provar bakvarv och i Skåneland byggs en ny travbana med helt ny banlängd. Det viktigaste av allt väntar jag fortfarande på. Harva upp banunderlaget! Kan vi inte få åtminstone EN travbana i Sverige att tävla på där farten tagits ner? Ett underlag som är 3-5 sekunder långsamt skulle ge helt nya (och bättre) förutsättningar. Med rätt fäste så skulle underlaget vara mycket skonsamt för hästarna. De starkaste och bäst tränade hästarna skulle komma till sin rätt. Startspåren skulle inte avgöra 80 % av loppen och de farligt små marginalerna i loppen kunde tas bort direkt. Kan vi hoppas på detta? Knappast. Ett av de största problemen med vår svenska travsport är att den alltid har (och även fortfarande) drivits av envisa och tjuriga “bonndrängar”. Det har varit vanligt fotfolk, ofta med ett bultande hjärta för travsporten men nästan alltid envisa och med småpåvens operandis. På vissa stolar satt bra folk och på andra, riktiga stolpskott. På Solvalla hade vi Klaus Koch, uppe på Rommetravet, Martinsson och på Visbytravet Bergström. Några exempel på bra folk på rätt plats. Jag tänker inte hänga ut några stolpskott här men vi vet exakt vilka nötter som suttit och förstört sporten, både i Silvergrisen och ute på banorna. Jag skulle vilja se en total urblåsning av Silvergrisen, hela Kanal75 och även en storstädning i diverse travbanors styrelser. Sedan startar vi om hela klabbet! Kommer det att ske? Knappast. Har då svensk travsport någon realistisk framtid? Nix, inte en chans…
Med de här orden så tackar jag för den här veckan. Ha en fin helg så hörs vi igen nästa fredag. Sist av allt, en vinnare till Halmstadtravets V85a. Redan i första avdelningen så bangar det till. I vagnen sitter, en av landets bästa kuskar, Jörgen Sjunnesson och hästen han rattar heter Tarte Tatin. 9 gånger gurkburken som tack!
Visste du förresten att min pappa dragit ganska många Whiskys tillsammans med Lee Hazlewood på den gamla goda tiden.
Så får det bli…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar