Happy Feeling
Senast jag var på Axevallas Stochampionatshelg var 1999. Jag hjälpte min kompis, Disco-Lasse Jakobsson, med fotografering då han arbetade som fotograf på P&R. Vi var igång på fredagen och på lördagen. På själva storloppsdagen, söndagen, så var Lasse ledig och vi valde istället att knalla över till Skara Sommarland för en dag bland vattenrutschkanor och äventyrsbad. Detta innebar att vi slapp se eländet när How Happy, med Erik Adielsson i vagnen, dödsstörtade. Nu, 2026, har det alltså gått 27 år och i söndags missade jag att det var Stochampionatet. Sorgligt, men sant. Jag var istället med min sambo på Västkusten och firade hennes födelsedag och hade faktiskt noll koll på Stochampionatet. Det här säger nog en del om hur mitt intresse för svensk travsport svalnat men även hur travsporten idag står sig som evenemang. Det är tydligt hur fort det nu verkar gå utför. Sprintermästaren hade en ljummen inramning med mycket luft på läktarplats och på Axevalla var det ännu värre. Kom inte och skyll på vädret. När Happy Feeling skar mållinjen i Svenskt Travkriterium 1981 öste regnet ner men på publikplats var det naturligtvis fullt.
Ska vi ha någon som helst chans att rädda svensk travsport så krävs ett tiotal förändringar. Förändringarna måste ske både kring själva sporten och även på travbanorna och arrangemangen. Jag har ett 10-punktsprogram här hemma om någon i Silvergrisen skulle vara intresserad. När vi ändå är inne på temat “det var bättre förr” så kan de här nedan se en riktig godbit. Ekerövännen Ronny Gustafsson med sin Happy Feeling i en kort video…
Happy Feeling, Kacke Nilsson och Ronny Gustafsson. Svenskt Travkriterium 1981.
Över till verkligheten utanför ankdammen. Samtidigt som “de goda” gråter sig sönder och samman över det faktum att Tidö vill låsa in 13 åriga mördare så slår verkligheten till. Nu väcks “bevistalan” (istället för vanligt åtal, då mördaren eller våldsverkaren är “för ung”) mot en 13 årig afrikan som sköt 6 personer i Gävle förra hösten. Även den mest verklighetsfrånvända batikhäxa eller miljöpartist står helt tyst när man frågar dem vad man ska göra med dessa mördare, om inte låsa in dem. Det är så det fungerar, “de goda” vågar inte stå upp. De är livrädda för att skapa jobbig stämning i personalrummet eller att kusinen med blått hår vid familjemiddagen ska säga upp bekantskapen. Det är så enormt mycket som SD och dess trogna anhängare gjort genom åren. Idag kan de styrande i alla fall PRATA om de gigantiska problem som landet har efter en vansinnig massinvandring. Idag håller alla med om att det blev fel, väldigt fel. Som det ser ut nu så kommer miljömuppar, muslimer och extremvänstern ta över rodret i september. Alla “goda” som fortfarande står som fega fån kommer att dra sitt strå till stacken för att detta ska ske. Det är så klart bedrövligt, men tydligen så vill man ha det. Det kommer bli fyra år av kaos och många steg bakåt. Efter den perioden blir det åter val och det enda de då lyckats med är att göra SD till landets största parti och Jimmie Åkesson till statsminister. På köpet så kommer även nya “SD-partier” växa och det kommer inte att bli vackert. Bland dessa finns det faktiskt krafter som vi INTE bör ha i landet, krafter som vill skapa sådant som SD alltid lögnaktigt beskyllts för. Det är så det kommer bli. Jag är inte så säker på att det kommer bli så värst bra. Det blir tre steg tillbaka och tio steg framåt. Men det här flyger naturligtvis högt över huvudena på skrikande palestinaaktivister, Woke Idioter och andra eljest grupperingar…
Med dessa kirurgiskt utmejslade rader så ber jag att få tacka för den här veckan. Avslutar med en stenklar från helgens V85a som avgörs på Bollnäs där jag har full koll. I sjunde avdelningen är det distansplus på Tiderius Victory. Vi får 9 gånger flatbrödet som tack för vår uppbackning. Njut av en fin helg så hörs vi igen nästa fredag.
Visste du förresten att diskussionen om vem som är “svensk” borde läggas i lådan och istället styras över till vem som är, eller vill bli, SVERIGEVÄN.
Så får det bli…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar